Det är bara då Jerusalem varit under israelisk kontroll som samtliga invånare garanterats frihet att utöva sin religion

35 kommentarer


Detta skrivs med risk för att Twingly-länkarna ryker. Så har det gått många gånger förut när jag på denna blogg lyft fram fakta.

Nu rapporterar TT att Israel ska bygga några hundra bostäder i Jerusalem – som om det hade varit något konstigt med det. Faktum är att Jerusalems invånare garanterats frihet att utöva sin religion endast då staden varit under israelisk kontroll. År 1948 dödades och fördrevs de judar som bodde i de östra delarna av Jerusalem (något ”Östra Jerusalem” finns inte även om halva Svea rike verkar tro så) och synagogor brändes ner. Inte en enda jude fick bo i de östra delarna av Jerusalem mellan 1948 och 1967.

Jag har förstått att Jerusalem aldrig mera kommer att delas.

Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern. Det har bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under tusentals år. Således borde de ha rätt till en egen stat där (en annan orsak är att regeringarna i de länder de bott i inte har skyddat sina judiska minoriteter utan tillåtit att de förföljts under århundradena). Grundandet av den judiska staten Israel skedde inte ”på bekostnad av det palestinska folket” som man ofta hör. Arabernas rättigheter garanterades när man planerade bildandet av en judisk stat.

Den här bloggen förbiser inte de palestinska arabernas rättigheter och förbiser inte heller det lidande de har gått igenom.

Fred är allting bloggen Fredsprocessen önskar.

Eftersom det judiska folket har rätt till en egen stat i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning så bör de också ha rätt till en egen huvudstad – en hel huvudstad, inte en halv huvudstad.

Läs alla inlägg om Jerusalem.

DN1 SvD1 D1 GP1

Annonser

Européernas korta minne

16 kommentarer


 

Palestinierna och deras ”historiskt unika orättvisa”

3 kommentarer


Efter andra världskriget fördrevs kanske 13 miljoner tysktalande från sina hem i Polen och Tjeckoslovakien. Från finska Karelen tvingades 400 000 människor på flykt när området, som bland annat omfattar vad som var Finlands nästa största stad Viborg, införlivades med Sovjetunionen.

Efter såväl första som andra världskriget gjordes Europas karta om utan mycket hänsyn till enskilda människors önskemål. Mellanösterns gränser är ett resultat av det osmanska väldets upplösning när segrarmakterna upprättade helt nya stater. Och i en uppgörelse mellan Turkiet och Grekland tvångsflyttades mer än en miljon människor mellan de två länderna.

Så där kan man hålla på och beskriva påtvingade förändringar som numera ingen – eller bara extremister – ifrågasätter.

Detta förhållande ställer den som vill skriva en opartisk historia över konflikten i Palestina inför ett av allt att döma olösligt dilemma. Den arabiska versionen är nämligen att den judiska invandringen och upprättandet av staten Israel utgör en unik historisk orättvisa. De som flydde i samband med Israels självständighetskrig 1948 har med detta synsätt en ovillkorlig rätt att återvända till sina (eller deras föräldrars eller farföräldrars) gamla hem. Det är därför naturligt att de fortfarande bor i flyktingläger och att den övriga världen bidrar till deras försörjning där.

I Europa är det en självklarhet att respektera det s k Benesj-dekretet om att de tyskar somfördrevs från de sudettyska provinserna inte har rätt att återvända och inte har rätt till någon kompensation för sin förlorade egendom där.

En liknande hållning från Israel fördöms däremot regelbundet och även de som accepterar att palestinaflyktingarna inte kan återvända anser att de ska kompenseras ekonomiskt av Israel. Den arabiska ståndpunkten är fortfarande att de ska ha full frihet att återvända och det var på den frågan som fredsansträngningarna år 2000 föll, trots i övrigt mycket långtgående israeliska eftergifter.

Ofta hävdas att palestinierna utsatts för en historiskt unik orättvisa, men ovanstående text visar att ett sådant påstående överhuvudtaget inte stämmer. Texten är från Judisk Krönika nr 6 2009, sid 10.

Mera information:

En kanske än bättre jämförelse hittar vi i Turkiets integration av 150.000 flyktingar från Bulgarien 1950. Skillnaden mellan Turkiets sätt att hantera sina flyktingar, och arabstaternas behandling av palestinierna, låg i attityden hos respektive regeringar.

Turkiet har ett större flyktingproblem än både Syrien och Libanon, och nästan lika stort som Egypten. … Men man hör sällan talas om dem eftersom turkarna har gjort ett så bra arbete med att integrera dem. … Den stora skillnaden ligger i attityden. Turkarna var visserligen motvilliga att ta sig an bördan, men accepterade det som sitt ansvar och satte igång med att rensa upp det så snabbt som möjligt.

Om arabstaterna hade velat lindra flyktingarnas lidande, kunde de lätt ha intagit en hållning liknande Turkiets.

En annan massiv befolkningsomflyttning kom som en följd av delningen av Indien och Pakistan 1947. De åtta miljoner hinduer som flydde från Pakistan och de sex miljoner muslimer som lämnade Indien var rädda för att bli en minoritet i sina respektive länder. I likhet med palestinierna ville de undvika att hamna mitt i den våldsvåg som översköljde deras länder. Men till skillnad från den arabisk-israeliska konflikten ansåg man här att den bästa lösningen på relationsproblemen mellan olika folkgrupper i de två staterna var att byta befolkningsgrupper. Trots det enorma antalet flyktingar och de två staternas relativa fattigdom, inrättades inga särskilda internationella biståndsorganisationer för att hjälpa dem med integrationen.

Källa: Myter & Fakta

Det är viktigt att ta dessa fakta i beaktande när man behandlar Israel/Palestina-konflikten.

Läs också:

Vad är värre, att judar bygger och bor på Västbanken eller att det palestinska ledarskapet klargjort att Palestina ska vara judefritt?

13 kommentarer


I det föregående inlägget skrev jag att det allra viktigaste jag hittills velat lyfta fram med denna blogg är att det inte har blivit lugnare och fredligare fastän Israel har lämnat ifrån sig områden. Andra minst lika viktiga saker jag velat lyfta fram med denna blogg är att judarna faktiskt är ett folk och inte en grupp människor med en gemensam religion, att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika eftersom det bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under mycket lång tid samt att judarna nu blivit förpassade till en smal remsa vid Medelhavet.

Det judiska folket blev lovade ett hemland i Palestinamandatet. Detta område bestod till en början av det område som idag består av Gazaremsan, Israel, Västbanken och Jordanien, men området som var tänkt att bli ett hemland för det judiska folket förminskades då det delades i två delar och den östra och större delen blev det som idag är Jordanien.

I kriget 1948 dödades eller fördrevs de judar som bodde på Västbanken och mellan 1948 och 1967 var det förbjudet för judar att bo på Västbanken – den enda tidpunkten då det inte bott judar på Västbanken (som egentligen heter Judéen och Samarien).

Under sexdagarskriget kom Västbanken i israelisk kontroll och därefter har så kallade bosättningar åter börjat byggas där. Israel har utsatts för mycket skarp kritik på grund av bosättningarna och de framställs dessutom av en del som det huvudsakliga hindret till fred. Men problemet är att man bortser från det faktum att det inte är förbjudet för en jude att bygga och bo på Västbanken och att de judar som bodde där dödades eller fördrevs år 1948 i strid mot internationell lag. Således borde det inte vara olagligt att judar på nytt bygger och bor på Västbanken. Alternativet är att remsan där judar bor – juderemsan Israel – görs ännu smalare. (Här bör det upprepas att avståndet mellan Medelhavet och Västbanken endast är 15 km på det smalaste stället.)

Även i delar av den krets som har en balanserad och nyanserad syn på Israel förekommer det att man är kritiskt inställd till de israeliska bosättningarna på Västbanken. Problemet är inte att man är kritisk till bosättningarna – det får man vara om man så vill – men problemet som jag ser det är att dessa människor inte verkar bemöta en del andra problem som har med detta att göra.

Flera gånger har det palestinska ledarskapet klargjort att inga judar ska få bo i ett framtida Palestina. Vad tänker de bosättningskritiska angående det?

Det verkar som att man är väldigt snabb och tydlig med att förmedla att man är kritisk till bosättningarna, men uttalanden från det palestinska ledarskapet om ett Palestina fritt från judar verkar man inte bemöta lika snabbt och tydligt.

Anser de bosättningskritiska att ett framtida Palestina ska vara judefritt?

Anser de faktiskt att det är ett problem att judar bygger och bor i bosättningar på Västbanken som i praktiken endast upptar några få procent av Västbankens landyta?

Anser de att remsan där judar tillåts bo ska göras ännu smalare genom att judars byggande och boende på Västbanken regleras och begränsas?

Ett judefritt Palestina innebär i praktiken ett så gott som judefritt Västbanken. Jag har svårt att tro att de bosättningskritiska menar att Västbanken ska vara judefritt, men deras tystnad kring uttalanden från det palestinska ledarskapet om att ett framtida Palestina bör vara judefritt väcker frågor hos mig. Vilket är ett större problem, att judar bygger och bor på Västbanken eller att det palestinska ledarskapet klargjort att inga judar ska få bo i ett framtida Palestina?

Jag har berört denna problematik tidigare, bland annat i blogginlägget ”Är bosättningarna ett hinder för fredssamtal?”. I det blogginlägget skriver jag att det kanske inte finns några klara och entydiga svar på dessa frågor och det är något jag också vill säga i detta blogginlägg.

Jag har på denna blogg framställt bosättningsfrågan som en frågeställning om hur smal den remsa där judar ska tillåtas bo egentligen ska vara. Jag har inte sett att någon annan skulle ha framställt denna fråga på ett liknande sätt. Jag har velat lyfta fram att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men att judarna nu förpassats till en smal remsa vid Medelhavet.

Man får ha olika åsikter om detta, men personligen är jag av den åsikten att det är moraliskt mycket fel att judar tillåts bygga och bo endast i det område som utgörs av stilleståndslinjerna från 1949.

Man får vara kritisk till de israeliska bosättningarna, men då tycker jag att man samtidigt bör bemöta frågan om huruvida Västbanken – och i förlängningen en framtida palestinsk stat – ska vara fri från judar. Det verkar nämligen som att de bosättningskritiska inte bemöter detta. Därför förväntar jag mig att de bosättningskritiska tar ställning i den frågan.

Jag tycker att det är märkligt att det är själva bosättningarna man gjort till ett problem, medan man verkar bortse från uttalandena från det palestinska ledarskapet om att ett framtida Palestina ska vara judefritt. Enligt min åsikt är det inte bosättningarna som ska göras till själva problemet, utan det att det palestinska ledarskapet klargjort att ett framtida Palestina ska vara fritt från judar. Kritiserar man bosättningarna borde man också kunna kritisera det palestinska ledarskapet för dessa utttalanden. Jag har dock inte sett att man skulle göra det. Däremot är man snabb att kritisera bosättningarna – även i delar av den krets där man annars är balanserad och nyanserad när det gäller Israel. Allting handlar nämligen inte om Israels gränser, utan det handlar också om judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Det kan inte vara rätt att judar ska tillåtas bygga och bo i en smal remsa vid Medelhavet – en remsa som är endast 15 km bred vid det smalaste stället.

Detta är min åsikt i frågan.

Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
– Kommentarer som innehåller hatiska, osakliga eller generaliserande beskrivningar av muslimer, judar, araber eller någon annan folkgrupp raderas.
– Kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas också.
– Kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså.
– Även kommentarer som låter förstå att palestinierna bör flytta till Jordanien raderas.
– Kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också.
– Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen raderas.

– Vid upprepade sådana kommentarer avstängs man från bloggen. Vid frågor, tag kontakt. Bloggens e-postadress finns i sidospalten.
– Du som menar att Israel omedelbart borde lämna Västbanken kan lära dig något nytt genom att läsa inlägget ”Varför har Israel inte lämnat Västbanken fastän åtminstone halva världen redan länge skrikit att Israel måste göra det?”.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 SvD1 SvD2 Svt1 Svt2 Svt3 GP1 GP2 GP3 D1 D2 D3 D4

Ska judarna ha en halv huvudstad, medan de andra har flera hela huvudstäder?

10 kommentarer


Så här skriver en svensk judinna:

Det verkar som om kunskaperna på det svensk-judiska området är bristfälliga. Det finns judar (en minoritet i Sverige) som främst ser sin judiskhet som en religiös tillhörighet och lever ett ortodoxt liv. Andra ser sin judiskhet främst som en etnisk tillhörighet och firar de stora högtiderna, kanske tänder ljusen på sabbaten, avstår från fläsk och stannar vid det. Det finns kulturella judar och/eller helt sekulariserade. Det finns alla varianter av dessa och många vandrar hit och dit mellan olika grader av observans under olika stadier av sitt liv. Det finns judar som avskyr sitt etniska ursprung, det finns de som gillar det, är stolta över det, alternativt accepterar det som givet. Vad kan man göra åt sitt ursprung?

Denna judinna är Lisa Abramowicz som är välkänd i Israel-sammanhang i Sverige.

Det verkar inte räcka med att sex miljoner judar dödades i Förintelsen, utan judarna får fortfarande idag stå ut med allt möjligt. Visste du att om man höll en tyst minut för varje Förintelseoffer så skulle man behöva vara tyst i 11 år? Det säger något om denna ofattbara katastrof.

I Israel talar man om the Jewish people – det judiska folket, men om man i Sverige talar om judarna som ett folk kan man få mothugg. Angående detta med judarna som ett folk hänvisar jag till den genetiska forskning som gjorts på området. Forskningen har en hel del intressant att säga.

Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och således borde de också ha rätt till ett eget land där. Om detta har jag skrivit många gånger på denna blogg. Eftersom judarna har rätt till ett eget land borde de rimligtvis också ha rätt till en egen huvudstad. Problemet är dock att folk har fått för sig att denna stad är delad i två delar, nämligen i en västlig del och en östlig del. Men stämmer detta? Nej!

Före år 1948 var Jerusalem en odelad stad. Den enda gången i historien som staden har varit delad var mellan 1948 och 1967 då den östra halvan av staden var under jordansk ockupation. Videoklippet här nedan belyser detta närmare.


Nu kritiserar FN Israel igen för att det byggs bostäder för israeler (judar) i ”östra Jerusalem”. Är det förbjudet för judar att bygga och bo i ”östra Jerusalem”? Det glöms helt bort att de judar som bodde där före år 1948 antingen dödades eller fördrevs och att synagogor sattes i brand. Självklart är det förbjudet att döda och fördriva människor. Det var så att judarna dödades och fördrevs från ”östra Jerusalem” varpå det är svårt att förstå varför det nu skulle vara förbjudet för judar att bygga och bo där.

Så här står det i en artikel från den 10 januari på Ynetnews:

The 1949-1967 Jordanian occupation of east Jerusalem sustained the Muslim attitude toward Jerusalem. Jordan oppressed Jerusalem’s Christian community, which was reduced from 25,000 in 1949 to 10,000 in 1967. The Hashemites coerced Jerusalem’s church schools to teach the Koran and prevented Christian expansion. Jordan defiled and vandalized over 50 Jewish synagogues, using some as cowsheds, stables or public latrines. Over 75% of the tombstones at the holiest Jewish cemetery, on Mount Olive, were ripped out and used for pavements and public urinals.

Jerusalem was never a capital of any Arab entity. It was not mentioned in the 1964 PLO’s Covenant. However, Jerusalem is highlighted in each synagogue, each Jewish prayer and holiday and during every Jewish wedding and other Jewish rituals. Jerusalem is a pillar of Judaism, but it is not included among the five pillars of Islam. Jerusalem – and its synonym, Zion – are mentioned 821 times in the Bible (”Old Testament”), but not even once in the Koran.

Läs också:

Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
– Kommentarer som innehåller hatiska, osakliga eller generaliserande beskrivningar av muslimer, judar, araber eller någon annan folkgrupp raderas.
– Kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas också.
– Kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså.
– Även kommentarer som låter förstå att palestinierna bör flytta till Jordanien raderas.
– Kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också.
– Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen raderas.

– Vid upprepade sådana kommentarer avstängs man från bloggen. Vid frågor, tag kontakt. Bloggens e-postadress finns här i sidospalten.

DN1 SvD1 D1 GP1

”På något sätt har Mellanösterndebatten i Sverige satt iväg på egen kurs, där fakta och sammanhang godtyckligt lämnas vid vägkanten”

8 kommentarer


Noomi Berlinger-Stahl som skrivit några läsvärda artiklar på Newsmill kommer med en ny mycket läsvärd, träffsäker och klockren artikel. Den heter ”Fem saker jag inte tänker be om ursäkt för på Jom Kippur”.

Berlinger-Stahl skriver bland annat så här:

På något sätt har Mellanösterndebatten i Sverige satt iväg på egen kurs, där fakta och sammanhang godtyckligt lämnas vid vägkanten. Mellanösternkonflikten handlar inte om vad Israel gör mot palestinierna. Den handlar om vad palestinier/arabvärlden och israeler gör och har gjort mot varandra. När vi säger att parterna måste sätta sig runt förhandlingsbordet, är det för att finna lösningar på de ömsesidiga krav parterna har.

I Sverige låtsas man inte om att den arabiska sidan förkastade FNs förslag till delning 1947, och började ett krig mot Israel. I Sverige låtsas man inte om att förenade arabiska styrkor upprepade gånger öppnat krig mot Israel, vilka de samtliga gånger förlorat. Mahmoud Abbas har vid flera tillfällen uttalat sig om Israels 63 år långa ockupation. Det vill säga att Abbas räknar staten Israels sjävständighet som början på ockupationen, inte Israels närvaro på Västbanken, vilken som bekant varat sen sexdagarskriget 1967. I Sverige låtsas man att det en gång funnits en palestinsk stat som erövrats av Israel. En palestinsk stat har aldrig funnits, Västbanken är ett område som 1947 beslagtogs av Jordanien utan några som helst internationella medgivanden, och som 1967 erövrades av Israel, efter en jordansk offensiv. Att detta försätter palestinierna på västbanken i en rävsax är tragiskt, men det är en tragik som uppkommit mellan två interessen, och som bara kan lösas av båda intressenterna.

Så här avslutar hon artikeln:

Min privata försoning för mina överträdelser ska jag fundera över på den judiska Försoningsdagen. Just nu funderar jag på om världen kan försona sig med Israels existens.

Artikeln rekommenderas varmt, särskilt till alla svenska, självutnämnda experter som självsäkert uttalar sig om konflikten i Mellanöstern som om de visste precis allting! Det finns gott om sådana självutnämnda experter i Sverige. Dessa självutnämnda experter brukar också husera på denna blogg. Fastän dessa experter ger sig ut för att vara experter så brukar de ignorera vissa frågor, precis samma frågor som Berlinger-Stahl tar upp i sin artikel.

Berlinger-Stahls artikel finns alltså på Newsmill.

Varför kan ett Palestina inte erkännas?

54 kommentarer


På denna blogg har jag otaliga gånger lyft fram det faktum att palestinierna har fått större frihet och ökade rättigheter, men att det ändå inte blivit lugnare och fredligare. Jag har skrivit om detta otaliga gånger, men jag ska skriva om det ännu en gång ifall någon missat detta.

Under 1990-talet grundades den palestinska myndigheten vilket innebar att alla arabiska byar och städer på Västbanken och Gazaremsan kom under ett palestinskt självstyre (det var meningen att detta självstyre så småningom skulle leda till en statsbildning). Efter detta var största delen av palestinierna under ett självstyre. Men ledde detta till ökad fred och ökat lugn? Nej, det blev en andra intifada. Bombverkstäder upprättades i dessa palestinska byar och städer och blodiga och förödande självmordsbombningar inne i Israel var ett faktum. I denna intifada fick omkring tusen israeler sätta livet till och tiotusentals skadades.

År 2005 drog sig Israel ur Gazaremsan. Palestinierna fick alltså en ännu större frihet. Men ledde detta till ökat lugn och ökad fred? Nej. Raketattackerna från Gazaremsan fortsatte, ja de ökade till och med.

Detta betyder att större frihet och ökade rättigheter för palestinierna inte lett till ökat lugn och ökad fred, utan till ökat våld och ökad terror. Detta är ett obestridligt historiskt faktum som även den totalt blinde borde kunna se.

Om det palestinska självstyret inneburit ökat våld och ökad terror är det befogat att ställa frågan vad en självständig palestinsk stat skulle kunna föra med sig. Eftersom självstyret inneburit ökat våld och ökad terror är det rimligt att anta att en självständig palestinsk stat inte heller skulle innebära ökat lugn och ökad fred, utan antagligen ännu mera våld och terror.

Mer än så behöver egentligen inte sägas. Så nu vet du varför ett Palestina inte kan erkännas. Det finns dock en hel hop med människor som menar att ett Palestina ändå absolut måste erkännas. Men de blundar för verkligheten. Förstås får de göra det om de vill men jag vet inte vad det ska tjäna till.

P.S. För ungefär en timme sedan sköts det en raket från Gaza in i södra Israel. Det var hittills den tredje under denna vecka. Man ska inte inbilla sig att Israel vill ha ett Palestina vid sin sida varifrån raketer konstant skjuts…

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 DN13 DN14
SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 D1 D2 D3 D4 D5 D6 D7 D8 D9 D10
Svt1 Svt2 Svt3 Svt4 Svt5 Svt6 Svt7 Svt8 Svt9 Svt10 Svt11 Svt12 Svt13 Svt14 Svt15
Svtdebatt1 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 GP6 GP7 GP8 HD1 HD2 HD3 HD4 HD5 HD6 Expressen

Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
Alla kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas. Alla kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså. Alla kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också. Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen tas bort.

Older Entries Newer Entries