Missuppfattningar och vanföreställningar om en part i en konflikt har en inverkan på möjligheterna att lösa konflikten. Därför är ett av denna bloggs syften också att reda ut missuppfattningar och vanföreställningar som har med konflikten mellan Israel och dess grannar att göra eftersom denna blogg önskar att konflikten mellan Israel och dess grannar kunde få ett slut så fort som möjligt.

I denna artikel ska jag försöka reda ut de vanligaste missuppfattningarna och vanföreställningarna om Israel. Man kan se det som att det förekommer missuppfattningar och vanföreställningar om Israel på fyra olika plan:

1) Vad landet Israel är och vilka egenskaper landet besitter

Historikern Benny Morris skrev följande ord i The Irish Times den 21 februari 2008: ”Demoniseringen av Israel är till största delen baserad på lögner – på samma sätt som demoniseringen av judar de senaste 2000 åren är baserad på lögner. Och det finns ett samband mellan de två.” (Svensk Israel-Information tillhandahåller en svensk översättning av texten.)

För att kunna förstå konflikten mellan Israel och dess grannar är det ytterst viktigt att känna till detta och dessutom ta detta i beaktande. Det finns helt tydliga avsikter hos en del att framställa landet Israel som någonting annat än vad landet egentligen är. Den huvudsakliga orsaken torde vara Israels karaktär som ett judiskt land. Detta innebär att samma saker som juden har fått stå ut med under historien är det judiska landet Israel tvunget att utstå idag.

Detta kan ta sig i uttryck t.ex. på det sättet att man inte vill lyssna till vad Israels politiska och militära ledning har att säga. Man behöver självklart inte vara av samma åsikt som Israels ledning, men det betyder inte att man inte behöver lyssna till vad Israels ledning har att säga.

Detta kan också ta sig i uttryck på det sättet att man inte finner det som Israels politiska och militära ledning säger som tillförlitligt därför att man tror att Israel har något mer eller mindre dunkelt pågång – ja kanske till och med något mer eller mindre ont. I praktiken betyder detta att en del inte godtar information som finns t.ex. på Israels utrikesdepartements hemsida utan ser den som ”israelisk propaganda” eller än värre ”sionistisk propaganda”.

Israel måste tas som ett land bland alla andra länder. Israel har sina fel och brister precis som alla andra länder och har inte gjort rätt alla gånger, men landet är den enda demokratin i Mellanöstern. Att tänka att landet skulle ha något dunkelt pågång är helt verklighetsfrånvänt och kan dessutom klassas som antisemitiskt. Under historiens gång har judarna anklagats för att syssla med skumma saker. Tänker man att Israel har något dunkelt pågång och att man därför t.ex. inte ser information som den israeliska politiska eller militära ledningen levererar som tillförlitlig, ja då kan Israel som judiskt land ha tagit den roll som juden haft under historien vilket i så fall blir en antisemitisk föreställning.

2) Israels uppkomst

Israel är hemlandet för det judiska folket. Man kunde beskriva Israel så här: ”Ett judiskt land med en betydande arabisk minoritet”.

Det är omöjligt att beröra Israel utan att beröra det judiska folkets historia. Det judiska folkets historia liknar inget annat folks historia. (Här bör det kanske påpekas att judarna faktiskt är ett folk och inte en grupp människor med en gemensam religion. Detta har modern genetisk forskning bevisat.) Judarna har fått utstå grym förföljelse och regeringarna i de länder där judar bott har inte beskyddat sina judiska minoriteter. Av denna anledning är det helt nödvändigt att judarna har ett eget land. Dessutom är judarna en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, vilket också gör att de borde ha rätt till en egen stat där.

Det finns många missuppfattningar och vanföreställningar om landet Israels uppkomst och historia. Landets uppkomst och historia är förknippat med mycket oroligheter och blodsutgjutelse, men dessa oroligheter och denna blodsutgjutelse har i huvudsak att göra med den arabiska världens ovilja att acceptera det judiska folkets behov av en egen stat samt också deras rätt till en egen stat.

Det fanns ett beslut om att ett hemland för det judiska folket skulle grundas i Palestinamandatet och i detta beslut stod det klart och tydligt att grundandet av ett hemland för det judiska folket inte skulle påverka de som redan bodde där. Deras rättigheter och ställning skulle garanteras. Men problemet är att araberna så gott som från första början motsatte sig grundandet av ett hemland för det judiska folket i Palestinamandatet. Självklart kan man räkna med att detta i en viss mån skulle möta på motstånd och säkert också våld i en viss utsträckning, men jag tror att ingen hade räknat med att motståndet mot den judisk staten skulle fortgå ända till våra dagar.

En del beskriver Israels uppkomst och historia som att mer eller mindre onda och grymma sionister kom till Palestina, stal land, fördrev palestinierna och har behandlat de palestinier som blev kvar mycket illa.

Det är viktigt att ta i beaktande att den arabiska sidan beskriver Israel, judarna, Israels uppkomst och områdets historia på ett verklighetsfrånvänt sätt eftersom motståndet mot det judiska landet är så starkt. Denna verklighetsfrånvända beskrivning blir ett verktyg i motståndet mot det judiska landet.

Självklart var upprättandet av Israel inte problemfritt – det är inte helt problemfritt att upprätta ett land där det bor människor från förut. Misstag och fel gjordes säkert och den judiska sidan har inte heller alltid handlat rätt och oklanderligt, men man måste se att det fanns ett behov av ett hemland för det judiska folket på grund av den förföljelse som det judiska folket fått utstå och på grund av att regeringarna i de länder de bott i inte skyddat dem, att judarna också borde ha rätt till en stat i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning, samt att den arabiska världen motsatte sig grundandet av ett hemland för det judiska folket.

Det arabiska motståndet mot grundandet av den judiska staten nådde sin höjdpunkt i och med det inbördeskrig som bröt ut efter att FN röstat för en delning av Palestinamandatet i en arabisk och en judisk stat samt arabstaternas invasion efter att britterna lämnade mandatet i maj 1948. Dessa krig ledde till det palestinska flyktingproblemet, vilket torde vara den hetaste tvistefrågan gällande Israels historia. En del vill gärna framställa händelsen som att Israel med avsikt fördrev alla palestinier. I verkligheten flydde dock palestinierna på grund av kriget, men judiska styrkor fördrev också en del palestinier i självförsvar eftersom man var i en så trängd situation. (Mera om detta t.ex. här och här.)

Det är viktigt att notera att de judar som flyttade till Palestinamandatet skaffade sig mark helt lagligt genom att köpa mark och att de grundade städer och byar bredvid de arabiska. Något palestinskt styre existerade inte. Till en början var det turkiskt styre och sedan brittiskt. Alla påståenden om att judarna skulle ha stulit mark är således helt oriktiga.

3) Israels historia

Självklart har Israel inte gjort rätt alla gånger och landet har sina fel och brister som alla andra länder, men man måste se att Israel under historiens gång fått utstå flera hot i form av krig, oroligheter och terrorism. Inget annat land har utsatts för så mycket hot som Israel. Israel utgör på detta sett ett unikt fall och detta måste tas i beaktande när man bedömer Israel. Det är inte säkert att något annat land som skulle ha fått utstå lika mycket hot hade kunnat försvara sig bättre än vad Israel gjort, men det saknas erfarenhet av något sådant eftersom något annat land inte utsatts för så mycket hot som Israel utsatts för. Israel kritiseras mycket för de metoder landet använt/använder när landet försvarat/försvarar sig, men de som kritiserar brukar oftast framföra sin kritik utan att komma med konkreta förslag på hur Israel enligt dem borde ändra sina metoder. Vad är det för idé att framföra kritik om man samtidigt inte framför något förslag på vilka förändringar som borde fås till stånd? Syftet med kritik är väl att framföra förslag på förbättringar?

4) Den nuvarande situationen mellan Israel och dess grannar

Eftersom Israel som land har blivit föremål för missuppfattningar och vanföreställningar och dessutom också uppkomsten av Israel samt dess historia, är det naturligt att också den nuvarande situationen mellan Israel och dess grannar har blivit föremål för både missuppfattningar och vanföreställningar.

De som sympatiserar för palestinierna brukar lyfta fram behovet av rättigheter och frihet för palestinierna. Med detta menas oftast upprättandet av en palestinsk stat.

Faktum är att palestinierna flera gånger under historiens gång haft möjligheter till ett eget land. Delningsförslaget från år 1947 gav denna möjlighet, men delningsförslaget förkastades från arabiskt håll. I teorin kunde en palestinsk stat ha kunnat grundats mellan år 1948 och 1967, men det gjordes inte.

År 1967 kom Västbanken och Gazaremsan i israelisk kontroll i ett försvarskrig. Under 1990-talet grundades den palestinska myndigheten, vilket innebar att palestinska städer och byar både på Västbanken och i Gazaremsan kom under ett palestinskt självstyre. Det var meningen att detta skulle leda så långt som till en statsbildning, men det fanns villkor för det. Det palestinska ledarskapet skulle erkänna Israels rätt att existera, upphöra med terrorism, se till att terrorister avväpnas och hindras i sin verksamhet, samarbeta med Israel för att få fast dem samt gå in för fredsfostran i skolorna. Allt detta har dock ännu inte infriats.

Det finns grupperingar inom den islamska/arabiska världen som vill se att Israel slutar existera och så fort Israel lämnat ifrån sig områden till palestinierna så att de har fått möjligheten att självständigt förfoga över dem har representanter för dessa grupperingar slagit rot i områdena och börjat terrorisera Israel. Det palestinska ledarskapet har inte visat någon som helst vilja eller intention att stävja att representanter för dessa grupperingar slår rot i områdena och terroriserar Israel utan verkar förhålla sig passivt till detta.

Bosättningarna framställs som ett hinder inte bara för fredsprocessen utan numera också för fredsförhandlingar fastän bosättningarna är en fråga som måste lösas genom just precis förhandlingar. Det bör noteras att förhandlingar skedde under 1990-talet fastän bosättarverksamheten pågick för fullt.

Den vanligaste missuppfattningen och vanföreställningen om Israel idag är att det är Israel som är det största och enda hindret för en fredsuppgörelse. Men är det så?

Som redan konstaterades har Israel överlämnat områden till palestinierna, men att detta lett till att Israel efteråt terroriserats från dessa områden. Världssamfundet tycks inte ta fasta på detta problem i en tillräckligt stor utsträckning och därmed har man heller inte ställt krav på och pressat den palestinska sidan vilket vore det naturliga. Däremot är det Israel man ställt krav på och pressat. Situationen är helt bisarr då det nu dessutom talas om att erkänna en palestinskt stat. Detta motsätter sig Israel självklart av den orsaken att landet hittills utsatts för terror varje gång landet överlämnat områden till palestinierna. Om inte palestinierna kunnat förfoga över de områden de hittills fått utan att det drabbat Israel i gengäld i form av terror, hur ska de då kunna förfoga över en hel stat? Och hur skulle det i så fall drabba Israel då Israel hittills drabbats varje gång landet överlämnat områden åt palestinierna? Men här kommer det problemet in i bilden som beskrevs i början av denna text, nämligen att man inte vill lyssna till vad Israels politiska och militära ledning har att säga och är det så att man lyssnar är det inte säkert att man tar det Israel säger så seriöst.

Så vad är det som hindrar en fredsuppgörelse? Jo, hindret är att det finns grupperingar inom den islamska/arabiska världen som vill se att Israel slutar existera och så fort Israel lämnat ifrån sig områden har representanter för dessa grupperingar slagit rot i områdena och börjat terrorisera Israel samt att det palestinska ledarskapet inte har visat någon som helst vilja eller intention att stävja att representanter för dessa grupperingar slår rot i områdena och terroriserar Israel utan verkar förhålla sig passivt till detta.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 D1 D2 HD1 HD2 GP1 GP2 GP3