Man brukar tala om konflikten i Mellanöstern och då avser man konflikten mellan Israel och palestinierna. Israel/Palestina-konflikten brukar man tala om. Det pågår dock också en annan konflikt, nämligen konflikten mellan Israel och dess övriga grannar, alltså de andra grannarna förutom palestinierna. Dessa två konflikter är kopplade till varandra. Den här bloggen utgår generellt från konflikten mellan Israel och dess grannar – palestinierna inräknade.
Största delen av kritiken mot Israel kommer idag från vänstern. Vänstern är också i stor utsträckning engagerad i Israel/Palestina-konflikten.
Konflikten behöver inte göras till en vänster-höger fråga.
Faktum är att vänstern undviker vissa sakförhållanden.
Palestinierna kunde ha fått en egen stat år 1947 i och med delningsförslaget. Men araberna tackade nej.
En palestinsk stat skulle också ha kunnat grundas mellan 1948 och 1967, men det gjordes inte.
År 2000 erbjöds palestinierna en stat på hela Gazaremsan och över 90 % av Västbanken, men de tackade nej.
Ett liknande erbjudande fick de år 2008.
Hur förklarar vänstern allt detta? Om palestinierna verkligen vill ha en stat, varför tackar de då nej hela tiden?
Som svar har jag fått att den israeliska regeringen t.ex. år 2000 aldrig hade fattat något slutgiltigt beslut i frågan (vilket är helt sant) och att det därför är tvivelaktigt om den israeliska regeringen faktiskt skulle ha gått med på bildandet av en palestinsk stat. Men hur kan vara så säker på det då grundandet av en palestinsk stat inte kom så långt? Hur kan man vara säker på att Israel inte skulle ha varit med på noterna?
När det gäller tiden mellan 1948 och 1967 har jag fått ett svar att Gazaremsan och Västbanken då var ockuperade och att det därför inte var möjligt att grunda en palestinsk stat. Tja, det är ett mycket mycket märkligt resonemang med tanke på att man påstår att Israel idag ockuperar samma territorier men samtidigt ändå kräver av Israel att en palestinsk stat ska grundas. Samtidigt menar man dock att det inte gick att grunda en palestinsk stat mellan 1948 och 1967 när dessa territorier var ockuperade av andra länder än Israel.
När det gäller delningsförslaget 1947 har jag hittills inte fått något tydligt svar av någon vänstermänniska. Någon har i alla fall förklarat för mig att den palestinska administrationen flydde och att en palestinsk stat därför inte kunde grundas.
När jag har läst historien kring detta har jag fått den bilden att de palestinska araberna egentligen inte byggde några samhällsinstitutioner som kunde ha utgjort grunden till en stat utan först och främst motarbetade grundandet av en judisk stat. Således har jag svårt att förstå att det var det att administrationens flydde som skulle ha varit orsaken till att en palestinsk stat inte grundades. Om det trots allt skulle ha varit så så borde det i så fall inte ha hindrat dem att grunda en stat mellan 1948 och 1967.
Så hur förklarar vänstern allt detta? Om palestinierna verkligen vill ha en egen stat, varför tackar de hela tiden nej då?
Idag framställs Israel av vänstern som den som förhindrar fredsprocessen att framskrida. Men är det verkligen så?
Hösten 2009 gick Israel med på att införa ett 10-månader långt byggstopp i bosättningarna på Västbanken. Syftet var att påverka den palestinska ledningen så att de skulle anlända till förhandlingsbordet. Faktum är att den palestinska ledningen anlände till förhandlingsbordet först när det återstod några veckor av detta byggstopp och först efter att man gjort påtryckningar. När byggstoppet gick ut krävde man att ett nytt byggstopp skulle införas och att även de östra delarna av Jerusalem nu skulle inkluderas i byggstoppet!
Idag framställs alltså Israel som den som förhindrar fredsprocessen att framskrida. Man menar att det är Israels byggande i bosättningarna som hindrar det palestinska ledarskapet att sätta sig vid bordet för att förhandla. Men resonerar man så förbiser man två sakförhållanden: för det första är bosättningarna en fråga som i sig måste lösas genom förhandlingar varpå det är märkligt att göra frågan till ett förhandsvillkor och för det andra införde Israel ett byggstopp men det förde inte med sig att det palestinska ledarskapet satte sig vid förhandlingsbordet.
Vad ska Israel ytterligare göra för att fredsprocessen igen ska komma igång?
Att beskylla Israel som den som förhindrar fredsprocessen att komma igång är helt och hållet felaktigt! Resonerar man så resonerar man helt fel.
Israel har självklart ansvar för att fredsprocessen ska komma igång igen, men det har också palestinierna! Det krävs två parter för en fredsprocess och om den ena parten vägrar anlända till förhandlingsbordet, ja då blir inte fredsprocessen av.
Israel kommer att behålla de fyra allra största bosättningarna, nämligen bosättningarna Ma’ale Adumim, Betar Illit, Modi’in Illit och Gush Etzion. I dessa bosättningar bor långt över hälften av de så kallade bosättarna. Palestinierna kommer att få motsvarande landområden genom en kvittning av land. Således är det helt absurt att Israel inte skulle få bygga i dessa bosättningar. De bostäder som Israel nyligen beslöt bygga gäller dessa stora bosättningar.
Jag för gärna debatter också med vänstermänniskor, men en debatt kan inte bli av så länge vänstermänniskorna förbiser de sakförhållanden jag tagit upp i detta blogginlägg.
Vänstermänniskor brukar framställa situationen som om palestinierna lever under olidliga förhållanden och att grundandet av en palestinsk stat därför måste ske så fort som möjligt. Alla palestinier har det inte lätt, men jag håller definitivt inte med om att de lever under olidliga förhållanden. Men om det skulle vara så att palestinierna levde under olidliga förhållanden, varför tackar det palestinska ledarskapet då jämt och ständigt nej till grundandet av en palestinsk stat och varför anländer de inte till förhandlingsbordet? Man tycker att det palestinska ledarskapet i så fall skulle göra sitt allt för palestinierna. Har vänstermänniskorna funderat på detta någon gång?
Och till sist: varför är det hela tiden det israeliska ledarskapet man kritiserar? Kan en vänstermänniska någon gång kritisera det palestinska ledarskapet?
Så alla vänstermänniskor: jag debatterar gärna också med er, men debatten kan inte bli av så länge som ni inte tar ställning till de sakförhållanden som tagits upp i detta inlägg. Så vill ni debattera – vänligen beakta det som tagits upp här. Annars blir det ingen debatt eftersom det är lönlöst att debattera utan att ha med allt detta i bagaget.
Nov 18, 2011 @ 21:33:24
Detta skriver du:
”Jag för gärna debatter också med vänstermänniskor, men en debatt kan inte bli av så länge vänstermänniskorna förbiser de sakförhållanden jag tagit upp i detta blogginlägg.”
Problemet, Tom, är att du inte är förbehållen rätten att avgöra vad som ska diskuteras och vad som är huvudfrågorna i konflikten. Detta ser jag som ett problem, då du ofta har en helt egen bild av vad konflikten handlar, där exempelvis aldrig tar upp palesitniernas situation vilket är väldigt ovanligt för någon som på allvar kallar sig objektiv. För, ja, du belyser ofta att du är objektiv. Åtminstone har du gjort, men har aldrig tagit tillbaka påståendet. Att jag ens är här är nog beviset på att det kanske inte är en allt för objektiv skildring av konflikten… Vilket blir problematiskt när du ställer krav på vad som vem ska ta ställning till.
Abbas sa häromdagen att beslutet var dumt av arabstaterna att tacka nej till en delning av Palestina-mandatet. Det är ungefär den logiken du debatterar utifrån. Utan att ha någon historisk förankring i frågan, utan bara ytligt försöka tolka vissa händelser, och på det yttra sig. Det är svårt att föra en sådan debatt. I denna fråga skulle man till exempel kunna ta in faktorer som att araberna av engelsmännen blivit lovade mandatet i gentjänst efter insatserna för att störta det Osmanska riket. Sionisterna, de socialistiska främst, som inte ville ha med araberna att göra byggde upp en konflikt och ett klassamhälle där invandrade judar stod över den fattiga och till stor del outbildade arabiskpalestinska befolkningen. Denna skillnad på olika sionister går att se på vilka som valde att anställa araber i deras första samhällen som skulle bygga landet, vilka senare blev tillsagda att sluta anställa araber. Den tidiga rasismen bland de invadrade. Något slags förakt mot de kolonisatörer som snart skulle komma att ersätta engelsmännen växer fram. Vet inte om det hör till denna diskussion, men ett exempel på hur man kan jobba för att kontextualisera och sätta sig in i historien och dess händelser… Men framför allt varför de händer.
Du tycker synd om Israel, hemskt om Abbas för att han ska ha anlänt enligt dig sent till förhandlingsbordet, men:
1. Han anlände
2. Israel får inte bygga bosättningar på Västbanken, för Västbanken är inte Israels. Västbanken tillhör det palestinska folket. Det gör Gazaremsan också. Det gör Israel också, för de människor som anser sig vilja flytta hem. De som bor i flyktingläger för att de alltid hoppats att få återvända till det heliga landet, de som förtrycks av de stater de nu lever i. De vill inte stanna – de vill hem.
Så jag menar, att du raljerar över att israelerna var snälla som inte bröt mot internationell lag under en viss tidsperiod, det är ju inget argument. Detta är också ett ypperligt svar på varför de inte anländer till Israels förhandlingsbord. Bordet ska vara byggt på allas villkor, och frågan man dessutom kan fråga sig är. Ska de förhandla om en stat eller ska de förhandla om fred? Om palestinierna vill ha en stat så måste de väl få upprätta en sådan, och om det då falerar är det väl deras fel? Den israeliska ockupationen har redan kostat oändligt mycket pengar, och mer skulle man ju inte kunna förlora. Den palestinska ledningen har redan deklarerat att en palestinsk stat inte kan överleva utan handelsförbindelser med Israel, och för att sådana skall kunna upprättas krävs en fred.
Sedan vill jag också säga. Det är du som gör frågan till en höger- eller vänsterfråga. Jag är hundra på att om detta gällt en liknande konflikt någon helt annanstans där Israel och Palestina INTE var inlbandat, så hade du stött den part som varit i samma sits som palestinierna är i nu. Det är just för att frågan blivit blockpolitiserad som människor av någon anledning ställer sig på förbrytarnas sida.
Det finns inget i högern som säger att du måste stödja Israel, heller inte vänstern. Jag har kontakt med en ordförande för en LUF-klubb som menade att de inte alls ställer sig bakom Björklunds beslut i frågan om erkännande av Palestina. Sedan kan man inte förbise att högern alltid genom åren tycks ha stött allt från krig i Vietnam, störtandet av Allende i Chile, apartheid i Sydafrika och dessutom Israels ageranden.
Att du dessutom beskyller vänstern för att stödja palestinierna bara för att man är vänster, det är klumpigt även om det kan vara rätt i sig. Vänstern – men även liberalerna – har i alla tider varit solidariska med de som lider. Och det var vänstern som i Sverige stödde bildandet av staten Israel.
Jag har en invändning till. Det finns en opposition i Israel, och den är inte liten. Du borde betona att det är den högerledda Netanyahu-Lieberman-regeringen du stödjer, för enligt min mening är det inte för Israels bästa du talar. Men jag kan ha fel. Det kan alla, tror jag. Kanske.
Om du nu vill ha fler svar på något jag missat i din text så får du väl upplysa mig om jag missat något. I övrigt är väl detta ett allmänt svar på din text.
Nov 18, 2011 @ 23:20:11
Det var då märkligt att du överhuvudtaget inte tar San Remo-konferensen i beaktande. Där fattades beslut som fortfarande är gällande internationell lag:
”…de huvudsakliga allierade har också enats om att mandatmakten ansvarar för genomförande av den förklaring som ursprungligen gjordes den 2 november, 1917 av regeringen Hans Brittiska Majestät, och som antagits av de makter, till förmån för etablering i Palestina av ett nationellt hem för det judiska folket, är det klart att inget bör göras som kan skada de civila och religiösa rättigheter för befintliga icke-judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och politiska ställning åtnjuts av judar i något annat land, och erkännandet har därmed gjorts av det historiska sammanhang det judiska folket har med landområdet kallat Palestina och grunderna för att återupprätta sitt nationella hem i det landet…”
Källa: http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/22/90-ar-sedan-san-remobeslutet-om-ett-judiskt-hemland-i-det-palestinska-mandatet
Du skriver: ”I denna fråga skulle man till exempel kunna ta in faktorer som att araberna av engelsmännen blivit lovade mandatet i gentjänst efter insatserna för att störta det Osmanska riket.”
Det finns uppgifter som gör gällande att araberna inte blev lovade mandatet.
Det centrala här är att även judarna har rättigheter i Mellanöstern. Araberna har vida landområden – judarna har en smal remsa. San Remo-beslutet bejakar judarnas rättigheter.
Angående bosättningarna: det är på intet sätt entydigt att bosättningarna skulle vara olagliga. Det bodde judar på Västbanken före 1948. Det året fördrevs eller dödades dock de judar som bodde där. Enligt ditt resonemang skulle judar inte få bosätta sig på Västbanken överhuvudtaget. Det var olagligt att de dödades eller fördrevs. Om man resonerar som du skulle det i så fall betyda att denna olagliga gärning skulle föra med sig att inga judar får/kan bosätta sig på Västbanken längre.
Du gör en märklig uppdelning av judar och israeler i denna fråga. Du säger att det inte är förbjudet för judar att bosätta sig på Västbanken, men du säger att det däremot är olagligt för israeler att bosätta sig där. Du verkar ha missat att omständigheterna som gjorde att judarna fördrevs eller dödades år 1948 fortfarande lever kvar på Västbanken. Om inte de judar som bor på Västbanken idag och som bott där hela tiden sedan 1967 vore skyddade så skulle de gå samma öde till mötes som de som bodde där 1948. Således kan judar bosätta sig på Västbanken endast i egenskap av israeler – judar med israeliskt medborgarskap – vilket gör att de kan leva oskadda under det skydd IDF ger.
Erekat sade häromdagen att bosättningarna endast upptar en yta på 1,1 % av Västbanken. Det verkar som att det palestinska ledarskapet är villigt att låta en så förhållandevis liten grej utgöra ett hinder för till och med fredssamtal.
Det bör också påpekas att det palestinska ledarskapet tidigare fört förhandlingar fastän det byggts bosättningar. Detta faktum gör det ännu märkligare att bosättningarna nu plötsligt har börjat utgöra ett hinder för fredssamtal. Det har de nämligen inte gjort tidigare.
Nov 19, 2011 @ 01:28:26
Självklart kan man inte bortse ifrån att det faktiskt är judar som flyttar till de ockuperade områdena, det är det som är meningen med bosättningsprojektet. Jag har i alla fall inte hört några fall där ”arabiska” israeler utnyttjar eller har möjligheten att utnyttja möjligheten.
Men poängen är att vi måste hålla oss till en fråga och se den för vad den är. I Sverige har jag inget emot invandring så det vore ju hyckleri om jag var emot sådan i Israel, Palestina eller övriga arabvärlden. Man kan alltid säga att judar bara har Israel och att araberna har resten av Mellanöstern inkl. Nordafrika. Men frågan är då, vill vi fortsätta göda denna förpestande uppdelning av vad som faktiskt bara är människor i slutändan och som fungerar som föda åt den eld som så ihärdigt brinner för att konflikten skall hållas vid liv? För att parterna någon gång skall kunna uppnå någon slags konsensus, om det nu är möjligt, så ser jag gärna att sådana barriärer jämnas med marken för att öka toleransen och kanske i slutändan göra att kristna och judar kan leva i frid även i övriga Mellanöstern. Det gick till stor del innan staten Israels bildande.
Alltså parterna är i en konflikt som håller på nu, historia är viktigt med den måste kunna kopplas konstruktivt och relevant till dagens konflikt. Klagar man på att palestinierna i en stor del av deras kamp använt terrorism, så ska man inte glömma att även Israel föddes ur terrorism, som exempel. Hur ökar man då förståelsen? Sionisternas terrorism var i mångt och mycket nödvändig i frustrationen över engelsmän som egentligen bara såg till sina intressen, de ville ha en stat men engelsmännen tycktes mest förhala och förlänga processen. Vad säger att dessa faktorer inte kan kopplas till de palestinska konflikterna, vad vi än anser om just deras motiv? Denna förståelse måste öka för en RELEVANT debatt, och förhindra diskussioner som faktiskt egentligen i slutändan inte handlar om att uppnå fred eller diskutera hur fred uppnås. Fred är enligt mig huvudlinjen vilken debatten om konflikten bör handla om.
Sedan förstår jag inte varför mitt resonemang skulle handla om att judar inte alls får bosätta sig på Västbanken. Du pratar som om inflyttningen på Västbanken endast sker i syfte att ersätta de judar som bodde där tidigare, och inte nödvändigtvis för att de personer som flyttar dit faktiskt vill de. Men ska vi ha en ortodox ersättningsmetod så var väl den förra ”judiska närvaron” inte iscensatt av staten Israel? Nej, folkgrupperna levde ofta tillsammans på de flesta platser i mellanöstern, judendomen är ju faktiskt en del av området, och det har berättats om hur familjer i Jerusalem kunde passa varandras barn utan problem, även om de var från olika religioner. De hade ju i princip samma palestinska kultur. Du resonerar alltså som så att situationen nu är precis likadan som situationen var för ca 60-100 år sedan i Palestina, och om den inte är det så ska situationen på ett eller annat sätt skapas på konstgjord väg? I Hebron ser vi exempel på att detta inte fungerar. För att få stabilitet bör rimligtvis invånare få chansen att assimileras med varandra, för du kan väl hålla med mig om att situationen som den ser ut i dag i t.ex. Hebron, som närmast kan beskrivas som ett skräckexempel, inte är idealet?
Sedan kan man fråga sig varför du å ena sidan hävdar att Israel har rätt att bygga bosättningar, samtidigt som du säger att palestinierna ”ändå” har förhandlat. Detta torde väl inte ligga på dig att avgöra vilkas av det palestinska folkets motiv som är mest bra? Det är ett onödigt påpekande, i alla fall riktat mot mig, då du redan troligen känner till att jag anser byggstoppskrav rättfärdigat.
San Remo? Jag vet inte riktigt hur du vill att jag ska reagera på det. Det som står står ju där, och bara en galning kan väl hitta utrymme för sådär stora tolkningar. Förstår jag det rätt så knyts Balfourdeklarationen an till det brittiska ansvaret kring mandatet och således dess syfte med att förvalta det. Ett judiskt nationalhem. Det står också att mandatmakten ska se till ALLA invånares religiösa och medborgerliga rättigheter i Palestina.
Men en viktig sak. Villkoren för mandaten gjordes inte upp med lokal befolkning eller annan anknytning till regionerna i mellanöstern(vilket San Remo handlar om, inte bara Palestina-mandatet). Utan i imperialistisk anda slöts avtalen utan att de som bebodde mandaten hade ETT ORD att säga till om. På dessa villkor vill du alltså att vi bedömer konflikten – trots att kritik redan då lyftes av palestinier mot att besluten fattades över deras huvuden, av religiösa brittiska politiker som övertygats av sionismen bland annat med hjälp av övertygande personer som Chaim Weizmann.
Nov 23, 2011 @ 17:11:11
Så du erkänner att dit engagemang kommer ur ett höger-perspektiv och inte den objektiva syn som du velat ge sken av tills detta inlägg?
Nov 24, 2011 @ 11:39:43
Jag har många gånger tidigare skrivit om vänstern. Att jag skriver om vänstern betyder inte att jag är en höger-människa. Jag skriver om den här konflikten icke-ideologiskt.
Är man under en brutal ockupation låter man knappast förhandlingstillfälle efter förhandlingstillfälle eller fredsförslag efter fredsförslag glida förbi bara så där « fredsprocessen
Jan 29, 2012 @ 22:25:25