Gazaborna missnöjda med Hamas – den annars så aktiva Palestinavänstern svarar med tystnad

6 kommentarer


I en artikel på The Washington Post går att läsa något som inte är något nytt för den insatta, nämligen att Gazaborna är missnöjda med Hamas. Den annars så aktiva Palestinavänstern (till exempel ”hjälpkonvojer” till Gaza en gång i året) är dock förvånansvärt tyst och passiv inför detta. Vad det kan bero på vet jag inte riktigt.

I slutet av artikeln står följande:

Despite public discontent, Hamas officials seem unruffled. The movement’s grip inside Gaza remains near-total, in part because a unity deal with Fatah, which could lead to elections, is on ice.

That leaves Abu Khaled, an unemployed former shopkeeper, to seethe in his 11th-floor apartment in Gaza City. Khaled, 55, said he voted for Hamas because it promised change and justice, which he figured meant there would be jobs.

But only those who “pray in a Hamas mosque” get work, he said, adding that the movement’s leaders look as though they have gotten comfortable with their mini-state and have forgotten about fighting for Palestinian independence.

“We used to take taxis, now we walk. We were eating, now we are not. We must admit, things changed — but for the worse,” Khaled said wryly, speaking through coils of cigarette smoke. “Hamas is controlling us. They are responsible for us.”

I artikeln kommer också följande sensationella uppgift fram:

“Many aspects of the siege are imposed by Hamas,” said the manager, who spoke on the condition of anonymity because of fears of losing his job.

…men det ska vi tala tyst om för annars kan det bli för jobbigt.

Läs hela artikeln (och sprid den):

Annonser

Erkänna Palestina – men ingen har berättat vad som ska ske med Hamas, Islamiska Jihad och Hizbollah

2 kommentarer


Ett erkännande av ett Palestina skulle inte förändra någonting när det gäller konflikten mellan Israel och palestinierna och ett fredsavtal kan uppnås endast genom direkta förhandlingar mellan Israel och palestinierna.

Ingen har dock berättat vad som ska ske med Hamas, Islamiska Jihad, Hizbollah och andra grupperingar som inte erkänner Israel och som vill se Israel utplånat.

Faktum är att om Israel och palestinierna slöt ett fredsavtal – vilket idag tyvärr är ganska osannolikt – skulle dessa grupperingar inte försvinna någonstans. Om Israel och palestinierna slöt ett fredsavtal skulle palestinsk-arabiska extremister antagligen försöka skada det palestinska ledarskapet och grupperingar som t.ex. Hamas, Islamiska Jihad och Hizbollah skulle fortsätta sin kamp mot Israel.

Visst, man kan tala gulligt om att ”erkänna ett Palestina”, men ingen har berättat vad som ska ske med Hamas, Islamiska Jihad och Hizbollah. Dessa grupperingar har som mål att förinta staten Israel och erkänner således inte ens Israel. Ett erkännande av ett Palestina och inte ens ett fredsavtal mellan Israel och palestinierna skulle råda bot på dessa grupperingar. Men ändå är det många som anser att det är Israel som förhindrar freden… till och med högt uppsatta svenska politiker…

Videoklipp om Hamas (VARNING FÖR STARKA BILDER!):

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 Svtdebatt1 D1 Svt1 Svt2 Svt3 Svt4

Den svenska vapenvilan: 680 raketer under 2011 – alltså två per dag

13 kommentarer


I Sverige heter det officiellt att det är vapenvila mellan Israel och Hamas och att det är de onda israelerna som bryter denna vapenvila genom godtyckliga flyganfall mot Gazaremsan.

I verkligheten ligger det dock till så att raketer regelbundet skickas över till den israeliska sidan och att Israels armé därför bombar terrorinfrastruktur i Gazaremsan i syfte att försvara sig mot dessa raketattacker som strider mot internationell rätt. Att man i Sverige anser att det råder vapenvila mellan Israel och Hamas beror till stor del på TT:s tvärtom- och uppochnedrapportering.

Enbart under år 2011 skickades det 680 raketer mot Israel varav 80 var förödande Gradraketer – i medeltal ungefär TVÅ raketer per dag! Detta är så långt från den svenska vapenvilan som man kan komma.

Så du Svensson som inbillar dig att det råder vapenvila mellan Israel och Hamas och att det är de onda israelerna som godtyckligt bombar Gazaremsan: du har fel! Och till TT: skäms och skärp er! Er skamliga rapportering är genomskådad för länge sedan och det enda ni nu gör är att ni skämmer ut er!

Källa: Terrorists Lobbed 2 Missiles a Day in 2011

Gazakriget började år 2001 – inte i december 2008

23 kommentarer


Ska det vara så fruktansvärt svårt för folk att förstå att det hade skjutits tusentals raketer och granater från Gazaremsan in i södra Israel och att det var därför – som en sista lösning – som Israel inledde en militär operation i december 2008?

Och nej: jag påstår inte att Israel skulle vara ett perfekt land som aldrig begår några misstag. Men faktum är att det hade skjutits tusentals raketer och granater från Gazaremsan. Israel skrev dussintals brev till FN och påtalade detta lilla ”problem”. Men FN gjorde INGET. Därav var Israel tvunget att lösa ”problemet” militärt – som en sista lösning.

Gazakriget har väckt ett rabalder utan dess like. Det vore mycket bra om de som inte gillar att Israel inledde den militära operationen kom med ett förslag på hur Israel i stället borde ha gått tillväga för att få ett slut på raketerna.

Igår kväll visades Gazas tårar – en film som på intet sätt återger helheten och som dessutom demoniserar Israel och judarna.

Många europeiska länder valde att inte visa filmen på grund av sin starkt partiska och osakliga karaktär. Men i Sverige visas den.

I filmen ges ingen som helst förklaring till varför Israel tog till vapen mot Gaza.

Inget sägs om de tusen och åter tusen raketer som skickats över gränsen mot civila i södra Israel.

Inget sägs om hur livet lamslagits i södra Israel ända sedan Gaza överlämnades genom att man har en halv minut på sig att söka upp skyddsrum när larmet ljuder.

Inget om hur palestinska barn får lära sig i skolor, moskéer och tv att hata ”den sionistiske fienden” och hur martyrskap i kampen mot denne fiende är det högsta att eftersträva.

Inte heller sägs ett ord om hur Hamas satt i system att placera ut avskjutningsramper och raketlager i skolor, sjukhus och liknande byggnader. Man använder civilbefolkningen som levande sköldar och avfyrar raket efter raket. Man vet ju att till slut måste Israel slå ut ramperna, och då kommer även oskyldiga till skada, varefter ”sanningen” om de grymma israelerna kan kablas ut till omvärlden av massmedier som ofta villigt agerar ”nyttiga idioter” för Hamasterroristernas räkning.

Inget sägs heller om hur Israels armé gjorde mer än någon annan armé för att undvika civila offer; man släppte ner flygblad och till och med ringde upp boende i hus som måste beskjutas och varnade strax innan.

Se detta 9 minuter långa klipp som handlar om Sderots tårar:

Och slutligen, till de som är kritiska till Israels militära operation (efter att man sett klippet ovan):

Vad borde Israel i stället ha gjort för att få ett stopp på raketerna, när inte ens FN gjorde något efter att Israel skickat dussintals brev?

Den frågan vill jag ha ett svar på. (Och har man inget tillfredsställande svar på den frågan tycker jag att man borde knipa näbb.)

Detta blogginlägg innehåller korta utdrag ur artikeln ”Grövsta antiisraeliska propagandan någonsin i SVT?” skriven av Bengt-Ove Andersson och publicerad på hemsidan för Samfundet Sverige Israel. Den artikeln är värd att läsa och sprida!

Avpixlat: Propaganda i SVT: Gazas tårar

Inget judehat/Israelhat tolereras i kommentarsfältet.

Läs kommentarsreglerna om du är osäker på vad som gäller.

Hamas och Hizbollah förfogar över tiotusentals raketer tillsammans

1 kommentar


Mellanöstern. Vad ska man egentligen säga om Mellanöstern?

Mellanöstern är en minst sagt speciell region. Det verkar som att läget hela tiden är spänt där.

Visst skiljer sig Mellanöstern från andra regioner i världen och dessa unika förhållanden som gäller i Mellanöstern gör att man måste ta dem i beaktande när man försöker förstå Mellanöstern. I Mellanöstern går det inte att applicera de regler man applicerar i andra regioner runtom i världen. Man måste ta det unika med Mellanöstern i beaktande.

Alla minns det andra Libanonkriget som ägde rum sommaren 2006. Hizbollah fick för sig att börja skjuta raketer in i norra Israel.

Att det är Iran som stöder Hamas och Hizbollah är ett känt faktum. Detta sker genom ekonomiskt stöd, vapenleveranser, utbildning i hur vapnen används och så vidare.

Hamas och Hizbollah verkar i Israels omedelbara närhet: Hizbollah i norr och Hamas i söder.

Israel har varit i krig med både Hizbollah och Hamas. Omvärlden har analyserat dessa krig å det yttersta.

Raketerna fanns redan innan krigen med Hizbollah och Hamas och Israel visste att dessa raketer med allra största sannolikhet någon dag skulle komma att användas mot landet. Här kommer den första faktorn som gör Mellanöstern unik: Israel är medvetet om de raketer som Hizbollah och Hamas förfogar över. Israel vet också att dessa raketer med allra största sannolikhet någon dag kommer att användas mot landet. Detta betyder att landet skulle kunna förstöra vapnen för att undvika att anfallas i framtiden, men man gör inte det!

Mellanöstern är alltså unikt. Man kan fråga sig om något land i en annan del av världen skulle tillåta att raketer uppbevaras i landets omedelbara närhet i syfte att någon dag använda dem i en attack mot landet utan att landet skulle göra något för att avvärja hotet. Man kan utgå från att de allra flesta länder skulle avvärja hotet.

Israel vet att det finns raketer i landets omedelbara närhet som med allra största sannolikhet någon dag kommer att riktas mot landet, men landet gör inget för att avvärja hotet. Detta är Mellanöstern. Detta är det unika Mellanöstern.

Varför avvärjar inte Israel hotet då genom att förstöra raketerna? Det handlar om försvarsstrategi.

För Israels del handlar det inte om att avvärja hot på förhand. Det skulle helt enkelt inte funka av diverse olika anledningar. Därför handlar man först den dagen raketerna börjar skjutas mot landet.

Detta leder oss till den andra faktorn som gör Mellanöstern unikt och i detta fall särskilt i avseende till Israel: eftersom Israel är ett förhållandevis litet land (dock med en kraftfull armé) och eftersom landet ett flertal gånger under historien varit under existentiellt hot så försvarar man sig med kraft då raketer skjuts mot landet.

Under det andra Libanonkriget sades det att Israels handlande var oproportionerligt. Det är inget fel med att ha synpunkter på Israels agerande, men om man kallar Israels agerande oproportionerligt, har man då satt sig in i de förhållanden som råder i Mellanöstern och särskilt de som råder mellan Israel och Hizbollah/Hamas? Faktum är att raketerna inte uppenbarade sig vid Israels omedelbara närhet samma dag de började skjutas – de hade funnits där redan länge. Israel hade alltså kunnat avvärja hotet genom att förstöra raketerna på förhand. Men det hade man inte gjort.

Idag – söndagen den 20 november 2011 – är det ett faktum att Hamas i söder förfogar över tusentals raketer och att Hizbollah i norr förfogar över tiotusentals. Situationen skulle vara en helt annan om raketerna var avsedda för självförsvar, men faktum är att raketerna är till för att skada Israel.

Med allra största sannolikhet kommer det en dag då dessa raketer börjar skjutas mot Israel – tyvärr. Den dagen kan komma inom några månader eller inom några år. Ingen vet. Det enda som är säkert att det med allra största sannolikhet kommer att ske.

Faktum är att Israel i teorin skulle kunna förstöra dessa vapen redan idag. Men man gör inte det. Man känner till att dessa vapen finns i landets omedelbara närhet, men man handlar inte.

Detta är det unika Mellanöstern.

DN1 SvD1 GP1

Ord och inga visor: det var precis så här Hamas ville att det skulle gå!

1 kommentar


Jag har inte kommenterat ”fångutväxlingen” (som media i Sverige kallar den) förrän nu. När uppgifterna om en förestående fångutväxling kom lät det helt enkelt för bra för att vara sant. Därför valde jag att inte kommentera den, utan avvakta och inte komma med några glädjerop. Det fanns ju nämligen möjligheter att det skulle ha kommit problem på vägen. En annan möjlighet var att Shalit skulle ha kommit hem i en kista. Men nu är ”fångutväxlingen” genomförd och Gilad Shalit är hemma – levande!

En av de första tankarna som flög genom mitt huvud när jag hade läst om fångutväxlingen var hur oerhört komplex denna konflikt är. Om detta drama visar något så är det just det.

Israel ställs jämt och ständigt inför oerhört svåra val. I dessa val är det många faktorer som inverkar och man måste göra noggranna avvägningar.

Det har varit ett oerhört tryck och en oerhörd förväntan på den israeliska politiska ledningen när det gäller Gilad Shalit. Att Shalit nu är fri är därför något oerhört stort för den politiska ledningen i Israel. Men allt detta har också en annan sida, nämligen att man nu frisläppt många grymma och farliga terrorister, terrorister som inte har suttit i israeliska fängelser utan orsak, utan för att de utfört bestialiska terrorattacker, planerat sådana eller hjälpt till att utföra sådana.

Man ska under inga omständigheter glömma att Hamas är och förblir en terrororganisation, dessutom en sådan vars mål är att utplåna Israel. En av orsakerna till att de kidnappade Gilad Shalit och höll honom fången var att de ville använda honom för att få terrorister frisläppta från israeliska fängelser. Alla är nu mycket glada för att Shalit är fri, men tyvärr är det så att Hamas nu har fått det precis så som de har velat.

Det är alltså så, om man vill analysera denna ”fångutväxling” lite djupare, att den mycket tydligt visar denna konflikts oerhörda komplexitet. Israel har stått inför ett mycket svårt val. Som sagt; trycket och förväntan på den israeliska ledningen att få till stånd något när det gäller Shalit har varit enorma. Nu har man lyckats få hem Shalit levande. Priset är dock högt, men man har varit villigt att betala det.

Vem är vinnaren i detta? Man kan säkert säga att båda parterna är vinnare, men det ligger faktiskt till så att Hamas är den största vinnaren. Man kidnappade Shalit bland annat av den orsaken att kunna använda honom i syftet att få ”fångar” (terrorister) frigivna från israeliska fängelser och nu har man lyckats med detta!

Gränsen mot Gaza är livsfarlig. Det är något som folk egentligen inte känner till. Det är alltså kopplat med stora faror att bevaka denna gräns. Och gränsen bör verkligen bevakas, därför att det har gjorts otaliga försök att infiltrera Israel genom att t.ex. gräva tunnlar. Säkerhetsstängslets skick måste säkert också regelbundet kontrolleras. Otaliga försök att ställa till med skada för de soldater som patrullerar gränsen har gjorts. Regelbundet placerar man ut bomber vid gränsen, allt för att skada israeliska soldater. Och så finns risken att bli kidnappad av Hamas. (Varje land har rätten att bevaka sina gränser – även Israel.)

Glädjeyran är stor nu när Shalit äntligen är fri, men tyvärr är det så att detta bara är ett slag i ett mycket stort krig, inte ett krig mellan Israel och Hamas, utan ett krig mot Israel utfört av islamistiska terrorister. Och dessa terrorister utkämpar ett krig inte bara mot Israel, utan även USA och väst som helhet är inkluderade. Hamas ville få sina terrorister ut ur de israeliska fängelserna och det har man alltså nu lyckats med. Tror ni inte att man förr eller senare kommer att försöka kidnappa flera israeler? Jo, det kommer man alldeles säkert att göra, för det tycks ju funka att göra det! Och man har sagt helt öppet att man kommer att göra det. Detta är den så kallade Mellanösternkonflikten, konflikten som missvisande och alldeles förenklat brukar kallas Israel/Palestina-konflikten. Men konflikten är så mycket mer komplex än så. Och det visar tisdagens händelser verkligen – om man analyserar dem lite djupare. Kidnappningen av Gilad Shalit är bara ett slag – ett slag som Hamas nu vunnit då man fått sin intention infriad – att få ut sina terrorister ur Israels fängelser.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 D1 D2 AB1 Svtdebatt1 Svtdebatt2 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 Svt1 Svt2 Svt3 Svt4 Svt5

Egyptens och Hamas närmande utgör ett allvarligt hot

7 kommentarer


”De två starka politiska krafter som formerar sig allt tydligare på den egyptiska politiska scenen är de mest bakåtsträvande man kan tänka sig: krigsmakten under ledning av Högsta militärrådet samt det fram till nu mestadels förbjudna Muslimska brödraskapet (MB)”, skriver Per Jönsson i en recension av Per Björklunds bok ”Arvet efter Mubarak. Egyptens kamp för frihet” på DN.se den 18 juli.

Det finns tecken som tyder på att Muslimska brödraskapet kommer att få mera makt i och med de kommande valen, vilket inte bådar gott för det egyptiska folket. Men händelserna i Egypten har också en inverkan på Egyptens grannland Israel.

Hamas är en förgrening av det Muslimska brödraskapet, vilket också nämns i Jönssons recension. Egyptens relation med Hamas har förändrats sedan Mubarak avsattes. IDF (Israels försvarsmakt) tror att Hamas har smugglat in tre gånger mera vapen sedan den egyptiska revolutionen än vad som smugglades in under hela 2010. Bland dessa vapen finns luftvärnsmissiler och pansarvärnsrobotar, som den rysktillverkade Kornet-missilen som träffade en skobuss tre månader sedan. Militärstyret i Egypten blundar för den växande insmuggligen av vapen till Gazaremsan. Militärstyret har inte heller längre kontroll över Sinai och de beduinstammar som finns där. Det närmande som skett mellan Egypten och Hamas tros bero på de kommande valen i Egypten och en önskan av det nuvarande ledarskapet att liera sig själv med det Muslimska brödraskapet, vilket alltså antas få mera makt i och med valen.

Denna utveckling bådar inte gott för det frihetssträvande egyptiska folket och det närmande som skett mellan Egypten och Hamas utgör ett allvarligt säkerhetshot mot Israel. De arabiska revolutionerna som hyllats ser ut att ha allt annat än positiv inverkan i regionen. Kommer revolutionerna att ge utrymme för demokratiska krafter, eller kommer antidemokratiska rörelser som Muslimska brödraskapet att utnyttja situationen? Utifrån Jönssons recension av Per Björklunds bok kan man bara konstatera att det verkar se dystert ut.

Per Björklund: ”Arvet efter Mubarak. Egyptens kamp för frihet”

IDF doesn’t view rocket attacks as real escalation

Per Björklunds bok hos Adlibris

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 DN13 DN14 DN15 DN16 DN17 DN18 DN19 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 SvD9 SvD10 SvD11 SvD12 SvD13 SvD14 SvD15 SvD16 SvD17 SvD18 SvD19 SvD20 SvD21 SvD22 Svt1 Svt2 Svt3 Svt4 Svt4 Svt5 Svt6 Svt7 Svt8 Svt9 GP1 GP2 GP3 HD1 HD2 HD3

Older Entries