Åtminstone 3 raketer sköts in i västra Galiléen från Libanon

Sent på måndagskvällen sköts det åtminstone tre raketer från Libanon in i västra Galiléen. Byggnader skadades, men till all lycka inga människor.

IDF besvarade raketattackerna med artillerield och är i full beredskap i norr. Israel ser Libanon och den libanesiska regeringen som fullt ansvarig för det inträffade.

Vi får hoppas att detta är en enskild händelse och inte början till en större konflikt i norr.

Och till alla som lever i en fantasivärld och anser att det är Israel som startar oroligheter i Mellanöstern så bör det sägas att det hela började med att terrorister sköt raketer och att Israel på grund av det försvarade sig. Det är olagligt att skjuta raketer in i ett grannland och händer något sådant har man rätt att försvara sig.

Mera information:

• Jerusalem Post: IDF fires on Lebanon after at least 3 rockets land in North
• Ynetnews: Katyusha rockets explode in Western Galilee
• Arutz Sheva: Katyusha Missiles Fired from Lebanon at Northern Israel
• Haaretz: Four rockets hit northern Israel, no injuries
• IDF: Rockets Hit Northern Israel

Läs också:

• Hamas och Hizbollah förfogar över tiotusentals raketer tillsammans
• Det blir mycket blodigt om Hizbollah får för sig att börja skjuta raketer

DN1 DN2 SvD1 GP1 D1 D2 Svt1

Hotet från Iran är allvarligt och Israels ledarskap kan inte förhålla sig passivt till det

Tänk dig att du är ledare i ett land. Tänk dig att du har ett så stort ansvar.

Tänk dig att ett land i närheten av ditt land – landet där du är ledare – säger att ditt land borde radras från kartan. Tänk dig att det landet säger det flera gånger och tänk dig att det landet också på andra sätt öppet och tydligt visar en fientlighet mot ditt land.

Och tänk dig att du misstänker att detta land är i färd med att tillverka kärnvapen och tänk dig att det en dag visar sig att det faktiskt är så.

Vad ska du som ledare och med ett stort ansvar göra i en sådan situation?

Ditt land tillhör dessutom ett folk som en gång i sin historia upplevt en Förintelse – en katastrof där en tredjedel av folket dödades.

Vad ska du ta dig till i en sådan situation?

Faktum är att Israel befinner sig i denna situation idag. Detta är unikt. Inget annat land i världen har någonsin blivit hotat med att det måste raderas från kartan på det sätt som Israel blivit.

Hotet från Iran är allvarligt och ledarskapet i Israel kan inte förhålla sig passivt till det.

Precis som en enskild individ har friheten att fatta egna beslut och agera självständigt, så har varje land friheten att fatta egna beslut och agera självständigt. Hotet från Iran är inte bara ett hot mot Israel, utan också ett hot mot andra länder, men när det kommer till Israel är det sist och slutligen upp till ledarskapet i Israel att hantera hotet från Iran.

Ledarskapet i Israel – oberoende vad man tycker om det – har klargjort att man inte kommer att tillåta att Iran skaffar sig kärnvapen.

I en situation som denna kan en ansvarsfull ledare inte förlita sig på önsketänkande utan måste ta situationen på allra största allvar. Irans ledning har gång på gång sagt att Israel borde raderas från kartan, omvärlden har misstänkt att Iran är i färd med att tillverka kärnvapen och nu finns det tecken som tyder på att det faktiskt är så. Detta måste ledningen i Israel ta på fullaste allvar. Gör man inte det så tar man enorma risker. Förutom att många människor kan dö så kan Israel sluta existera som land. Det kan ledningen i Israel självklart inte tillåta under några som helst omständigheter. Därför tar man situationen på största allvar.

Den situation Israel befinner sig i är unik, men man ska komma ihåg att vilket annat land som helst som befann sig i en liknande situation skulle ta situationen på fullaste allvar.

”Israel is the world’s most watched place, but despite that, it is the world’s least understood place” (Israel är världens mest bevakade plats, men trots det är landet världens minst förstådda plats), skriver Pilar Rahola. Det stämmer mycket väl. Och det finns risk för att detta även gäller när det kommer till hotet från Iran.

Man får ha åsikter om Israel och hotet från Iran, men innan man uttalar sig finns det skäl att verkligen sätta sig in i situationen. Det som utspelar sig är unikt och det måste hållas i åtanke när man uttalar sig angående detta.

Som sagt: hotet från Iran är inte bara ett hot mot Israel, utan också ett hot mot andra länder, men när det kommer till Israel är det sist och slutligen upp till ledarskapet i Israel att hantera hotet från Iran. Vi vet inte hur det kommer att gå. Vi vet inte om sanktionerna kommer att leda till en tillfredsställande lösning när det gäller hotet från Iran eller om man måste ta till militära medel. Vi vet inte i så fall om flera länder kommer att anfalla anläggningar i Iran tillsammans eller om detta ansvar lämnas över till Israel att sköta ensamt.

Det viktiga är i alla fall att sätta sig in i situationen ordentligt innan man uttalar sig. Israel är nämligen världens mest bevakade plats, men trots det är landet världens minst förstådda plats.

Alla artiklar om Iran.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 DN13 DN14 DN15 DN16 DN17 DN18 DN19 DN20 DN21 DN22 DN23

Svd1 Svd2 Svd3 Svd4 Svd5 Svd6 Svd7 Svd8 Svd9 Svd10 Svd11 Svd12 Svd13 Svd14 Svd15 Svd16 Svd17 Svd18 Svd19

Gazakrig – liv i luckan i Sverige, 3500 döda syrier – knäpptyst

Bloggaren Roy B. Alterman lyfter fram en mycket viktig sak på sin blogg. Det handlar om hur Sverige förhåller sig till händelserna i Syrien.

Han skriver bland annat så här:

När det gäller Israel brukar sisådär 40 politiker och journalister genast träda fram med massor av fördömanden och predikningar. Men när det gäller krisen i Syrien – i stort sett nada. Kom igen nu. Dags att dra igång den svenska Syrien-debatten.

Ja, vi vet till exempel vilket hallå det var under Gazakriget 08/09. Då dog över 1000 palestinier – varav långt över hälften terrorister. Då var det frågan om ett självförsvarskrig mot de tusentals raketer och granater som under 8 år hade skjutits in i Israel. Nu är det frågan om en diktator som slaktar sina egna bara för att de protesterar. Men i Sverige är det så gott som knäpptyst.

Det räcker med att en israel/jude grimaserar mot en palestinier/arab så blir det krigsrubriker i Sverige och man skriver spaltkilometrar, men när terrorister skjuter en svärm raketer eller granater in i Israel är det knäpptyst. Nu är man också så gott som knäpptyst inför slaktandet som pågår i Syrien. Detta är dock inte något nytt. Vi vet att hyckleriet sedan långt tillbaka är satt i system.

Ordet ”massaker” används flitigt när man talar om Israels självförsvarskrig. I sådana krig dödar man terrorister och tyvärr får också civila sätta livet till. Det dör civila i varenda krig – tyvärr. Men ordet ”massaker” används bara då Israel är inblandat. Inte annars. 3500 personer har slaktats – för att de protesterar. Men ordet ”massaker” används inte.

Jag har regelbundet skrivit om Syrien: alla blogginlägg som handlar om Syrien.

Läs, uppmärksamma och sprid Roy B. Altermans blogginlägg: Calling UD and Carl Bildt. Kan för övrigt rekommendera den bloggen!

DN1 SvD1 GP1

När ska det palestinska ledarskapet börja bry sig om palestinierna?

Ibland kritiseras jag för att jag skriver för lite om palestinierna. Men visst har jag skrivit om palestinierna, t.ex. här, här, här och här.

Men den här bloggen handlar varken om palestinier eller israeler, eller araber eller judar. Den handlar om konflikten mellan Israel och dess grannar.

Det finns hur mycket som helst att skriva om och därför gäller det att plocka fram det mest relevanta. Det är upp till läsarna att bedöma hur jag lyckats med det.

Enligt Oslo-avtalet ska palestinierna erkänna Israels rätt att existera, upphöra med terrorism, se till att terrorister avväpnas och hindras i sin verksamhet, samarbeta med Israel för att få fast dem samt gå in för fredsfostran i skolorna. Trots detta har det nyligen visats en musikvideo på palestinsk TV där våld glorifieras. Det handlar om en musikvideo till minne av Yassir Arafat. I musikvideon framgår det bland annat att död för Palestinas sak är bra och att Arafats vapen inte har övergivits. I musikvideon beskrivs Arafat som en gevärets vän.

Musikvideon sändes varje dag under en veckas tid på palestinsk TV som lyder direkt under Mahmoud Abbas. Dessutom är den producerad av samma TV-kanal.

Musikvideon är förstås inte fredsfostrande.

När ska det palestinska ledarskapet ta avstånd från glorifieringen av våld? När ska de börja tänka på palestiniernas bästa?

När ska palestiniernas vänner börja uppmärksamma detta? När ska de börja kritisera det palestinska ledarskapet angående t.ex. att våld glorifieras?

Det verkar som att palestiniernas vänner bara talar om hur mycket palestinierna ”lider under Israels brutala ockupation”, men de glömmer att Israel gett palestinierna långtgående självstyre. (Fråga inte mig hur palestinierna kan vara under en brutal israelisk ockupation när de har ett långtgående självstyre.)

Kan en vän av palestinierna kritisera det palestinska ledarskapet? Precis som jag är en vän av judar och israeler, så är jag en vän av araber och palestinier. Det enda denna blogg önskar är fred mellan Israel och palestinierna och mellan Israel och dess övriga grannar. Palestinierna förtjänar ett bättre ledarskap, ett ledarskap som avsäger sig all glorifiering av våld.

Israel har lämnat de palestinska byarna och städerna så att nästan alla palestinier är under ett självstyre. Meningen var att detta självstyre skulle utvecklas till en stat, men ett villkor var att man går in för fredsfostran. Det har man tydligen ännu inte gjort. Det är oerhört fel gentemot palestinierna.

Källa: PA TV music video commemorates Arafat: ”Death for the sake of Palestine is good… We have not abandoned your weapon”

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5

Det är inte bara mot Israel som Iran utgör ett hot

Han säger att Israel borde raderas från kartan. Han förnekar Förintelsen. Han säger att terroristattackerna den 11 september 2001 var en amerikansk konspiration. Han säger att landets kärntekniska program bara är till för energiproduktion.

Det råder inga tvivel om att Iran är i färd med att framställa kärnvapen. Dessa kärnvapen utgör inte bara ett hot mot Israel utan också mot andra länder. Arabländerna är livrädda – men de kan inte visa det och säga det så öppet. Om Iran skaffar kärnvapen kommer också dessa länder att göra det.

Irans ledarskap lider av storhetsvansinne – ett storhetsvansinne som bygger på religiös fanatism. Landet vill förstärka sin position i Mellanöstern ytterligare.

Någonting måste göras när det gäller Iran. Har man inte insett problemen med Iran så är det dags att vakna.

Frågan om Irans kärnvapen har stötts och blötts. Här är ett några artiklar och ett klipp vilka jag har funnit informativa:

• Förlegade tankemönster (Paul Widén)
• Iran Signals Readiness for Final Confrontation (Arutz Sheva)
• Israeliska försvaret vill inte attackera Iran (Lisa Abramowicz, Newsmill)
• Israel bär ett stort ansvar för Irans kärnvapenprogram (Mons Krabbe, Newsmill)
• Caroline Glick: Stopping Iran (Youtube)

Jag har också följt med vad Roy B. Alterman skriver om Iran (på svenska).

Vem som vill ha fred och vem som inte verkar vilja ha fred

Hamas och Hizbollah förfogar över tiotusentals raketer tillsammans

Mellanöstern. Vad ska man egentligen säga om Mellanöstern?

Mellanöstern är en minst sagt speciell region. Det verkar som att läget hela tiden är spänt där.

Visst skiljer sig Mellanöstern från andra regioner i världen och dessa unika förhållanden som gäller i Mellanöstern gör att man måste ta dem i beaktande när man försöker förstå Mellanöstern. I Mellanöstern går det inte att applicera de regler man applicerar i andra regioner runtom i världen. Man måste ta det unika med Mellanöstern i beaktande.

Alla minns det andra Libanonkriget som ägde rum sommaren 2006. Hizbollah fick för sig att börja skjuta raketer in i norra Israel.

Att det är Iran som stöder Hamas och Hizbollah är ett känt faktum. Detta sker genom ekonomiskt stöd, vapenleveranser, utbildning i hur vapnen används och så vidare.

Hamas och Hizbollah verkar i Israels omedelbara närhet: Hizbollah i norr och Hamas i söder.

Israel har varit i krig med både Hizbollah och Hamas. Omvärlden har analyserat dessa krig å det yttersta.

Raketerna fanns redan innan krigen med Hizbollah och Hamas och Israel visste att dessa raketer med allra största sannolikhet någon dag skulle komma att användas mot landet. Här kommer den första faktorn som gör Mellanöstern unik: Israel är medvetet om de raketer som Hizbollah och Hamas förfogar över. Israel vet också att dessa raketer med allra största sannolikhet någon dag kommer att användas mot landet. Detta betyder att landet skulle kunna förstöra vapnen för att undvika att anfallas i framtiden, men man gör inte det!

Mellanöstern är alltså unikt. Man kan fråga sig om något land i en annan del av världen skulle tillåta att raketer uppbevaras i landets omedelbara närhet i syfte att någon dag använda dem i en attack mot landet utan att landet skulle göra något för att avvärja hotet. Man kan utgå från att de allra flesta länder skulle avvärja hotet.

Israel vet att det finns raketer i landets omedelbara närhet som med allra största sannolikhet någon dag kommer att riktas mot landet, men landet gör inget för att avvärja hotet. Detta är Mellanöstern. Detta är det unika Mellanöstern.

Varför avvärjar inte Israel hotet då genom att förstöra raketerna? Det handlar om försvarsstrategi.

För Israels del handlar det inte om att avvärja hot på förhand. Det skulle helt enkelt inte funka av diverse olika anledningar. Därför handlar man först den dagen raketerna börjar skjutas mot landet.

Detta leder oss till den andra faktorn som gör Mellanöstern unikt och i detta fall särskilt i avseende till Israel: eftersom Israel är ett förhållandevis litet land (dock med en kraftfull armé) och eftersom landet ett flertal gånger under historien varit under existentiellt hot så försvarar man sig med kraft då raketer skjuts mot landet.

Under det andra Libanonkriget sades det att Israels handlande var oproportionerligt. Det är inget fel med att ha synpunkter på Israels agerande, men om man kallar Israels agerande oproportionerligt, har man då satt sig in i de förhållanden som råder i Mellanöstern och särskilt de som råder mellan Israel och Hizbollah/Hamas? Faktum är att raketerna inte uppenbarade sig vid Israels omedelbara närhet samma dag de började skjutas – de hade funnits där redan länge. Israel hade alltså kunnat avvärja hotet genom att förstöra raketerna på förhand. Men det hade man inte gjort.

Idag – söndagen den 20 november 2011 – är det ett faktum att Hamas i söder förfogar över tusentals raketer och att Hizbollah i norr förfogar över tiotusentals. Situationen skulle vara en helt annan om raketerna var avsedda för självförsvar, men faktum är att raketerna är till för att skada Israel.

Med allra största sannolikhet kommer det en dag då dessa raketer börjar skjutas mot Israel – tyvärr. Den dagen kan komma inom några månader eller inom några år. Ingen vet. Det enda som är säkert att det med allra största sannolikhet kommer att ske.

Faktum är att Israel i teorin skulle kunna förstöra dessa vapen redan idag. Men man gör inte det. Man känner till att dessa vapen finns i landets omedelbara närhet, men man handlar inte.

Detta är det unika Mellanöstern.

DN1 SvD1 GP1

De självutnämnda experterna menar på fullt allvar att judarna inte har någonting att göra i Hebron – men de vet inte att staden är den andra heligaste staden för judarna

”På något sätt har Mellanösterndebatten i Sverige satt iväg på egen kurs, där fakta och sammanhang godtyckligt lämnas vid vägkanten”, skrev Noomi Berlinger-Stahl i en debattartikel på Newsmill för en tid sedan. Jag kan inget annat göra än att fullständigt hålla med.

Under hösten har jag funderat på konflikten mellan Israel och dess grannar och särskilt konflikten mellan Israel och palestinierna. Det var särskilt efter att ha lyssnat både på Abbas och Netanyahus tal i FN som jag tänkte att den konflikten kan beskrivas – bland många andra sätt – som att den handlar om att judarnas rättigheter i landet Israel, judarnas koppling till landet och deras historia förnekas.

Jag har länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Folk menar – de flesta på fullaste allvar – att judar inte har något där att göra. Det är något väldigt ont att judar bor i Hebron. Men dessa människor, som självsäkert och ofta ganska kaxigt påstår så här, har ingen aning om att Hebron är den andra heligaste staden för judarna. Fråga inte mig varför det då är så fruktansvärt hemskt att det bor några hundra judar i Hebron.

Det är det här som är problemet när det gäller den konflikt denna blogg handlar om: allting svängs helt och hållet uppochned. Judarna framställs som onda inkräktare – i staden som är den andra heligaste för dem!

Nu kan jag ha retat upp några läsare, men det är inte så farligt. Vanligtvis brukar folk genast börja prata om palestiniernas rättigheter när man lyft fram något sådant jag lyft fram i detta inlägg och därför måste följande sägas: att tala om judars rättigheter utesluter på intet sätt palestiniernas rättigheter. Är palestiniernas rättigheter verkligen hotade om det bor några hundra judar i Hebron?

Nej, det är de inte!

Vad är det jag vill komma fram till, vad är det jag vill säga? Jo: konflikten är inte så enkel som man ofta framställer den. Saker och ting är inte så svartvita som man framställer dem.

I ett tidigare inlägg skrev jag så här:

Man kan beskriva konflikten mellan Israel och dess grannar på olika sätt. Ett sätt att beskriva den är att det förekommer aktiva försök från arabiskt-muslimskt håll att strunta i judarnas rättigheter i Mellanöstern. Att försvara judarnas rättigheter i Mellanöstern innebär inte att arabernas/muslimernas rättigheter förbises.

Men det handlar inte bara om att man struntar i judarnas rättigheter. Det finns också aktiva försök att bortförklara och förneka dem.

Så här skrev jag också tidigare:

Det är ett faktum att det förekommer massor av lögner, myter, felaktigheter och osanningar om konflikten mellan Israel och dess grannar. Arabernas version av historien är full av lögner och historierevisionism och vänstern i västvärlden anammar och sprider dessa lögner och denna historierevisionism utan att blinka. Vi lever i en tillvaro när det gäller konflikten mellan Israel och dess grannar där sanning och lögn, rätt och fel, offer och angripare helt och hållet svängts uppochned.

Vad har detta resulterat i? Jo detta har bland annat resulterat i att judar som bosätter sig i sin andra heligaste stad framställs som mer eller mindre onda!

Som sagt: jag har redan länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Detta skedde nu. Orsaken till att det skedde ikväll är att jag blev så inspirerad av Paul Widéns senaste nyhet. Han skriver nämligen om Hebron. Texten är mycket mycket bra (han skriver alltid bra) och nyheten bör läsas av alla som vill debattera konflikten mellan Israel och palestinierna – särskilt av de som har åsikter om judars närvaro i Hebron.

Konflikten är inte så svartvit som den alltför ofta framställs. Så är det helt enkelt. Vare sig man vill det eller inte.

Läs också:

• Vad är värre, att judar bygger och bor på Västbanken eller att det palestinska ledarskapet klargjort att Palestina ska vara judefritt?

Daghem träffat av raket – risken för en israelisk offensiv aldrig så stor som nu sedan det första Gazakriget

Sent på tisdagseftermiddagen sköts det två raketer från Gazaremsan in i södra Israel. Den ena landade på ett öppet fält och den andra landade i en lagerbyggnad som tillhör ett daghem. Ingen skadades.

Faktum är att risken för en israelisk offensiv på Gazaremsan aldrig har varit så stor som den är nu efter Gazakriget vintern 2008-2009. Trycket på den israeliska ledningen att göra något åt det ständiga hotet från raketerna har ökat. Närmare 1 miljon människor påverkas av raketerna. Därför är den nuvarande situationen ohållbar. Det blir allt svårare för den israeliska ledningen att varje gång säga till invånarna i södra Israel att raketangreppen inte tolereras och endast bomba terrorinfrastruktur i begränad omfattning efter ett raketangrepp.

Så det finns alltså risk för att vi står inför ett andra Gazakrig. Självklart kommer Israel att utsättas för skarp kritik i så fall att IDF inleder en offensiv. Jag är emot allt som har med krig att göra, men jag är inte naiv utan jag vet att vi lever i en värld där krig är oundvikliga. Israel har klagat hos FN när det gäller raketangreppen – men FN har varken reagerat eller agerat. Hur ska man hindra terroristerna från att skjuta raketer?

Om en israelisk offensiv inleds kommer Israel alltså att kritiseras. Men har kritikerna då något bättre förslag på hur raketangreppen borde hindras?

Ingen kan i alla fall säga ”jag visste inte att det skjutits raketer från Gazaremsan” för den här bloggen – och många andra bloggar – har rapporterat när södra Israel har utsatts för raketangrepp (om inte som blogginlägg så i alla fall på Twitter).

Mera information t.ex. på Jerusalem Post och Arutz Sheva.

För två veckor sedan gav den israeliska regeringen grönt ljus för att stoppa raketattackerna.

DN1 DN2 DN3 DN4 SvD1 SvD2 GP1 GP2

Till alla vänstermänniskor som läser bloggen (och till alla andra intresserade)

Man brukar tala om konflikten i Mellanöstern och då avser man konflikten mellan Israel och palestinierna. Israel/Palestina-konflikten brukar man tala om. Det pågår dock också en annan konflikt, nämligen konflikten mellan Israel och dess övriga grannar, alltså de andra grannarna förutom palestinierna. Dessa två konflikter är kopplade till varandra. Den här bloggen utgår generellt från konflikten mellan Israel och dess grannar – palestinierna inräknade.

Största delen av kritiken mot Israel kommer idag från vänstern. Vänstern är också i stor utsträckning engagerad i Israel/Palestina-konflikten.

Konflikten behöver inte göras till en vänster-höger fråga.

Faktum är att vänstern undviker vissa sakförhållanden.

Palestinierna kunde ha fått en egen stat år 1947 i och med delningsförslaget. Men araberna tackade nej.

En palestinsk stat skulle också ha kunnat grundas mellan 1948 och 1967, men det gjordes inte.

År 2000 erbjöds palestinierna en stat på hela Gazaremsan och över 90 % av Västbanken, men de tackade nej.

Ett liknande erbjudande fick de år 2008.

Hur förklarar vänstern allt detta? Om palestinierna verkligen vill ha en stat, varför tackar de då nej hela tiden?

Som svar har jag fått att den israeliska regeringen t.ex. år 2000 aldrig hade fattat något slutgiltigt beslut i frågan (vilket är helt sant) och att det därför är tvivelaktigt om den israeliska regeringen faktiskt skulle ha gått med på bildandet av en palestinsk stat. Men hur kan vara så säker på det då grundandet av en palestinsk stat inte kom så långt? Hur kan man vara säker på att Israel inte skulle ha varit med på noterna?

När det gäller tiden mellan 1948 och 1967 har jag fått ett svar att Gazaremsan och Västbanken då var ockuperade och att det därför inte var möjligt att grunda en palestinsk stat. Tja, det är ett mycket mycket märkligt resonemang med tanke på att man påstår att Israel idag ockuperar samma territorier men samtidigt ändå kräver av Israel att en palestinsk stat ska grundas. Samtidigt menar man dock att det inte gick att grunda en palestinsk stat mellan 1948 och 1967 när dessa territorier var ockuperade av andra länder än Israel.

När det gäller delningsförslaget 1947 har jag hittills inte fått något tydligt svar av någon vänstermänniska. Någon har i alla fall förklarat för mig att den palestinska administrationen flydde och att en palestinsk stat därför inte kunde grundas.

När jag har läst historien kring detta har jag fått den bilden att de palestinska araberna egentligen inte byggde några samhällsinstitutioner som kunde ha utgjort grunden till en stat utan först och främst motarbetade grundandet av en judisk stat. Således har jag svårt att förstå att det var det att administrationens flydde som skulle ha varit orsaken till att en palestinsk stat inte grundades. Om det trots allt skulle ha varit så så borde det i så fall inte ha hindrat dem att grunda en stat mellan 1948 och 1967.

Så hur förklarar vänstern allt detta? Om palestinierna verkligen vill ha en egen stat, varför tackar de hela tiden nej då?

Idag framställs Israel av vänstern som den som förhindrar fredsprocessen att framskrida. Men är det verkligen så?

Hösten 2009 gick Israel med på att införa ett 10-månader långt byggstopp i bosättningarna på Västbanken. Syftet var att påverka den palestinska ledningen så att de skulle anlända till förhandlingsbordet. Faktum är att den palestinska ledningen anlände till förhandlingsbordet först när det återstod några veckor av detta byggstopp och först efter att man gjort påtryckningar. När byggstoppet gick ut krävde man att ett nytt byggstopp skulle införas och att även de östra delarna av Jerusalem nu skulle inkluderas i byggstoppet!

Idag framställs alltså Israel som den som förhindrar fredsprocessen att framskrida. Man menar att det är Israels byggande i bosättningarna som hindrar det palestinska ledarskapet att sätta sig vid bordet för att förhandla. Men resonerar man så förbiser man två sakförhållanden: för det första är bosättningarna en fråga som i sig måste lösas genom förhandlingar varpå det är märkligt att göra frågan till ett förhandsvillkor och för det andra införde Israel ett byggstopp men det förde inte med sig att det palestinska ledarskapet satte sig vid förhandlingsbordet.

Vad ska Israel ytterligare göra för att fredsprocessen igen ska komma igång?

Att beskylla Israel som den som förhindrar fredsprocessen att komma igång är helt och hållet felaktigt! Resonerar man så resonerar man helt fel.

Israel har självklart ansvar för att fredsprocessen ska komma igång igen, men det har också palestinierna! Det krävs två parter för en fredsprocess och om den ena parten vägrar anlända till förhandlingsbordet, ja då blir inte fredsprocessen av.

Israel kommer att behålla de fyra allra största bosättningarna, nämligen bosättningarna Ma’ale Adumim, Betar Illit, Modi’in Illit och Gush Etzion. I dessa bosättningar bor långt över hälften av de så kallade bosättarna. Palestinierna kommer att få motsvarande landområden genom en kvittning av land. Således är det helt absurt att Israel inte skulle få bygga i dessa bosättningar. De bostäder som Israel nyligen beslöt bygga gäller dessa stora bosättningar.

Jag för gärna debatter också med vänstermänniskor, men en debatt kan inte bli av så länge vänstermänniskorna förbiser de sakförhållanden jag tagit upp i detta blogginlägg.

Vänstermänniskor brukar framställa situationen som om palestinierna lever under olidliga förhållanden och att grundandet av en palestinsk stat därför måste ske så fort som möjligt. Alla palestinier har det inte lätt, men jag håller definitivt inte med om att de lever under olidliga förhållanden. Men om det skulle vara så att palestinierna levde under olidliga förhållanden, varför tackar det palestinska ledarskapet då jämt och ständigt nej till grundandet av en palestinsk stat och varför anländer de inte till förhandlingsbordet? Man tycker att det palestinska ledarskapet i så fall skulle göra sitt allt för palestinierna. Har vänstermänniskorna funderat på detta någon gång?

Och till sist: varför är det hela tiden det israeliska ledarskapet man kritiserar? Kan en vänstermänniska någon gång kritisera det palestinska ledarskapet?

Så alla vänstermänniskor: jag debatterar gärna också med er, men debatten kan inte bli av så länge som ni inte tar ställning till de sakförhållanden som tagits upp i detta inlägg. Så vill ni debattera – vänligen beakta det som tagits upp här. Annars blir det ingen debatt eftersom det är lönlöst att debattera utan att ha med allt detta i bagaget.