Vem är villig att sätta sig vid förhandlingsbordet?

11 kommentarer


Citerar en kommentar på Newsmill:

Den 31 mars 2009, samma dag som Binyamin Netanyahu bildade den nu sittande regeringen, uppmanade han den palestinska myndighetens styrelseordförande Mahmoud Abbas att återuppta fredsförhandlingarna med Israel. Abbas ignorerade uppmaningen.

Den 4 juli 2010 sa Binyamin Netanyahu, ”Låt mig än en gång ta tillfället i akt och uppmana president Abbas att möta mig ansikte mot ansikte och inleda direkta fredsförhandlingar.” Abbas ignorerade uppmaningen.

Den 21 juli 2011 intervjuades Binyamin Netanyahu på TV-kanalen al-Arabiya och sa, ”Jag är villig att i detta ögonblick sätta mig ner med president Abbas och förhandla villkorslöst.” Abbas ignorerade inviten.

Den 26 juli 2011 laddade Binyamin Netanyahu upp en video på YouTube i vilken han önskade alla världens muslimer glad ramadan. Han tog även tillfället i akt att uppmana Mahmoud Abbas att ”sätta sig ner och förhandla med mig, villkorslöst, här och nu.” Abbas ignorerade inviten.

Den 5 september 2011, under en gemensam presskonferens med Belgiens premiärminister Yves Leterme, upprepade Binyamin Netanyahu sin uppmaning till Mahmoud Abbas att återvända till förhandlingsbordet. ”Han kan komma till Jerusalem, jag kan åka till Ramalla, eller också kan vi båda åka till Bryssel,” föreslog han. Abbas ignorerade Netanyahus inbjudan.

Den 23 september 2011, under sitt tal inför FN:s Generalkonferens, sa Netanyahu, ”President Abbas, jag sträcker ut min hand – Israels hand – i fred. Jag hoppas att du vill ta emot den handen.” Abbas tog inte emot den.

Den 18 januari 2012, i sitt tal i den portugisiska synagogan i Amsterdam, sa Binyamin Netanyahu, ”Jag har varit tydlig från dag ett att jag är beredd att möta president Abbas var som helst och när som helst för att förhandla om fred. Jag vill göra detta tydligt även idag: Jag välkomnar honom att sätta sig ner och förhandla om fred för våra två folk. President Abbas: gå inte bort från freden; fortsätt förhandlingarna.” Abbas gick bort från freden och slöt istället ännu ett försoningsavtal med den antisemitiska och öppet folkmordiska terroristorganisationen Hamas.

Tre av Sveriges största oppositionspartier ljuger och säger PM Netanyahu inte är villig att fredsförhandla. Jag säger, läs innantill och ta reda på fakta innan ni ylar med vargarna!

Källa: kommentar av B Bäckander på Newsmill

UPPDATERING: Kommentaren ser ut att innehålla ett utdrag ur ett inlägg på Paul Widéns blogg!

Annonser

När ska det palestinska ledarskapet börja bry sig om palestinierna?

3 kommentarer


Ibland kritiseras jag för att jag skriver för lite om palestinierna. Men visst har jag skrivit om palestinierna, t.ex. här, härhär och här.

Men den här bloggen handlar varken om palestinier eller israeler, eller araber eller judar. Den handlar om konflikten mellan Israel och dess grannar.

Det finns hur mycket som helst att skriva om och därför gäller det att plocka fram det mest relevanta. Det är upp till läsarna att bedöma hur jag lyckats med det.

Enligt Oslo-avtalet ska palestinierna erkänna Israels rätt att existera, upphöra med terrorism, se till att terrorister avväpnas och hindras i sin verksamhet, samarbeta med Israel för att få fast dem samt gå in för fredsfostran i skolorna. Trots detta har det nyligen visats en musikvideo på palestinsk TV där våld glorifieras. Det handlar om en musikvideo till minne av Yassir Arafat. I musikvideon framgår det bland annat att död för Palestinas sak är bra och att Arafats vapen inte har övergivits. I musikvideon beskrivs Arafat som en gevärets vän.

Musikvideon sändes varje dag under en veckas tid på palestinsk TV som lyder direkt under Mahmoud Abbas. Dessutom är den producerad av samma TV-kanal.

Musikvideon är förstås inte fredsfostrande.

När ska det palestinska ledarskapet ta avstånd från glorifieringen av våld? När ska de börja tänka på palestiniernas bästa?

När ska palestiniernas vänner börja uppmärksamma detta? När ska de börja kritisera det palestinska ledarskapet angående t.ex. att våld glorifieras?

Det verkar som att palestiniernas vänner bara talar om hur mycket palestinierna ”lider under Israels brutala ockupation”, men de glömmer att Israel gett palestinierna långtgående självstyre. (Fråga inte mig hur palestinierna kan vara under en brutal israelisk ockupation när de har ett långtgående självstyre.)

Kan en vän av palestinierna kritisera det palestinska ledarskapet? Precis som jag är en vän av judar och israeler, så är jag en vän av araber och palestinier. Det enda denna blogg önskar är fred mellan Israel och palestinierna och mellan Israel och dess övriga grannar. Palestinierna förtjänar ett bättre ledarskap, ett ledarskap som avsäger sig all glorifiering av våld.

Israel har lämnat de palestinska byarna och städerna så att nästan alla palestinier är under ett självstyre. Meningen var att detta självstyre skulle utvecklas till en stat, men ett villkor var att man går in för fredsfostran. Det har man tydligen ännu inte gjort. Det är oerhört fel gentemot palestinierna.

Källa: PA TV music video commemorates Arafat: ”Death for the sake of Palestine is good… We have not abandoned your weapon”

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5

Sanningar om Mahmud Abbas – obekväma för en del, välbekanta för andra

3 kommentarer


Häromdagen publicerade Maan News en artikel som berättar att palestiniernas president Mahmud Abbas sagt att Arabförbundet har diskuterat att tillåta väpnat motstånd mot Israels ”ockupation” om försöket att få fullt medlemskap i FN misslyckas och att en del länder har gett sitt stöd till detta. Enligt artikeln har Abbas också sagt att palestinierna inte vill utöva väpnat motstånd ”såvida inte ni alla beslutar att starta ett krig”. Abbas tillade: ”Jag kan inte skjuta en enda kula på Israel eftersom det enda jag har är poliser med Kalashnikovs och bara lite ammunition”.

Samma sak på engelska direkt citerat från Maan News:

Abbas said the Arab League had discussed allowing armed resistance to Israel’s occupation if the bid for full membership of the UN failed, and that some countries supported the idea.

But the president said Palestinians did not want armed resistance ”unless you all take a decision to launch war.”

He added: ”I cannot fire one single bullet at Israel because all I have is a policeman with a Kalashnikov and minimum ammunition.”

Är det retorik av detta slag som en fredssträvande president använder?

Efter att Abbas tillträdde år 2004 har Fatah tagit ansvaret för många dödliga terrorattacker. Kolla t.ex. här.

Allt detta strider mot Osloavtalet enligt vilket det palestinska ledarskapet skulle erkänna Israels rätt att existera, upphöra med terrorism, se till att terrorister avväpnas och hindras i sin verksamhet, samarbeta med Israel för att få fast dem samt gå in för fredsfostran i skolorna.

På begäran av Mahmud Abbas kommer Arabförbundet att hålla ett krismöte idag, söndag, med anledning av Israels bombningar på Gazaremsan som svar på de raketattacker som utförts under de senaste dagarna. Så mötet kommer inte att hållas i syfte att bekämpa den palestinska terrorismen, utan ska i stället handla om Israels svar på palestinsk terrorism, det vill säga bombningarna på Gazaremsan.

Var finns Mahmud Abbas och det palestinska ”politiska” ledarskapets vilja att bekämpa terrorism?

Mera om Arabförbundets möte här och här.

Källa: Maan News via bloggen Elder of Ziyon

Läs också: Are Palestinians Preparing For Another Intifada?

”Palestinas” president och talsvårigheterna

12 kommentarer


Visst är det märkligt. Det finns många arabiska länder och dessa länder kallar man arabiska. Även i Israel. Då borde det förstås vara helt rimligt och självklart att även arabvärlden skulle kalla Israel judiskt. Men det verkar vara svårare än man skulle tro.

Benjamin Netanyahu har flera gånger sagt att Abbas måste erkänna Israel som den judiska staten. Det gjorde han senast i juni:

”I understand that we will have to have a historic compromise which is very painful, so I stood before my people, the people of Israel, and I said numerous times that I will accept a Palestinian state. Now President Abbas must stand before his people and he has to say these six words, ‘I will accept the Jewish State.’” (Källa: Netanyahu: Abbas, Just Say the Six Words)

I höstas sade Netanyahu att han kan tänka sig att förlänga byggstoppet i bosättningarna om det palestinska ledarskapet erkänner den judiska staten…

”If the Palestinian leadership will unequivocally say to its people that it recognizes Israel as the national state of the Jewish people, I will be ready to convene my Cabinet and ask for another moratorium on building. Just as the Palestinians expect us to recognize their state, we expect reciprocal treatment.” (Källa: Netanyahu Ready to Extend ‘Freeze If Abbas Calls Israel ‘Jewish’)

…men det tog inte länge förrän Abbas avböjde.

Talsvårigheterna som ”Palestinas” president verkar ha har också spelats in på film, så det finns bevismaterial.

Så vad lär vi oss av detta? Jo, att palestinierna kräver en PALESTINSK stat omedelbart – helst redan igår, men de har stora problem med att erkänna Israel som den JUDISKA staten. Bara så där på tal om ”hinder för freden”. Inte ens palestinavänstern klagar.

Abbas yrar på – ingen protesterar

11 kommentarer


Som grannar ska man väl kunna tala med varandra även om man inte är av samma åsikt och även om man kan vara lite sur på varandra, eller hur? Det israeliska och det palestinska ledarskapet för dock ingen dialog. Detta är förstås ytterst problematiskt, men det värsta torde nog vara att världssamfundet inte verkar bekymra sig så värst mycket över detta.

Det är en palestinsk stat som Abbas febrilt jobbar för, men dock inte genom att föra förhandlingar med sin granne, vilket borde vara den självklara vägen t.ex. med tanke på resolution 242, utan genom att resa Jorden runt och på det sättet samla stöd för ett utropande av ett Palestina.

Självklart behöver man se till de palestinska arabernas intressen – de är människor som alla andra. Det är fred mellan Israel och dessa palestinska araber som allting handlar om. Att uppnå en sådan fred verkar vara något av ett evighetsprojekt. Hur ska man då få till stånd en fred mellan Israel och palestinierna? Tja, man ska självklart inte börja med att försöka få till stånd ett fredsavtal. Det är ett alldeles för stort steg. Det är de små stegen till en fred som räknas. Och det är dessa steg som borde (måste) tas. Man kunde alltså tänka sig att tala om att uppnå en fredligare relation mellan Israel och palestinierna innan man talar om en fred eller en fredsuppgörelse. När relationen blivit tillräckligt fredlig kan en slutgiltig och varaktig fred skapas, d.v.s. en fredsuppgörelse kan äga rum.

Självklart bör två grannar kunna tala med varandra – särskilt om man ska leva sida vid sida och särskilt om det är meningen att det ska bli fred(ligare) mellan två grannar. Men nu för alltså Israel och palestinierna ingen som helst dialog. Och detta verkar inte bekymra någon.

Nu sysslar Abbas med ett märkligt probjekt. Han reser Jorden runt för att samla stöd för ett utropande av ett Palestina i höst. Man kan förstås tycka att detta är gulligt, men vad i all värden är det för mening med detta då detta ändå inte gör relationen mellan Israel och palestinierna mera fredlig? Abbas projekt är och förblir märkligt, eftersom en äkta och sann fred(lighet) endast skapas genom att två grannar för en dialog – även om man är lite osams. Gazaremsan bör definitivt utgöra ett exempel i allt detta. År 2005 drog sig Israel ur Gazaremsan, men det blev inte fredligare. Då är det rimligt att anta att en minskad israelisk närvaro på Västbanken inte heller kommer att göra att det blir fredligare.

Läs också: Palestinierna får mera utan förhandlingar

Abbas tar inte sitt ansvar!

4 kommentarer


Israel har arresterat 100 kvinnor i byn Awarta på Västbanken som ett led i försöken att leta reda på halsuppskärarmördaren som härjade i det judiska samhället Itamar den 11 mars. Kvinnorna fördes från deras hem för att förhöras. De flesta släpptes fria efter förhören.

När något av detta slag sker blir ju israelkritikerna hysteriska och ställer sig ytterst kritiska till Israels agerande. Däremot för de inte fram något förslag på hur Israel i stället borde gå tillväga – de bara kritiserar.

Faktum är att Abbas är skyldig enligt Oslo-avtalet att motarbeta terrorismen. Detta innebär att samla in olagliga vapen, hjälpa till att arrestera terrorister och sluta glorifiera terrorister. Eftersom Abbas inte verkar vara så värst ivrig när det gäller att leta reda på halsuppskärarmördare, så bör någon annan gör jobbet i stället. Och i detta fall är det bara Israel som kan göra det. Du som är kritisk till Israels agerande, kom gärna med ett förslag på hur man i stället ska leta reda på halsuppskärarmördaren om inte Israel ska göra det. Jag är öppen för förslag.

Länkar till svenska tidningar:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken_6074263.svd

http://svt.se/2.22584/1.2387574/100_kvinnor_gripna_pa_vastbanken

http://hd.se/utrikes/2011/04/08/100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken/

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.596354-100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255673

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255665

http://ltz.se/nyheter/utrikes/1.2933154-100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken

http://www.bt.se/nyheter/tt_utrikes/100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken(2631107).gm

http://allehanda.se/start/utrikes/1.2933051-100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken

http://ekuriren.se/nyheter/utrikes/1.1011397-100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken

http://gd.se/nyheter/utrikes/1.2933166-100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken

http://www.blt.se/nyheter/tt_utrikes/100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken(2631106).gm

http://arbetarbladet.se/nyheter/utrikes/1.2933161-100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken

http://laholmstidning.se/article/20110408/TTUTRIKES/104089997/0/-/100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken

http://www.nsk.se/article/20110408/TTUTRIKES/104089997/0/-/100-kvinnor-gripna-pa-vastbanken

Länkar till israeliska tidningar:

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/143406

Abbas och byggstoppet

Lämna en kommentar


Abbas krävde ett byggstopp för att överhuvudtaget dyka upp vid förhandlingsbordet. Netanyahu gick med på att införa ett 10-månader långt byggstopp, men trots det dök Abbas upp vid förhandlingsbordet först när några veckor av byggstoppet återstod. Och när han väl hade dykt upp begärde han att byggstoppet skulle förlängas och försvann igen därefter.

Om byggstoppet var ett villkor för att han överhuvudtaget skulle dyka upp vid förhandlingsbordet, varför dök han då upp först när några veckor av byggstoppet kvarstod?