Detta inlägg är ett av de viktigaste som någonsin publicerats på denna blogg, ja kanske till och med det viktigaste.
Antisemitismen växer sig allt starkare och breder ut sig – tyvärr. Det blir inte bättre av att det råder en stor okunskap när det gäller denna mest seglivade fördom. Och den uppstår hela tiden i nya skepnader och är fördomen med de mest katastrofala följderna.
Antisemitismen måste bekämpas överallt där den förekommer!
Se denna dokumentär. Den borde egentligen ses av alla, men särskilt av dem som vill fördjupa sig i ämnet antisemitism och av alla som är intresserade av konflikten mellan Israel och dess grannar.
Tipstack till Anna Ekström – det var på hennes blogg jag hittade dokumentären!
Nu ska ni få höra en sådan där riktigt vidrig grej igen. Så en varning är på sin plats: det här blogginlägget kan förorsaka om inte kräkningar så åtminstone illamående.
Det ligger nämligen till så att den palestinska myndigheten finansierar en månatlig pedagogisk tidning riktad till barn. Tidningen heter Zayzafuna. Den består av material skrivet av tidningens personal men också uppatser och dikter skrivna av barn. Därför representerar Zayzafuna pedagogernas värden och fungerar som ett fönster in i medvetandet hos de deltagande palestinska barnen. Tidningen sponsras av PLO:s palestinska nationella kommittée för utbildning, kultur och vetenskap.
Det mesta av innehållet i Zayzafuna är positivt och lärorikt. Det främjar familjevärderingar, uppmuntrar barnen att läsa och delta i byggandet av ett modernt, demokratiskt samhälle. Men dessa positiva budskap är riktade mot det palestinska samhället, muslimer, kristna och druser. När det gäller att porträttera Israel och judar förändrar Zayzafuna sin ton och inkluderar material som förhärligar jihad mot Israel och prisar martyrskap för Allah och prisar martyrerna själva.
Det mest extrema uttrycket för demonisering av judar är en uppsats, skriven av en tonårsflicka, där Hitler framställs som något positivt att beundra därför att han dödade judar för att gynna hela världen.
Flickan frågar Hitler i drömmen: ”Är du den som dödade judar?” Hitler svarar: ”Ja jag dödade dem så att ni alla skulle få veta att de är en nation som sprider förstörelse över hela världen.” Liksom de andra hatiska texterna, tas detta upp i en berättelse som innehåller positiva beskrivningar av andra beundrade figurer, bland annat en muslimsk Nobelpris-mottagare och en matematiklärare.
Detta förekommer – och liknande har förekommit under många många år – medan man i Sverige menar att det är bosättningarna och Israels (felaktigt) påstådda ovilja att anlända till förhandlingsbordet som utgör hindret för en fredsuppgörelse mellan Israel och palestinierna. Således är den allmänna uppfattningen som råder i Sverige om varför en fredsuppgörelse inte har skett och kan ske helt verklighetsfrånvänd.
Man kan dessutom anta att svenskars skattepengar använts till spridningen av denna sörja.
Det här pågår dag ut och dag in, vecka ut och vecka in – för fullt, medan man i Sverige riktar sin avsky på de så kallade bosättarna och felaktigt (länk1, länk 2) påstår att det finns en ovilja hos det israeliska ledarskapet att anlända till förhandlingsbordet.
Anna Ekström har också tagit upp detta på sin blogg.
Ska det vara så fruktansvärt svårt för folk att förstå att det hade skjutits tusentals raketer och granater från Gazaremsan in i södra Israel och att det var därför – som en sista lösning – som Israel inledde en militär operation i december 2008?
Och nej: jag påstår inte att Israel skulle vara ett perfekt land som aldrig begår några misstag. Men faktum är att det hade skjutits tusentals raketer och granater från Gazaremsan. Israel skrev dussintals brev till FN och påtalade detta lilla ”problem”. Men FN gjorde INGET. Därav var Israel tvunget att lösa ”problemet” militärt – som en sista lösning.
Gazakriget har väckt ett rabalder utan dess like. Det vore mycket bra om de som inte gillar att Israel inledde den militära operationen kom med ett förslag på hur Israel i stället borde ha gått tillväga för att få ett slut på raketerna.
Igår kväll visades Gazas tårar – en film som på intet sätt återger helheten och som dessutom demoniserar Israel och judarna.
Många europeiska länder valde att inte visa filmen på grund av sin starkt partiska och osakliga karaktär. Men i Sverige visas den.
I filmen ges ingen som helst förklaring till varför Israel tog till vapen mot Gaza.
Inget sägs om de tusen och åter tusen raketer som skickats över gränsen mot civila i södra Israel.
Inget sägs om hur livet lamslagits i södra Israel ända sedan Gaza överlämnades genom att man har en halv minut på sig att söka upp skyddsrum när larmet ljuder.
Inget om hur palestinska barn får lära sig i skolor, moskéer och tv att hata ”den sionistiske fienden” och hur martyrskap i kampen mot denne fiende är det högsta att eftersträva.
Inte heller sägs ett ord om hur Hamas satt i system att placera ut avskjutningsramper och raketlager i skolor, sjukhus och liknande byggnader. Man använder civilbefolkningen som levande sköldar och avfyrar raket efter raket. Man vet ju att till slut måste Israel slå ut ramperna, och då kommer även oskyldiga till skada, varefter ”sanningen” om de grymma israelerna kan kablas ut till omvärlden av massmedier som ofta villigt agerar ”nyttiga idioter” för Hamasterroristernas räkning.
Inget sägs heller om hur Israels armé gjorde mer än någon annan armé för att undvika civila offer; man släppte ner flygblad och till och med ringde upp boende i hus som måste beskjutas och varnade strax innan.
Se detta 9 minuter långa klipp som handlar om Sderots tårar:
Och slutligen, till de som är kritiska till Israels militära operation (efter att man sett klippet ovan):
Vad borde Israel i stället ha gjort för att få ett stopp på raketerna, när inte ens FN gjorde något efter att Israel skickat dussintals brev?
Den frågan vill jag ha ett svar på. (Och har man inget tillfredsställande svar på den frågan tycker jag att man borde knipa näbb.)
Detta blogginlägg innehåller korta utdrag ur artikeln ”Grövsta antiisraeliska propagandan någonsin i SVT?” skriven av Bengt-Ove Andersson och publicerad på hemsidan för Samfundet Sverige Israel. Den artikeln är värd att läsa och sprida!
Det förekommer intensiva försök att framställa de så kallade bosättarna som något annat än vad de egentligen är. Det finns en liten grupp bosättare som är extrema och utför illdåd och vansinnesdåd. Att på basen av det framställa alla bosättare som något annat än vad de egentligen är, är helt fel.
Jag har otaliga gånger lyft fram det faktum att det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, att det bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under tusentals år, men att judarna nu har förpassats till en smal juderemsa vid Medelhavet – Israel.
Det finns många åsikter om de så kallade bosättarna och visst får man ha olika åsikter om dem. Men är man kritisk till bosättarna ska man komma ihåg att den yta judarna nu bor på i så fall begränsas till en remsa som endast är 15 km bred vid det smalaste stället. Om man tycker att det är rimligt så må man tycka så.
Personligen är jag av den åsikten att det är omoraliskt att judarna – i egenskap av ursprungsbefolkning i Mellanöstern och Nordafrika – endast ska tillåtas bo i en remsa vid Medelhavet som endast är 15 km bred vid det smalaste stället. Det är alltså min åsikt.
Förra veckan vandaliserades en moské av extrema bosättarungdomar. Men i måndags anlände en grupp bosättarungdomar för att sanera den vandaliserade moskén. Undrar om detta noterats av dem som gärna utmålar alla bosättare som mer eller mindre onda extremister?
Under 1990-talet grundades den palestinska myndigheten vilket innebar att alla arabiska byar och städer på Västbanken och Gazaremsan kom under ett palestinskt självstyre (det var meningen att detta självstyre så småningom skulle leda till en statsbildning). Efter detta var största delen av palestinierna under ett självstyre. Men ledde detta till ökad fred och ökat lugn? Nej, det blev en andra intifada. Bombverkstäder upprättades i dessa palestinska byar och städer och blodiga och förödande självmordsbombningar inne i Israel var ett faktum. I denna intifada fick omkring tusen israeler sätta livet till och tiotusentals skadades.
År 2005 drog sig Israel ur Gazaremsan. Palestinierna fick alltså en ännu större frihet. Men ledde detta till ökat lugn och ökad fred? Nej. Raketattackerna från Gazaremsan fortsatte, ja de ökade till och med.
Detta betyder att större frihet och ökade rättigheter för palestinierna inte lett till ökat lugn och ökad fred, utan till ökat våld och ökad terror. Detta är ett obestridligt historiskt faktum som även den totalt blinde borde kunna se.
Om det palestinska självstyret inneburit ökat våld och ökad terror är det befogat att ställa frågan vad en självständig palestinsk stat skulle kunna föra med sig. Eftersom självstyret inneburit ökat våld och ökad terror är det rimligt att anta att en självständig palestinsk stat inte heller skulle innebära ökat lugn och ökad fred, utan antagligen ännu mera våld och terror.
Mer än så behöver egentligen inte sägas. Så nu vet du varför ett Palestina inte kan erkännas. Det finns dock en hel hop med människor som menar att ett Palestina ändå absolut måste erkännas. Men de blundar för verkligheten. Förstås får de göra det om de vill men jag vet inte vad det ska tjäna till.
Du är varmt välkommen att kommentera artikeln, men vänligen läs kommentarsreglerna innan du börjar.
Om det är något som får i gång folk så är det definitivt bosättningsbyggandet. Nu ska tusen nya bostäder byggas – och folk är helt hysteriska. Efter en snabb research kan jag konstatera att alla dessa bostäder kommer att byggas i bosättningar som ändå kommer att införlivas med Israel i en kommande fredsuppgörelse. Rätta mig om jag har fel, men vad jag kan se så ligger dessa bosättningar precis intill den så kallade gröna linjen. Så vad är problemet?
Det har redan länge snackats om att Israel ska behålla de största bosättningarna i utbyte mot motsvarande landområden som ges till palestinierna. Så låt Israel bygga i dessa bosättningar, ta reda på fakta och lugna ner er! Förresten kunde de resterande bosättningarna kunna bli judiska byar i ett eventuellt framtida Palestina. Visst är det en fin idé?
Fred mellan Israel och palestinierna är allt vad denna blogg önskar! Hoppas det blir fred snart!
Du är varmt välkommen att kommentera artikeln, men vänligen läs kommentarsreglerna innan du börjar.
Den här bloggen har hittills inte kört med någon särskild lista på kommentarsregler. Jag har velat undvika det, men jag har nu insett att det blir mycket lättare om en sådan lista finns. Det blir svårt att driva en blogg av den här omfattningen och av den här typen utan att ha tydliggjort vad som gäller när det gäller möjligheten att kommentera blogginläggen. Hittills har det gått ganska bra. Av de ca 2000 kommentarerna som har kommit in är det bara ett tiotal som har behövts tas bort.
En länk till kommentarsreglerna finns under rubriken ”Om bloggen, artikellistor” i menyn till höger. Klicka här för att bekanta dig med kommentarsreglerna.
Ca 50 så kallade ”bosättare” (israeler som bor på Västbanken) har bl a attackerat en armébas. Man kastade stenar, slängde in brinnande bildäck och förstörde militära fordon.
Ca 50 israeler (som dessutom emellanåt förses med etiketter av typen ”bosättare”, ”hilltop youth”, högeraktivister, huliganer, mordbrännare, prislappsattacksförövare, upploppsmakare, judiska terrorister etc) har bl a attackerat en armébas. Man kastade stenar, slängde in brinnande bildäck och förstörde militära fordon. En officer skadades lindrigt (fick en sten i huvudet). De här aktivisterna/vandalerna – terroristerna – spärrade också av en väg på Västbanken och kastade stenar mot palestinier och israeliska soldater.
Roy B. Alterman fortsätter så här:
Det är ett slags bosättarintifada som enligt min mening måste klassas som terrorism, bl a eftersom våldsdåden är ämnade att påverka landets politik i en viss riktning.
Jag håller fullständigt med honom.
Avichai Ronsky, tidigare chefsrabbin för IDF, har sagt att han kommer att lämna bosättningen Itamar om bosättarungdomarna fortsätter med sina våldsdåd. Apråpå detta skriver Roy B. Alterman följande i ett annat blogginlägg:
Men dagens skarpa fördömande synliggör en oerhört viktig och demokratisk gräns: vi måste ständigt försvara den demokratiska rättsstatens principer. Den som med våld angriper armén eller polisen eller politikerna osv – den personen gör sig skyldig till ett synnerligen farligt angrepp mot Staten Israel. Därför ska man alltså, som varande israel eller ”Israel-vän”, fördöma de israeler som på Västbanken genomför terrordåd. Här får man inte sväva på målet. Den svenske israel-vän som halvt mumlande vägrar fördöma de här våldsdåden, kanske utifrån en vag känsla och en outvecklad tanke om att ens kritik då öser vatten på antisemiternas och andra fienders kvarnar, gör Israel en björntjänst. Och om du som läsare mest rycker på axlarna åt det jag just har sagt så påminner jag om att Netanyahu idag kallade till krismöte i Jerusalem. Krismöten ordnas inte för nöjes skull.
Dessa ord är mycket mycket viktiga. Terrordåd av detta slag är mycket skadliga för Israel – och i längden för den så kallade fredsprocessen – och därför är det ödesdigert om man inte kallar detta vid sitt rätta namn, nämligen terrorism, och födömer det.
Senaste kommentarer