Klippet nedan bör ses av alla som yttrar sig i Iran-frågan. Man behöver självklart inte hålla med föreläsaren och man behöver självklart inte heller hålla med föreläsaren när det gäller åsikter som föreläsaren har i andra frågor.
Man ska komma ihåg att Irans påståenden om att det kärntekniska programmet enbart syftar till energiproduktion inte går att ta på allvar längre. IAEA rapporten, som publicerades i höstas, beskriver ett antal delprojekt i det iranska nukleära projektet som inte har någon civil användning:
Planerad anrikning av 20-procentigt uran till 95 procentigt uran. 20-procentigt uran används i bl.a. elkraftverk, medan 95 procentigt är s.k. weapons grade uran. Anrikningen är en relativt snabb process vilket innebär att iranierna kan efter ett slutgiltigt beslut snabbt få fram weapons grade uran för ett mindre antal vapen.
Ett långvarigt arbete med planering och konstruktion av tändrör för att starta en ”nukleär kedjereaktion”. Arbetet har inte någon civil användning.
Förminskning av sprängladdningen så att den går att foga in i noskonen på en Shihab 3 raket som har en räckvidd av ca 1300 km, vilket räcker för att nå Israel och delar av södra Europa. Även detta arbete är ytterst komplicerat och utan civil betydelse.
Beräkning av optimal höjd på vilken sprängladdningen detoneras.
Planering av säkerhetsåtgärder vid en kommande provsprängning av en kärnladdning.
Iran vill stärka sin position i Mellanöstern. Man ska också komma ihåg att Iran finns närvarande i Sydamerika.
Det skulle vara kul om man någon gång kunde blogga om något trevligt, men när man bloggar om det ämne man bloggar om kan man inte alltid välja.
Det senaste eländet är att den iranska fotbollsklubben Sepahan Isfahan på fredagen skulle spela en träningsmatch mot serbiska Partisan Belgrad, men matchen ställdes plötsligt in efter att det iranska laget insett att Partisan Belgrad numera tränas av juden Avram Grant.
Israelen och juden Avram Grant är ett känt namn inom fotbollen; han har tidigare bland annat tränat storklubben Chelsea efter stora framgångar i hemlandet. Sedan i januari tränar han serbiska Partisan Belgrad, som på fredag skulle möta det iranska laget Sepahan Isfahan. Men Partisan Belgrad uppgav på måndagen att det iranska laget ställt in matchen. Enligt Avram Grant beror det på att motståndarlaget inte vill spela mot ett lag som tränas av honom.
– Jag är besviken över att matchen blev inställd. De informerade samtidigt om att den stoppades för att jag är israelisk, säger Avram Grant till Reuters.
När man hör något av detta slag frågar man sig vad man ska göra och säga.
Det allra viktigaste är att rasism av detta slag uppmärksammas. Det är först då något kan göras. Rasism av detta slag bör uppmärksammas, bekämpas och utrotas.
Den 31 mars 2009, samma dag som Binyamin Netanyahu bildade den nu sittande regeringen, uppmanade han den palestinska myndighetens styrelseordförande Mahmoud Abbas att återuppta fredsförhandlingarna med Israel. Abbas ignorerade uppmaningen.
Den 4 juli 2010 sa Binyamin Netanyahu, ”Låt mig än en gång ta tillfället i akt och uppmana president Abbas att möta mig ansikte mot ansikte och inleda direkta fredsförhandlingar.” Abbas ignorerade uppmaningen.
Den 21 juli 2011 intervjuades Binyamin Netanyahu på TV-kanalen al-Arabiya och sa, ”Jag är villig att i detta ögonblick sätta mig ner med president Abbas och förhandla villkorslöst.” Abbas ignorerade inviten.
Den 26 juli 2011 laddade Binyamin Netanyahu upp en video på YouTube i vilken han önskade alla världens muslimer glad ramadan. Han tog även tillfället i akt att uppmana Mahmoud Abbas att ”sätta sig ner och förhandla med mig, villkorslöst, här och nu.” Abbas ignorerade inviten.
Den 5 september 2011, under en gemensam presskonferens med Belgiens premiärminister Yves Leterme, upprepade Binyamin Netanyahu sin uppmaning till Mahmoud Abbas att återvända till förhandlingsbordet. ”Han kan komma till Jerusalem, jag kan åka till Ramalla, eller också kan vi båda åka till Bryssel,” föreslog han. Abbas ignorerade Netanyahus inbjudan.
Den 23 september 2011, under sitt tal inför FN:s Generalkonferens, sa Netanyahu, ”President Abbas, jag sträcker ut min hand – Israels hand – i fred. Jag hoppas att du vill ta emot den handen.” Abbas tog inte emot den.
Den 18 januari 2012, i sitt tal i den portugisiska synagogan i Amsterdam, sa Binyamin Netanyahu, ”Jag har varit tydlig från dag ett att jag är beredd att möta president Abbas var som helst och när som helst för att förhandla om fred. Jag vill göra detta tydligt även idag: Jag välkomnar honom att sätta sig ner och förhandla om fred för våra två folk. President Abbas: gå inte bort från freden; fortsätt förhandlingarna.” Abbas gick bort från freden och slöt istället ännu ett försoningsavtal med den antisemitiska och öppet folkmordiska terroristorganisationen Hamas.
Tre av Sveriges största oppositionspartier ljuger och säger PM Netanyahu inte är villig att fredsförhandla. Jag säger, läs innantill och ta reda på fakta innan ni ylar med vargarna!
Ett erkännande av ett Palestina skulle inte förändra någonting när det gäller konflikten mellan Israel och palestinierna och ett fredsavtal kan uppnås endast genom direkta förhandlingar mellan Israel och palestinierna.
Ingen har dock berättat vad som ska ske med Hamas, Islamiska Jihad, Hizbollah och andra grupperingar som inte erkänner Israel och som vill se Israel utplånat.
Faktum är att om Israel och palestinierna slöt ett fredsavtal – vilket idag tyvärr är ganska osannolikt – skulle dessa grupperingar inte försvinna någonstans. Om Israel och palestinierna slöt ett fredsavtal skulle palestinsk-arabiska extremister antagligen försöka skada det palestinska ledarskapet och grupperingar som t.ex. Hamas, Islamiska Jihad och Hizbollah skulle fortsätta sin kamp mot Israel.
Visst, man kan tala gulligt om att ”erkänna ett Palestina”, men ingen har berättat vad som ska ske med Hamas, Islamiska Jihad och Hizbollah. Dessa grupperingar har som mål att förinta staten Israel och erkänner således inte ens Israel. Ett erkännande av ett Palestina och inte ens ett fredsavtal mellan Israel och palestinierna skulle råda bot på dessa grupperingar. Men ändå är det många som anser att det är Israel som förhindrar freden… till och med högt uppsatta svenska politiker…
Tipsa gärna TT eftersom de glömt att skriva om detta. De skriver ju flitigt om palestinierna på Västbanken och Gazaremsan, så varför skulle de inte kunna skriva om palestinierna i arabländerna?
Tipsa gärna också Palestinagrupperna. Vad sägs om Ship to palestinierna i Libanon nästa sommar?
Irans påståenden om att det kärntekniska programmet bara är till för energiproduktion går inte att ta på allvar.
Det judiska folket har lärt sig att om någon säger att det judiska folket ska utplånas så är detta något som måste tas på allvar.
Det judiska folket har lärt sig att de inte ska räkna med att någon annan hjälper dem, utan att de måste sköta detta ensam.
Tyvärr finns det fortfarande de som inte förstått någonting när det gäller hotet från Iran, utan anser att det är Israel som hotar Iran fastän det är helt tvärtom.
Kolla följande klipp:
Länkar till mera information, läsvärda texter och artiklar:
Och slutligen ett par citat från artikeln i The New York Times:
“I accept that Iran has other reasons for developing nuclear bombs, apart from its desire to destroy Israel, but we cannot ignore the risk,” he told me earlier this month. “An Iranian bomb would ensure the survival of the current regime, which otherwise would not make it to its 40th anniversary in light of the admiration that the young generation in Iran has displayed for the West. With a bomb, it would be very hard to budge the administration.” Barak went on: “The moment Iran goes nuclear, other countries in the region will feel compelled to do the same. The Saudi Arabians have told the Americans as much, and one can think of both Turkey and Egypt in this context, not to mention the danger that weapons-grade materials will leak out to terror groups.
“From our point of view,” Barak said, “a nuclear state offers an entirely different kind of protection to its proxies. Imagine if we enter another military confrontation with Hezbollah, which has over 50,000 rockets that threaten the whole area of Israel, including several thousand that can reach Tel Aviv. A nuclear Iran announces that an attack on Hezbollah is tantamount to an attack on Iran. We would not necessarily give up on it, but it would definitely restrict our range of operations.”
At that point Barak leaned forward and said with the utmost solemnity: “And if a nuclear Iran covets and occupies some gulf state, who will liberate it? The bottom line is that we must deal with the problem now.”
…
“The Iranian regime will be several times more dangerous if it has a nuclear device in its hands,” he went on. “One that it could bring into the United States. It is not for nothing that it is establishing bases for itself in Latin America and creating links with drug dealers on the U.S.-Mexican border. This is happening in order to smuggle ordnance into the United States for the carrying out of terror attacks. Imagine this regime getting nuclear weapons to the U.S.-Mexico border and managing to smuggle it into Texas, for example. This is not a far-fetched scenario.”
Könssegregeringen som förekommer på sina håll i Israel där det bor många ortodoxa judar har uppmärksammats i svenska tidningar och på svenska bloggar.
Jag väntar på den dagen följande ska uppmärksammas på samma sätt:
Jag valde en av dessa mindre restauranger för att skaffa något att äta. I restaurangen fanns inga kvinnor alls, vare sig bland gäster eller anställda. Jag iakttogs ordentligt när jag kom in och beställde mat. Under tiden så diskuterade de manliga gästerna något som blev ganska högljutt. När min mat var klar så betalade jag därefter så fick jag fingervisning på ett väldigt burdust sätt att jag minsann inte kunde sitta här och äta utan var tvungen att gå ut med min mat. Så fort jag kom utanför restaurangen så kom det fram en man med hotfull blick som undrade vad fan jag gjorde här.
Jag hade svårt att tro mina ögon, jag befann mig ju ändå i Sverige, inte i Saudiarabien.
Senaste kommentarer