I ingen annan konflikt är man så uppdelad i pro-den-ena-sidan och pro-den-andra-sidan som i konflikten mellan Israel och palestinierna – så uppdelad att man till och med har specifika namn för dessa företeelser. Detta torde vara unikt för denna konflikt. Någon liknande uppdelning torde inte gå att finna i någon annan konflikt, inte i alla fall en så tydlig uppdelning.

Om man är proisraelisk, är man då antipalestinsk? Och tvärtom: om man är propalestinsk, är man då antiisraelisk?

Går det att vara både och, eller utesluter det ena det andra?

Vad innebär det att vara proisraelisk eller propalestinsk?

Jag har aldrig gillat denna uppdelning i proisraeler och propalestinier. Många menar att denna blogg är en proisraelisk blogg och visst får man tycka så och säga så om man anser att denna blogg är en proisraelisk blogg. Men denna blogg är inte en proisraelisk blogg, utan helt enkelt en blogg om fredsprocessen mellan Israel och dess grannar.

Jag föredrar kalla fakta framom klassisk proisraelism eller klassisk propalestinism. De centrala frågorna är: vad har hänt och vad händer det?

I menyn här uppe finns en länk till en sida som heter ”Lägesanalys”. För enkelhetens skull citerar jag här vad som står på denna sida i nuläget (sidan kan komma att utvecklas i framtiden):

Jag ser det som att den ena sidan, låt oss kalla dem t.ex. Israelvännerna, tänker på en tillfredsställande lösning för Israel säkerhetsmässigt och att den andra sidan, låt oss kalla dem t.ex. Palestinarörelsen, arbetar för ökad frihet och ökade rättigheter för palestinierna.

Man måste se hela historien för att kunna förstå dagens situation. Palestinierna kunde ha fått en egen stat 1947 i och med delningsförslaget och de kunde ha fått en egen stat mellan 1948 och 1967.

Israel har gjort mycket för att ge palestinierna ökade rättigheter och ökad frihet. Israel har samverkat till att den palestinska myndigheten grundades under 1990-talet och de drog sig ur Gazaremsan år 2005.

I dagsläget har jag svårt att se vad Israel ytterligare kunde göra och/eller borde göra för det stora problemet är att Israel utsatts för blodig terror från närliggande områden efter varje gång de gett ökad frihet och ökade rättigheter åt palestinierna (självstyret, tillbakdragandet från Gazaremsan). Det blev en andra intifada fastän palestinierna fick självstyre och raketbeskjutningen avtog inte, utan snarare ökade, fastän Israel drog sig ur Gazaremsan. Detta borde vara ett helt klart och tydligt faktum.

Trots detta ”skriker” största delen av Palestinarörelsen att palestinierna måste få ökade rättigheter och ökad frihet – helst redan igår, men samtidigt verkar man vara helt blind inför det faktum att Israel hittills faktiskt utsatts för terror från närliggande områden varje gång man gett ökad frihet och ökade rättigheter åt palestinierna.

Så här skulle jag alltså vilja beskriva situationen.

Jag önskar att dessa två grupper, Israelvännerna och Palestinarörelsen – om man vill kalla dem så, skulle kunna föra en aktiv och konstruktiv dialog, men det har många gånger visat sig vara så gott som omöjligt. Därför vill jag kasta fram följande tankeställare: hur ska israeler och palestinier kunna uppnå en fredsuppgörelse om inte t.ex. vi här uppe i Norden kan förenas i en tänkt lösning?

Man måste vara villig att se att Israel faktiskt gjort mycket för att ge större frihet och ökade rättigheter åt palestinierna, men att Israel utsatts för blodig terror efter varje gång man gjort detta. Det finns ingenting som rättfärdigar detta våld, utan allt detta våld bör fördömas å det bestämdaste!

DN 1 SvD 1 Svt 1 Svt 2 GP 1 HD 1 Expr 1

Annonser