Detta skrivs med risk för att Twingly-länkarna ryker. Så har det gått många gånger förut när jag på denna blogg lyft fram fakta.
Nu rapporterar TT att Israel ska bygga några hundra bostäder i Jerusalem – som om det hade varit något konstigt med det. Faktum är att Jerusalems invånare garanterats frihet att utöva sin religion endast då staden varit under israelisk kontroll. År 1948 dödades och fördrevs de judar som bodde i de östra delarna av Jerusalem (något ”Östra Jerusalem” finns inte även om halva Svea rike verkar tro så) och synagogor brändes ner. Inte en enda jude fick bo i de östra delarna av Jerusalem mellan 1948 och 1967.
Jag har förstått att Jerusalem aldrig mera kommer att delas.
Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern. Det har bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under tusentals år. Således borde de ha rätt till en egen stat där (en annan orsak är att regeringarna i de länder de bott i inte har skyddat sina judiska minoriteter utan tillåtit att de förföljts under århundradena). Grundandet av den judiska staten Israel skedde inte ”på bekostnad av det palestinska folket” som man ofta hör. Arabernas rättigheter garanterades när man planerade bildandet av en judisk stat.
Den här bloggen förbiser inte de palestinska arabernas rättigheter och förbiser inte heller det lidande de har gått igenom.
Fred är allting bloggen Fredsprocessen önskar.
Eftersom det judiska folket har rätt till en egen stat i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning så bör de också ha rätt till en egen huvudstad – en hel huvudstad, inte en halv huvudstad.
Det verkar som om kunskaperna på det svensk-judiska området är bristfälliga. Det finns judar (en minoritet i Sverige) som främst ser sin judiskhet som en religiös tillhörighet och lever ett ortodoxt liv. Andra ser sin judiskhet främst som en etnisk tillhörighet och firar de stora högtiderna, kanske tänder ljusen på sabbaten, avstår från fläsk och stannar vid det. Det finns kulturella judar och/eller helt sekulariserade. Det finns alla varianter av dessa och många vandrar hit och dit mellan olika grader av observans under olika stadier av sitt liv. Det finns judar som avskyr sitt etniska ursprung, det finns de som gillar det, är stolta över det, alternativt accepterar det som givet. Vad kan man göra åt sitt ursprung?
Denna judinna är Lisa Abramowicz som är välkänd i Israel-sammanhang i Sverige.
Det verkar inte räcka med att sex miljoner judar dödades i Förintelsen, utan judarna får fortfarande idag stå ut med allt möjligt. Visste du att om man höll en tyst minut för varje Förintelseoffer så skulle man behöva vara tyst i 11 år? Det säger något om denna ofattbara katastrof.
I Israel talar man om the Jewish people – det judiska folket, men om man i Sverige talar om judarna som ett folk kan man få mothugg. Angående detta med judarna som ett folk hänvisar jag till den genetiska forskning som gjorts på området. Forskningen har en hel del intressant att säga.
Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och således borde de också ha rätt till ett eget land där. Om detta har jag skrivit många gånger på denna blogg. Eftersom judarna har rätt till ett eget land borde de rimligtvis också ha rätt till en egen huvudstad. Problemet är dock att folk har fått för sig att denna stad är delad i två delar, nämligen i en västlig del och en östlig del. Men stämmer detta? Nej!
Före år 1948 var Jerusalem en odelad stad. Den enda gången i historien som staden har varit delad var mellan 1948 och 1967 då den östra halvan av staden var under jordansk ockupation. Videoklippet här nedan belyser detta närmare.
Nu kritiserar FN Israel igen för att det byggs bostäder för israeler (judar) i ”östra Jerusalem”. Är det förbjudet för judar att bygga och bo i ”östra Jerusalem”? Det glöms helt bort att de judar som bodde där före år 1948 antingen dödades eller fördrevs och att synagogor sattes i brand. Självklart är det förbjudet att döda och fördriva människor. Det var så att judarna dödades och fördrevs från ”östra Jerusalem” varpå det är svårt att förstå varför det nu skulle vara förbjudet för judar att bygga och bo där.
Så här står det i en artikel från den 10 januari på Ynetnews:
The 1949-1967 Jordanian occupation of east Jerusalem sustained the Muslim attitude toward Jerusalem. Jordan oppressed Jerusalem’s Christian community, which was reduced from 25,000 in 1949 to 10,000 in 1967. The Hashemites coerced Jerusalem’s church schools to teach the Koran and prevented Christian expansion. Jordan defiled and vandalized over 50 Jewish synagogues, using some as cowsheds, stables or public latrines. Over 75% of the tombstones at the holiest Jewish cemetery, on Mount Olive, were ripped out and used for pavements and public urinals.
Jerusalem was never a capital of any Arab entity. It was not mentioned in the 1964 PLO’s Covenant. However, Jerusalem is highlighted in each synagogue, each Jewish prayer and holiday and during every Jewish wedding and other Jewish rituals. Jerusalem is a pillar of Judaism, but it is not included among the five pillars of Islam. Jerusalem – and its synonym, Zion – are mentioned 821 times in the Bible (”Old Testament”), but not even once in the Koran.
Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
- Kommentarer som innehåller hatiska, osakliga eller generaliserande beskrivningar av muslimer, judar, araber eller någon annan folkgrupp raderas. - Kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas också.
- Kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså.
- Även kommentarer som låter förstå att palestinierna bör flytta till Jordanien raderas.
- Kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också.
- Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen raderas. - Vid upprepade sådana kommentarer avstängs man från bloggen. Vid frågor, tag kontakt. Bloggens e-postadress finns här i sidospalten.
Bosättningarna framhålls som ett hinder för fortsatta fredssamtal fastän Israel och palestinierna hittills förhandlat medan byggandet i bosättningarna pågått för fullt. Faktum är att också bosättningarna är en fråga som måste lösas genom förhandlingar varpå det är märkligt att en fråga som måste lösas genom förhandlingar gjorts till ett hinder för själva förhandlingarna…
Palestinarörelsen beskriver bosättningarna som om hela Västbanken skulle vara full av sådana, men faktum är att bosättningarna bara tar upp några procent av Västbankens yta. Inga nya bosättningar har grundats sedan år 1999 och allt byggande sker inom redan existerande bosättningar. Bosättningarna har inte byggts på privat, arabisk mark, utan på outtnyttjad mark.
Det tvistas om huruvida bosättningarna är lagliga eller olagliga, men egentligen är den frågan onödig. Faktum är att det bodde judar på Västbanken före år 1948, men att dessa judar dödades eller fördrevs eller var tvungna att fly år 1948. Detta var självklart olagligt och då är det märkligt om det är olagligt att judar flyttar tillbaka till Västbanken för att bosätta sig där. De judar som väljer att bosätta sig på Västbanken kallas ”olagliga bosättare”. Hur hade man betraktat judiskt byggande och boende på Västbanken om judarna inte hade dödats eller fördrivits år 1948 utan fortsatt att bo där?
Faktum är att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men att de förpassats till en smal remsa vid Medelhavet – Israel. Israel är bara 15 km brett vid det smalaste stället mellan Medelhavet och Västbanken. Det kan inte vara rimligt och rättvist att denna juderemsa bibehålls så smal genom att reglera judars boende och byggande på Västbanken.
Jag ber läsaren observera att jag nu först och främst inte avser Israels gränser, utan judars rätt att bygga och bo i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Allting handlar inte om Israels gränser, utan det finns också en annan dimension i detta, nämligen judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Deras boende och byggande i Mellanöstern har kraftigt begränsats under de senaste årtiondena. Är detta rättvist och är det faktiskt meningen att judars boende och byggande ytterligare ska begränsas och regleras? Studera bilden här nedan och läs bildtexten. Som sagt: allting handlar inte om Israels gränser, utan det finns också något som kallas judars boende och byggande i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning.
Judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men har förpassats till en smal remsa vid Medelhavet. Är detta rättvist? Och är det rättvist att judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning ytterligare begränsas genom att judars byggande och boende på Västbanken regleras? Borde inte arabvärlden erkänna att också judar har rätt att bygga och bo i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning och att det inte kan vara rättvist att deras byggande och boende ytterligare begränsas i en remsa som redan från början är väldigt smal?
Slutkläm:
Det kanske inte finns några klara och entydiga svar på dessa frågor, men det är bra att i alla fall vara medveten om det jag skrivit i detta blogginlägg.
De så kallade bosättningarna på Västbanken väcker mycket debatt. Frågan är om dessa bosättningar är olagliga eller lagliga.
Faktum är att det bodde judar på Västbanken före år 1948, men att de judar som bodde där antingen dödades eller fördrevs i kriget 1948.
Enligt beslutet i San Remo skulle ett hemland för det judiska folket grundas i Palestinamandatet:
…de huvudsakliga allierade har också enats om att mandatmakten ansvarar för genomförande av den förklaring som ursprungligen gjordes den 2 november, 1917 av regeringen Hans Brittiska Majestät, och som antagits av de makter, till förmån för etablering i Palestina av ett nationellt hem för det judiska folket…
I artikel 6 sägs följande:
Administrationen av Palestina, samtidigt som rättigheter och ställningen för andra delar av befolkningen inte äventyras, skall underlätta judisk invandring under lämpliga förhållanden och skall uppmuntra, i samarbete med det judiska organ som avses i artikel 4, tät bosättning av judar på marken, inklusive statlig mark och obrukbar mark som inte krävs för allmänna ändamål.
Detta att underlätta judisk invandring samt uppmuntra tät bosättning av judar gäller hela Palestinamandatet. San Remo-beslutet gäller fortfarande idag. Det finns alltså inget beslut som säger att det är förbjudet för en representant av folkslaget judar att bygga och bo på Västbanken.
Folk påstår att de så kallade bosättningarna på Västbanken skulle vara olagliga. Det märkliga är att man överhuvudtaget inte tar ställning till att den judiska befolkningen på Västbanken antingen dödades eller fördrevs 1948. Var det lagligt eller olagligt? Självklart är det olagligt att döda och fördriva människor, men varför är det då olagligt att judar pånytt börjar bygga och bo på Västbanken?
Vi ska till följande titta på vilka judiska städer och byar som drabades av arabernas invasion 1948.
Gush Etzion
År 1948 bestod bosättningen Gush Etzion norr om Hebron av fyra bosättningar. Jordanska styrkor tillsammans med hundratals bybor lyckades besegra Gush Etzion. Bosättningarna var under återkommande belägring sedan januari och försvarades av ungefär 400 män och 100 kvinnor. Barnen hade blivit evakuerade.
Den 12 maj attackerades bosättningarna av jordanska styrkor och tusentals bybor. Följande dag, alltså den 13 maj, bröt styrkorna in i huvudbosättningen Kfar Etzion. Ungefär 120 försvarare dog den dagen. 21 av dessa var kvinnor. De tre återstående kibbutzerna höll ut ända till morgonen den 14 maj, men situationen var hopplös. Haganah gav dem tillåtelse att ge upp och alla försvarare och bosättare, förutom 4 som blev mördade av tillfångatagarna, transporterades till ett fångläger nära Mafraq i Jordanien. Ungefär 350 av bosättningarnas försvarare tillfångatogs.
En viktig fråga är huruvida dessa ska kallas för bosättningar eller inte. När slutar en bosättning att vara en bosättning och blir en by eller stad? Det kan vara till hjälp om man vet vad de hebreiska orden betyder: gush = block, kfar = by.
Atarot och Neve Yaakov
Under 14-16 maj attackerades samhällena Atarot och Neve Yaakov (precis norr om Jerusalem) av irreguljära styrkor och jordanska styrkor upprepade gånger och övergavs.
Enligt Wikipedia plundrades och brändes Atarot. Eftersom det finns så delade meningar om de judar som dödades och fördrevs från Västbanken under kriget 1948 kan uppgiften om att dessa två bosättningar, Atarot och Neve Yaakov, övergavs användas i syftet att avdramatisera det hela, men då finns det skäl att fundera på hur det skulle ha kunnat gå om bosättningarna inte hade övergetts. Kanske invånarna hade massakrerats eller tagits som krigsfångar.
(Eftersom det finns så delade meningar om allt detta kan också min hänvisning till Wikipedia komma att användas för att förringa allt detta. Det är helt riktigt att man ska ifrågasätta information som finns på Wikipedia, men i det här fallet då det handlar om ett så känsligt ämne har jag kollat upp saken. Det finns goda källhänvisningar i dessa Wikipedia-artiklar – källor som alla skeptiska kan kolla upp.)
Kalia och Beit HaArava
Under 17-20 maj övergavs de militärt ohållbara bosättningarna Kalia och Beit HaArava vid Döda havets norra delar, strax söder om Jeriko.
I detta sammanhang är det också på sin plats att ta i beaktande händelserna när det gäller östra Jerusalem. Jag ska försöka återkomma till det vid något skede i en separat artikel.
Slutsatser
Det bodde alltså judar på Västbanken före 1948, men dessa dödades eller fördrevs. En del flydde.
Det är många som ser väldigt ensidigt på konflikten mellan Israel och palestinierna. Idag betraktas bosättningarna (eller de judiska byarna och städerna på Västbanken om man vill uttrycka sig så i stället) som olagliga och som det största hindret för en fredsuppgörelse. Dessa människor förbiser det faktum att judar bodde där före 1948, men att de dödades, fördrevs eller var tvungna att fly.
Det är viktigt att komma ihåg att arabernas attacker var angrepp, medan judarnas handlingar var försvar mot arabernas attacker.
De som menar att bosättningarna på Västbanken är olagliga borde fundera över lagligheten/olagligheten när det gäller att judarna som bodde där 1948 dödades, fördrevs eller tvingades fly.
Personligen har jag svårt att förstå varför återupprättandet av det judiska byggandet och boendet på Västbanken anses som olagligt, medan det faktum att judiskt byggande och boende abrupt tog slut 1948 i och medan arabernas invasion förbises helt.
Detta är mina tankar och reflektioner. Var och en får läsa det jag skrivit, ta reda på mer och bilda sig en egen uppfattning.
En del kan komma att påpeka att palestinierna födrevs av judarna 1948. Det stämmer att judiska styrkor födrev en del palestinier – men de födrev inte alla. Det var araberna som startade kriget och judiska samhällen i Palestinmandatet hade attackerats tidigare, särskilt under de arabiska upproren 1936-1939. Läs mera om detta här och här.
I media brukar man inte kunna läsa i detalj om vad som byggs i städer runtom i världen, men östra Jerusalem är ett undantag.
I denna blogg har otaliga gånger lyfts fram att det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern. Det har bott judar i länderna i Nordafrika och Mellanöstern sedan långt tillbaka i tiden. Eftersom judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika borde det vara rimligt att de också hade rätt till en egen stat där. Araberna verkar ju ha denna samma rätt eftersom de redan har flera stater. Och ja: judarna utgör ett folk. Det har modern genetisk forskning klart och tydligt kunnat påvisa. Således är judarna inte en grupp människor med en gemensam religion.
Eftersom också judarna har rätt till en egen stat i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning bör de också rimligtvis ha rätt till en egen huvudstad där. Araberna har redan flera stater med tillhörande huvudstäder så varför skulle inte judarna ha denna rätt?
Det finns inget beslut som reglerar en judes boende och byggande i Mellanöstern. Det har som sagt bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika sedan långt tillbaka i tiden, men dessa judar fördrevs från dessa länder under 1940-, 1950- och 1960-talen. Det handlar om närmare 1 miljon judar sammanlagt. Således har judar också all rätt att bygga och bo i östra Jerusalem.
Nu har det alltså invigts 60 nya hem i östra Jerusalem och TT går ut med rubriker som ”Israelisk talman invigde bosättning”. Är det alltså så att 60 hem utgör en bosättning? Gäller samma sak i t.ex. Stockholm? Hur många bosättningar finns det då i Stockholm?
På TT-språk heter inte hem i östra Jerusalem hem utan bosättarhem.
Ja, det byggs bostäder, hus och byggnader i alla städer runtom i världen – också i Jerusalem! Men när judar bygger i sin egen huvudstad, då rapporteras detta i detalj. 60 hem blir en bosättning och de 60 hemmen kallas bosättarhem…
Om man blir arg för att det skall byggas 500 nya hus för judar på Västbanken menar man att judiskt byggande och boende på Västbanken är mera problematiskt än att judarna fördrevs, dödades och förbjöds bo där 1948. Man menar att judiskt byggande och boende på Västbanken för all framtid ska vara avslutat i och med Jordaniens ockupation av Västbanken 1948 – 1967.
Det är alltså mera problematiskt att judar flyttar tillbaka till områden där de bott sedan långt tillbaka i tiden än att de fördrevs, dödades och förbjöds bo där 1948.
Vad är det för logik?
P.S. Observera att jag nu i första hand inte talar om Israels gränser utan om judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning.
Det är mycket hallå kring Israels bosättningar på Västbanken. Problemet är att folk går så långt tillbaka i tiden som till år 1967 – men inte längre. Faktum är att det bott judar på Västbanken sedan långt tillbaka i tiden.
År 1948 ockuperades Västbanken av Jordanien. Alla judar som bodde där fördrevs eller dödades och dessutom blev det förbud för judar att bo där. Den enda tidpunkten då judar inte tillåtits bo på Västbanken är mellan 1948 och 1967.
Folk har fått för sig att hela Västbanken är full av bosättningar – men så är inte fallet. De israeliska bosättningarna på Västbanken utgör endast några få procent av Västbankens totala yta.
Judarna är inte en grupp människor med en gemensam religion, utan de utgör ett folk – det judiska folket. Detta har genetisk forskning bevisat. Man bör också se på denna sak utifrån det judiska folkets synvinkel och inte enbart utifrån den israeliska statens synvinkel. Det är nämligen så att det har bott judar i länderna i Mellanöstern och i Nordafrika sedan långt tillbaka i tiden. Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern.
Under 1940-, 1950- och 1960-talen fördrevs närmare en miljon judar från länderna i Mellanöstern och Nordafrika. Israel tog hand om en stor del av dessa flyktingar och idag utgörs ungefär hälften av Israels befolkning av dessa flyktingar och deras avkomlingar.
Det finns ingen lag som reglerar var representanter av folkslaget judar skulle få bygga och bo i Mellanöstern. I praktiken är det dock så att det judiska folket – som alltså tillhör ursprungsbefolkningen i Mellanöstern – idag endast tillåts bo i en smal remsa vid Medelhavet. Det är nämligen så att en stor del av den muslimska världen idag är stängd för judar och israeler. Det är ganska hemskt att det judiska folket, som bott överallt i Mellanöstern och i Nordafrika under lång tid, idag endast tillåts bo i en smal remsa vid Medelhavet.
Det är ett ramaskri när judar bygger och bor på Västbanken. Men som sagt: där har det bott judar sedan långt tillbaka i tiden och den enda tidpunkten då judar inte tillåtits bo där är mellan 1948 och 1967. Det finns ingen lag som reglerar byggandet och boendet på Västbanken för en representant av folkslaget judar.
Det borde ha varit olagligt att fördriva och döda alla judar som bodde där och det borde också ha varit olagligt att förbjuda dem att bo där. Då kan judisk närvaro på Västbanken inte vara olaglig. Snarare borde det vara olagligt att judar förbjöds bo där mellan 1948 och 1967 – den enda tidpunkten då judar inte fått bo där.
Att judars boende och byggande i Mellanöstern regleras kan inte betecknas som något annat än ren och skär rasism. De tillhör ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och har tidigare bott överallt där. Därför borde de fortfarande få bygga och bo var de vill i Mellanöstern, eller hur?
Som väntat lade USA in sitt veto i FN:s säkerhetsråd mot ett resolutionsförslag som fördömer de israeliska bosättningarna. När det gäller Israel/Palestina-konflikten så finns det en tydlig polarisering och därför går åsikterna isär också när det gäller detta.
Det har bott judar på Västbanken under lång tid, men i kriget 1947-1949 kom Västbanken att ockuperas av Jordanien. De judar som bodde där drevs ut eller dödades och dessutom infördes ett förbud för judar att bo där. Den enda gången det inte bott judar där var mellan 1948 och 1967.
Dessa fakta bör man ta i beaktande när man diskuterar bosättningarna. Det borde vara självklart att dessa händelser som ägde rum 1948 och detta förbud klart och tydligt var olagliga. När Västbanken erövrades av Israel 1967 så kunde den mångtusenåriga judiska närvaron på Västbanken återställas. Det finns ju inget beslut som säger att det skulle vara förbjudet för en jude att bygga och bo på Västbanken. Men allt detta tenderar att glömmas bort när bosättningarna diskuteras. Man går så långt tillbaka i tiden som till år 1967, men inte längre.
Bosättningarna framställs både av palestinierna och deras sympatisatörer i väst som om dessa utgjorde ett allvarligt hinder för fredsprocessen. Det har dock länge talats om att Israel ska behålla de största bosättningarna och ge motsvarande landområden av samma kvalitet till palestinierna i stället. Detta betyder att frågan inte behöver vara så svårlöst. En framtida palestinsk stat kunde eventuellt också ha en mindre judisk befolkning.
Under den senaste hösten inleddes nya direkta förhandlingar mellan Israel och palestinierna. För att Abbas överhuvudtaget skulle dyka upp vid förhandlingsbordet så krävde han ett byggstopp i bosättningarna. Detta gick Netanyahu med på och införde ett tiomånader långt byggstopp, men Abbas dök upp vid förhandlingsbordet först när några veckor av byggstoppet kvarstod.
Det är dock så att konflikten endast kan lösas genom förhandlingar. Därför har Israel nu sagt att palestinierna bör förhandla, vilket bör vara absolut rimligt. En eventuell framtida stat vid namn Palestina och staten Israel kommer att ha ett nära samarbete som grannar. Därför är det av största vikt att relationerna mellan dessa två parter odlas redan nu. Detta kunde ske vid förhandlingsbordet.
Det är intressant att se på saken utifrån det judiska folkets perspektiv i stället för att se saken utifrån den israeliska statens perspektiv. Det judiska folket är ett element i demografin i Mellanöstern, men under de senaste årtiondena har det judiska folkets levnadsyta i Mellanöstern krympt. Det har bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under lång tid, men de drevs ut under 1940-, 1950- och 1960-talen. Sammanlagt handlar det om närmare 1 miljon judiska flyktingar som man sällan talar om. Idag är större delen av den muslimska världen stängd för judar och israeler.
Allt detta betyder att det judiska folket – som alltså är ett element i demografin i Mellanöstern och Nordafrika – idag tvingas bo i en smal remsa vid Medelhavet. Denna remsa kallas Israel.
Detta är väldigt orättvist, men få talar om denna orättvisa. Är det verkligen meningen att judarna, som också hör till ursprungsbefolkningen i regionen, idag endast ska tillåtas bo i en smal remsa vid Medelhavet? Och ska denna remsa bli ännu smalare genom att judars närvaro på Västbanken begränsas?
Det finns inga klara svar på dessa frågor, men de är värda att lyftas fram som en tankeställare.
Senaste kommentarer