Landet Israel är ständigt aktuellt och konflikten i Mellanöstern är också ständigt aktuell. Ett fenomen som har med detta att göra är att staten Israels existens ifrågasätts, vilket har blivit allt vanligare på senare tid. Man brukar höra att sionister flyttade till Palestina, stal mark, fördrev palestinierna, grundade staten Israel och nu utövar ett förtryck av de palestinier som blev kvar. Man målar upp staten Israel som om denna vore en av de allra värsta skurkstaterna i världen.

Men dessa påståenden bygger helt och hållet på osanningar. Detta är i sig inget problem, eftersom det är möjligt att bringa klarhet i en fråga där det råder förvirring p.g.a. att man byggt sin uppfattning och sitt ställningstagande på osanningar. Detta kan ske genom att man tar till sig klargörande information. Men när det gäller Israel så är det många som inte är mottagliga för fakta. Man har helt enkelt bestämt sig för att tro på en historiebeskrivning som bygger på osanningar och dessutom har man i många fall valt att sprida denna felaktiga historiebeskrivning. Detta är förstås problematiskt i många avseenden.

Eftersom Israel är ett judiskt land, så förekommer det inte bara osanningar om Israel utan också om det judiska folket och särskilt om det judiska folkets historiska koppling till det område där Israel idag finns. Det finns sådana som går så långt som att ifrågasätta det judiska folkets existens och påstår att detta folk skulle vara mer eller mindre påhittat. Faktum är dock att genetisk forskning klart och tydligt påvisat att det finns ett judiskt folk, vilket bevisar att judarna inte är en grupp människor med en gemensam religion, utan att judarna verkligen utgör ett folk.

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet började judar återvända till området där Israel idag finns. Området var inte helt tomt på folk, men inte heller väldigt tättbefolkat. År 1881 bodde där 457 000 människor, varav 400 000 var muslimer och 13 000 – 20 000 judar. Det har aldrig funnits en självständig stat vid namn Palestina, utan detta är endast namnet på territoriet ifråga. Efter det Osmanska rikets sönderfall bildades flera länder varav Israel bara är ett.

Det judiska folket är ett element i demografin i Mellanöstern. Det har bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under lång tid. Detta talar för att också det judiska folket borde ha rätt till ett eget land i Mellanöstern. Araberna har ju redan flera länder.

Ifrågasättandet av Israels existens är helt grundlöst. Eftersom det judiska folket är ett element i demografin i Mellanöstern, varför skulle de då inte få ha ett eget land där? Ett annat argument som talar för ett eget hemland för det judiska folket i Mellanöstern är att judarna förföljts i hög grad under historien. Regeringarna i de länder där de bott har inte tagit hand om sina judiska minoriteter.

När judar i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet började återvända till de områden varifrån de härstammar, så köpte de marker och byggde bosättningar vid sidan av den arabiska befolkningen. Således är påståendet att judarna skulle ha stulit marker helt grundlöst.

Det fanns ett beslut om att ett hemland för det judiska folket skulle grundas i det brittiska Palestinamandatet. År 1947 rekommenderade FN en delning av Palestina i en arabisk och en judisk stat. Judarna godkände förslaget, araberna förkastade det och gick till krig mot Israel som hade utropat sig självständigt.

En del menar att delningen av territoriet var orättvist, vilket är ganska svårt att förstå om man bildar sig en helhetsuppfattning på basen av fakta. Den judiska delen skulle ha kommit att ha en judisk befolkning på lite över 500 000 och en arabisk befolkning på 400 000 – 500 000 människor. Ett vanligt argument som man använder sig av när man påstår att delningen var orättvis är att judarna ägde endast några procent av den mark som var tänkt att bli en judisk stat. Men den judiska staten skulle också ha haft en betydande arabisk befolkning och dessutom skulle den judiska staten delvis ha bestått av den obeboeliga Negev-öknen. Bilden nedan visar områdena som judarna ägde (vänster) och delningsförslaget (höger).

Tar man alla dessa fakta i beaktande, så borde det framstå som helt klart och tydligt att Israel är en helt legitim stat. Området hade ingen utnämnd ägare, utan det var en del av området där det Osmanska riket hade funnits. Efter det Osmanska rikets sönderfall ritades kartan om och Israel är ett land bland alla länder som då kom till.

Israels yta är under 1 % jämfört med de ytor som araberna förfogar över. Judarna godkände delningsförslaget år 1947 – araberna gjorde det inte utan gick till krig mot Israel. Sedan dess har konflikten bara fortsatt. Den handlar inte om landområden utan om arabvärldens svårighet att acceptera en judisk stat i sitt grannskap.