Mycket allvarligt att SD vill förbjuda religiöst grundad omskärelse samt import av kosherslaktat kött

4 kommentarer


Att SD vill förbjuda religiöst grundad omskärelse samt import av kosherslaktat kött är mycket allvarligt. Mera om det på min andra blogg ”Toms reflektioner”:

Är Sverige redo att lära sig av t.ex. Kanadas premiärminister?

2 kommentarer


[videolänk]

Texter som man kan lära sig något av:

Vem är villig att sätta sig vid förhandlingsbordet?

11 kommentarer


Citerar en kommentar på Newsmill:

Den 31 mars 2009, samma dag som Binyamin Netanyahu bildade den nu sittande regeringen, uppmanade han den palestinska myndighetens styrelseordförande Mahmoud Abbas att återuppta fredsförhandlingarna med Israel. Abbas ignorerade uppmaningen.

Den 4 juli 2010 sa Binyamin Netanyahu, ”Låt mig än en gång ta tillfället i akt och uppmana president Abbas att möta mig ansikte mot ansikte och inleda direkta fredsförhandlingar.” Abbas ignorerade uppmaningen.

Den 21 juli 2011 intervjuades Binyamin Netanyahu på TV-kanalen al-Arabiya och sa, ”Jag är villig att i detta ögonblick sätta mig ner med president Abbas och förhandla villkorslöst.” Abbas ignorerade inviten.

Den 26 juli 2011 laddade Binyamin Netanyahu upp en video på YouTube i vilken han önskade alla världens muslimer glad ramadan. Han tog även tillfället i akt att uppmana Mahmoud Abbas att ”sätta sig ner och förhandla med mig, villkorslöst, här och nu.” Abbas ignorerade inviten.

Den 5 september 2011, under en gemensam presskonferens med Belgiens premiärminister Yves Leterme, upprepade Binyamin Netanyahu sin uppmaning till Mahmoud Abbas att återvända till förhandlingsbordet. ”Han kan komma till Jerusalem, jag kan åka till Ramalla, eller också kan vi båda åka till Bryssel,” föreslog han. Abbas ignorerade Netanyahus inbjudan.

Den 23 september 2011, under sitt tal inför FN:s Generalkonferens, sa Netanyahu, ”President Abbas, jag sträcker ut min hand – Israels hand – i fred. Jag hoppas att du vill ta emot den handen.” Abbas tog inte emot den.

Den 18 januari 2012, i sitt tal i den portugisiska synagogan i Amsterdam, sa Binyamin Netanyahu, ”Jag har varit tydlig från dag ett att jag är beredd att möta president Abbas var som helst och när som helst för att förhandla om fred. Jag vill göra detta tydligt även idag: Jag välkomnar honom att sätta sig ner och förhandla om fred för våra två folk. President Abbas: gå inte bort från freden; fortsätt förhandlingarna.” Abbas gick bort från freden och slöt istället ännu ett försoningsavtal med den antisemitiska och öppet folkmordiska terroristorganisationen Hamas.

Tre av Sveriges största oppositionspartier ljuger och säger PM Netanyahu inte är villig att fredsförhandla. Jag säger, läs innantill och ta reda på fakta innan ni ylar med vargarna!

Källa: kommentar av B Bäckander på Newsmill

UPPDATERING: Kommentaren ser ut att innehålla ett utdrag ur ett inlägg på Paul Widéns blogg!

Svensson är fixerad vid könssegregeringen på israeliska bussar – men vill inte veta av könssegregeringen i sina hemknutar

12 kommentarer


Könssegregeringen som förekommer på sina håll i Israel där det bor många ortodoxa judar har uppmärksammats i svenska tidningar och på svenska bloggar.

Jag väntar på den dagen följande ska uppmärksammas på samma sätt:

Jag valde en av dessa mindre restauranger för att skaffa något att äta. I restaurangen fanns inga kvinnor alls, vare sig bland gäster eller anställda. Jag iakttogs ordentligt när jag kom in och beställde mat. Under tiden så diskuterade de manliga gästerna något som blev ganska högljutt. När min mat var klar så betalade jag därefter så fick jag fingervisning på ett väldigt burdust sätt att jag minsann inte kunde sitta här och äta utan var tvungen att gå ut med min mat. Så fort jag kom utanför restaurangen så kom det fram en man med hotfull blick som undrade vad fan jag gjorde här.

Jag hade svårt att tro mina ögon, jag befann mig ju ändå i Sverige, inte i Saudiarabien.

Källa: Det undanskymda samhället i samhället

Läget i Sverige blir alltmer alarmerande, men makthavarna håller till i maktens korridorer långt borta från verkligheten och verkar inte vilja veta av någonting

18 kommentarer


Den här bloggen handlar främst om konflikten mellan Israel och dess grannar. Emellanåt har fenomen som är relaterade till Sverige också behandlats, exempelvis antisemitismen i Sverige. Fastän bloggen har ett tydligt uttalat tema drar jag mig inte för att skriva om andra ämnen om jag känner för det. Det här blogginlägget är ett sådant.

Under de senaste månaderna har jag surfat runt på nätet och läst och kollat. Jag har velat ta reda på var Sverige ligger till idag. Under min resa har jag lagt märke till mycket, men det mesta är sådant som gjort mig oroad.

Allting jag lagt märke till kan sammafattas i ett ord: missnöje. Jag har lagt märke till att det finns ett starkt missnöje mot såväl politikerna som mot journalistkåren och att detta missnöje växer. Jag har lagt märke till att den ”vanliga” människan i Sverige – alltså mannen (och kvinnan) på gatan – känner oro.

Oro är en av de vanligaste negativa känslorna, men den oro jag lagt märke till är en oro över det som kan anses vara normalt. Det finns problem i Sverige idag och den ”vanliga” människan märker dessa problem och känner av dem. Detta är förstås helt självklart och naturligt.

Jag har också lagt märke till att folk känner otrygghet. Ett program som varit av stor betydelse för mig när det gäller att förstå den situation Sverige befinner sig i idag är Uppdrag gransknings reportage från Göteborgsförorten Backa. Programmet handlar om de skjutningar och bilbränder som ägt rum där. Narkotika, vapen, ammunition och sprängmedel har beslagtagits.

I Malmö sker det dödsskjutningar och det verkar som att polisen har stora problem med att klara upp dessa brott. Det är förstås allvarligt att så många dödsskjutningar skett i Malmö, men det är också allvarligt att polisen har problem med att klara upp dessa brott.

Sverige har uppfattats som ett harmoniskt, tryggt och lugnt land. Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig att bilar bränns och att folk skjuts till döds i ett land som hittills uppfattats som tryggt, lugnt och harmoniskt. Något är verkligen på tok i Sverige då det ser ut så här. Självklart känner folk oro och otrygghet!

År 2004 varnade Folkpartiet för det som idag sker i Sverige. Idag finns det över 150 så kallade utanförskapsområden. För att ett område ska klassas som ett utanförskapsområde måste det uppfylla vissa kriterier. Färre än 60 % av de boende i området mellan 20 och 64 år ska arbeta. Samtidigt ska skolresultaten eller valdeltagandet i området ligga på ”en uppseendeväckande låg nivå”, där färre än 70 % av eleverna lämnar skolan utan att uppnå kunskapsmålen eller att färre än 70 % av de röstberättigade utnyttjar sin rätt att rösta.

År 1990 fanns det tre utanförskapsområden och till och med år 2004 hade de ökat till 136 stycken!! ”Görs inget kommer de här områdena snart att bryta sig loss. Kravaller kan uppstå, människor kan bli skjutna. Vi kan inte blunda för det här längre”, sade Mauricio Rojas år 2004. Och vad är det som sker idag? Jo, folk skjuts till döds i Malmö…

Att läget försämrats så här kraftigt i Sverige på relativt kort tid är mycket allvarligt. Det är mycket allvarligt att antalet utanförskapsområden ökat från tre stycken till över 150 stycken på 22 år! Hur kan makthavarna ha låtit detta ske?! Det som skett har skett, men det mest allvarliga är makthavarnas passivitet inför detta stora och allvarliga problem. Att det finns över 150 utanförskapsområden borde få alla röda lampor att blinka och alla alarmsystem att börja tjuta, men det rådande läget i Sverige verkar inte oroa dem som trampar i maktens korridorer. Någonting kraftullt borde göras och behöver göras omgående.

Många av utanförskapsområdena är invandrartäta områden. Är det så här Sverige tar hand om sina flyktingar och invandrare?

Sveriges största problem idag är makthavarnas oförmåga (ovilja?) att se verkligheten. Folk känner missnöje, oro och irritation och har frågor. Ilskan mot makthavarna ökar. Är det någon som tar folkets oro och frågor på allvar?

Folk har också frågor och undringar om invandringen. Invandringen är den största och mest genomgripande förändring det svenska samhället gått igenom under de senaste årtiondena och därför är det en självklarhet att den berört och berör människorna på gräsrotsnivå: lärare, socialsekreterare, sjukvårdspersonal och poliser.

I Sverige har det gått så långt att man i rent missnöje eller ren desperation röstat på Sverigedemokraterna – ett parti med en tvivelaktig bakgrund och ett tvivelaktigt och ofärdigt partiprogram – eftersom man upplever att ens oro inte tagits på allvar av de etablerade partierna och att man inte fått svar på sina frågor och undringar.

Folk har svårt att lufta invandringen – den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid – i rädsla för att bli kallad rasist eller främlingsfientlig. Det borde vara en självklarhet att den största och mest genomgripande förändringen det svenska samhället genomgått under de senaste årtiondena väcker frågor och undringar och att folk har ett behov av att få lufta och diskutera den.

Det finns alltså över 150 utanförskapsområden idag och när det gäller detta måste också journalistkårens handlande ifrågasättas. Journalisternas uppgift är att bevaka makten, men man kunde säga att största delen av den svenska journalistkåren blivit en del av makten. När har du senast sett en tidningsartikel som t.ex. berättat att utanförskapsområdena har ökat från tre stycken till över 150 på drygt 20 år och som granskat och kritiserat makthavarna angående detta?

Källor och mera information:

Gulliga myspyslandet Sverige: det går alldeles strålande fantastiskt bra att bjuda in personer som försvarar terrorism – men att köpa en israelisk apelsin är den värsta av dödssynderna

25 kommentarer


Vid det här laget känner väl alla till hur gulligt myspyslandet Sverige är. Det går alldeles strålande fantastiskt bra att bjuda in personer som försvarar terrorism. Och ingen klagar ens. Men att köpa en israelisk apelsin är den värsta av dödssynderna.

Under de senaste veckorna har Azzam Tamimi framträtt i Sverige vid två tillfällen. Och ingen klagar.

Det är bara att läsa på Wikipedia om denne Tamimi så förstår man problematiken.

I det gulliga myspyslandet Sverige går det alltså alldeles strålande fantastiskt bra att bjuda in personer som försvarar terrorism, men har man köpt en israelisk apelsin har man begått den värsta av dödssynderna.

Själv köper jag både israeliska apelsiner och iranska dadlar. Att bojkotta drabbar Pelle, Kalle och Stina – alltså den ”vanliga” människan (fast i Israel eller Iran heter personerna något annat). Därför köper jag både israeliska apelsiner och iranska dadlar och har inga som helst problem med det.

Men Sverige har enorma problem. Tänk att en person som försvarar terrorism kan bjudas in utan att detta väcker rabalder. Jag såg en gång en som skrev på nätet ungefär så här: ”Jag vet inte vilken diagnos Sverige har, men den är allvarlig”. Jag kan inget annat göra än att hålla med. Det är många som är trötta på Sverige, men vi ska inte ge upp och vi ska inte tystna!

Källa: Terrorapologeten Azzam Tamimi stamgäst i Sverige

Feminism, feminism, feminism

Lämna en kommentar


”Rasist!” Det ordet hör man ofta i Sverige. Och Gudrun Schyman kan man lita på i alla lägen. Nästan.

Sverige. År 2011.

Se hela programmet här.

(Utanför bloggens tema. Jag vet. Men jag kunde inte låta bli att publicera detta.)

Older Entries