I ingen annan konflikt är man så uppdelad i pro-den-ena-sidan och pro-den-andra-sidan som i konflikten mellan Israel och palestinierna – så uppdelad att man till och med har specifika namn för dessa företeelser. Detta torde vara unikt för denna konflikt. Någon liknande uppdelning torde inte gå att finna i någon annan konflikt, inte i alla fall en så tydlig uppdelning.
Om man är proisraelisk, är man då antipalestinsk? Och tvärtom: om man är propalestinsk, är man då antiisraelisk?
Går det att vara både och, eller utesluter det ena det andra?
Vad innebär det att vara proisraelisk eller propalestinsk?
Jag har aldrig gillat denna uppdelning i proisraeler och propalestinier. Många menar att denna blogg är en proisraelisk blogg och visst får man tycka så och säga så om man anser att denna blogg är en proisraelisk blogg. Men denna blogg är inte en proisraelisk blogg, utan helt enkelt en blogg om fredsprocessen mellan Israel och dess grannar.
Jag föredrar kalla fakta framom klassisk proisraelism eller klassisk propalestinism. De centrala frågorna är: vad har hänt och vad händer det?
I menyn här uppe finns en länk till en sida som heter ”Lägesanalys”. För enkelhetens skull citerar jag här vad som står på denna sida i nuläget (sidan kan komma att utvecklas i framtiden):
Jag ser det som att den ena sidan, låt oss kalla dem t.ex. Israelvännerna, tänker på en tillfredsställande lösning för Israel säkerhetsmässigt och att den andra sidan, låt oss kalla dem t.ex. Palestinarörelsen, arbetar för ökad frihet och ökade rättigheter för palestinierna.
Man måste se hela historien för att kunna förstå dagens situation. Palestinierna kunde ha fått en egen stat 1947 i och med delningsförslaget och de kunde ha fått en egen stat mellan 1948 och 1967.
Israel har gjort mycket för att ge palestinierna ökade rättigheter och ökad frihet. Israel har samverkat till att den palestinska myndigheten grundades under 1990-talet och de drog sig ur Gazaremsan år 2005.
I dagsläget har jag svårt att se vad Israel ytterligare kunde göra och/eller borde göra för det stora problemet är att Israel utsatts för blodig terror från närliggande områden efter varje gång de gett ökad frihet och ökade rättigheter åt palestinierna (självstyret, tillbakdragandet från Gazaremsan). Det blev en andra intifada fastän palestinierna fick självstyre och raketbeskjutningen avtog inte, utan snarare ökade, fastän Israel drog sig ur Gazaremsan. Detta borde vara ett helt klart och tydligt faktum.
Trots detta ”skriker” största delen av Palestinarörelsen att palestinierna måste få ökade rättigheter och ökad frihet – helst redan igår, men samtidigt verkar man vara helt blind inför det faktum att Israel hittills faktiskt utsatts för terror från närliggande områden varje gång man gett ökad frihet och ökade rättigheter åt palestinierna.
Så här skulle jag alltså vilja beskriva situationen.
Jag önskar att dessa två grupper, Israelvännerna och Palestinarörelsen – om man vill kalla dem så, skulle kunna föra en aktiv och konstruktiv dialog, men det har många gånger visat sig vara så gott som omöjligt. Därför vill jag kasta fram följande tankeställare: hur ska israeler och palestinier kunna uppnå en fredsuppgörelse om inte t.ex. vi här uppe i Norden kan förenas i en tänkt lösning?
Man måste vara villig att se att Israel faktiskt gjort mycket för att ge större frihet och ökade rättigheter åt palestinierna, men att Israel utsatts för blodig terror efter varje gång man gjort detta. Det finns ingenting som rättfärdigar detta våld, utan allt detta våld bör fördömas å det bestämdaste!
Jerry
Jul 01, 2011 @ 21:24:31
Tänka sig att ”Guardian” skriver på ”Dessa mina minsta bröder” att han ”..fascineras över debattnivån och den obefintliga logiken hos Tom & Jerry.”, men själv han fattar inte att med sin retorik skadar han den palestinska saken.
Följande text hittar du @ Guardian (29 juni, 2011 21:28)
”Kulum chwais?
Alla människor har mänskliga rättigheter.
Det är Hamas och ingen annan som förvägrar Gazaborna att leva efter sina rättigheter.
Du påpekar att Israel respekterar inte de mänskliga rättigheter, men du påpekar INTE att Fatah och Hamas saknar respekt för de mänskliga rättigheter.
VARFÖR?
Det är rätt att Ariel Sharons besök på Qubbat As-Sakhrah, var att demonstrera israelisk överhöghet – men det var en IDIOTISK provokation mot palestinierna.
Men som du kanske begriper det är vardags ”dialog metod” mellan parterna.
Ja Qubbat As-Sakhrah är muslimernas 3:e heligaste plats, men Qubbat As-Sakhrah är ju på Tempelberget som är den heligaste plats för judar.
Har du en lösning på dilemmat?
Jag vet att araberna utnyttjar dilemmat för egen fördel trots att de saknar riktigt respekt för muslimernas 3:e heligaste plats.
Du skriver på ”Dessa mina minsta bröder” att du ”..fascineras över debattnivån och den obefintliga logiken hos Tom & Jerry.”, du självklart har den rätta logiken och den höga debattnivån…
För det första tycker jag inte att blir stämplat som Palestinakramare eller Israelkramare!
Judarna och araberna är skurna av samma virke!
Araberna (som du kallar palestinier) är inte sämre eller bättre än judarna!
Är det ditt ansikte/huvud som är insvept i keffiyehan?
Hal ammat sayida?”
Det är ju känd att när arabiska ledare talar till världen på arabiska, så står de också för det de har sagt.
Talar de till världen på engelska, vet man att man kan ignorera deras proklamationer!
Att döma av hans oförmåga att svara på frågor ställda på arabiska visar hur mycket han är informerad av engelskspråkiga arabiska informationskällor.
Jerry
Jul 01, 2011 @ 21:43:39
Varför informerar inte DN om det andra europeiska och MÖ media gör, nämligen;
– ”Greece blocks departure of all Gaza-bound ships”
– ”US Gaza-bound boat returning to Greek port”
men följande kan man lösa; ”Saudisk prins hotar med kärnvapen”.
Alex.pe
Jul 04, 2011 @ 01:42:06
Du får börja läsa tidningen lite oftare…
Ulf Stenlund
Jul 01, 2011 @ 22:44:02
Att det finns militanta personer på båda sidor av konflikten tror jag alla är överens om. Från att ha varit den underlägsna parten åtminstone numerärt och vapenmässigt 1947 är numera Israel en dominerande militärmakt i Mellanöstern. Åtskilliga menar att denna armé måste vara återhållsam i hur man vedergäller sk provokationer. Man menar också att försvaret mot islamisterna (läs terroristerna) inte får gå ut över den arabiska civilbefolkningen. Med islamisternas taktik med mänskliga sköldar är det dessvärre svårt för Israel att undvika civila förluster. Barriären är ett otyg men den räddar liv. Visst skulle man önska att de som sköter checkpunkterna skulle vara israeliska ambassadörer för maken till badwill köandet skapar får man leta efter. Alternativet är dessvärre otänkbart. Terror på Jerusalems gator och bussar får absolut inte komma tillbaka.
Alex.pe
Jul 04, 2011 @ 01:47:04
Det är ju knappast ockupationen som skapat terrorismen…
Man kan inte rättfärdiga ett folks lidande med ett annat folks välgång.
Alex.pe
Jul 04, 2011 @ 01:45:41
Tom. En rak fråga. Hur ser du på dig själv i denna ”uppdelning”?
Tom
Jul 04, 2011 @ 17:07:10
Jag är vän med både israeler och palestinier!
Till ett genuint engagemang till förmån för palestinierna hör att man kritiserar den antiisraeliska hetsen som visas på palestinsk TV « fredsprocessen
Jan 24, 2012 @ 18:50:15