Ca 50 så kallade ”bosättare” (israeler som bor på Västbanken) har bl a attackerat en armébas. Man kastade stenar, slängde in brinnande bildäck och förstörde militära fordon.

Så här skriver Roy B. Alterman om det skedda:

Ca 50 israeler (som dessutom emellanåt förses med etiketter av typen ”bosättare”, ”hilltop youth”, högeraktivister, huliganer, mordbrännare, prislappsattacksförövare, upploppsmakare, judiska terrorister etc) har bl a attackerat en armébas. Man kastade stenar, slängde in brinnande bildäck och förstörde militära fordon. En officer skadades lindrigt (fick en sten i huvudet). De här aktivisterna/vandalerna – terroristerna – spärrade också av en väg på Västbanken och kastade stenar mot palestinier och israeliska soldater.

Roy B. Alterman fortsätter så här:

Det är ett slags bosättarintifada som enligt min mening måste klassas som terrorism, bl a eftersom våldsdåden är ämnade att påverka landets politik i en viss riktning.

Jag håller fullständigt med honom.

Avichai Ronsky, tidigare chefsrabbin för IDF, har sagt att han kommer att lämna bosättningen Itamar om bosättarungdomarna fortsätter med sina våldsdåd. Apråpå detta skriver Roy B. Alterman följande i ett annat blogginlägg:

Men dagens skarpa fördömande synliggör en oerhört viktig och demokratisk gräns: vi måste ständigt försvara den demokratiska rättsstatens principer. Den som med våld angriper armén eller polisen eller politikerna osv – den personen gör sig skyldig till ett synnerligen farligt angrepp mot Staten Israel. Därför ska man alltså, som varande israel eller ”Israel-vän”, fördöma de israeler som på Västbanken genomför terrordåd. Här får man inte sväva på målet. Den svenske israel-vän som halvt mumlande vägrar fördöma de här våldsdåden, kanske utifrån en vag känsla och en outvecklad tanke om att ens kritik då öser vatten på antisemiternas och andra fienders kvarnar, gör Israel en björntjänst. Och om du som läsare mest rycker på axlarna åt det jag just har sagt så påminner jag om att Netanyahu idag kallade till krismöte i Jerusalem. Krismöten ordnas inte för nöjes skull.

Dessa ord är mycket mycket viktiga. Terrordåd av detta slag är mycket skadliga för Israel – och i längden för den så kallade fredsprocessen – och därför är det ödesdigert om man inte kallar detta vid sitt rätta namn, nämligen terrorism, och födömer det.

Läs Roy B. Altermans blogginlägg: