”Palestinas” president och talsvårigheterna

12 kommentarer


Visst är det märkligt. Det finns många arabiska länder och dessa länder kallar man arabiska. Även i Israel. Då borde det förstås vara helt rimligt och självklart att även arabvärlden skulle kalla Israel judiskt. Men det verkar vara svårare än man skulle tro.

Benjamin Netanyahu har flera gånger sagt att Abbas måste erkänna Israel som den judiska staten. Det gjorde han senast i juni:

”I understand that we will have to have a historic compromise which is very painful, so I stood before my people, the people of Israel, and I said numerous times that I will accept a Palestinian state. Now President Abbas must stand before his people and he has to say these six words, ‘I will accept the Jewish State.’” (Källa: Netanyahu: Abbas, Just Say the Six Words)

I höstas sade Netanyahu att han kan tänka sig att förlänga byggstoppet i bosättningarna om det palestinska ledarskapet erkänner den judiska staten…

”If the Palestinian leadership will unequivocally say to its people that it recognizes Israel as the national state of the Jewish people, I will be ready to convene my Cabinet and ask for another moratorium on building. Just as the Palestinians expect us to recognize their state, we expect reciprocal treatment.” (Källa: Netanyahu Ready to Extend ‘Freeze If Abbas Calls Israel ‘Jewish’)

…men det tog inte länge förrän Abbas avböjde.

Talsvårigheterna som ”Palestinas” president verkar ha har också spelats in på film, så det finns bevismaterial.

Så vad lär vi oss av detta? Jo, att palestinierna kräver en PALESTINSK stat omedelbart – helst redan igår, men de har stora problem med att erkänna Israel som den JUDISKA staten. Bara så där på tal om ”hinder för freden”. Inte ens palestinavänstern klagar.

Annonser

Varför ”Palestina” inte är moget

5 kommentarer


FN:s säkerhetsråd planerar en debatt om möjligheten för ”Palestina” att bli medlem i FN. Debatten ska hållas i slutet av juli. Men det finns många problem. Och de är stora.

  • Israel har utsatts för blodig terror från närliggande områden efter varje gång de gett större frihet och ökade rättigheter åt palestinierna. Det blev en andra intifada fastän palestinierna fick självstyre och raketbeskjutningen avtog inte, utan snarare ökade, fastän Israel drog sig ur Gazaremsan.
  • Man glorifierar terrorister fortfarande.
  • Eftersom det bor en betydande arabisk befolkning i Israel borde det vara rimligt med en judisk befolkning i ett eventuellt framtida ”Palestina”. Det har nämligen bott judar på området som idag kallas Västbanken sedan mycket långt tillbaka i tiden. Men det palestinska ledarskapet har gjort klart att inga judar ska få bo där.
  • Två nära grannar måste kunna föra en dialog – även om man har mycket olika uppfattningar om saker och ting och även om man skulle vara lite sur och besviken på varandra. Det palestinska och det israeliska ledarskapet för inga som helst direkta förhandlingar nu eftersom det palestinska ledarskapet hittills dragit sig ur alla förhandlingar.
  • Man har inte fullföljt de åtaganden man har varit skyldig att vidta enligt Oslo-avtalen, nämligen erkänna Israels rätt att existera, upphöra med terrorism, se till att terrorister avväpnas och hindras i sin verksamhet, samarbeta med Israel för att få fast dem samt gå in för fredsfostran i skolorna.
  • ”Palestinas” demokratiska processer har stora problem.

Det är en självklarhet att även palestinierna ska ha frihet, rättigheter och mänskliga rättigheter och det är självklart att det också behövs människor som arbetar för det och som sympatiserar med palestinierna. Under 1970- och 1980-talen kunde palestinierna röra sig fritt i hela Israel och mellan 1967 och 1993 hade palestinierna det väldigt bra jämfört med nuläget.

Idag finns endast 16 vägspärrar på Västbanken och dessutom är de flesta av dessa öppna hela tiden. De stängs bara om man får underrättelseinformation om att någon eller några med onda avsikter rör sig vid en vägspärr. Denna frihet har gjort att man på Västbanken fritt kan ta sig från Jenin i norr till Hebron i söder. När det gäller Gazaremsan har Israel hela tiden släppt in varor och mängden varor som släpps in har ökat under senare tid. Sjuka från både Västbanken och Gazaremsan får vård i Israel. De begränsningar som finns gällande palestiniers rörlighet beror på säkerhet.

De palestinska araberna förtjänar ett bättre ledarskap, ett ledarskap som inte bara ställer krav, utan som också är villigt att ge någonting i utbyte mot den frihet och de rättigheter Israel försökt ge åt palestinierna och inte svarar med mera terror och mera våld.

”Palestina” är helt enkelt inte moget. Men ser palestinasympatisörerna detta? Och är de villiga att kritisera den palestinska sidan?

DN 1 DN 2 DN 3 DN 4 DN 5 DN 6 DN 7 SvD 1 SvD 2 SvD 3 SvD 4 SvD 5 SvD 6 D 1 D 2 D 3 Svt 1 Svt 2 Svt 3 GP 1 GP 2 GP 3 GP 4 GP 5 HD 1 HD 2 HD 3 HD 4 HD 5

En palestinsk stat i fokus – men hur är det med freden?

53 kommentarer


När det gäller Israel/Palestina-konflikten ligger fokuset på skapandet av en palestinsk stat, medan själva freden har hamnat i bakgrunden.

Hittills har det uppstått mera våld och terror fastän palestinierna fått ett ökat självbestämmande. Palestinierna fick självstyre under 1990-talet och år 2005 drog sig Israel helt och hållet ur Gazaremsan. Men det blev en andra, blodig intifada och raketbeskjutningen från Gazaremsan intensifierades.

Fokuset ligger på skapandet av en palestinskt stat, men själva fred(lighet)en verkar man ha glömt bort. Utifrån historien kan man konstatera att grundandet av en palestinsk stat inte kommer att skapa fred. Det har nämligen inte blivit fredligare fastän palestinierna fått ökat självbestämmande, utan det är helt tvärtom. Det är snarare så att en palestinsk stat kan skapas först när fred föreligger.

I en allt större krets anser man att Israel hindrar en varaktig och slutlig fred, medan man inte alls verkar se att också den palestinska sidan har ett ansvar. I en allt större krets anser man också att Israel med alla medel försöker hindra att en palestinsk stat grundas. Men man verkar inte se att det uppstått mera våld och terror fastän man gett ett ökat självbestämmande till palestinierna och att palestinierna också har ett ansvar. Ingen verkar dock tala om detta ansvar. Om palestinierna vill ha en egen stat bör de också göra någonting för det.

Varför knyter inte det palestinska ledarskapet en nära kontakt med det israeliska ledarskapet?

Varför samlar den palestinska myndigheten inte in alla olagliga vapen?

Varför slutar inte den palestinska myndigheten med att glorifiera terrorister?

Varför slutar man inte upp med att visa kartbilder över Palestina där hela Israel är Palestina?

Varför erkänner man inte Israels rätt att existera?

Varför ger inte Hamas upp sitt mål att utplåna Israel och förnyar sig i stället?

Menar man verkligen att allt detta kommer att ordna sig så fort en palestinsk stat är utropad och erkänd?  Är det inte så att allt detta först måste vara ordnat och att man först sedan kan tänka sig att grunda en palestinsk stat?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/abbas-tackar-ja-till-nya-fredssamtal

http://www.dn.se/nyheter/varlden/abbas-tveksam-till-fredsforhandlingar

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_6219797.svd

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.644885-abbas-tackar-ja-till-nya-fredssamtal

http://hd.se/utrikes/2011/06/04/abbas-tackar-ja-till-nya/

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?ID=263411

Alltför många som står upp för palestiniernas sak är hycklare

5 kommentarer


Det är jättebra att sympatisera för palestinierna och stå upp för deras sak, men tyvärr är det alltför många som är riktiga hycklare som gör detta.

Eftersom Israel och palestinierna lever sida vid sida, så borde väl rimligtvis ledarna i Israel och ledarna för palestinierna föra en aktiv dialog, eller hur? Men faktum är att de palestinska ledarna och de israeliska ledarna inte träffas! Om man är grannar och ska leva sida vid sida, så måste man åtminstone kunna tala med varandra, oavsett om man är arg och besviken på varandra och oavsett om man har väldigt olika åsikter om saker och ting. Men detta är något som många av de som sympatiserar för palestinierna och som står upp för deras sak helt och hållet tycks bortse från. I stället för att Abbas skulle föra en aktiv dialog med Israels ledare, så reser han jorden runt. Okej, visst kan man resa jorden runt om man vill det, men om man bara gör det och inte alls visar någon vilja att föra en aktiv dialog med sin granne är något rejält på tok. Men vill de som sympatiserar för palestinierna och som står upp för deras sak se detta?

Jag citerar Benjamin Netanyahu:

In regards to the larger question of peace with the Palestinian Authority, Netanyahu said that “peace requires two to tango. I said to Abu Mazen who was flying around in the world – the Palestinian president – I said, don’t fly around the world. You want to make peace? Ramallah, where you sit, is 10 minutes away from Jerusalem where we’re sitting right now. I’m willing to come to you. You can come here. Let’s sit down, shut the room, you know, basically sit down until smoke comes out. That’s the way you make peace. That’s how we made peace with Egypt. That’s how we made peace with Jordan.” (källa Arutz Sheva)

Jag vill inte påstå att Israel skulle vara en perfekt stat, vilket borde vara en självklarhet. Säg mig, vilken stat är perfekt? Varsågod: kritisera staten Israel hur mycket du vill inom ramen för yttrandefriheten, men när du gör det, gör det då utifrån samma principer du tillämpar då du kritiserar andra länder. Men att sympatisera för palestinierna och stå upp för deras sak och samtidigt inte (vilja) se denna ovilja till dialog hos det palestinska ledarskapet är inget annat än hyckleri. Sluta gnälla och sluta beskylla och anklaga Israel för de missförhållanden palestinierna lever i. Den palestinska myndigheten är upprättad för att den ska ansvara för palestinierna. Och inte passar det att gnälla och beskylla och anklaga Israel för allt möjligt då det palestinska ledarskapet inte ens träffar det israeliska ledarskapet. Hur ska man kunna föra en aktiv dialog som grannar om man inte ens träffas? Så ni som sympatiserar för palestinierna och står upp för deras sak, vad är problemet? De flesta palestinierna på Västbanken lever under det palestinska självstyret (har någonstans stött på en siffra på 98 %). Är det då Israel man ska gnälla på, beskylla och anklaga när det gäller dessa palestinier? Så ni som sympatiserar för palestinierna och står upp för deras sak: fortsätt göra det, det är jättejättebra, men sluta för allt i världen med att hyckla! Våga se bristerna i det palestinska ledarskapet och skyll inte hela tiden på Israel! Våga kritiserara också det palestinska ledarskapet och kritisera inte hela tiden enbart Israel!

Lyssna noggrant nu

1 kommentar


Här är problemet han talar om: Palestinian Media Watch

300 palestinier från Libyen till Västbanken

1 kommentar


Israel har beslutat att 300 palestinier som bor i Libyen kan komma till de områden av Västbanken som är under det palestinska självstyret. Detta berättade premiärminister Benjamin Netanyahu på onsdagen.

Beslutet fattades av humanitära skäl och begäran om detta kom från Mahmud Abbas.

Israeliska tidningar:

http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/israel-to-let-300-palestinians-return-to-west-bank-from-libya-1.345272

http://www.jpost.com/DiplomacyAndPolitics/Article.aspx?id=209562

http://www.israelnationalnews.com/News/news.aspx/142498

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4033181,00.html

Svenska tidningar om flyktingströmmen från Libyen:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/flyktingstrommar-fran-blodigt-libyen

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/tusentals-flyr-libyen_5965621.svd

http://svt.se/2.22584/1.2338017/flyktingstrommar_fran_blodigt_libyen

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=249440

http://hd.se/utrikes/2011/02/24/eu-forbereder-sig-for/

Juderemsan

13 kommentarer


Som väntat lade USA in sitt veto i FN:s säkerhetsråd mot ett resolutionsförslag som fördömer de israeliska bosättningarna. När det gäller Israel/Palestina-konflikten så finns det en tydlig polarisering och därför går åsikterna isär också när det gäller detta.

Det har bott judar på Västbanken under lång tid, men i kriget 1947-1949 kom Västbanken att ockuperas av Jordanien. De judar som bodde där drevs ut eller dödades och dessutom infördes ett förbud för judar att bo där. Den enda gången det inte bott judar där var mellan 1948 och 1967.

Dessa fakta bör man ta i beaktande när man diskuterar bosättningarna. Det borde vara självklart att dessa händelser som ägde rum 1948 och detta förbud klart och tydligt var olagliga. När Västbanken erövrades av Israel 1967 så kunde den mångtusenåriga judiska närvaron på Västbanken återställas. Det finns ju inget beslut som säger att det skulle vara förbjudet för en jude att bygga och bo på Västbanken. Men allt detta tenderar att glömmas bort när bosättningarna diskuteras. Man går så långt tillbaka i tiden som till år 1967, men inte längre.

Bosättningarna framställs både av palestinierna och deras sympatisatörer i väst som om dessa utgjorde ett allvarligt hinder för fredsprocessen. Det har dock länge talats om att Israel ska behålla de största bosättningarna och ge motsvarande landområden av samma kvalitet till palestinierna i stället. Detta betyder att frågan inte behöver vara så svårlöst. En framtida palestinsk stat kunde eventuellt också ha en mindre judisk befolkning.

Under den senaste hösten inleddes nya direkta förhandlingar mellan Israel och palestinierna. För att Abbas överhuvudtaget skulle dyka upp vid förhandlingsbordet så krävde han ett byggstopp i bosättningarna. Detta gick Netanyahu med på och införde ett tiomånader långt byggstopp, men Abbas dök upp vid förhandlingsbordet först när några veckor av byggstoppet kvarstod.

Det är dock så att konflikten endast kan lösas genom förhandlingar. Därför har Israel nu sagt att palestinierna bör förhandla, vilket bör vara absolut rimligt. En eventuell framtida stat vid namn Palestina och staten Israel kommer att ha ett nära samarbete som grannar. Därför är det av största vikt att relationerna mellan dessa två parter odlas redan nu. Detta kunde ske vid förhandlingsbordet.

Det är intressant att se på saken utifrån det judiska folkets perspektiv i stället för att se saken utifrån den israeliska statens perspektiv. Det judiska folket är ett element i demografin i Mellanöstern, men under de senaste årtiondena har det judiska folkets levnadsyta i Mellanöstern krympt. Det har bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under lång tid, men de drevs ut under 1940-, 1950- och 1960-talen. Sammanlagt handlar det om närmare 1 miljon judiska flyktingar som man sällan talar om. Idag är större delen av den muslimska världen stängd för judar och israeler.

Allt detta betyder att det judiska folket – som alltså är ett element i demografin i Mellanöstern och Nordafrika – idag tvingas bo i en smal remsa vid Medelhavet. Denna remsa kallas Israel.

Detta är väldigt orättvist, men få talar om denna orättvisa. Är det verkligen meningen att judarna, som också hör till ursprungsbefolkningen i regionen, idag endast ska tillåtas bo i en smal remsa vid Medelhavet? Och ska denna remsa bli ännu smalare genom att judars närvaro på Västbanken begränsas?

Det finns inga klara svar på dessa frågor, men de är värda att lyftas fram som en tankeställare.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/trata-i-fn-om-bosattningar

http://www.dn.se/nyheter/varlden/israel-palestinierna-ska-forhandla

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/trata-i-fn-om-bosattningar_5954117.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/israel-palestinierna-ska-forhandla_5952329.svd

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.554916-usa-stoppar-resolution-mot-israel

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=248660

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=248666

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=248673

Older Entries Newer Entries