Det palestinska flyktingproblemet som uppkom år 1948 torde vara det mest debatterade och omtvistade ämnet som har med Israel/Palestina-konflikten att göra. Israel/Palestina-konflikten har blivit ett föremål för allehanda myter och lögner och det palestinska flyktingproblemet utgör inget undantag. I denna fråga har det kanske uppstått mest myter och lögner. Men Benny Morris, som anses vara den ledande forskaren och experten på det första arabisk-israeliska kriget 1947-1949, reder ut saken.

För det första var det araberna som startade kriget 1947-1949 och för det andra började kriget redan i slutet av november 1947 – inte i maj 1948. Judiska samhällen attackerades av araber redan i slutet av november 1947. De judiska styrkorna hade inget annat val än att i självförsvar och för att helt enkelt överleva attackera de byar och städer som fungerade som baser för de arabiska styrkorna. Före och under dessa attacker flydde de flesta invånarna i dessa byar och städer. En del fördrevs, andra uppmanades eller tillråddes att fly av sina egna ledare. Efteråt beslutade Israel att inte låta flyktingarna återvända. Man ansåg att de utgjorde en potentiell femte kolonn och man ansåg dem som fiender. De hade ju nyligen attackerat judiska samhällen. De hade startat kriget och judarna antog att arabernas mål var att förgöra de judiska samhällena. Man ville i alla fall stoppa tillblivelsen av den judiska staten.

De judiska styrkorna fördrev alltså inte alla araber – bara en del. De flesta araber flydde helt enkelt på grund av kriget (som alltså startades av araberna och redan i november 1947).

Den vanliga definitionen på en flykting är en människa som förflyttats från sitt land. De flesta palestinska araber, det vill säga ungefär två tredjedelar, förflyttades från en del av det palestinska mandatet till en annan och inte bort från sitt land. Det fanns ingen sionistisk ”plan” eller heltäckande policy att fördriva den arabiska befolkningen. Plan Dalet (Plan D) var de judiska styrkornas generalplan för att motverka den förväntade arabiska attacken på den blivande judiska staten. Denna plan är öppen och tillgänglig för alla att läsa i den israeliska arméns arkiv och i flera publikationer.

Plan D gav de regionala befälhavarna rätten att ockupera och garnisonera eller fördriva och förstöra de arabiska byarna längs med och bakom frontlinjerna och de förväntade arabarméernas invasionsrutter.

Källor: My Response to Efraim Karsh och Benny Morris rättar dem som citerar honom om kriget 1947-49 (samma sak på engelska)

Läsvärt: Benny Morris og Kåre Willoch (på norska)