I förrgår kväll, fredagen den 22 juli, exploderade bomben i regeringskvarteret i Oslo. Norge och Norden gick i chock. Men då visste ingen att det värsta ännu var på kommande. På lördagsmorgonen vaknade folket till nyheten om att 80 människor skjutits ihjäl på Utöya. Det som hänt är helt ofattbart och overkligt.

Dessa händelser har tydligt exponerat den polarisering och det oliktänkande som råder i vår värld.

Världen har fokuserat på den islamistiska extremismen. Det är inget konstigt med det eftersom det skett några stora islamistiska terroristattacker i väst under de senaste åren. Av den anledningen var det många som tidigt gick ut med att attacken i Oslo var en islamistisk terroristattack. Detta gjordes framförallt av den gruppering som anses vara ”högern” – den grupperingen som är invandringskritisk osv. Men det visade sig ganska fort att det inte var frågan om ett islamistiskt terrordåd, utan att det var frågan om en högerextremist. Detta har gjort att högern kommit att vara ganska handfallen. De trodde väl att denna händelse skulle ge dem möjligheten att kunna påvisa att den agenda de har och har haft varit den rätta. De har ju varnat för islamistisk terrorism. Men så blev det inte för det visade sig att terroristen var en högerextremist. Så högern är ganska konsternerad. Och situationen har snabbt utnyttjats av vänstern för att förlöjliga högern. Och pajerna har flugit – självklart.

Men det är inte pajkastning vi ska syssla med. Den islamistiska terrorismen är en verklighet och den har slagit rot i väst i en viss utsträckning. Det är något alla borde kunna se som är utrustade med ett fungerande ögonpar. Många terrorattacker har kunnat avvärjas på grund av en rätt så effektiv underrättelseverksamhet. Men nu har en annan form av terrorism stuckit upp huvudet, nämligen högerextremistisk terrorism, vilket förändrar situationen. Terrordåden i Oslo kom som blixtar från en klarblå himmel.

Kritik, debatt och diskussion ska förekomma, men det ska inte övergå i pajkastning. Högern har fört fram sin agenda under flera år och vänstern har varit uppretad. Nu passar vänstern på att ge igen mångdubbelt.

Högern har inte alltid fört fram sin agenda på ett balanserat sätt, utan emellanåt har det övergått i avsky och hat. Men de har full rätt att föra fram sin agenda i en öppen demokrati. Men problemet är också att vänstern många gånger inte kan skilja mellan hat/avsky och kritik/analys. De omvandlar gärna högerns kritik och analys till hat och avsky och använder detta som slagträ mot högern.

Vänstern behöver kritiseras därför att den har blinda fläckar. Kriget mot terrorismen är inte kolonialism eller imperialism, utan det är ett krig som är helt nödvändigt. Vänstern ser inte eller vill inte se den islamistiska extremismen – fastän den tydligt existerar.

Nu har denna terroristattack ägt rum och den har utförts av en högerextremist och det ser ut att terroristen agerat ensam. Det ser ut som att det inte ligger någon större grupp bakom attacken. Därför är vänsterns reaktioner på detta terrordåd överdrivna.

Vänstern borde inse att det finns ett verkligt problem som heter islamistisk terrorism. Högern borde föra fram sin agenda på ett mera balanserat sätt och pajkastning dessa grupperingar emellan borde upphöra så att alla i stället kan bekämpa extremismen – tillsammans.

Det gäller också att få en balanserad, nyanserad och verklighetsförankrad bild av Israel. Jag har stött på blogginlägg där man mer eller mindre allvarligt för fram tankar om att det var Israels säkerhetstjänst Mossad som låg bakom attackerna i Oslo. Detta kopplar man förstås till det att palestiniernas president Mahmud Abbas på måndagen hade besökt Oslo.

Konspirationer av dessa slag måste vi akta oss för. Det förekommer alltför mycket snurr kring Israel: lögner, smutskastningar och resonemang som inte har någon verklighetsförankring överhuvudtaget. Israel är och förblir en demokrati, Mellanösterns enda sådan (kolla Freedomhouse) och står för västerländsk öppenhet och demokrati. Därför måste det vara helt naturligt för oss att försvara Israel. När antidemokratiska krafter angriper Israel angriper de oss. Varför? Jo, för att våra länder och Israel delar samma värdegrunder. När det gäller detta har en stor del av vänstern misslyckats totalt. Högern använder de terroristattacker som Israel utsätts för för att styrka och motivera sin agenda. Detta är inte heller problemfritt då det finns en risk att det viktigaste blir att styrka och motivera sin agenda framom att försvara demokrati och öppenhet. Högern använder också de terroristattacker som Israel utsätts för som slagträn mot vänstern – precis som vänstern nu använder Oslo-attacken som slagträ mot högern.

Israel står i fronten i kriget mellan den islamistiska fundamentalismen och den västerländska demokratin. Medan Europa drabbats av islamistisk terrorism först på senare tid, har denna form av terrorism funnits länge i Mellanöstern.

Martin Tunström skriver så här i en ledare i Smålandsposten:

Enskilda gärningsmäns dåd får inte reduceras till så kallade vansinneshandlingar, utan måste till sist förklaras i ett större sammanhang. Det gäller islamisters dåd, inspirerade av en våldsbenägen kultur. Det gäller naturligtvis också ultranationalisters och rasisters gärningar. Predikat hat, rasism, föreställningar om fiender och konspirationer kännetecknar alla extremistiska miljöer. Beundran för kamp, vapen och avståndstagande från demokrati är en minsta gemensam nämnare. Upptrappat hat i våldsbejakande miljöer kan som visats gång efter gång ge de mest förödande konsekvenserna. Och de farligaste krafterna finns inte alltid i de organiserade grupperna, utan av människor utanför dess innersta kretsar. Detta hot kan inte bara bekämpas med rättstatens instrument, utan med betydligt bredare verktyg. Demokrati, försvar av människovärdet, värnandet av eviga värden är den rätta vägen.

Så här ser det alltså ut. Pajerna flyger och slagträna viner i luften. Men det är extremismen vi ska bekämpa. Tillsammans. Oberoende vad för slags extremism det handlar om. Därför är det dags att avsluta pajkastningen och lägga ner slagträna och stå som en enad front mot all form av extremism. Man behöver inte göra politik av allting och man behöver inte dra politiska poänger av allting. Både högern och vänstern har saker och ting att lära sig.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 DN13 DN14 DN15 DN16 DN17 DN18 DN19 DN20 DN21 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 SvD9 SvD10 SvD11 SvD12 SvD13 SvD14 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 GP6 GP7 GP8 GP9 GP10 SR1 SR2 SR3 SR4 SR5 SR6 SR7 Svt1 Svt2 Svt3 Svt4 Svt5 Svt6 Svt7 Svt8 Svt9 Svt10 Svt11 Svt12