Okunskapen om och demoniseringen av Israel är förödande!

5 kommentarer


Okunskapen om och demoniseringen av Israel är förödande när det gäller skapandet av en varaktig fred mellan Israel och dess grannar.

Det förekommer en hätsk antiisraelisk och antijudisk retorik. Denna retorik är som allvarligast när det påstås att judarna inte är ett folk och att de inte har rätt till självbestämmande i form av en egen stat i Mellanöstern. Andra allvarliga, men dessvärre allt vanligare påståenden, är att Israel är en rasistisk stat, att Israel är en apartheidstat eller påståenden att det finns likheter mellan Israel med Nazityskland.

Israel är en helt legitim stat bland alla andra stater och har därmed lika rätt att finnas till som alla andra stater och har därmed också rätt att bli behandlad som alla andra stater. Följs inte dessa principer undergräver man möjligheterna för skapandet av en varaktig fred mellan Israel och dess grannar.

Israel har – självklart – sina fel och brister, precis som alla andra stater! Det finns åtgärder som Israel borde och kunde vidta, precis som det finns åtgärder andra stater borde och kunde vidta!

På senare år, och särskilt efter Gazakriget, har retoriken gentemot Israel skärpts. Detta är mycket missgynnsamt och undergräver som sagt möjligheterna för skapandet av en varaktig fred mellan Israel och dess grannar.

Judarna är både ett folk och en religiös grupp, de härstammar från de områden där Israel idag finns och de har rätt till självbestämmande där.

En av de bästa texterna som jag träffat på som beskriver situationen är texten ”Israel i svensk debatt: en översikt” och finns här. (Texten finns också här.)

Läs den texten och sprid den!

Annonser

En sång

Lämna en kommentar


(Och eventuella föraktfulla och respektlösa kommentarer åker direkt i papperskorgen.)

Till alla vänstermänniskor som läser bloggen (och till alla andra intresserade)

8 kommentarer


Man brukar tala om konflikten i Mellanöstern och då avser man konflikten mellan Israel och palestinierna. Israel/Palestina-konflikten brukar man tala om. Det pågår dock också en annan konflikt, nämligen konflikten mellan Israel och dess övriga grannar, alltså de andra grannarna förutom palestinierna. Dessa två konflikter är kopplade till varandra. Den här bloggen utgår generellt från konflikten mellan Israel och dess grannar – palestinierna inräknade.

Största delen av kritiken mot Israel kommer idag från vänstern. Vänstern är också i stor utsträckning engagerad i Israel/Palestina-konflikten.

Konflikten behöver inte göras till en vänster-höger fråga.

Faktum är att vänstern undviker vissa sakförhållanden.

Palestinierna kunde ha fått en egen stat år 1947 i och med delningsförslaget. Men araberna tackade nej.

En palestinsk stat skulle också ha kunnat grundas mellan 1948 och 1967, men det gjordes inte.

År 2000 erbjöds palestinierna en stat på hela Gazaremsan och över 90 % av Västbanken, men de tackade nej.

Ett liknande erbjudande fick de år 2008.

Hur förklarar vänstern allt detta? Om palestinierna verkligen vill ha en stat, varför tackar de då nej hela tiden?

Som svar har jag fått att den israeliska regeringen t.ex. år 2000 aldrig hade fattat något slutgiltigt beslut i frågan (vilket är helt sant) och att det därför är tvivelaktigt om den israeliska regeringen faktiskt skulle ha gått med på bildandet av en palestinsk stat. Men hur kan vara så säker på det då grundandet av en palestinsk stat inte kom så långt? Hur kan man vara säker på att Israel inte skulle ha varit med på noterna?

När det gäller tiden mellan 1948 och 1967 har jag fått ett svar att Gazaremsan och Västbanken då var ockuperade och att det därför inte var möjligt att grunda en palestinsk stat. Tja, det är ett mycket mycket märkligt resonemang med tanke på att man påstår att Israel idag ockuperar samma territorier men samtidigt ändå kräver av Israel att en palestinsk stat ska grundas. Samtidigt menar man dock att det inte gick att grunda en palestinsk stat mellan 1948 och 1967 när dessa territorier var ockuperade av andra länder än Israel.

När det gäller delningsförslaget 1947 har jag hittills inte fått något tydligt svar av någon vänstermänniska. Någon har i alla fall förklarat för mig att den palestinska administrationen flydde och att en palestinsk stat därför inte kunde grundas.

När jag har läst historien kring detta har jag fått den bilden att de palestinska araberna egentligen inte byggde några samhällsinstitutioner som kunde ha utgjort grunden till en stat utan först och främst motarbetade grundandet av en judisk stat. Således har jag svårt att förstå att det var det att administrationens flydde som skulle ha varit orsaken till att en palestinsk stat inte grundades. Om det trots allt skulle ha varit så så borde det i så fall inte ha hindrat dem att grunda en stat mellan 1948 och 1967.

Så hur förklarar vänstern allt detta? Om palestinierna verkligen vill ha en egen stat, varför tackar de hela tiden nej då?

Idag framställs Israel av vänstern som den som förhindrar fredsprocessen att framskrida. Men är det verkligen så?

Hösten 2009 gick Israel med på att införa ett 10-månader långt byggstopp i bosättningarna på Västbanken. Syftet var att påverka den palestinska ledningen så att de skulle anlända till förhandlingsbordet. Faktum är att den palestinska ledningen anlände till förhandlingsbordet först när det återstod några veckor av detta byggstopp och först efter att man gjort påtryckningar. När byggstoppet gick ut krävde man att ett nytt byggstopp skulle införas och att även de östra delarna av Jerusalem nu skulle inkluderas i byggstoppet!

Idag framställs alltså Israel som den som förhindrar fredsprocessen att framskrida. Man menar att det är Israels byggande i bosättningarna som hindrar det palestinska ledarskapet att sätta sig vid bordet för att förhandla. Men resonerar man så förbiser man två sakförhållanden: för det första är bosättningarna en fråga som i sig måste lösas genom förhandlingar varpå det är märkligt att göra frågan till ett förhandsvillkor och för det andra införde Israel ett byggstopp men det förde inte med sig att det palestinska ledarskapet satte sig vid förhandlingsbordet.

Vad ska Israel ytterligare göra för att fredsprocessen igen ska komma igång?

Att beskylla Israel som den som förhindrar fredsprocessen att komma igång är helt och hållet felaktigt! Resonerar man så resonerar man helt fel.

Israel har självklart ansvar för att fredsprocessen ska komma igång igen, men det har också palestinierna! Det krävs två parter för en fredsprocess och om den ena parten vägrar anlända till förhandlingsbordet, ja då blir inte fredsprocessen av.

Israel kommer att behålla de fyra allra största bosättningarna, nämligen bosättningarna Ma’ale Adumim, Betar Illit, Modi’in Illit och Gush Etzion. I dessa bosättningar bor långt över hälften av de så kallade bosättarna. Palestinierna kommer att få motsvarande landområden genom en kvittning av land. Således är det helt absurt att Israel inte skulle få bygga i dessa bosättningar. De bostäder som Israel nyligen beslöt bygga gäller dessa stora bosättningar.

Jag för gärna debatter också med vänstermänniskor, men en debatt kan inte bli av så länge vänstermänniskorna förbiser de sakförhållanden jag tagit upp i detta blogginlägg.

Vänstermänniskor brukar framställa situationen som om palestinierna lever under olidliga förhållanden och att grundandet av en palestinsk stat därför måste ske så fort som möjligt. Alla palestinier har det inte lätt, men jag håller definitivt inte med om att de lever under olidliga förhållanden. Men om det skulle vara så att palestinierna levde under olidliga förhållanden, varför tackar det palestinska ledarskapet då jämt och ständigt nej till grundandet av en palestinsk stat och varför anländer de inte till förhandlingsbordet? Man tycker att det palestinska ledarskapet i så fall skulle göra sitt allt för palestinierna. Har vänstermänniskorna funderat på detta någon gång?

Och till sist: varför är det hela tiden det israeliska ledarskapet man kritiserar? Kan en vänstermänniska någon gång kritisera det palestinska ledarskapet?

Så alla vänstermänniskor: jag debatterar gärna också med er, men debatten kan inte bli av så länge som ni inte tar ställning till de sakförhållanden som tagits upp i detta inlägg. Så vill ni debattera – vänligen beakta det som tagits upp här. Annars blir det ingen debatt eftersom det är lönlöst att debattera utan att ha med allt detta i bagaget.

Vad är värre, att judar bygger och bor på Västbanken eller att det palestinska ledarskapet klargjort att Palestina ska vara judefritt?

13 kommentarer


I det föregående inlägget skrev jag att det allra viktigaste jag hittills velat lyfta fram med denna blogg är att det inte har blivit lugnare och fredligare fastän Israel har lämnat ifrån sig områden. Andra minst lika viktiga saker jag velat lyfta fram med denna blogg är att judarna faktiskt är ett folk och inte en grupp människor med en gemensam religion, att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika eftersom det bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under mycket lång tid samt att judarna nu blivit förpassade till en smal remsa vid Medelhavet.

Det judiska folket blev lovade ett hemland i Palestinamandatet. Detta område bestod till en början av det område som idag består av Gazaremsan, Israel, Västbanken och Jordanien, men området som var tänkt att bli ett hemland för det judiska folket förminskades då det delades i två delar och den östra och större delen blev det som idag är Jordanien.

I kriget 1948 dödades eller fördrevs de judar som bodde på Västbanken och mellan 1948 och 1967 var det förbjudet för judar att bo på Västbanken – den enda tidpunkten då det inte bott judar på Västbanken (som egentligen heter Judéen och Samarien).

Under sexdagarskriget kom Västbanken i israelisk kontroll och därefter har så kallade bosättningar åter börjat byggas där. Israel har utsatts för mycket skarp kritik på grund av bosättningarna och de framställs dessutom av en del som det huvudsakliga hindret till fred. Men problemet är att man bortser från det faktum att det inte är förbjudet för en jude att bygga och bo på Västbanken och att de judar som bodde där dödades eller fördrevs år 1948 i strid mot internationell lag. Således borde det inte vara olagligt att judar på nytt bygger och bor på Västbanken. Alternativet är att remsan där judar bor – juderemsan Israel – görs ännu smalare. (Här bör det upprepas att avståndet mellan Medelhavet och Västbanken endast är 15 km på det smalaste stället.)

Även i delar av den krets som har en balanserad och nyanserad syn på Israel förekommer det att man är kritiskt inställd till de israeliska bosättningarna på Västbanken. Problemet är inte att man är kritisk till bosättningarna – det får man vara om man så vill – men problemet som jag ser det är att dessa människor inte verkar bemöta en del andra problem som har med detta att göra.

Flera gånger har det palestinska ledarskapet klargjort att inga judar ska få bo i ett framtida Palestina. Vad tänker de bosättningskritiska angående det?

Det verkar som att man är väldigt snabb och tydlig med att förmedla att man är kritisk till bosättningarna, men uttalanden från det palestinska ledarskapet om ett Palestina fritt från judar verkar man inte bemöta lika snabbt och tydligt.

Anser de bosättningskritiska att ett framtida Palestina ska vara judefritt?

Anser de faktiskt att det är ett problem att judar bygger och bor i bosättningar på Västbanken som i praktiken endast upptar några få procent av Västbankens landyta?

Anser de att remsan där judar tillåts bo ska göras ännu smalare genom att judars byggande och boende på Västbanken regleras och begränsas?

Ett judefritt Palestina innebär i praktiken ett så gott som judefritt Västbanken. Jag har svårt att tro att de bosättningskritiska menar att Västbanken ska vara judefritt, men deras tystnad kring uttalanden från det palestinska ledarskapet om att ett framtida Palestina bör vara judefritt väcker frågor hos mig. Vilket är ett större problem, att judar bygger och bor på Västbanken eller att det palestinska ledarskapet klargjort att inga judar ska få bo i ett framtida Palestina?

Jag har berört denna problematik tidigare, bland annat i blogginlägget ”Är bosättningarna ett hinder för fredssamtal?”. I det blogginlägget skriver jag att det kanske inte finns några klara och entydiga svar på dessa frågor och det är något jag också vill säga i detta blogginlägg.

Jag har på denna blogg framställt bosättningsfrågan som en frågeställning om hur smal den remsa där judar ska tillåtas bo egentligen ska vara. Jag har inte sett att någon annan skulle ha framställt denna fråga på ett liknande sätt. Jag har velat lyfta fram att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men att judarna nu förpassats till en smal remsa vid Medelhavet.

Man får ha olika åsikter om detta, men personligen är jag av den åsikten att det är moraliskt mycket fel att judar tillåts bygga och bo endast i det område som utgörs av stilleståndslinjerna från 1949.

Man får vara kritisk till de israeliska bosättningarna, men då tycker jag att man samtidigt bör bemöta frågan om huruvida Västbanken – och i förlängningen en framtida palestinsk stat – ska vara fri från judar. Det verkar nämligen som att de bosättningskritiska inte bemöter detta. Därför förväntar jag mig att de bosättningskritiska tar ställning i den frågan.

Jag tycker att det är märkligt att det är själva bosättningarna man gjort till ett problem, medan man verkar bortse från uttalandena från det palestinska ledarskapet om att ett framtida Palestina ska vara judefritt. Enligt min åsikt är det inte bosättningarna som ska göras till själva problemet, utan det att det palestinska ledarskapet klargjort att ett framtida Palestina ska vara fritt från judar. Kritiserar man bosättningarna borde man också kunna kritisera det palestinska ledarskapet för dessa utttalanden. Jag har dock inte sett att man skulle göra det. Däremot är man snabb att kritisera bosättningarna – även i delar av den krets där man annars är balanserad och nyanserad när det gäller Israel. Allting handlar nämligen inte om Israels gränser, utan det handlar också om judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Det kan inte vara rätt att judar ska tillåtas bygga och bo i en smal remsa vid Medelhavet – en remsa som är endast 15 km bred vid det smalaste stället.

Detta är min åsikt i frågan.

Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
– Kommentarer som innehåller hatiska, osakliga eller generaliserande beskrivningar av muslimer, judar, araber eller någon annan folkgrupp raderas.
– Kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas också.
– Kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså.
– Även kommentarer som låter förstå att palestinierna bör flytta till Jordanien raderas.
– Kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också.
– Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen raderas.

– Vid upprepade sådana kommentarer avstängs man från bloggen. Vid frågor, tag kontakt. Bloggens e-postadress finns i sidospalten.
– Du som menar att Israel omedelbart borde lämna Västbanken kan lära dig något nytt genom att läsa inlägget ”Varför har Israel inte lämnat Västbanken fastän åtminstone halva världen redan länge skrikit att Israel måste göra det?”.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 SvD1 SvD2 Svt1 Svt2 Svt3 GP1 GP2 GP3 D1 D2 D3 D4

”På något sätt har Mellanösterndebatten i Sverige satt iväg på egen kurs, där fakta och sammanhang godtyckligt lämnas vid vägkanten”

8 kommentarer


Noomi Berlinger-Stahl som skrivit några läsvärda artiklar på Newsmill kommer med en ny mycket läsvärd, träffsäker och klockren artikel. Den heter ”Fem saker jag inte tänker be om ursäkt för på Jom Kippur”.

Berlinger-Stahl skriver bland annat så här:

På något sätt har Mellanösterndebatten i Sverige satt iväg på egen kurs, där fakta och sammanhang godtyckligt lämnas vid vägkanten. Mellanösternkonflikten handlar inte om vad Israel gör mot palestinierna. Den handlar om vad palestinier/arabvärlden och israeler gör och har gjort mot varandra. När vi säger att parterna måste sätta sig runt förhandlingsbordet, är det för att finna lösningar på de ömsesidiga krav parterna har.

I Sverige låtsas man inte om att den arabiska sidan förkastade FNs förslag till delning 1947, och började ett krig mot Israel. I Sverige låtsas man inte om att förenade arabiska styrkor upprepade gånger öppnat krig mot Israel, vilka de samtliga gånger förlorat. Mahmoud Abbas har vid flera tillfällen uttalat sig om Israels 63 år långa ockupation. Det vill säga att Abbas räknar staten Israels sjävständighet som början på ockupationen, inte Israels närvaro på Västbanken, vilken som bekant varat sen sexdagarskriget 1967. I Sverige låtsas man att det en gång funnits en palestinsk stat som erövrats av Israel. En palestinsk stat har aldrig funnits, Västbanken är ett område som 1947 beslagtogs av Jordanien utan några som helst internationella medgivanden, och som 1967 erövrades av Israel, efter en jordansk offensiv. Att detta försätter palestinierna på västbanken i en rävsax är tragiskt, men det är en tragik som uppkommit mellan två interessen, och som bara kan lösas av båda intressenterna.

Så här avslutar hon artikeln:

Min privata försoning för mina överträdelser ska jag fundera över på den judiska Försoningsdagen. Just nu funderar jag på om världen kan försona sig med Israels existens.

Artikeln rekommenderas varmt, särskilt till alla svenska, självutnämnda experter som självsäkert uttalar sig om konflikten i Mellanöstern som om de visste precis allting! Det finns gott om sådana självutnämnda experter i Sverige. Dessa självutnämnda experter brukar också husera på denna blogg. Fastän dessa experter ger sig ut för att vara experter så brukar de ignorera vissa frågor, precis samma frågor som Berlinger-Stahl tar upp i sin artikel.

Berlinger-Stahls artikel finns alltså på Newsmill.

Tio kluriga frågor

36 kommentarer


  1. Palestinierna blev erbjudna en stat i och med delningsförslaget 1947, men de tackade nej. Varför?
  2. En palestinsk stat hade kunnat grundas mellan 1948 och 1967, men detta gjordes inte. Varför?
  3. I och med Osloavtalet fick palestinierna områdena A och B på Västbanken mot ett villkor att all terror skulle upphöra. Men terrorn upphörde inte. Varför?
  4. År 2000 blev palestinierna erbjudna en stat, men Arafat förkastade förslaget. Varför?
  5. Likaså blev palestinierna erbjudna en stat år 2008, men de tackade nej även denna gång. Varför?
  6. Under flera år förhandlade palestinierna med Israel fastän byggandet i de så kallade bosättningarna pågick. Men vid ett skede blev ett byggstopp i bosättningarna plötsligt ett förhandsvillkor för förhandlingar. Varför?
  7. Hösten 2009 införde Benjamin Netanyahu ett tiomånader långt byggstopp. Dock var det så att Abbas anlände till förhandlingsbordet först i slutet av denna tiomånadersperiod och först efter påtryckningar från omvärlden. Varför?
  8. De allra största bosättningarna, där långt över hälften av bosättarna bor, kommer att införlivas i Israel i ett kommande fredsavtal i utbyte mot att motsvarande landområden ges till palestinierna. Trots detta kräver Abbas ett byggstopp. Varför?
  9. Abbas kräver en palestinsk stat, men vägrar erkänna Israel som judisk stat. Varför?
  10. Konflikten har pågått i många årtionden och både palestinier och israeler har självklart lidit. Således borde en fredlig lösning vara i allas intresse. Trots detta krånglar Abbas till situationen ännu mera genom att ställa absurda förhandsvillkor för förhandlingar. Varför?

D1 D2 D3 D4 D5 D6 D7 DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN5 DN6
SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 Svt1 Svt2 Svt3 Svt4 Svt5 Svt6 Svt7 Svt8
GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 GP6 GP7 GP8 GP9 GP10 GP11 HD1 HD2 HD3 HD4 HD5 HD6 HD7 HD8 HD9 HD10

Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
Alla kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas. Alla kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså. Alla kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också. Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen tas bort.

Har Israel ett kolonialistiskt ursprung?

12 kommentarer


När det gäller konflikten mellan Israel och dess grannar finns det i vissa kretsar starka avsikter som syftar till att förneka judarnas historia och deras historiska koppling till landet Israel. Att tala om judarnas historia och koppling till landet Israel utesluter inte de palestinska arabernas rättigheter. Det går däremot inte att beröra de palestinska arabernas rättigheter samtidigt som man förnekar judarnas historia och rättigheter. Både judar och araber bor i området mellan ”floden och havet”, det vill säga i området mellan Medelhavet och Jordanfloden. Därför måste de bo där tillsammans, sida vid sida och det är först och främst judarna och araberna som tillsammans måste lösa den konflikt som finns där. Ingen annan kan göra det. Fred uppnås bara genom ett ömsesidigt erkännande av varandras rättigheter och historia.

Jag rekommenderar nedanstående videoklipp. På elva och en halv minut förklaras historia på ett enkelt, klargörande och tydligt sätt, historia som är avgörande om man vill förstå situationen på ett lite djupare plan.

Läs också:

Older Entries