Det förekommer intensiva försök att framställa de så kallade bosättarna som något annat än vad de egentligen är. Det finns en liten grupp bosättare som är extrema och utför illdåd och vansinnesdåd. Att på basen av det framställa alla bosättare som något annat än vad de egentligen är, är helt fel.
Jag har otaliga gånger lyft fram det faktum att det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, att det bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under tusentals år, men att judarna nu har förpassats till en smal juderemsa vid Medelhavet – Israel.
Det finns många åsikter om de så kallade bosättarna och visst får man ha olika åsikter om dem. Men är man kritisk till bosättarna ska man komma ihåg att den yta judarna nu bor på i så fall begränsas till en remsa som endast är 15 km bred vid det smalaste stället. Om man tycker att det är rimligt så må man tycka så.
Personligen är jag av den åsikten att det är omoraliskt att judarna – i egenskap av ursprungsbefolkning i Mellanöstern och Nordafrika – endast ska tillåtas bo i en remsa vid Medelhavet som endast är 15 km bred vid det smalaste stället. Det är alltså min åsikt.
Förra veckan vandaliserades en moské av extrema bosättarungdomar. Men i måndags anlände en grupp bosättarungdomar för att sanera den vandaliserade moskén. Undrar om detta noterats av dem som gärna utmålar alla bosättare som mer eller mindre onda extremister?
Om det är något som får i gång folk så är det definitivt bosättningsbyggandet. Nu ska tusen nya bostäder byggas – och folk är helt hysteriska. Efter en snabb research kan jag konstatera att alla dessa bostäder kommer att byggas i bosättningar som ändå kommer att införlivas med Israel i en kommande fredsuppgörelse. Rätta mig om jag har fel, men vad jag kan se så ligger dessa bosättningar precis intill den så kallade gröna linjen. Så vad är problemet?
Det har redan länge snackats om att Israel ska behålla de största bosättningarna i utbyte mot motsvarande landområden som ges till palestinierna. Så låt Israel bygga i dessa bosättningar, ta reda på fakta och lugna ner er! Förresten kunde de resterande bosättningarna kunna bli judiska byar i ett eventuellt framtida Palestina. Visst är det en fin idé?
Fred mellan Israel och palestinierna är allt vad denna blogg önskar! Hoppas det blir fred snart!
Du är varmt välkommen att kommentera artikeln, men vänligen läs kommentarsreglerna innan du börjar.
Ca 50 så kallade ”bosättare” (israeler som bor på Västbanken) har bl a attackerat en armébas. Man kastade stenar, slängde in brinnande bildäck och förstörde militära fordon.
Ca 50 israeler (som dessutom emellanåt förses med etiketter av typen ”bosättare”, ”hilltop youth”, högeraktivister, huliganer, mordbrännare, prislappsattacksförövare, upploppsmakare, judiska terrorister etc) har bl a attackerat en armébas. Man kastade stenar, slängde in brinnande bildäck och förstörde militära fordon. En officer skadades lindrigt (fick en sten i huvudet). De här aktivisterna/vandalerna – terroristerna – spärrade också av en väg på Västbanken och kastade stenar mot palestinier och israeliska soldater.
Roy B. Alterman fortsätter så här:
Det är ett slags bosättarintifada som enligt min mening måste klassas som terrorism, bl a eftersom våldsdåden är ämnade att påverka landets politik i en viss riktning.
Jag håller fullständigt med honom.
Avichai Ronsky, tidigare chefsrabbin för IDF, har sagt att han kommer att lämna bosättningen Itamar om bosättarungdomarna fortsätter med sina våldsdåd. Apråpå detta skriver Roy B. Alterman följande i ett annat blogginlägg:
Men dagens skarpa fördömande synliggör en oerhört viktig och demokratisk gräns: vi måste ständigt försvara den demokratiska rättsstatens principer. Den som med våld angriper armén eller polisen eller politikerna osv – den personen gör sig skyldig till ett synnerligen farligt angrepp mot Staten Israel. Därför ska man alltså, som varande israel eller ”Israel-vän”, fördöma de israeler som på Västbanken genomför terrordåd. Här får man inte sväva på målet. Den svenske israel-vän som halvt mumlande vägrar fördöma de här våldsdåden, kanske utifrån en vag känsla och en outvecklad tanke om att ens kritik då öser vatten på antisemiternas och andra fienders kvarnar, gör Israel en björntjänst. Och om du som läsare mest rycker på axlarna åt det jag just har sagt så påminner jag om att Netanyahu idag kallade till krismöte i Jerusalem. Krismöten ordnas inte för nöjes skull.
Dessa ord är mycket mycket viktiga. Terrordåd av detta slag är mycket skadliga för Israel – och i längden för den så kallade fredsprocessen – och därför är det ödesdigert om man inte kallar detta vid sitt rätta namn, nämligen terrorism, och födömer det.
”På något sätt har Mellanösterndebatten i Sverige satt iväg på egen kurs, där fakta och sammanhang godtyckligt lämnas vid vägkanten”, skrev Noomi Berlinger-Stahl i en debattartikel på Newsmill för en tid sedan. Jag kan inget annat göra än att fullständigt hålla med.
Under hösten har jag funderat på konflikten mellan Israel och dess grannar och särskilt konflikten mellan Israel och palestinierna. Det var särskilt efter att ha lyssnat både på Abbas och Netanyahus tal i FN som jag tänkte att den konflikten kan beskrivas – bland många andra sätt – som att den handlar om att judarnas rättigheter i landet Israel, judarnas koppling till landet och deras historia förnekas.
Jag har länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Folk menar – de flesta på fullaste allvar – att judar inte har något där att göra. Det är något väldigt ont att judar bor i Hebron. Men dessa människor, som självsäkert och ofta ganska kaxigt påstår så här, har ingen aning om att Hebron är den andra heligaste staden för judarna. Fråga inte mig varför det då är så fruktansvärt hemskt att det bor några hundra judar i Hebron.
Det är det här som är problemet när det gäller den konflikt denna blogg handlar om: allting svängs helt och hållet uppochned. Judarna framställs som onda inkräktare – i staden som är den andra heligaste för dem!
Nu kan jag ha retat upp några läsare, men det är inte så farligt. Vanligtvis brukar folk genast börja prata om palestiniernas rättigheter när man lyft fram något sådant jag lyft fram i detta inlägg och därför måste följande sägas: att tala om judars rättigheter utesluter på intet sätt palestiniernas rättigheter. Är palestiniernas rättigheter verkligen hotade om det bor några hundra judar i Hebron?
Nej, det är de inte!
Vad är det jag vill komma fram till, vad är det jag vill säga? Jo: konflikten är inte så enkel som man ofta framställer den. Saker och ting är inte så svartvita som man framställer dem.
Man kan beskriva konflikten mellan Israel och dess grannar på olika sätt. Ett sätt att beskriva den är att det förekommer aktiva försök från arabiskt-muslimskt håll att strunta i judarnas rättigheter i Mellanöstern. Att försvara judarnas rättigheter i Mellanöstern innebär inte att arabernas/muslimernas rättigheter förbises.
Men det handlar inte bara om att man struntar i judarnas rättigheter. Det finns också aktiva försök att bortförklara och förneka dem.
Det är ett faktum att det förekommer massor av lögner, myter, felaktigheter och osanningar om konflikten mellan Israel och dess grannar. Arabernas version av historien är full av lögner och historierevisionism och vänstern i västvärlden anammar och sprider dessa lögner och denna historierevisionism utan att blinka. Vi lever i en tillvaro när det gäller konflikten mellan Israel och dess grannar där sanning och lögn, rätt och fel, offer och angripare helt och hållet svängts uppochned.
Vad har detta resulterat i? Jo detta har bland annat resulterat i att judar som bosätter sig i sin andra heligaste stad framställs som mer eller mindre onda!
Som sagt: jag har redan länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Detta skedde nu. Orsaken till att det skedde ikväll är att jag blev så inspirerad av Paul Widéns senaste nyhet. Han skriver nämligen om Hebron. Texten är mycket mycket bra (han skriver alltid bra) och nyheten bör läsas av alla som vill debattera konflikten mellan Israel och palestinierna – särskilt av de som har åsikter om judars närvaro i Hebron.
Konflikten är inte så svartvit som den alltför ofta framställs. Så är det helt enkelt. Vare sig man vill det eller inte.
I det föregående inlägget skrev jag att det allra viktigaste jag hittills velat lyfta fram med denna blogg är att det inte har blivit lugnare och fredligare fastän Israel har lämnat ifrån sig områden. Andra minst lika viktiga saker jag velat lyfta fram med denna blogg är att judarna faktiskt är ett folk och inte en grupp människor med en gemensam religion, att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika eftersom det bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under mycket lång tid samt att judarna nu blivit förpassade till en smal remsa vid Medelhavet.
Det judiska folket blev lovade ett hemland i Palestinamandatet. Detta område bestod till en början av det område som idag består av Gazaremsan, Israel, Västbanken och Jordanien, men området som var tänkt att bli ett hemland för det judiska folket förminskades då det delades i två delar och den östra och större delen blev det som idag är Jordanien.
I kriget 1948 dödades eller fördrevs de judar som bodde på Västbanken och mellan 1948 och 1967 var det förbjudet för judar att bo på Västbanken – den enda tidpunkten då det inte bott judar på Västbanken (som egentligen heter Judéen och Samarien).
Under sexdagarskriget kom Västbanken i israelisk kontroll och därefter har så kallade bosättningar åter börjat byggas där. Israel har utsatts för mycket skarp kritik på grund av bosättningarna och de framställs dessutom av en del som det huvudsakliga hindret till fred. Men problemet är att man bortser från det faktum att det inte är förbjudet för en jude att bygga och bo på Västbanken och att de judar som bodde där dödades eller fördrevs år 1948 i strid mot internationell lag. Således borde det inte vara olagligt att judar på nytt bygger och bor på Västbanken. Alternativet är att remsan där judar bor – juderemsan Israel – görs ännu smalare. (Här bör det upprepas att avståndet mellan Medelhavet och Västbanken endast är 15 km på det smalaste stället.)
Även i delar av den krets som har en balanserad och nyanserad syn på Israel förekommer det att man är kritiskt inställd till de israeliska bosättningarna på Västbanken. Problemet är inte att man är kritisk till bosättningarna – det får man vara om man så vill – men problemet som jag ser det är att dessa människor inte verkar bemöta en del andra problem som har med detta att göra.
Flera gånger har det palestinska ledarskapet klargjort att inga judar ska få bo i ett framtida Palestina. Vad tänker de bosättningskritiska angående det?
Det verkar som att man är väldigt snabb och tydlig med att förmedla att man är kritisk till bosättningarna, men uttalanden från det palestinska ledarskapet om ett Palestina fritt från judar verkar man inte bemöta lika snabbt och tydligt.
Anser de bosättningskritiska att ett framtida Palestina ska vara judefritt?
Anser de faktiskt att det är ett problem att judar bygger och bor i bosättningar på Västbanken som i praktiken endast upptar några få procent av Västbankens landyta?
Anser de att remsan där judar tillåts bo ska göras ännu smalare genom att judars byggande och boende på Västbanken regleras och begränsas?
Ett judefritt Palestina innebär i praktiken ett så gott som judefritt Västbanken. Jag har svårt att tro att de bosättningskritiska menar att Västbanken ska vara judefritt, men deras tystnad kring uttalanden från det palestinska ledarskapet om att ett framtida Palestina bör vara judefritt väcker frågor hos mig. Vilket är ett större problem, att judar bygger och bor på Västbanken eller att det palestinska ledarskapet klargjort att inga judar ska få bo i ett framtida Palestina?
Jag har berört denna problematik tidigare, bland annat i blogginlägget ”Är bosättningarna ett hinder för fredssamtal?”. I det blogginlägget skriver jag att det kanske inte finns några klara och entydiga svar på dessa frågor och det är något jag också vill säga i detta blogginlägg.
Jag har på denna blogg framställt bosättningsfrågan som en frågeställning om hur smal den remsa där judar ska tillåtas bo egentligen ska vara. Jag har inte sett att någon annan skulle ha framställt denna fråga på ett liknande sätt. Jag har velat lyfta fram att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men att judarna nu förpassats till en smal remsa vid Medelhavet.
Man får ha olika åsikter om detta, men personligen är jag av den åsikten att det är moraliskt mycket fel att judar tillåts bygga och bo endast i det område som utgörs av stilleståndslinjerna från 1949.
Man får vara kritisk till de israeliska bosättningarna, men då tycker jag att man samtidigt bör bemöta frågan om huruvida Västbanken – och i förlängningen en framtida palestinsk stat – ska vara fri från judar. Det verkar nämligen som att de bosättningskritiska inte bemöter detta. Därför förväntar jag mig att de bosättningskritiska tar ställning i den frågan.
Jag tycker att det är märkligt att det är själva bosättningarna man gjort till ett problem, medan man verkar bortse från uttalandena från det palestinska ledarskapet om att ett framtida Palestina ska vara judefritt. Enligt min åsikt är det inte bosättningarna som ska göras till själva problemet, utan det att det palestinska ledarskapet klargjort att ett framtida Palestina ska vara fritt från judar. Kritiserar man bosättningarna borde man också kunna kritisera det palestinska ledarskapet för dessa utttalanden. Jag har dock inte sett att man skulle göra det. Däremot är man snabb att kritisera bosättningarna – även i delar av den krets där man annars är balanserad och nyanserad när det gäller Israel. Allting handlar nämligen inte om Israels gränser, utan det handlar också om judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Det kan inte vara rätt att judar ska tillåtas bygga och bo i en smal remsa vid Medelhavet – en remsa som är endast 15 km bred vid det smalaste stället.
Detta är min åsikt i frågan.
Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
– Kommentarer som innehåller hatiska, osakliga eller generaliserande beskrivningar av muslimer, judar, araber eller någon annan folkgrupp raderas. – Kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas också.
– Kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså.
– Även kommentarer som låter förstå att palestinierna bör flytta till Jordanien raderas.
– Kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också.
– Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen raderas. – Vid upprepade sådana kommentarer avstängs man från bloggen. Vid frågor, tag kontakt. Bloggens e-postadress finns i sidospalten.
– Du som menar att Israel omedelbart borde lämna Västbanken kan lära dig något nytt genom att läsa inlägget ”Varför har Israel inte lämnat Västbanken fastän åtminstone halva världen redan länge skrikit att Israel måste göra det?”.
Det verkar som om kunskaperna på det svensk-judiska området är bristfälliga. Det finns judar (en minoritet i Sverige) som främst ser sin judiskhet som en religiös tillhörighet och lever ett ortodoxt liv. Andra ser sin judiskhet främst som en etnisk tillhörighet och firar de stora högtiderna, kanske tänder ljusen på sabbaten, avstår från fläsk och stannar vid det. Det finns kulturella judar och/eller helt sekulariserade. Det finns alla varianter av dessa och många vandrar hit och dit mellan olika grader av observans under olika stadier av sitt liv. Det finns judar som avskyr sitt etniska ursprung, det finns de som gillar det, är stolta över det, alternativt accepterar det som givet. Vad kan man göra åt sitt ursprung?
Denna judinna är Lisa Abramowicz som är välkänd i Israel-sammanhang i Sverige.
Det verkar inte räcka med att sex miljoner judar dödades i Förintelsen, utan judarna får fortfarande idag stå ut med allt möjligt. Visste du att om man höll en tyst minut för varje Förintelseoffer så skulle man behöva vara tyst i 11 år? Det säger något om denna ofattbara katastrof.
I Israel talar man om the Jewish people – det judiska folket, men om man i Sverige talar om judarna som ett folk kan man få mothugg. Angående detta med judarna som ett folk hänvisar jag till den genetiska forskning som gjorts på området. Forskningen har en hel del intressant att säga.
Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och således borde de också ha rätt till ett eget land där. Om detta har jag skrivit många gånger på denna blogg. Eftersom judarna har rätt till ett eget land borde de rimligtvis också ha rätt till en egen huvudstad. Problemet är dock att folk har fått för sig att denna stad är delad i två delar, nämligen i en västlig del och en östlig del. Men stämmer detta? Nej!
Före år 1948 var Jerusalem en odelad stad. Den enda gången i historien som staden har varit delad var mellan 1948 och 1967 då den östra halvan av staden var under jordansk ockupation. Videoklippet här nedan belyser detta närmare.
Nu kritiserar FN Israel igen för att det byggs bostäder för israeler (judar) i ”östra Jerusalem”. Är det förbjudet för judar att bygga och bo i ”östra Jerusalem”? Det glöms helt bort att de judar som bodde där före år 1948 antingen dödades eller fördrevs och att synagogor sattes i brand. Självklart är det förbjudet att döda och fördriva människor. Det var så att judarna dödades och fördrevs från ”östra Jerusalem” varpå det är svårt att förstå varför det nu skulle vara förbjudet för judar att bygga och bo där.
Så här står det i en artikel från den 10 januari på Ynetnews:
The 1949-1967 Jordanian occupation of east Jerusalem sustained the Muslim attitude toward Jerusalem. Jordan oppressed Jerusalem’s Christian community, which was reduced from 25,000 in 1949 to 10,000 in 1967. The Hashemites coerced Jerusalem’s church schools to teach the Koran and prevented Christian expansion. Jordan defiled and vandalized over 50 Jewish synagogues, using some as cowsheds, stables or public latrines. Over 75% of the tombstones at the holiest Jewish cemetery, on Mount Olive, were ripped out and used for pavements and public urinals.
Jerusalem was never a capital of any Arab entity. It was not mentioned in the 1964 PLO’s Covenant. However, Jerusalem is highlighted in each synagogue, each Jewish prayer and holiday and during every Jewish wedding and other Jewish rituals. Jerusalem is a pillar of Judaism, but it is not included among the five pillars of Islam. Jerusalem – and its synonym, Zion – are mentioned 821 times in the Bible (”Old Testament”), but not even once in the Koran.
Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
– Kommentarer som innehåller hatiska, osakliga eller generaliserande beskrivningar av muslimer, judar, araber eller någon annan folkgrupp raderas. – Kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas också.
– Kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså.
– Även kommentarer som låter förstå att palestinierna bör flytta till Jordanien raderas.
– Kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också.
– Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen raderas. – Vid upprepade sådana kommentarer avstängs man från bloggen. Vid frågor, tag kontakt. Bloggens e-postadress finns här i sidospalten.
FN uppmanar Israel att stoppa attackerna som de så kallade bosättarna står bakom. Dessutom säger FN att offren för detta våld borde kompenseras. Det är Ynetnews som skriver om detta.
Jag är helt och hållet av den åsikten att Israel bör göra sitt allt för att få ett slut på attackerna, men det som slår mig är hur snabbt FN ställer krav på Israel, medan man tar väldigt lätt på våld som utförs av den andra parten, nämligen den palestinska sidan. Nu menar jag inte att alla palestinier skulle vara våldsamma, precis som alla bosättare inte är våldsamma. Men ett faktum är att judar ofta attackeras av palestinier. Det är stenkastning, brandbomber och så vidare, för att inte tala om de raketer som skjuts och skjutits från Gazaremsan.
Det är helt tydligt att FN snabbt ställer krav på Israel, medan man tar lätt på det palestinska våldet. Så ska det ju självklart inte vara.
För några dagar sedan publicerade bloggen Israel i Sverige en översättning av rapporten över terrorattacker för september. I den kan vi t.ex. läsa att det utfördes 54 attacker med brandbomber. Under september avlossades åtta raketer och två granater mot Israel. Dessa uppgifter kan jämföras med 145 raketer och 46 granater i augusti.
När ska FN kräva att dessa attacker stoppas? Antagligen är det något vi får vänta på…
Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
– Kommentarer som innehåller hatiska, osakliga eller generaliserande beskrivningar av muslimer, judar, araber eller någon annan folkgrupp raderas. – Kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas också.
– Kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså.
– Även kommentarer som låter förstå att palestinierna bör flytta till Jordanien raderas.
– Kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också.
– Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen raderas. – Vid upprepade sådana kommentarer avstängs man från bloggen. Vid frågor, tag kontakt. Bloggens e-postadress finns här i sidospalten.
Alla så kallade bosättare är inte änglar, utan det finns bosättare som sysslar med galenskaper. Problemet är att bosättarna gärna framställs som mer eller mindre onda och då är nyheter om att bosättare förstör olivträd av särskilt intresse. Men faktum är att det händer så mycket annat som måste tas i beaktande för att man ska kunna förstå konflikten mellan Israel och palestinierna som en helhet. Jag ska ta upp detta i korthet. Twingly-länkar som leder till denna blogg har flitigt tagits bort på vissa stora tidningars sidor tidigare. Hur det kommer att gå nu vet jag inte, men det finns alltså en risk att Twingly-länkarna till detta inlägg kommer att försvinna fortare än kvickt eftersom här berättas om saker som svenska tidningarn inte berättar om.
För det första bör konstateras att nyheten om att hundratals olivträd förstörts av bosättare som kablats ut av TT inte kablats ut i israeliska tidningar. Jag har i alla fall inte kunnat hitta någon sådan nyhet. Händer något sådant brukar det nämligen nämnas också i de israeliska tidningarna. Så varifrån TT har fått denna nyhet vet jag inte.
Sysslar bosättarna med något galet är det bra om detta rapporteras, men det blir ju helt galet då svenska tidningar låter bli att rapportera när palestinier gör galenskaper. Bloggen Israel i Sverige har stenkoll på detta och därför refererar jag dit. Det är onödigt att skriva om något som någon annan redan har skrivit om. Kolla t.ex. följande blogginlägg för att läsa om vad palestinier gjort och om vad svenska TTidningar inte rapporterat. Det handlar om att palestinier kört över judar/israeler, tänt eld lite här och där (eng. ”arson”), kastat stenar/brandbomber på judar/israeler och/eller på deras egendom.
Detta betyder inte att man försöker framställa palestinierna i sin tur som mer eller mindre onda. Man ska inte föreställa sig att alla palestinier springer runt och kastar stenar eller brandbomber på judar/israeler precis på samma sätt som man inte ska föreställa sig att alla bosättare sysslar med galenskaper. Det är kalla fakta som gäller oberoende vad det handlar om och oberoende vem som gjort vad. Det handlar helt enkelt om att berätta saken sådan den är. Man behöver inte vara rädd för fakta!
TT fortsätter i alla fall det bekanta mönstret att man är snabb att rapportera när en bosättare gjort något galet, men låter bli att rapportera när en palestinier gjort något galet. Detta är självklart inte okej. En sådan rapportering är ensidig, vilseledande och missvisande. En sådan rapportering har svenskarna utsatts för under många många år. Otaliga mail har skickats till landet tidningsredaktioner där detta påtalats, men ingenting har hänt. Detta är läget när det gäller media i Sverige och konflikten mellan Israel och palestinierna. Detta strider såklart mot alla etiska och moraliska spelregler som finns i medievärlden. Man ska ju rapportera så objektivt och heltäckande som möjligt, men det gör inte TT…
Nu återstår att se hur det går med Twingly-länkarna. Råder det yttrandefrihet och frihet att kritisera tidningar i detta land så borde de få stå kvar.
Uppdatering:Haaretz skriver om de förstörda olivträden. Invånarna i de kringliggande bosättningarna förnekar dock all inblandning. Läs också vad bloggen Israel i Sverige skriver om de förstörda olivträden.
Palestinierna blev erbjudna en stat i och med delningsförslaget 1947, men de tackade nej. Varför?
En palestinsk stat hade kunnat grundas mellan 1948 och 1967, men detta gjordes inte. Varför?
I och med Osloavtalet fick palestinierna områdena A och B på Västbanken mot ett villkor att all terror skulle upphöra. Men terrorn upphörde inte. Varför?
År 2000 blev palestinierna erbjudna en stat, men Arafat förkastade förslaget. Varför?
Likaså blev palestinierna erbjudna en stat år 2008, men de tackade nej även denna gång. Varför?
Under flera år förhandlade palestinierna med Israel fastän byggandet i de så kallade bosättningarna pågick. Men vid ett skede blev ett byggstopp i bosättningarna plötsligt ett förhandsvillkor för förhandlingar. Varför?
Hösten 2009 införde Benjamin Netanyahu ett tiomånader långt byggstopp. Dock var det så att Abbas anlände till förhandlingsbordet först i slutet av denna tiomånadersperiod och först efter påtryckningar från omvärlden. Varför?
De allra största bosättningarna, där långt över hälften av bosättarna bor, kommer att införlivas i Israel i ett kommande fredsavtal i utbyte mot att motsvarande landområden ges till palestinierna. Trots detta kräver Abbas ett byggstopp. Varför?
Abbas kräver en palestinsk stat, men vägrar erkänna Israel som judisk stat. Varför?
Konflikten har pågått i många årtionden och både palestinier och israeler har självklart lidit. Således borde en fredlig lösning vara i allas intresse. Trots detta krånglar Abbas till situationen ännu mera genom att ställa absurda förhandsvillkor för förhandlingar. Varför?
Angående möjligheten att kommentera detta inlägg: Alla kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas. Alla kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså. Alla kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också. Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen tas bort.
Bosättningarna framhålls som ett hinder för fortsatta fredssamtal fastän Israel och palestinierna hittills förhandlat medan byggandet i bosättningarna pågått för fullt. Faktum är att också bosättningarna är en fråga som måste lösas genom förhandlingar varpå det är märkligt att en fråga som måste lösas genom förhandlingar gjorts till ett hinder för själva förhandlingarna…
Palestinarörelsen beskriver bosättningarna som om hela Västbanken skulle vara full av sådana, men faktum är att bosättningarna bara tar upp några procent av Västbankens yta. Inga nya bosättningar har grundats sedan år 1999 och allt byggande sker inom redan existerande bosättningar. Bosättningarna har inte byggts på privat, arabisk mark, utan på outtnyttjad mark.
Det tvistas om huruvida bosättningarna är lagliga eller olagliga, men egentligen är den frågan onödig. Faktum är att det bodde judar på Västbanken före år 1948, men att dessa judar dödades eller fördrevs eller var tvungna att fly år 1948. Detta var självklart olagligt och då är det märkligt om det är olagligt att judar flyttar tillbaka till Västbanken för att bosätta sig där. De judar som väljer att bosätta sig på Västbanken kallas ”olagliga bosättare”. Hur hade man betraktat judiskt byggande och boende på Västbanken om judarna inte hade dödats eller fördrivits år 1948 utan fortsatt att bo där?
Faktum är att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men att de förpassats till en smal remsa vid Medelhavet – Israel. Israel är bara 15 km brett vid det smalaste stället mellan Medelhavet och Västbanken. Det kan inte vara rimligt och rättvist att denna juderemsa bibehålls så smal genom att reglera judars boende och byggande på Västbanken.
Jag ber läsaren observera att jag nu först och främst inte avser Israels gränser, utan judars rätt att bygga och bo i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Allting handlar inte om Israels gränser, utan det finns också en annan dimension i detta, nämligen judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Deras boende och byggande i Mellanöstern har kraftigt begränsats under de senaste årtiondena. Är detta rättvist och är det faktiskt meningen att judars boende och byggande ytterligare ska begränsas och regleras? Studera bilden här nedan och läs bildtexten. Som sagt: allting handlar inte om Israels gränser, utan det finns också något som kallas judars boende och byggande i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning.
Judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men har förpassats till en smal remsa vid Medelhavet. Är detta rättvist? Och är det rättvist att judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning ytterligare begränsas genom att judars byggande och boende på Västbanken regleras? Borde inte arabvärlden erkänna att också judar har rätt att bygga och bo i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning och att det inte kan vara rättvist att deras byggande och boende ytterligare begränsas i en remsa som redan från början är väldigt smal?
Slutkläm:
Det kanske inte finns några klara och entydiga svar på dessa frågor, men det är bra att i alla fall vara medveten om det jag skrivit i detta blogginlägg.
fredsprocessen 
Senaste kommentarer