”På något sätt har Mellanösterndebatten i Sverige satt iväg på egen kurs, där fakta och sammanhang godtyckligt lämnas vid vägkanten”, skrev Noomi Berlinger-Stahl i en debattartikel på Newsmill för en tid sedan. Jag kan inget annat göra än att fullständigt hålla med.
Under hösten har jag funderat på konflikten mellan Israel och dess grannar och särskilt konflikten mellan Israel och palestinierna. Det var särskilt efter att ha lyssnat både på Abbas och Netanyahus tal i FN som jag tänkte att den konflikten kan beskrivas – bland många andra sätt – som att den handlar om att judarnas rättigheter i landet Israel, judarnas koppling till landet och deras historia förnekas.
Jag har länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Folk menar – de flesta på fullaste allvar – att judar inte har något där att göra. Det är något väldigt ont att judar bor i Hebron. Men dessa människor, som självsäkert och ofta ganska kaxigt påstår så här, har ingen aning om att Hebron är den andra heligaste staden för judarna. Fråga inte mig varför det då är så fruktansvärt hemskt att det bor några hundra judar i Hebron.
Det är det här som är problemet när det gäller den konflikt denna blogg handlar om: allting svängs helt och hållet uppochned. Judarna framställs som onda inkräktare – i staden som är den andra heligaste för dem!
Nu kan jag ha retat upp några läsare, men det är inte så farligt. Vanligtvis brukar folk genast börja prata om palestiniernas rättigheter när man lyft fram något sådant jag lyft fram i detta inlägg och därför måste följande sägas: att tala om judars rättigheter utesluter på intet sätt palestiniernas rättigheter. Är palestiniernas rättigheter verkligen hotade om det bor några hundra judar i Hebron?
Nej, det är de inte!
Vad är det jag vill komma fram till, vad är det jag vill säga? Jo: konflikten är inte så enkel som man ofta framställer den. Saker och ting är inte så svartvita som man framställer dem.
I ett tidigare inlägg skrev jag så här:
Man kan beskriva konflikten mellan Israel och dess grannar på olika sätt. Ett sätt att beskriva den är att det förekommer aktiva försök från arabiskt-muslimskt håll att strunta i judarnas rättigheter i Mellanöstern. Att försvara judarnas rättigheter i Mellanöstern innebär inte att arabernas/muslimernas rättigheter förbises.
Men det handlar inte bara om att man struntar i judarnas rättigheter. Det finns också aktiva försök att bortförklara och förneka dem.
Så här skrev jag också tidigare:
Det är ett faktum att det förekommer massor av lögner, myter, felaktigheter och osanningar om konflikten mellan Israel och dess grannar. Arabernas version av historien är full av lögner och historierevisionism och vänstern i västvärlden anammar och sprider dessa lögner och denna historierevisionism utan att blinka. Vi lever i en tillvaro när det gäller konflikten mellan Israel och dess grannar där sanning och lögn, rätt och fel, offer och angripare helt och hållet svängts uppochned.
Vad har detta resulterat i? Jo detta har bland annat resulterat i att judar som bosätter sig i sin andra heligaste stad framställs som mer eller mindre onda!
Som sagt: jag har redan länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Detta skedde nu. Orsaken till att det skedde ikväll är att jag blev så inspirerad av Paul Widéns senaste nyhet. Han skriver nämligen om Hebron. Texten är mycket mycket bra (han skriver alltid bra) och nyheten bör läsas av alla som vill debattera konflikten mellan Israel och palestinierna – särskilt av de som har åsikter om judars närvaro i Hebron.
Konflikten är inte så svartvit som den alltför ofta framställs. Så är det helt enkelt. Vare sig man vill det eller inte.
Läs också:
Senaste kommentarer