Den här bloggen handlar främst om konflikten mellan Israel och dess grannar. Emellanåt har fenomen som är relaterade till Sverige också behandlats, exempelvis antisemitismen i Sverige. Fastän bloggen har ett tydligt uttalat tema drar jag mig inte för att skriva om andra ämnen om jag känner för det. Det här blogginlägget är ett sådant.
Under de senaste månaderna har jag surfat runt på nätet och läst och kollat. Jag har velat ta reda på var Sverige ligger till idag. Under min resa har jag lagt märke till mycket, men det mesta är sådant som gjort mig oroad.
Allting jag lagt märke till kan sammafattas i ett ord: missnöje. Jag har lagt märke till att det finns ett starkt missnöje mot såväl politikerna som mot journalistkåren och att detta missnöje växer. Jag har lagt märke till att den ”vanliga” människan i Sverige – alltså mannen (och kvinnan) på gatan – känner oro.
Oro är en av de vanligaste negativa känslorna, men den oro jag lagt märke till är en oro över det som kan anses vara normalt. Det finns problem i Sverige idag och den ”vanliga” människan märker dessa problem och känner av dem. Detta är förstås helt självklart och naturligt.
Jag har också lagt märke till att folk känner otrygghet. Ett program som varit av stor betydelse för mig när det gäller att förstå den situation Sverige befinner sig i idag är Uppdrag gransknings reportage från Göteborgsförorten Backa. Programmet handlar om de skjutningar och bilbränder som ägt rum där. Narkotika, vapen, ammunition och sprängmedel har beslagtagits.
I Malmö sker det dödsskjutningar och det verkar som att polisen har stora problem med att klara upp dessa brott. Det är förstås allvarligt att så många dödsskjutningar skett i Malmö, men det är också allvarligt att polisen har problem med att klara upp dessa brott.
Sverige har uppfattats som ett harmoniskt, tryggt och lugnt land. Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig att bilar bränns och att folk skjuts till döds i ett land som hittills uppfattats som tryggt, lugnt och harmoniskt. Något är verkligen på tok i Sverige då det ser ut så här. Självklart känner folk oro och otrygghet!
År 2004 varnade Folkpartiet för det som idag sker i Sverige. Idag finns det över 150 så kallade utanförskapsområden. För att ett område ska klassas som ett utanförskapsområde måste det uppfylla vissa kriterier. Färre än 60 % av de boende i området mellan 20 och 64 år ska arbeta. Samtidigt ska skolresultaten eller valdeltagandet i området ligga på ”en uppseendeväckande låg nivå”, där färre än 70 % av eleverna lämnar skolan utan att uppnå kunskapsmålen eller att färre än 70 % av de röstberättigade utnyttjar sin rätt att rösta.
År 1990 fanns det tre utanförskapsområden och till och med år 2004 hade de ökat till 136 stycken!! ”Görs inget kommer de här områdena snart att bryta sig loss. Kravaller kan uppstå, människor kan bli skjutna. Vi kan inte blunda för det här längre”, sade Mauricio Rojas år 2004. Och vad är det som sker idag? Jo, folk skjuts till döds i Malmö…
Att läget försämrats så här kraftigt i Sverige på relativt kort tid är mycket allvarligt. Det är mycket allvarligt att antalet utanförskapsområden ökat från tre stycken till över 150 stycken på 22 år! Hur kan makthavarna ha låtit detta ske?! Det som skett har skett, men det mest allvarliga är makthavarnas passivitet inför detta stora och allvarliga problem. Att det finns över 150 utanförskapsområden borde få alla röda lampor att blinka och alla alarmsystem att börja tjuta, men det rådande läget i Sverige verkar inte oroa dem som trampar i maktens korridorer. Någonting kraftullt borde göras och behöver göras omgående.
Många av utanförskapsområdena är invandrartäta områden. Är det så här Sverige tar hand om sina flyktingar och invandrare?
Sveriges största problem idag är makthavarnas oförmåga (ovilja?) att se verkligheten. Folk känner missnöje, oro och irritation och har frågor. Ilskan mot makthavarna ökar. Är det någon som tar folkets oro och frågor på allvar?
Folk har också frågor och undringar om invandringen. Invandringen är den största och mest genomgripande förändring det svenska samhället gått igenom under de senaste årtiondena och därför är det en självklarhet att den berört och berör människorna på gräsrotsnivå: lärare, socialsekreterare, sjukvårdspersonal och poliser.
I Sverige har det gått så långt att man i rent missnöje eller ren desperation röstat på Sverigedemokraterna – ett parti med en tvivelaktig bakgrund och ett tvivelaktigt och ofärdigt partiprogram – eftersom man upplever att ens oro inte tagits på allvar av de etablerade partierna och att man inte fått svar på sina frågor och undringar.
Folk har svårt att lufta invandringen – den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid – i rädsla för att bli kallad rasist eller främlingsfientlig. Det borde vara en självklarhet att den största och mest genomgripande förändringen det svenska samhället genomgått under de senaste årtiondena väcker frågor och undringar och att folk har ett behov av att få lufta och diskutera den.
Det finns alltså över 150 utanförskapsområden idag och när det gäller detta måste också journalistkårens handlande ifrågasättas. Journalisternas uppgift är att bevaka makten, men man kunde säga att största delen av den svenska journalistkåren blivit en del av makten. När har du senast sett en tidningsartikel som t.ex. berättat att utanförskapsområdena har ökat från tre stycken till över 150 på drygt 20 år och som granskat och kritiserat makthavarna angående detta?
Källor och mera information:
- Uppdrag granskning – reportage från Göteborgsförorten Backa
- Fem dödsskjutningar i Malmö på en månad – ingen enda av dem är uppklarad
- Utanförskapet växer i Sverige
- ”Tryggheten tål inte ökande utanförskap”
- Sverigedemokraternas framgång beror på arroganta politiker och medier
- Sverige är unikt, i inget annat västland som jag känner till är åsikts- och yttrandeförtrycket samt kränkthets- och diskrimineringsindustrin så kompakt som här
- ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna”
Alex.pe
Jan 30, 2012 @ 01:42:04
Sorgligt nog börjar det sakteliga för mig sjunka in vad det här är för en sorts blogg… Synd.
Tom
Jan 30, 2012 @ 02:03:33
Just det. Så här är det. Man öppnar sin mun och säger sin åsikt. Man har alltså använt sin självklara rätt – yttrandefriheten. Vips står där en hel hop med människor som placerar in en i ett fack. Allting handlar om att placera folk i olika fack och/eller klistra epitet på dem. Att diskutera, lufta och dryfta själva sakfrågan kommer inte på fråga ty man ska inte diskutera och debattera moget och öppet utan man ska placera folk i fack och klistra epitet. Allt medan kulorna viner i Malmö.
Alex.pe
Jan 30, 2012 @ 02:17:16
Du tycks självmant ha promenerat in i detta fack, vilket det nu är. En hel hop ser jag heller inte, då de flesta tycks vara fanatiska beundrare här…
”Att diskutera, lufta och dryfta själva sakfrågan kommer inte på fråga ty man ska inte diskutera och debattera moget och öppet utan man ska placera folk i fack och klistra epitet.”
Detta tycker jag är roligt, lustigt, men jag ser det också som en attack. Vi förde denna diskussion, vilken jag tror föranledde detta inlägg här:
http://alexpunktpe.wordpress.com/2012/01/25/reportage-om-introlerans/
En mognare diskussion får du nog leta efter länge. Jag väntar på mogna svar.
Tom
Jan 30, 2012 @ 02:34:53
Och jag såg din första kommentar som någon sorts attack – att du placerade in mig i ett fack. Men kanske jag har fel.
Det här inlägget är ett inlägg jag länge tänkt skriva. Jag började skriva ett i början av månaden, men det blev liggande. Blev inspirerad på nytt av debatten på din blogg.
Alex.pe
Jan 30, 2012 @ 04:09:49
Du får självklart skriva vad du vill, och kanske var kommentaren en aning klumpig. Vad jag tycker om inlägget behöver jag med all säkerhet inte skriva, för det vet du förhoppningsvis.
skogsmulla32
Jan 30, 2012 @ 19:06:41
Tack! Med detta dörrtrampande hoppas jag att de folkvalda ska börja ta itu med detta så länge av dom ignorerade tillstånd som börjat likna en malign kancersvullnad.. tills detta ALLVARLIGA HOTET lösts på ett för alla acceptabelt sätt, om det nu är möjligt.
Vad har den högsta prioritering hos regeringen,
-ordning på invandrarpolitiken som del av medborgarens säkerhet..
-utbildningspolitik ism arbetslösheten o ungdomernas villrådighet,
-Folkets o samhällets hälsa (förr i tidens Demokratin) eller
-sina egna avgångsvederlag/pensioner/bonusser etc.etc.etc.
De mest verklighetsfrånvända är ju otveksamt just de som ska styra oss ur o/eller förbi alla dessa komplicerade fallgropar..
Vi kanske ska börja med att belöna efter resultater =), o inte som bonus men som den enda ersättning. Kanske blir det då fart på dessa politiker.
Jag har blivit av med alla anställningar genom tider, o intet avtackandet pga dåligt utförd arbete. Utan pga ledningens rädsla för försämringar i företagets ekonomin..
Enligt denna logik är det enbart företag utan personal som blir lönsamt =0
Hur det då blir med allas! arbetslöshet o nåt ersättning, blir icket levbart, denna kalkulering.
Sorgligt. för det behövdes inte bli så här.
Ja, tack för tryckfriheten, än så länge…
Jag är så glad att fått reda på utgången av allt det anstående. Hemska tider…
Alex.pe
Jan 30, 2012 @ 19:44:33
Alltså detta politikerförakt… Deras jobb är ofta så påfrestande att vi ”vanliga” inte kan sätta oss in i det.
Tom
Jan 30, 2012 @ 20:18:23
Håller med om att politikernas jobb är påfrestande. Skulle vilja påstå att det är ett av de tuffaste jobben man kan ha. Men här handlar det inte om politikerförakt. Jag hoppas att du förstår att folk reagerar då utanförskapsområdena ökat från 3 stycken till över 150 på relativt kort tid. Folk är missnöjda och oroade och fler och fler börjar inse hur alarmerande läget är. Som jag skrev: Att det finns över 150 utanförskapsområden borde få alla röda lampor att blinka och alla alarmsystem att börja tjuta. Men jag tycker att politikerna inte verkar vara så värst oroade. Detta är i alla fall min uppfattning.
Alex.pe
Jan 31, 2012 @ 01:33:44
Reaktion är ett bra sätt att få sin vilja fram, och påverka politiker åt det håll man vill(inte sagt om det är ett bra håll eller inte). Men ämbetet, skulle jag säga, är ett av de finaste i samhället och förtjänar mer respekt.
Jerry
Feb 01, 2012 @ 14:10:31
Ett praktexempel på ”Deras jobb är ofta så påfrestande att vi ”vanliga” inte kan sätta oss in i det.” är/var Juholt!
Jerry
Mar 31, 2012 @ 19:29:50
Alltså detta politikerförakt, ”Här blir Reepalu hotad mitt under tv-intervjun” – http://www.expressen.se/kvp/har-blir-reepalu-hotad-mitt-under-tv-intervjun/
Trygga Malmö…
Det är mer än tydligt att DU saknar kunskap om att förutom våldet så även klyftan mellan det rika och det fattiga i Malmö har ökat.
Det är alarmerande att stadens invånare lever mer än någonsin i skilda världar!
Det värsta är att stadens muslimska invånare lever och dömer enligt Shahriha lagar!
Politikers jobb är ofta så påfrestande att vi “vanliga” inte kan sätta oss in i det.
Men vi skall acceptera deras oförmåga att stoppa en paraller samhälle som dessutom är styrd av EGNA lagar!
Andra invandrargrupper har hamnat i glömska…
Protesterar dessa invandrargrupper, så protesterar dem för det mesta mot muslimska invandrare som är dagens största invandrargrupper.
Det värsta är då att dessa invandrare stämplas som rasister, eller anklagas för att stödja Sverige demokraterna!
Jag är trött på bli stämplat som rasist när jag visar missnöjet med att bli kallad ”jävla svensk” av en invandrare från arabvärlden!
Jag är trött på att vid minsta anmärkning mot muslimer så anklagas jag för islamophobi.
Hur stämplas araberna (muslimerna) som ropar ”jävla svensk”? – Definitivt inte RASISTER eller NAZISTER…
Jerry
Mar 31, 2012 @ 18:23:31
Trygga Malmö….
”När socialdemokraten Ilmar Reepalu fick makten i Malmö 1994 lovade han att bryta segregationen. 18 år senare har klyftan mellan det rika och det fattiga Malmö ökat. En kartläggning som Sydsvenskan gjort visar att stadens invånare mer än någonsin lever i skilda världar.”
Men enligt Alex det är ”Alltså detta politikerförakt… Deras jobb är ofta så påfrestande att vi “vanliga” inte kan sätta oss in i det.”
Jani
Feb 06, 2012 @ 14:02:15
Makteliten, som styr bakom kulisserna och som kontrollerar den synliga regeringen, använder den samma strategi i Sverige som den använder i alla andra länder: “order out of chaos” (ordning från kaoset). Denna maktelit består av sådana organisationer som Bilderberggruppen, illuminaterna, the Council on Foreign Relations (i USA), frimurarna osv. (se på http://paulmcguireblog.blogspot.com/search?q=bilderberg ).
Det är häpnadsväckande hur många av Sveriges främsta ledare under de sista årtiondena är eller har varit medlemmar i Bilderberggruppen eller deltagit dess möten: Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Anders Borg, Olof Palme, Torbjörn Fälldin och Tage Erlander bara för att nämna några av dem (en fullständig lista finns i http://sv.wikipedia.org/wiki/Bilderberggruppen ). Mot denna bakgrund är det inte så konstigt att Bilderberggruppens och andra likasinnade organisationers agenda har fått så stort genomslag i det svenska samhället och den svenska politiken.
En av makelitens mål är att reducera världens befolkning till 500 miljoner (se på http://paulmcguireblog.blogspot.com/search?q=500+million ). Mot denna bakgrund är det lättare att förstå varför de etablerade partierna i Sverige är så fanatiskt för fri abort och samtidigt så motvilliga att stötta hemmafamiljer till exempel.
Jerry
Mar 31, 2012 @ 20:12:23
Konspirations teorier!
Jani
Apr 03, 2012 @ 10:29:08
Om det handlar om bara en konspirationsteori och ingen riktig konspiration, varför all hemlighetsmakeri dessa organisationer (Bilderberggruppen, illuminaterna, the Council on Foreign Relations, frimurarna osv.) håller på med? I politiskt beslutsfattande borde det råda offentlighetsprincip men den verkar inte gälla i praktiken när våra politiker och andra ledare fattar beslut, som påverkar oss, till exempel i Bilderberggruppens årsmöten.
Om dessa organisationer och deras medlemmar och sympatisörer ville något gott för oss, borde de inte ha något behov att dölja sina avsikter och planer från oss.
Jerry
Mar 31, 2012 @ 20:34:31
Ett av utanförskapsområden hittas i Malmö, det tackar vi Ilmar Reepalu.
Ledarbloggen på Sydsvenskan som publicerades den 30 mars 2012 klockan 13:19 av Heidi Avellan har följande rubrik;
”Reepalu och judarna – en gåta”, det beskriver läget i Malmö som blir alltmer alarmerande, men makthavarna är långt borta från verkligheten och verkar inte vilja veta av någonting.
Det är inte märkligt att Reepalu blir hotad mitt under tv-intervju, eller att i ett brev till Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven angriper Judiska centralrådet i Sverige kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) i Malmö och dennes påstående i magasinet Neo om att Judiska församlingen i Malmö!
Jani
Aug 04, 2012 @ 01:32:35
Se på http://www.varldenidag.se/kommentar/2012/07/27/Ett-bedraget-land/
Hans
Dec 31, 2013 @ 03:57:18
Trenden är onekligen oroväckande. Den snabbhet med vilket dessa utanförskapsområden ökar i antal motsvarar en exponentiell ökning på ca 36,9 % per år. Det är en stor kostnad för den enskilde och för samhället när integrationen misslyckas och det som främst oroar är att inte våra politiker verkar ta detta problem på allvar. Är de verkligen på det klara över vilka resurser som krävs för att kunna få integrationen att fungera? Dels måste det göras investeringar i realkapital (bostäder, vägar, skolor m.m.) för att klara av att ta emot alla nyanlända på ett värdigt sätt. Sedan måste även matchningen på arbetsmarknaden fungera bättre, AMS måste skrotas och nya fristående arbetsförmedlingar startas. Dessa arbetsförmedlingar kan tänkas utgöras av specialiserade enheter där vissa kanske riktar sig speciellt mot utrikes födda, medan andra fokuserar på äldre eller personer som stått utanför arbetsmarknaden under en längre tid.