Det finns åtminstone två argument som talar för varför judarna borde ha rätt till en egen stat i Mellanöstern. För det första är judarna en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika. Således borde de ha rätt till en egen stat där precis på samma sätt som araberna. De har ju flera länder. För det andra har judarna genomlevt grym förföljelse särskilt i Europa. Regeringarna i de länder de bott i har inte gett det skydd till sina judiska minoriteter som man moraliskt och etiskt varit skyldig att ge. Därför borde judarna få ha en egen stat.

Det beslutades att ett hemland för det judiska folket skulle grundas i Palestinamandatet. Detta område utgjorde vad som idag är Gazaremsan, Israel, Västbanken och Jordanien. Palestinamandatet delades i två delar och man grundande en helt ny arabisk enhet av den östra delen. Det var bara den västra delen av Palestinamandatet som kvarstod för ett hemland för det judiska folket. Den delen var dessutom mycket mindre än den östra delen.

Judar tilläts bygga och bo i hela det område som kvarstod som en tänkt stat för det judiska folket. Detta område är alltså det område som är mellan ”havet och floden”, det vill säga området mellan Medelhavet och Jordanfloden. Sedan känner vi ju till hur FN år 1947 rekommenderade en delning av det återstående området i en judisk och en arabisk del och hur judarna godkände detta medan araberna gick till krig mot den judiska delen.

Det har ALDRIG fattats något beslut om att det skulle vara absolut förbjudet för judar att bygga och bo i hela området mellan floden och havet. Detta gäller självklart hela Mellanöstern. Judarna är en del av ursprungsbefolkningen i hela regionen.

Nu har de palestinska arabernas president Mahmud Abbas meddelat att han vill ha en palestinsk stat utan så kallade judiska bosättningar. Osökt ställer jag mig då följande fråga: när ska arabvärlden erkänna judarnas rättigheter i Mellanöstern?

I teorin är jag för en tvåstatslösning, men jag vet samtidigt att det finns stora problem för att en tvåstatslösning skulle kunna bli verklighet idag. Personligen är jag av den åsikten att också judar måste kunna få bygga och bo i en eventuell framtida palestinsk stat i frihet och trygghet. Det palestinska ledarskapet har också tidigare klargjort att inga israeler ska få bo i en framtida palestinsk stat. Med detta menar de såklart judar.

Det är märkligt hur palestinierna vill ha en stat utan judiska städer och byar, medan Israel har en betydande arabisk minoritet. När ska arabvärlden erkänna att också judar har rättigheter i Mellanöstern? När ska de ge judarna samma erkännande som judarna gett araberna t.ex. genom att låta en betydande arabisk minoritet leva i det judiska landet Israel? Är det bara judarna som ska erkänna arabernas rättigheter, medan araberna alltid kan och ska förbise judarnas rättigheter? Varför är det ingen som höjer ögonbrynen inför detta? Varför är det ingen som framför kritik?

Ett obestridligt faktum är att judarna – som alltså tillhör ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika – nu tvingas bo i en smal remsa vid Medelhavet. Denna remsa görs ännu smalare om judars byggande och boende begränsas i området mellan floden och havet – området där palestinierna vill ha en palestinsk stat UTAN JUDISKA SÅ KALLADE BOSÄTTINGAR.

Man behöver såklart inte hålla med vad jag skrivit här, men jag har velat lyfta fram några tankar kring detta. Det jag framfört i detta inlägg är min åsikt i frågan och den åsikten står jag för. Observera att jag i detta inlägg i första hand talar om judars rättigheter att bygga och bo i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning – inte om Israels gränser.

Ett par länkar till israeliska tidningar där nyheten om att Abbas vill ha en palestinsk stat utan judiska bosättningar tas upp:

Abbas: We want settlements-free state

‘Abbas: I seek a Palestinian state with no settlements’

DN1 SvD1 D1 GP1 HD1