Bosättarungdomarterrorister slår till på Västbanken – mycket viktiga ord av svensk-israelen Roy B. Alterman angående det

2 kommentarer


Ca 50 så kallade ”bosättare” (israeler som bor på Västbanken) har bl a attackerat en armébas. Man kastade stenar, slängde in brinnande bildäck och förstörde militära fordon.

Så här skriver Roy B. Alterman om det skedda:

Ca 50 israeler (som dessutom emellanåt förses med etiketter av typen ”bosättare”, ”hilltop youth”, högeraktivister, huliganer, mordbrännare, prislappsattacksförövare, upploppsmakare, judiska terrorister etc) har bl a attackerat en armébas. Man kastade stenar, slängde in brinnande bildäck och förstörde militära fordon. En officer skadades lindrigt (fick en sten i huvudet). De här aktivisterna/vandalerna – terroristerna – spärrade också av en väg på Västbanken och kastade stenar mot palestinier och israeliska soldater.

Roy B. Alterman fortsätter så här:

Det är ett slags bosättarintifada som enligt min mening måste klassas som terrorism, bl a eftersom våldsdåden är ämnade att påverka landets politik i en viss riktning.

Jag håller fullständigt med honom.

Avichai Ronsky, tidigare chefsrabbin för IDF, har sagt att han kommer att lämna bosättningen Itamar om bosättarungdomarna fortsätter med sina våldsdåd. Apråpå detta skriver Roy B. Alterman följande i ett annat blogginlägg:

Men dagens skarpa fördömande synliggör en oerhört viktig och demokratisk gräns: vi måste ständigt försvara den demokratiska rättsstatens principer. Den som med våld angriper armén eller polisen eller politikerna osv – den personen gör sig skyldig till ett synnerligen farligt angrepp mot Staten Israel. Därför ska man alltså, som varande israel eller ”Israel-vän”, fördöma de israeler som på Västbanken genomför terrordåd. Här får man inte sväva på målet. Den svenske israel-vän som halvt mumlande vägrar fördöma de här våldsdåden, kanske utifrån en vag känsla och en outvecklad tanke om att ens kritik då öser vatten på antisemiternas och andra fienders kvarnar, gör Israel en björntjänst. Och om du som läsare mest rycker på axlarna åt det jag just har sagt så påminner jag om att Netanyahu idag kallade till krismöte i Jerusalem. Krismöten ordnas inte för nöjes skull.

Dessa ord är mycket mycket viktiga. Terrordåd av detta slag är mycket skadliga för Israel – och i längden för den så kallade fredsprocessen – och därför är det ödesdigert om man inte kallar detta vid sitt rätta namn, nämligen terrorism, och födömer det.

Läs Roy B. Altermans blogginlägg:

Annonser

De självutnämnda experterna menar på fullt allvar att judarna inte har någonting att göra i Hebron – men de vet inte att staden är den andra heligaste staden för judarna

9 kommentarer


”På något sätt har Mellanösterndebatten i Sverige satt iväg på egen kurs, där fakta och sammanhang godtyckligt lämnas vid vägkanten”, skrev Noomi Berlinger-Stahl i en debattartikel på Newsmill för en tid sedan. Jag kan inget annat göra än att fullständigt hålla med.

Under hösten har jag funderat på konflikten mellan Israel och dess grannar och särskilt konflikten mellan Israel och palestinierna. Det var särskilt efter att ha lyssnat både på Abbas och Netanyahus tal i FN som jag tänkte att den konflikten kan beskrivas – bland många andra sätt – som att den handlar om att judarnas rättigheter i landet Israel, judarnas koppling till landet och deras historia förnekas.

Jag har länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Folk menar – de flesta på fullaste allvar – att judar inte har något där att göra. Det är något väldigt ont att judar bor i Hebron. Men dessa människor, som självsäkert och ofta ganska kaxigt påstår så här, har ingen aning om att Hebron är den andra heligaste staden för judarna. Fråga inte mig varför det då är så fruktansvärt hemskt att det bor några hundra judar i Hebron.

Det är det här som är problemet när det gäller den konflikt denna blogg handlar om: allting svängs helt och hållet uppochned. Judarna framställs som onda inkräktare – i staden som är den andra heligaste för dem!

Nu kan jag ha retat upp några läsare, men det är inte så farligt. Vanligtvis brukar folk genast börja prata om palestiniernas rättigheter när man lyft fram något sådant jag lyft fram i detta inlägg och därför måste följande sägas: att tala om judars rättigheter utesluter på intet sätt palestiniernas rättigheter. Är palestiniernas rättigheter verkligen hotade om det bor några hundra judar i Hebron?

Nej, det är de inte!

Vad är det jag vill komma fram till, vad är det jag vill säga? Jo: konflikten är inte så enkel som man ofta framställer den. Saker och ting är inte så svartvita som man framställer dem.

I ett tidigare inlägg skrev jag så här:

Man kan beskriva konflikten mellan Israel och dess grannar på olika sätt. Ett sätt att beskriva den är att det förekommer aktiva försök från arabiskt-muslimskt håll att strunta i judarnas rättigheter i Mellanöstern. Att försvara judarnas rättigheter i Mellanöstern innebär inte att arabernas/muslimernas rättigheter förbises.

Men det handlar inte bara om att man struntar i judarnas rättigheter. Det finns också aktiva försök att bortförklara och förneka dem.

Så här skrev jag också tidigare:

Det är ett faktum att det förekommer massor av lögner, myter, felaktigheter och osanningar om konflikten mellan Israel och dess grannar. Arabernas version av historien är full av lögner och historierevisionism och vänstern i västvärlden anammar och sprider dessa lögner och denna historierevisionism utan att blinka. Vi lever i en tillvaro när det gäller konflikten mellan Israel och dess grannar där sanning och lögn, rätt och fel, offer och angripare helt och hållet svängts uppochned.

Vad har detta resulterat i? Jo detta har bland annat resulterat i att judar som bosätter sig i sin andra heligaste stad framställs som mer eller mindre onda!

Som sagt: jag har redan länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Detta skedde nu. Orsaken till att det skedde ikväll är att jag blev så inspirerad av Paul Widéns senaste nyhet. Han skriver nämligen om Hebron. Texten är mycket mycket bra (han skriver alltid bra) och nyheten bör läsas av alla som vill debattera konflikten mellan Israel och palestinierna – särskilt av de som har åsikter om judars närvaro i Hebron.

Konflikten är inte så svartvit som den alltför ofta framställs. Så är det helt enkelt. Vare sig man vill det eller inte.

Läs också:

Den palestinska myndigheten ska använda sitt UNESCO-medlemskap för att ta Israel till rätten för förstörelse av arabisk-islamisk kultur i Jerusalem

5 kommentarer


De antika judiska rikena fanns i det område där Israel idag finns. I detta område föddes den judiska kulturen och därför finns där objekt och minnesmärken som är viktiga för judendomen.

Nu meddelas det att den palestinska myndigheten ämnar ta Israel till rätten för förstörelse av arabisk-islamisk kultur i Jerusalem.

Now that we have joined UNESCO, we will take Israel to court for systematically destroying and forging Arab and Islamic culture in Jerusalem,” said Hatem Abdel Qader, former PA Minister for Jerusalem Affairs. “We are also seeking to file lawsuits against Israel in international courts and bodies for stealing Arab and Islamic antiquities and assaulting Islamic and Christian holy sites.

Abdel Qader told the London-based Al-Quds Al-Arabi newspaper that Israeli renovations of Jerusalem’s Old City walls and excavation work in the vicinity of the Al-Aqsa Mosque were part of an attempt to change the Islamic and Arabic character of the city and steal and destroy antiquities.

– – –

The Palestinians are also planning to ask UNESCO to declare several sites in Jerusalem and the West Bank as international heritage sites belonging to Palestine, not Israel.

PA Minister of Tourism, Khuloud Daibes, confirmed that the Palestinians had plans to file lawsuits against Israel for alleged theft of antiquities.

She said that the PA was now working toward “restoring” stolen antiquities that were allegedly transferred to Israel in violation of international law. The Palestinians are coordinating their moves with the Arab countries and other countries that voted in favor of the membership bid at UNESCO, Daibes added.

Källa: Jerusalem Post

Det är viktigt att komma ihåg att den enda gången representanter av alla religioner fritt har kunnat utöva sin religion i Jerusalem är när staden varit under israelisk kontroll.

I al-Fatahs konstitution står det om att ”utplåna den sionistiska kulturella existensen i Palestina”. Hör bör sägas att al-Fatah är den största PLO-medlemmen.

Man kan beskriva konflikten mellan Israel och dess grannar på olika sätt. Ett sätt att beskriva den är att det förekommer aktiva försök från arabiskt-muslimskt håll att strunta i judarnas rättigheter i Mellanöstern. Att försvara judarnas rättigheter i Mellanöstern innebär inte att arabernas/muslimernas rättigheter förbises.

Med denna information förstår man på ett helt annat sätt varför palestiniernas medlemskap i UNESCO är problematiskt.

Läs vad bloggarna Sapere Aude och Israel i Sverige skriver i ämnet.

Vart är det bloggaren Alex.pe vill komma?

15 kommentarer


I över ett halvårs tid har jag kommenterat på bloggen Alex.pe. Den bloggen är en typisk så kallad propalestinsk blogg och det är den enda propalestinska blogg jag hittills hittat där man kan lämna kommentarer och där det också kan uppstå debatt. Vänsterbloggare som t.ex. Jinge och Annarkia tar inte in vilka kommentarer som helst.

Jag tycker att det är kul att kommentera på bloggen Alex.pe. Bloggaren är kunnig och jag har lärt mig mycket. Våra åsikter står dock mycket långtifrån varandra.

Idag har bloggaren publicerat två blogginlägg, nämligen inläggen ”Israel straffar Unesco-medlemskap” och ”Netanyahu vill anfalla Iran”.

Efter att ha läst de båda nya blogginäggen på Alex.pe funderar jag vart bloggaren egentligen vill komma. Han skriver bland annat så här:

Om palestinierna inte erkänns som självständig stat så kommer ett fredsavtal endast kunna slutas på Israels villkor, istället för ett rättvist avtal mellan jämlika parter. Björklund vill alltså att avtal sluts under de villkor som idag råder för palestinierna.

Jag menar inte att Israel skulle vara perfekt och jag menar inte att Israel alltid skulle göra allting rätt. Det går inte att hitta något ställe på denna blogg där det skulle påstås att Israel är perfekt och alltid gör allting rätt.

Faktum är att det enda Israel vill ha är fred. Och landet har gjort mycket för att uppnå fred med sina grannar.

Under 1990-talet grundades den palestinska myndigheten. Detta innebar att alla de arabiska byarna och städerna på Västbanken och Gazaremsan kom under detta palestinska självstyre. Det var över 95 % av alla araber. Meningen var att detta självstyre så småningom skulle utvecklas till en stat. Men det fanns villkor för att så skulle kunna ske. De palestinska araberna skulle erkänna Israels rätt att existera, upphöra med terrorism, se till att terrorister avväpnas och hindras i sin verksamhet, samarbeta med Israel för att få fast dem samt gå in för fredsfostran i skolorna. Men upprättandet av det palestinska självstyret innebar inte ökat lugn och ökad fredlighet, utan det blev en andra blodig intifada.

Länkar:

Nästa gång Israel ville göra något för freden var år 2005. Då drog sig Israel ur till och med den sista kvadratmillimetern av Gazaremsan. Palestinavänstern hade ju skrikit ett tag att Israel måste ”avsluta ockupationen” och att fred skulle infinna sig omedelbart om så gjordes. Hur gick det då? Tja, det kan du läsa här:

Alex.pe skriver om fredsavtal på Israels villkor. Vad menas med det? Vilka villkor ställer Israel?

Det är ett historiskt faktum att varje gång Israel samverkat till att ge palestinierna större frihet och ökade rättigheter – detta gäller upprättandet av det palestinska självstyret såväl som tillbakadragandet från Gazaremsan – så har det inte blivit lugnare och fredligare mellan Israel och palestinierna. Om palestinierna inte kunde förvalta de arabiska byarna och städerna som man fick i och med upprättandet av självstyret under 1990-talet utan att man började använda dessa byar och städer som terrorbas mot Israel, hur skulle det då kunna gå om de fick en hel självständig stat? Om palestinierna inte kunde förvalta Gazaremsan som man fick år 2005 utan att detta område blev en bas för raketattacker mot Israel, hur skulle det då kunna gå om de fick en hel självständig stat?

Får Israel ha några synpunkter på detta? Får Israel yttra sig i saken?

Det är ett historiskt faktum att Israel hittills drabbats av terrorism från de områden landet lämnat över åt palestinierna. Vad är det som säger att Israel inte skulle utsättas för terrorism från en hel palestinsk stat då?

Kommer alla problem att försvinna om man röstar in Palestina i både FN och UNESCO?

Folket i detta land borde så småningom börja inse varför man inte löser problemen genom att rösta in palestinierna i olika organisationer. Folket i detta land borde så småningom börja inse att Israel inte kan lämna över land åt palestinierna och varje gång efteråt utsättas för terrorism från dessa områden. Folket i detta land borde så småningom börja inse att Israel faktiskt har någonting att säga om detta. Och får ha någonting att säga om detta. Eftersom Israel hittills efteråt utsatts för terrorism från de områden landet överlämnat åt palestinierna är landet av den åsikten att palestinierna inte ska röstas in i varken FN eller UNESCO. Ska det bli fred mellan Israel och palestinierna måste palestinierna kunna förvalta de områden de får utan att Israel drabbas av terrorism från dessa områden efteråt. Att situationen skulle bli bättre av att rösta in palestinierna i olika organisationer är svårt att förstå. Självklart måste vi komma till en punkt då terrorismen som Israel utsätts för från de områden landet hittills överlämnat åt palestinierna upphör. Efter det kan man börja tala om en palestinsk stat.

Raketerna regnade ner i södra Israel under hela helgen. Tror man att raketerna slutar regna om palestinierna röstas in i UNESCO? Nä, Israel måste kunna lämna över områden åt palestinierna utan att landet drabbas av terrorism efteråt. Landet har lämnat över områden åt palestinierna men drabbats av terrorism. Nu säger Israel att det är nog. Och det har landet all rätt att säga. Och landet har också all rätt att säga ifrån när palestinierna röstas in i UNESCO bara så där. Israel vill inte det därför att landet har utsatts för terrorism varje gång områden överlämnats åt palestinierna. Och eftersom det gått så vill Israel inte heller att palestinierna röstas in i UNESCO.

Det är märkligt vad folk är angelägna om att palestinierna ska röstas in lite här och lite där, men inte verkar se det som ett problem att palestiniernas närmsta granne utsatts för terrorism varje gång denna granne överlämnat områden åt palestinierna. Det är bland annat av den anledningen jag bloggar.

Vad är värre, att judar bygger och bor på Västbanken eller att det palestinska ledarskapet klargjort att Palestina ska vara judefritt?

13 kommentarer


I det föregående inlägget skrev jag att det allra viktigaste jag hittills velat lyfta fram med denna blogg är att det inte har blivit lugnare och fredligare fastän Israel har lämnat ifrån sig områden. Andra minst lika viktiga saker jag velat lyfta fram med denna blogg är att judarna faktiskt är ett folk och inte en grupp människor med en gemensam religion, att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika eftersom det bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under mycket lång tid samt att judarna nu blivit förpassade till en smal remsa vid Medelhavet.

Det judiska folket blev lovade ett hemland i Palestinamandatet. Detta område bestod till en början av det område som idag består av Gazaremsan, Israel, Västbanken och Jordanien, men området som var tänkt att bli ett hemland för det judiska folket förminskades då det delades i två delar och den östra och större delen blev det som idag är Jordanien.

I kriget 1948 dödades eller fördrevs de judar som bodde på Västbanken och mellan 1948 och 1967 var det förbjudet för judar att bo på Västbanken – den enda tidpunkten då det inte bott judar på Västbanken (som egentligen heter Judéen och Samarien).

Under sexdagarskriget kom Västbanken i israelisk kontroll och därefter har så kallade bosättningar åter börjat byggas där. Israel har utsatts för mycket skarp kritik på grund av bosättningarna och de framställs dessutom av en del som det huvudsakliga hindret till fred. Men problemet är att man bortser från det faktum att det inte är förbjudet för en jude att bygga och bo på Västbanken och att de judar som bodde där dödades eller fördrevs år 1948 i strid mot internationell lag. Således borde det inte vara olagligt att judar på nytt bygger och bor på Västbanken. Alternativet är att remsan där judar bor – juderemsan Israel – görs ännu smalare. (Här bör det upprepas att avståndet mellan Medelhavet och Västbanken endast är 15 km på det smalaste stället.)

Även i delar av den krets som har en balanserad och nyanserad syn på Israel förekommer det att man är kritiskt inställd till de israeliska bosättningarna på Västbanken. Problemet är inte att man är kritisk till bosättningarna – det får man vara om man så vill – men problemet som jag ser det är att dessa människor inte verkar bemöta en del andra problem som har med detta att göra.

Flera gånger har det palestinska ledarskapet klargjort att inga judar ska få bo i ett framtida Palestina. Vad tänker de bosättningskritiska angående det?

Det verkar som att man är väldigt snabb och tydlig med att förmedla att man är kritisk till bosättningarna, men uttalanden från det palestinska ledarskapet om ett Palestina fritt från judar verkar man inte bemöta lika snabbt och tydligt.

Anser de bosättningskritiska att ett framtida Palestina ska vara judefritt?

Anser de faktiskt att det är ett problem att judar bygger och bor i bosättningar på Västbanken som i praktiken endast upptar några få procent av Västbankens landyta?

Anser de att remsan där judar tillåts bo ska göras ännu smalare genom att judars byggande och boende på Västbanken regleras och begränsas?

Ett judefritt Palestina innebär i praktiken ett så gott som judefritt Västbanken. Jag har svårt att tro att de bosättningskritiska menar att Västbanken ska vara judefritt, men deras tystnad kring uttalanden från det palestinska ledarskapet om att ett framtida Palestina bör vara judefritt väcker frågor hos mig. Vilket är ett större problem, att judar bygger och bor på Västbanken eller att det palestinska ledarskapet klargjort att inga judar ska få bo i ett framtida Palestina?

Jag har berört denna problematik tidigare, bland annat i blogginlägget ”Är bosättningarna ett hinder för fredssamtal?”. I det blogginlägget skriver jag att det kanske inte finns några klara och entydiga svar på dessa frågor och det är något jag också vill säga i detta blogginlägg.

Jag har på denna blogg framställt bosättningsfrågan som en frågeställning om hur smal den remsa där judar ska tillåtas bo egentligen ska vara. Jag har inte sett att någon annan skulle ha framställt denna fråga på ett liknande sätt. Jag har velat lyfta fram att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men att judarna nu förpassats till en smal remsa vid Medelhavet.

Man får ha olika åsikter om detta, men personligen är jag av den åsikten att det är moraliskt mycket fel att judar tillåts bygga och bo endast i det område som utgörs av stilleståndslinjerna från 1949.

Man får vara kritisk till de israeliska bosättningarna, men då tycker jag att man samtidigt bör bemöta frågan om huruvida Västbanken – och i förlängningen en framtida palestinsk stat – ska vara fri från judar. Det verkar nämligen som att de bosättningskritiska inte bemöter detta. Därför förväntar jag mig att de bosättningskritiska tar ställning i den frågan.

Jag tycker att det är märkligt att det är själva bosättningarna man gjort till ett problem, medan man verkar bortse från uttalandena från det palestinska ledarskapet om att ett framtida Palestina ska vara judefritt. Enligt min åsikt är det inte bosättningarna som ska göras till själva problemet, utan det att det palestinska ledarskapet klargjort att ett framtida Palestina ska vara fritt från judar. Kritiserar man bosättningarna borde man också kunna kritisera det palestinska ledarskapet för dessa utttalanden. Jag har dock inte sett att man skulle göra det. Däremot är man snabb att kritisera bosättningarna – även i delar av den krets där man annars är balanserad och nyanserad när det gäller Israel. Allting handlar nämligen inte om Israels gränser, utan det handlar också om judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Det kan inte vara rätt att judar ska tillåtas bygga och bo i en smal remsa vid Medelhavet – en remsa som är endast 15 km bred vid det smalaste stället.

Detta är min åsikt i frågan.

Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
– Kommentarer som innehåller hatiska, osakliga eller generaliserande beskrivningar av muslimer, judar, araber eller någon annan folkgrupp raderas.
– Kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas också.
– Kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså.
– Även kommentarer som låter förstå att palestinierna bör flytta till Jordanien raderas.
– Kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också.
– Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen raderas.

– Vid upprepade sådana kommentarer avstängs man från bloggen. Vid frågor, tag kontakt. Bloggens e-postadress finns i sidospalten.
– Du som menar att Israel omedelbart borde lämna Västbanken kan lära dig något nytt genom att läsa inlägget ”Varför har Israel inte lämnat Västbanken fastän åtminstone halva världen redan länge skrikit att Israel måste göra det?”.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 SvD1 SvD2 Svt1 Svt2 Svt3 GP1 GP2 GP3 D1 D2 D3 D4

Varför har Israel inte lämnat Västbanken fastän åtminstone halva världen redan länge skrikit att Israel måste göra det?

23 kommentarer


Det finns flera orsaker till varför jag startade denna blogg för 8 månader sedan (nämligen i februari detta år). Den främsta orsaken är att jag helt enkelt vill sprida en mera balanserad bild av Israel och konflikten mellan Israel och dess grannländer. En annan orsak är att jag vill lära mig mera. Bloggen är en fritidssysselsättning.

Det allra viktigaste jag hittills velat lyfta fram med bloggen är att det inte har blivit lugnare och fredligare fastän Israel har lämnat ifrån sig områden. Åtminstone halva världen har redan länge skrikit att Israel måste lämna ifrån sig områden och man har menat att det också kommer att bli fred(ligare) om Israel gör det. Men jag har velat lyfta fram att det inte gjort det.

Israel samverkade till upprättandet av den palestinska myndigheten under 1990-talet. Detta innebar att de allra flesta palestinska araberna kom under ett palesinskt självstyre. I praktiken innebar detta att de arabiska byarna och städerna på såväl Västbanken som Gazaremsan kom under detta självstyre. Men blev det fredligare? Nej, det blev det inte eftersom det blev en ny, andra, blodig intifada. Varför gick det så? Det skulle ju bli fredligare då palestinierna fick utökade rättigheter och en större frihet?

Omvärlden fortsatte att tjata på Israel om att landet måste ”avsluta ockupationen”. Nå, detta ledde till att Israel lämnade Gazaremsan år 2005. Blev det fred(ligare)? Nej, man kan inte säga att det blev fredligare eftersom raketattackerna – som hade pågått sedan år 2001 – fortsatte efter det att Israel hade lämnat Gazaremsan och de ÖKADE till och med!

Allt detta borde vara obestridliga fakta, men trots att allt detta är obestridliga fakta så vill folk inte kännas vid allt detta. Man bortförklarar allting.

Trots att det blev en andra blodig intifada efter att Israel lämnade de arabiska byarna och städerna under 1990-talet och trots att raketattackerna fortsatte och till och med ökade fastän Israel lämnade Gazaresman år 2005, så fortsätter världen att skrika att Israel bör lämna Västbanken helt och hållet. Nå, om omvärlden skriker och skriker att Israel måste lämna Västbanken, varför i all världen lämnar inte Israel Västbanken då? Tja, detta borde vara klart som korvspad, men det är ändå inte klart som korvspad för en betydande del av dem som är engagerade i konflikten mellan Israel och palestinierna.

Israel varken kan eller vill minska sin närvaro på Västbanken helt enkelt av den orsaken att man vet hur det hittills har gått då landet lämnat ifrån sig områden. Israel är endast ca 15 km brett på det samalaste stället mellan Västbanken och Medelhavet. Det vore katastrof om terrorister skulle ta kontroll över Västbanken och börja skjuta raketer in i Israel också från Västbanken. För övrigt är det omöjligt att försvara ett land som bara är 15 km brett på det smalaste stället.

Jag tycker att ni som skriker att Israel måste lämna Västbanken (”sluta ockupera Palestina”) kunde ta i beaktande det jag skrivit i detta blogginlägg. Jag har tagit upp detta i flera andra blogginlägg, t.ex. i inlägget ”En förödande enögdhet” och i inlägget ”Israels kontroll av Västbanken är inget självändamål”. Läs och begrunda!

Ska judarna ha en halv huvudstad, medan de andra har flera hela huvudstäder?

10 kommentarer


Så här skriver en svensk judinna:

Det verkar som om kunskaperna på det svensk-judiska området är bristfälliga. Det finns judar (en minoritet i Sverige) som främst ser sin judiskhet som en religiös tillhörighet och lever ett ortodoxt liv. Andra ser sin judiskhet främst som en etnisk tillhörighet och firar de stora högtiderna, kanske tänder ljusen på sabbaten, avstår från fläsk och stannar vid det. Det finns kulturella judar och/eller helt sekulariserade. Det finns alla varianter av dessa och många vandrar hit och dit mellan olika grader av observans under olika stadier av sitt liv. Det finns judar som avskyr sitt etniska ursprung, det finns de som gillar det, är stolta över det, alternativt accepterar det som givet. Vad kan man göra åt sitt ursprung?

Denna judinna är Lisa Abramowicz som är välkänd i Israel-sammanhang i Sverige.

Det verkar inte räcka med att sex miljoner judar dödades i Förintelsen, utan judarna får fortfarande idag stå ut med allt möjligt. Visste du att om man höll en tyst minut för varje Förintelseoffer så skulle man behöva vara tyst i 11 år? Det säger något om denna ofattbara katastrof.

I Israel talar man om the Jewish people – det judiska folket, men om man i Sverige talar om judarna som ett folk kan man få mothugg. Angående detta med judarna som ett folk hänvisar jag till den genetiska forskning som gjorts på området. Forskningen har en hel del intressant att säga.

Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och således borde de också ha rätt till ett eget land där. Om detta har jag skrivit många gånger på denna blogg. Eftersom judarna har rätt till ett eget land borde de rimligtvis också ha rätt till en egen huvudstad. Problemet är dock att folk har fått för sig att denna stad är delad i två delar, nämligen i en västlig del och en östlig del. Men stämmer detta? Nej!

Före år 1948 var Jerusalem en odelad stad. Den enda gången i historien som staden har varit delad var mellan 1948 och 1967 då den östra halvan av staden var under jordansk ockupation. Videoklippet här nedan belyser detta närmare.


Nu kritiserar FN Israel igen för att det byggs bostäder för israeler (judar) i ”östra Jerusalem”. Är det förbjudet för judar att bygga och bo i ”östra Jerusalem”? Det glöms helt bort att de judar som bodde där före år 1948 antingen dödades eller fördrevs och att synagogor sattes i brand. Självklart är det förbjudet att döda och fördriva människor. Det var så att judarna dödades och fördrevs från ”östra Jerusalem” varpå det är svårt att förstå varför det nu skulle vara förbjudet för judar att bygga och bo där.

Så här står det i en artikel från den 10 januari på Ynetnews:

The 1949-1967 Jordanian occupation of east Jerusalem sustained the Muslim attitude toward Jerusalem. Jordan oppressed Jerusalem’s Christian community, which was reduced from 25,000 in 1949 to 10,000 in 1967. The Hashemites coerced Jerusalem’s church schools to teach the Koran and prevented Christian expansion. Jordan defiled and vandalized over 50 Jewish synagogues, using some as cowsheds, stables or public latrines. Over 75% of the tombstones at the holiest Jewish cemetery, on Mount Olive, were ripped out and used for pavements and public urinals.

Jerusalem was never a capital of any Arab entity. It was not mentioned in the 1964 PLO’s Covenant. However, Jerusalem is highlighted in each synagogue, each Jewish prayer and holiday and during every Jewish wedding and other Jewish rituals. Jerusalem is a pillar of Judaism, but it is not included among the five pillars of Islam. Jerusalem – and its synonym, Zion – are mentioned 821 times in the Bible (”Old Testament”), but not even once in the Koran.

Läs också:

Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
– Kommentarer som innehåller hatiska, osakliga eller generaliserande beskrivningar av muslimer, judar, araber eller någon annan folkgrupp raderas.
– Kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas också.
– Kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså.
– Även kommentarer som låter förstå att palestinierna bör flytta till Jordanien raderas.
– Kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också.
– Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen raderas.

– Vid upprepade sådana kommentarer avstängs man från bloggen. Vid frågor, tag kontakt. Bloggens e-postadress finns här i sidospalten.

DN1 SvD1 D1 GP1

Older Entries Newer Entries