Ingmar Karlssons bok är ett tungt bidrag till den kraftiga slagsida som diskussionen om Israel har i Sverige

13 kommentarer


I Sverige finns det ett stort intresse för Israel och den konflikt där Israel utgör en part, men det stora problemet är att Israel och denna konflikt behandlas mycket ensidigt. Ofta utelämnas fakta som är nödvändiga och väsentliga för att man ska kunna förstå saken rätt. Ofta förekommer grova sakfel, förvrängningar och till och med rena och skära osanningar. Det är vanligt att den israeliska synvinkeln utelämnas helt.

Av alla konflikter i världen är det den konflikt där Israel ingår som part den konflikt som intresserar mest. Många har försökt få en lösning till stånd – dock utan att lyckas.

På senare år har idén om en binationell stat vunnit terräng – särskilt i akademiska kretsar. En sådan lösning innebär att Israel skulle sluta existera. Ingmar Karlsson hör till dem som förespråkar idén om en binationell stat som lösning på konflikten mellan Israel och palestinierna.

Som redan nämndes är det vanligt att viktiga fakta utelämnas när Israel behandlas. Det förekommer dock ännu värre saker och till det hör ifrågasättandet av Israels existens.

Det märkliga är att det enda landet vars existens ifrågasätts är Israel. Det är märkligt eftersom Israel inte är det enda landet i Mellanöstern som bildades under 1900-talet. Dessutom har flertalet av världens stater bildats efter att Israel bildades.

”Israel is the world’s most watched place, but despite that, it is the world’s least understood place”, det vill säga ”Israel är den mest bevakade platsen i världen, men trots det ändå den minst förstådda platsen” har den spanska journalisten, skribenten och politikern Pilar Rahola sagt. Och hon har helt rätt.

Faktum är att om man förespråkar en binationell stat har man inte alls förstått vad problematiken i Mellanöstern handlar om. Faktum är att konflikten inte är begränsad till palestinierna, utan det är Israels arabiska grannländer som spelar huvudrollen i konflikten och vill man vara helt sanningsenlig så är det i Teheran som taktpinnen i huvudsak slås. Hamas och Hizbollah är bara ändor av ”tentakler” som börjar i Teheran. Faktum är att en binationell stat för judar och araber (palestinier) i landområdet mellan ”floden och havet” inte löser alla dessa problem. Idén om en binationell stat som lösning springer ur missuppfattningen att allting kommer att ordna sig i Mellanöstern om konflikten mellan judar och araber i området mellan ”floden och havet” får en lösning. Längre från verkligheten kan man dock egentligen inte komma.

När jag har tänkt på konflikten mellan Israel och dess grannar har jag tänkt att konflikten egentligen handlar om en ”konflikt” mellan de judar som bor i Mellanöstern och ”krafter” som vill utplåna dessa judar. Det enda som förhindrar detta från att gå i uppfyllelse är att judarna som är bosatta i Mellanöstern bor i en egen stat och således har en egen försvarsmakt och att denna försvarsmakt är så stark att den kan avvärja ett hot ifall någon aktör/några aktörer i Mellanöstern skulle få för sig att försöka göra verklighet av önskemålet att utplåna Mellanösterns judar. Har man inte förstått detta har man inte förstått vad problematiken i Mellanöstern handlar om.

Så vitt jag vet – rätta mig om jag har fel – är skribenten och bloggaren Anna Ekström den enda som lyft fram allt detta och som starkt betonat att en diskussion om vad förverkligandet av en binationell stat som lösning på konflikten skulle innebära.

Jag har med förundran läst de texter Anna Ekström skrivit på olika nyhetssajter och på sin blogg. Jag har förundrats över denna talang som uppmärksammar, analyserar och kritiserar när någon behandlar något i media som har med judar och/eller Israel att göra på ett bristfälligt, ensidigt och/eller till och med angripande sätt. Detta gör Anna Ekström systematiskt, konsekvent och outtröttligt och med en skärpa och moralisk kompass som inte finner sin like i Sverige.

Det råder tryckfrihet i Sverige och således är det fritt fram att trycka och sälja böcker som t.ex. Ingmar Karlssons bok ”Bruden är vacker men har redan en man : sionismen – en ideologi vid vägs ände?”. Men boken är mycket problematisk. I och med den förflyttas positionerna framåt i vad gäller den ensidiga och emellanåt angripande diskussion om Israel som rått i Sverige redan länge. Det är svårt att förhindra att positionerna flyttas framåt eftersom den ensidiga och emellanåt angripande diskussionen om Israel tycks gå på räls, men det som är nödvändigt är att den ensidiga och emellanåt angripande diskussion som förs i Sverige om Israel inte tillåts föras utan att den blir oemotsagd.

Det är problematiskt att människor nu läser denna mycket ensidiga bok i sänglampans sken. Många har för länge sedan gett upp hoppet när det gäller den ensidiga diskussion som råder om Israel i Sverige och det är förståeligt. Ensidiga och angripande texter om och mot Israel och judarna är vardagligt gods i tidningarna och böcker av t.ex. balanserade experter som Benny Morris har svag efterfrågan i Sverige, medan böcker av Norman Finkelstein och Ilan Pappé förstås översätts till svenska fortare än kvickt.

Ingmar Karlssons bok är ett tungt bidrag till den ensidiga diskussionen om Israel i Sverige, en diskussion som redan för länge sedan har lidit av en kraftig slagsida. Det enda som kan göras är att slå i en högre växel och helt enkelt bemöta detta.

Jag har följt med den svenska Israeldebatten under bara en kort tid och har inte alls det perspektiv många andra har. Det är i alla fall så att debatten nästan uteslutande handlar om Israel och palestinierna, medan man allt för sällan lyfter fram Israels arabiska grannländer, Hamas, Hizbollah och Iran. När böcker som Karlssons bok publiceras tvingas debatten utvidgas så att den också innefattar Israels arabiska grannländer, Hamas, Hizbollah och Iran. Jag säger inte att detta inte lyfts fram i debatten – det har det säkert gjorts – men det har inte lyfts fram tillräckligt.

Anna Ekström har uppmärksammat att vi måste tala om vad förverkligandet av en binationell stat skulle föra med sig, vad det skulle innebära om Mellanösterns judar fråntogs möjligheten att vid behov försvara sig om de som vill utplåna dem någon dag skulle få för sig att göra verklighet av det.

Jag är medveten om att detta kan vara svåra saker att tala om eftersom de är så allvarliga, men nu har en man som ger sig ut för att vara Mellanösternexpert och som förespråkar en binationell stat utkommit med en mycket ensidig bok. Detta tvingar oss att höja debatten om Israel till en ”högre” nivå och också tala om de svåraste och känsligaste bitarna av konflikten mellan Israel och dess grannar.

Jag rekommenderar – även om den är skriven av mig själv – min Guide till konflikten i Mellanöstern som jag skrev och publicerade i februari. Den är ett försök att beskriva problematiken i Mellanöstern på ett kortfattat och lättfattligt sätt utan att helhetsperspektivet lämnas bort.

En israelisk arab talar ut

Lämna en kommentar


Del 1:

Del 2:

[videolänk 1] [videolänk 2]

En sång

Lämna en kommentar


(Och eventuella föraktfulla och respektlösa kommentarer åker direkt i papperskorgen.)

Jaha, och varför talas det så lite om att palestinierna förtrycks i arabländerna?

31 kommentarer


Varför talas det så lite om att palestinierna förtrycks och diskrimineras i arabländerna?

Här har jag samlat videoklipp och länkar till information om detta.

Läs också om varför det palestinska flyktingproblemet uppkom, lyssna på professor Benny Morris som föreläser om detta flyktingproblem och läs om hur det gick när Israel ville bygga byar åt palestinierna.

Tipsa gärna TT eftersom de glömt att skriva om detta. De skriver ju flitigt om palestinierna på Västbanken och Gazaremsan, så varför skulle de inte kunna skriva om palestinierna i arabländerna?

Tipsa gärna också Palestinagrupperna. Vad sägs om Ship to palestinierna i Libanon nästa sommar?

Förakt, avsky, intolerans, hat, rasism

3 kommentarer


Jag har velat att denna blogg också skulle kunna fungera som något slags temperaturmätare när det gäller temperaturen i vårt samhälle. Därför har jag haft en tumme upp- och tumme ned-funktion påkopplad för varje artikel.

En artikel som lyfter fram att judarna också har rättigheter i Mellanöstern har fått 7 tummen ned:

En artikel där det frågas om det får finnas ett judiskt land i Mellanöstern har fått 6 tummen ned (svaret på frågan är självklart JA):

En artikel som behandlar den rasism som det judiska folket utsätts för har fått 8 tummen ned:

Artikeln som behandlar det faktum att det var ett brott mot internationell rätt att judarna som bodde på Västbanken år 1948 antingen dödades eller fördrevs har fått 4 tummen ned:

Många gånger har jag tänkt att jag ska koppla bort tummen upp- och tummen ned- funktionen av den anledningen att det inte är kul att så många klickar tummen ned. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det kan kanske också vara bra att folk på ett konkret sätt får möjligheten att se hur tolerant, gulligt och mysigt samhället är. Om det är meningen att hatet och rasismen ska avlägsnas från vårt samhälle bör väl allt  först låtas komma upp i dagsljuset. Först då kan något göras. Den här bloggen – till exempel – visar ganska bra var vi ligger till.

Judiska bosättarungdomar sanerar den moské som vandaliserades

7 kommentarer


Det förekommer intensiva försök att framställa de så kallade bosättarna som något annat än vad de egentligen är. Det finns en liten grupp bosättare som är extrema och utför illdåd och vansinnesdåd. Att på basen av det framställa alla bosättare som något annat än vad de egentligen är, är helt fel.

Jag har otaliga gånger lyft fram det faktum att det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, att det bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under tusentals år, men att judarna nu har förpassats till en smal juderemsa vid Medelhavet – Israel.

Det finns många åsikter om de så kallade bosättarna och visst får man ha olika åsikter om dem. Men är man kritisk till bosättarna ska man komma ihåg att den yta judarna nu bor på i så fall begränsas till en remsa som endast är 15 km bred vid det smalaste stället. Om man tycker att det är rimligt så må man tycka så.

Personligen är jag av den åsikten att det är omoraliskt att judarna – i egenskap av ursprungsbefolkning i Mellanöstern och Nordafrika – endast ska tillåtas bo i en remsa vid Medelhavet som endast är 15 km bred vid det smalaste stället. Det är alltså min åsikt.

Förra veckan vandaliserades en moské av extrema bosättarungdomar. Men i måndags anlände en grupp bosättarungdomar för att sanera den vandaliserade moskén. Undrar om detta noterats av dem som gärna utmålar alla bosättare som mer eller mindre onda extremister?

Källa: Ynet

Du är varmt välkommen att kommentera artikeln, men vänligen läs kommentarsreglerna innan du börjar.

DN1 DN2 SvD1 SvD2 Svt1 GP1 GP2

De självutnämnda experterna menar på fullt allvar att judarna inte har någonting att göra i Hebron – men de vet inte att staden är den andra heligaste staden för judarna

9 kommentarer


”På något sätt har Mellanösterndebatten i Sverige satt iväg på egen kurs, där fakta och sammanhang godtyckligt lämnas vid vägkanten”, skrev Noomi Berlinger-Stahl i en debattartikel på Newsmill för en tid sedan. Jag kan inget annat göra än att fullständigt hålla med.

Under hösten har jag funderat på konflikten mellan Israel och dess grannar och särskilt konflikten mellan Israel och palestinierna. Det var särskilt efter att ha lyssnat både på Abbas och Netanyahus tal i FN som jag tänkte att den konflikten kan beskrivas – bland många andra sätt – som att den handlar om att judarnas rättigheter i landet Israel, judarnas koppling till landet och deras historia förnekas.

Jag har länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Folk menar – de flesta på fullaste allvar – att judar inte har något där att göra. Det är något väldigt ont att judar bor i Hebron. Men dessa människor, som självsäkert och ofta ganska kaxigt påstår så här, har ingen aning om att Hebron är den andra heligaste staden för judarna. Fråga inte mig varför det då är så fruktansvärt hemskt att det bor några hundra judar i Hebron.

Det är det här som är problemet när det gäller den konflikt denna blogg handlar om: allting svängs helt och hållet uppochned. Judarna framställs som onda inkräktare – i staden som är den andra heligaste för dem!

Nu kan jag ha retat upp några läsare, men det är inte så farligt. Vanligtvis brukar folk genast börja prata om palestiniernas rättigheter när man lyft fram något sådant jag lyft fram i detta inlägg och därför måste följande sägas: att tala om judars rättigheter utesluter på intet sätt palestiniernas rättigheter. Är palestiniernas rättigheter verkligen hotade om det bor några hundra judar i Hebron?

Nej, det är de inte!

Vad är det jag vill komma fram till, vad är det jag vill säga? Jo: konflikten är inte så enkel som man ofta framställer den. Saker och ting är inte så svartvita som man framställer dem.

I ett tidigare inlägg skrev jag så här:

Man kan beskriva konflikten mellan Israel och dess grannar på olika sätt. Ett sätt att beskriva den är att det förekommer aktiva försök från arabiskt-muslimskt håll att strunta i judarnas rättigheter i Mellanöstern. Att försvara judarnas rättigheter i Mellanöstern innebär inte att arabernas/muslimernas rättigheter förbises.

Men det handlar inte bara om att man struntar i judarnas rättigheter. Det finns också aktiva försök att bortförklara och förneka dem.

Så här skrev jag också tidigare:

Det är ett faktum att det förekommer massor av lögner, myter, felaktigheter och osanningar om konflikten mellan Israel och dess grannar. Arabernas version av historien är full av lögner och historierevisionism och vänstern i västvärlden anammar och sprider dessa lögner och denna historierevisionism utan att blinka. Vi lever i en tillvaro när det gäller konflikten mellan Israel och dess grannar där sanning och lögn, rätt och fel, offer och angripare helt och hållet svängts uppochned.

Vad har detta resulterat i? Jo detta har bland annat resulterat i att judar som bosätter sig i sin andra heligaste stad framställs som mer eller mindre onda!

Som sagt: jag har redan länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Detta skedde nu. Orsaken till att det skedde ikväll är att jag blev så inspirerad av Paul Widéns senaste nyhet. Han skriver nämligen om Hebron. Texten är mycket mycket bra (han skriver alltid bra) och nyheten bör läsas av alla som vill debattera konflikten mellan Israel och palestinierna – särskilt av de som har åsikter om judars närvaro i Hebron.

Konflikten är inte så svartvit som den alltför ofta framställs. Så är det helt enkelt. Vare sig man vill det eller inte.

Läs också:

Det är bara då Jerusalem varit under israelisk kontroll som samtliga invånare garanterats frihet att utöva sin religion

35 kommentarer


Detta skrivs med risk för att Twingly-länkarna ryker. Så har det gått många gånger förut när jag på denna blogg lyft fram fakta.

Nu rapporterar TT att Israel ska bygga några hundra bostäder i Jerusalem – som om det hade varit något konstigt med det. Faktum är att Jerusalems invånare garanterats frihet att utöva sin religion endast då staden varit under israelisk kontroll. År 1948 dödades och fördrevs de judar som bodde i de östra delarna av Jerusalem (något ”Östra Jerusalem” finns inte även om halva Svea rike verkar tro så) och synagogor brändes ner. Inte en enda jude fick bo i de östra delarna av Jerusalem mellan 1948 och 1967.

Jag har förstått att Jerusalem aldrig mera kommer att delas.

Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern. Det har bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under tusentals år. Således borde de ha rätt till en egen stat där (en annan orsak är att regeringarna i de länder de bott i inte har skyddat sina judiska minoriteter utan tillåtit att de förföljts under århundradena). Grundandet av den judiska staten Israel skedde inte ”på bekostnad av det palestinska folket” som man ofta hör. Arabernas rättigheter garanterades när man planerade bildandet av en judisk stat.

Den här bloggen förbiser inte de palestinska arabernas rättigheter och förbiser inte heller det lidande de har gått igenom.

Fred är allting bloggen Fredsprocessen önskar.

Eftersom det judiska folket har rätt till en egen stat i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning så bör de också ha rätt till en egen huvudstad – en hel huvudstad, inte en halv huvudstad.

Läs alla inlägg om Jerusalem.

DN1 SvD1 D1 GP1

Européernas korta minne

16 kommentarer


 

Palestinierna och deras ”historiskt unika orättvisa”

3 kommentarer


Efter andra världskriget fördrevs kanske 13 miljoner tysktalande från sina hem i Polen och Tjeckoslovakien. Från finska Karelen tvingades 400 000 människor på flykt när området, som bland annat omfattar vad som var Finlands nästa största stad Viborg, införlivades med Sovjetunionen.

Efter såväl första som andra världskriget gjordes Europas karta om utan mycket hänsyn till enskilda människors önskemål. Mellanösterns gränser är ett resultat av det osmanska väldets upplösning när segrarmakterna upprättade helt nya stater. Och i en uppgörelse mellan Turkiet och Grekland tvångsflyttades mer än en miljon människor mellan de två länderna.

Så där kan man hålla på och beskriva påtvingade förändringar som numera ingen – eller bara extremister – ifrågasätter.

Detta förhållande ställer den som vill skriva en opartisk historia över konflikten i Palestina inför ett av allt att döma olösligt dilemma. Den arabiska versionen är nämligen att den judiska invandringen och upprättandet av staten Israel utgör en unik historisk orättvisa. De som flydde i samband med Israels självständighetskrig 1948 har med detta synsätt en ovillkorlig rätt att återvända till sina (eller deras föräldrars eller farföräldrars) gamla hem. Det är därför naturligt att de fortfarande bor i flyktingläger och att den övriga världen bidrar till deras försörjning där.

I Europa är det en självklarhet att respektera det s k Benesj-dekretet om att de tyskar somfördrevs från de sudettyska provinserna inte har rätt att återvända och inte har rätt till någon kompensation för sin förlorade egendom där.

En liknande hållning från Israel fördöms däremot regelbundet och även de som accepterar att palestinaflyktingarna inte kan återvända anser att de ska kompenseras ekonomiskt av Israel. Den arabiska ståndpunkten är fortfarande att de ska ha full frihet att återvända och det var på den frågan som fredsansträngningarna år 2000 föll, trots i övrigt mycket långtgående israeliska eftergifter.

Ofta hävdas att palestinierna utsatts för en historiskt unik orättvisa, men ovanstående text visar att ett sådant påstående överhuvudtaget inte stämmer. Texten är från Judisk Krönika nr 6 2009, sid 10.

Mera information:

En kanske än bättre jämförelse hittar vi i Turkiets integration av 150.000 flyktingar från Bulgarien 1950. Skillnaden mellan Turkiets sätt att hantera sina flyktingar, och arabstaternas behandling av palestinierna, låg i attityden hos respektive regeringar.

Turkiet har ett större flyktingproblem än både Syrien och Libanon, och nästan lika stort som Egypten. … Men man hör sällan talas om dem eftersom turkarna har gjort ett så bra arbete med att integrera dem. … Den stora skillnaden ligger i attityden. Turkarna var visserligen motvilliga att ta sig an bördan, men accepterade det som sitt ansvar och satte igång med att rensa upp det så snabbt som möjligt.

Om arabstaterna hade velat lindra flyktingarnas lidande, kunde de lätt ha intagit en hållning liknande Turkiets.

En annan massiv befolkningsomflyttning kom som en följd av delningen av Indien och Pakistan 1947. De åtta miljoner hinduer som flydde från Pakistan och de sex miljoner muslimer som lämnade Indien var rädda för att bli en minoritet i sina respektive länder. I likhet med palestinierna ville de undvika att hamna mitt i den våldsvåg som översköljde deras länder. Men till skillnad från den arabisk-israeliska konflikten ansåg man här att den bästa lösningen på relationsproblemen mellan olika folkgrupper i de två staterna var att byta befolkningsgrupper. Trots det enorma antalet flyktingar och de två staternas relativa fattigdom, inrättades inga särskilda internationella biståndsorganisationer för att hjälpa dem med integrationen.

Källa: Myter & Fakta

Det är viktigt att ta dessa fakta i beaktande när man behandlar Israel/Palestina-konflikten.

Läs också:

Older Entries