Har Israel ett kolonialistiskt ursprung?

När det gäller konflikten mellan Israel och dess grannar finns det i vissa kretsar starka avsikter som syftar till att förneka judarnas historia och deras historiska koppling till landet Israel. Att tala om judarnas historia och koppling till landet Israel utesluter inte de palestinska arabernas rättigheter. Det går däremot inte att beröra de palestinska arabernas rättigheter samtidigt som man förnekar judarnas historia och rättigheter. Både judar och araber bor i området mellan ”floden och havet”, det vill säga i området mellan Medelhavet och Jordanfloden. Därför måste de bo där tillsammans, sida vid sida och det är först och främst judarna och araberna som tillsammans måste lösa den konflikt som finns där. Ingen annan kan göra det. Fred uppnås bara genom ett ömsesidigt erkännande av varandras rättigheter och historia.

Jag rekommenderar nedanstående videoklipp. På elva och en halv minut förklaras historia på ett enkelt, klargörande och tydligt sätt, historia som är avgörande om man vill förstå situationen på ett lite djupare plan.

Läs också:

• Landet Israel och det judiska folket
• Myten om att Israel har ett kolonialistiskt ursprung

DN1 Svt1 D1 GP1

Nytt videoklipp: historiska fakta

Vänsterns stora miss: konflikten mellan Israel och dess grannar kan inte förklaras utifrån ett underifrån-perspektiv

Det är vänstern som står för största delen av kritiken mot Israel idag. Det är inte frågan om att Israel inte skulle behöva kritiseras emellanåt, utan det är frågan om att vänstern förklarar konflikten mellan Israel och dess grannar utifrån ett traditionellt underifrån-perspektiv. Detta perspektiv är dock helt felaktigt när det gäller konflikten mellan Israel och dess grannar.

Vänsterns kritik mot Israel kan utgå från att man bortser från behovet av en stat för judarna. Faktum är att regeringarna i de länder där judar bott inte har skyddat sina judiska minoriteter. Detta har gjort att judar utsatts för en grym förföljelse, särskilt i Europa. Av denna anledning behöver judarna en egen stat.

Judarna är också en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika. Detta kan också vara ett argument som talar för att de har rätt till en egen stat där.

I och med att det Osmanska riket slutade existera bildades flera länder. Israel är bara ett land bland alla dessa länder. Israels grannländer bildades i samma process.

År 1967 kom Gazaremsan och Västbanken i israelisk kontroll i ett försvarskrig. En del menar dock att det var Israel som startade kriget, men så är inte fallet. Israels säkerhetsstrategi mellan 1949 och 1967 byggde på förebyggande handlande. Detta betyder att man då inte kunde tillåta fienden attackera först, eftersom man inte hade något geografiskt, strategiskt djup. Fienden skulle annars helt enkelt ha hunnit skära av landet på mitten innan man själv ens hunnit mobilisera sina trupper. Därför betydde det att om det skedde en uppmarsch av trupper vid Israels gränser betraktades detta som en krigsförklaring och att Israel då måste attackera. År 1967 gjorde Israels arabgrannar truppförflyttningar till Israels gränser och de förde en hotfull retorik.

Det är Israels kontroll av Gazaremsan och Västbanken som utgör grunden till vänsterns kritik. Man talar om att Israel ockuperar och man talar därför om Israel som en ”ockupationsmakt”.

Ofta menar man att Israel måste dra sig tillbaka till de så kallade 1967-års gränserna (som i verkligheten är stilleståndslinjerna från 1949). Dessutom menar man att detta skulle skapa fred. Detta synsätt är dock mycket enögt och förenklat. Faktum är att Israel var ”bakom” de så kallade 1967-års gränserna före år 1967. Men höll freden? Nej, freden höll inte. Man kan inte säga att det var särskilt fredligt att man gjorde truppförflyttningar till Israels gränser och att man förde en hotfull retorik mot Israel. Därmed kan man slå fast att det är en myt att freden skulle ha att göra med att de så kallade 1967-års gränserna är Israels gränser.

Israel har inte alltid gjort allting rätt. Man talar om att palestinierna måste få större frihet och ökade rättigheter. Detta har Israel samverkat till. Under 1990-talet grundades den palestinska myndigheten vilket betydde att största delen av palestinierna kom under ett självstyre. De palestinska byarna och städerna på Västbanken och Gazaremsan överlämnades till den palestinska myndigheten.

Eftersom vänstern ser konflikten som att palestinierna är under en israelisk ockupation, ser man också att palestinierna har rätt att göra ”motstånd” mot ockupationsmakten. Ett historiskt faktum är dock att upprättandet av den palestinska myndigheten så att största delen av palestinierna kom under ett självstyre inte medförde att detta ”motstånd” minskade, utan medförde att ”motståndet” snarare ökade. Det blev nämligen en andra intifada.

Detta faktum är något som vänstern inte ser, antagligen för att det bevisar att tolkningen utifrån ett underifrån-perspektiv är felaktig. Eftersom palestinierna fick utökade rättigheter och större frihet, borde ”motståndet” ha minskat eller till och med helt avtagit. Det blev dock tvärtom.

Exakt samma mönster går att se i Israels tillbakadragande från Gazaremsan. Palestinierna fick större frihet, men minskade ”motståndet”? Nej, raketattackerna från Gazaremsan fortsatte och ökade till och med.

Det häpnadsväckande är att denna ökning av ”motståndet” helt obekymrat rättfärdigas. Intresset borde ju vara att få ett slut på våldet och att man så småningom kunde uppnå fred. Vänstern verkar dock inte ens ha kommit på tanken att kritisera denna ökning av ”motståndet”, utan rättfärdigar allting. Man säger till och med att när palestinierna fått större frihet har de samtidigt fått större frihet att göra ”motstånd”. Hur länge ska palestiniernas ”motstånd” rättfärdigas förrän detta ”motstånd” börjar ifrågasättas, kritiseras och fördömas?

Detta är det allra största problemet med vänstern. Oberoende vad palestinierna gör så rättfärdigas det. Det är inte frågan om att palestinierna inte skulle ha haft det svårt emellanåt, utan det är frågan om detta stöd till palestiniernas påstådda ”motstånd” som man obekymrat ger.

Judarna har rätt till ett eget land och det landet har rätt att existera i fred och lugn precis som alla andra länder har rätt att existera i fred och lugn. Faktum är att palestinierna hade möjligheten att få ett eget land redan i och med delningsförslaget år 1947, men de tackade nej till detta erbjudande. Detta bortförklaras dock konstant av vänstern. Under historiens gång har palestinierna haft flera andra möjligheter att få en egen stat, men varje gång har dessa erbjudanden förkastats vilket också i sin tur bortförklaras av vänstern.

Situationen som råder idag kan knappast beskrivas som en israelisk ockupation då 98 % av palestinierna på Västbanken är under den palestinska myndigheten och alla palestinier på Gazaremsan är under Hamasstyret. De regleringar som finns vad gäller palestiniernas möjligheter att röra sig beror på åtgärder vidtagna i säkerhetssyfte. Dessa åtgärder kritiseras kraftigt av vänstern, dock utan att man föreslår hur säkerheten i stället borde garanteras.

Intrycket av vänstern är att man är snabb att kritisera och man kritiserar i stor omfattning, men man kommer inte med alternativ. Vänsterns kritik är som en gammal grammofonspelare som fastnat och spelar samma sak om och om igen.

Problemet är egentligen inte vänsterns kritik, utan det att vänsterns kritik får så mycket utrymme och detta i kombination med att alternativa beskrivningar av konflikten mellan Israel och dess grannar inte ges motsvarande utrymme. På detta sätt blir beskrivningen av konflikten mellan Israel och dess grannar inte bara ensidig utan också grovt felaktig. Vänsterns syn på konflikten har dessutom kommit att bli tongivande i Sverige. Detta är ytterst problematiskt. Detta visar sig tydligt nu när palestinierna vill få en palestinsk stat erkänd i FN. Ett annat problem är att människor med vänsterideologi sällan är öppna för kritik, utan är övertygade om att de har det ”rätta” synsättet. Detta är förstås också ytterst problematiskt då vänsterns sätt att se på konflikten mellan Israel och dess grannar i många avseenden är vacklande och ologisk. Men när det gäller människor med vänsterideologi är det främst ideologin som styr – inte fakta och logik.

Läs också:

En förödande enögdhet

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10

SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 Svt1 Svt2

D1 D2 D3 HD1 HD2 GP1 GP2 GP3 AB1 AB2 BT1 SvtDebatt1

Ett ockuperat Palestina?

Detta videoklipp visar vilka riken som funnits på det område där Israel idag finns. Mycket sevärt – särskilt för sådana som påstår att Israel ockuperar Palestina. Någon sådan stat har nämligen aldrig existerat. Observera också kartan i slutet som visar årtalen då Israel och dess grannländer blev självständiga!

Säg ”Israel” och en del verkar tappa förnuftet

Mellanöstern, Israel, Palestina.

Fredsförhandlingar, våld, terror.

Apartheid, ockupation, förtryck.

Demonstrationer, Palestinagrupper, Gazaflottor.

Israellobby, propalestinism och proisraelism.

Antisemitism, fascism och islamofobi.

Debatter, dokumentärer, blogginlägg.

Säg ”Israel” och det börjar garanterat snurra!

Det judiska folket är ett folk, inte en grupp människor med en gemensam religion. Detta har modern genetisk forskning kunnat bevisa.

Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika. Det har nämligen bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under mycket lång tid. Således borde de väl också ha rätt till ett eget land där, eftersom araberna – som också är en del av ursprungsbefolkningen där – uppenbart har denna rätt. De har ju nämligen flera länder.

Det fanns ett beslut om att ett hemland för det judiska folket skulle grundas i ett område som kallas Palestina – utan att det skulle påverka dem som redan bodde där. Palestina är inget land – det har aldrig funnits något land som heter Palestina. Är du av annan åsikt, berätta gärna namnen på detta lands statschefer samt namnet på landets valuta. Jag är mycket intresserad av att höra.

Palestina är en del av det landområde där det Osmanska riket fanns. Men det Osmanska riket slutade existera och många nya länder bildades på området där detta Osmanska rike fanns. Israel är bara ett av dessa länder. Andra länder är t.ex. Libanon, Syrien, Jordanien, Irak o.s.v.

Det område som skulle bli ett hemland för det judiska folket delades dock i två delar och man bildade ett helt nytt land av den östra delen. Detta land är Jordanien. Nu kvarstod alltså bara den västra delen för ett judiskt hemland – mycket mindre än den östra.

Araberna som bodde i den västra delen gillade inte att ett judiskt hemland skulle skapas. Herrarna i FN rekommenderade därför att detta område ytterligare skulle delas i två delar, så att det blev en judisk och en arabisk stat. Judarna godkände detta, men araberna gjorde det inte.

De omkringliggande arabländerna startade ett krig mot den judiska delen som hade utropat sig självständig och hade döpt sig själv till Israel. Israel vann kriget. Mellan 1948 och 1967 kontrollerades Gazaremsan av Egypten och Västbanken av Jordanien.

År 1967 gjorde Israels arabgrannar truppförflyttningar till Israels gränser och de förde en hotfull retorik. Det blev ett krig och Israel vann även denna gång. Efter kriget var det Israel som kontrollerade både Västbanken och Gazaremsan. Israel ville förhandla om fred men arabstaterna träffades i Khartoum, Sudan för ett toppmöte där man kom överens om ”3 nej”: nej till fred med Israel, nej till erkännande av Israel och nej till förhandlingar med Israel.

Mellan 1948 och 1967 var det inget egentligt snack om en palestinsk-arabisk stat. ”Det gick inte eftersom Västbanken och Gazaremsan var ockuperade av Jordanien respektive Egypten”, säger samma människor som nu påstår att Västbanken och Gazaremsan ockuperas av Israel men samtidigt ändå kräver en palestinsk-arabisk stat omedelbart. Frågan är varför det ska gå nu när Västbanken och Gazaremsan är i israelisk kontroll när det inte gick då de var i jordansk respektive egyptisk kontroll. Men som sagt: när man säger ”Israel” så verkar en del tappa förnuftet.

De palestinska araberna är ett utnyttjat folk som har lidit mycket och de behöver absolut människor som jobbar för deras sak. Man säger att de behöver frihet och rättigheter och att de kämpar för detta och att de kämpat länge. Men vad menar man med detta egentligen? Under 1970- och 1980-talen kunde de palestinska araberna röra sig fritt i hela Israel nämligen.

Under 1990-talet grundades den palestinska myndigheten och de palestinska araberna fick självstyre. Således fick de mera frihet och mera rättigheter. De palestinska araberna skulle erkänna Israels rätt att existera, upphöra med terrorism, se till att terrorister avväpnas och hindras i sin verksamhet, samarbeta med Israel för att få fast dem samt gå in för fredsfostran i skolorna. Men det blev en andra, blodig intifada.

År 2005 drog sig Israel ur Gazaremsan och således fick de palestinska araberna mera frihet och mera rättigheter. Men raketbeskjutningen från Gazaremsan ökade efter detta.

Frihet och rättigheter för de palestinska araberna. Ja. Men varför blir det alltid våldsammare så fort Israel ger mera frihet och rättigheter till dem?

”Israel förtrycker de palestinska araberna.” Jasså. Men under 1990-talet grundades den palestinska myndigheten och de fick självstyre. Förtryck? Och år 2005 drog sig Israel ur Gazaremsan. Förtryck?

Jag vill inte påstå att Israel skulle vara perfekt. Detta borde vara en självklarhet för det finns inga perfekta länder. Men jag vill påstå att Israel gjort mycket för att ge de palestinska araberna frihet och rättigheter.

”Sätta press på Israel”. Jasså. Vad ska Israel göra med den pressen, då landet hittills faktiskt samverkat till att ge de palestinska araberna mera frihet och mera rättigheter, men det har blivit våldsammare varje gång? Trots detta är det fortfarande mera frihet och mera rättigheter för de palestinska araberna som gäller. Israel förtrycker ju dem! Men om de en gång vill ha mera frihet och mera rättigheter, varför blir det våldsammare varje gång då? Ska Israel faktiskt fortsätta ge mera frihet och rättigheter ändå, eller har Israel rätt att någon gång säga: ”Nej, stopp! Nu räcker det! Vi har flera gånger gett er mera frihet och mera rättigheter, men varje gång har det blivit våldsammare. Vad är det ni egentligen vill? Om ni verkligen vill ha mera frihet och mera rättigheter får ni faktiskt se till att det inte blir våldsammare varje gång!”

Mera frihet och mera rättigheter för de palestinska araberna. Men mera våld varje gång. Ingen kritik mot den palestinska sidan, däremot mot den israeliska. Ingen press på den palestinska sidan, men däremot på den israeliska.

Det är ju vad jag säger: säg ”Israel” och en del verkar tappa förnuftet.

http://www.svd.se/opinion/kolumnister/vad-sade-hitlers-man-i-jerusalem_6255014.svd

Judarna har också rättigheter i Mellanöstern

Ska vi dra det en gång till? Även judarna har rättigheter i Mellanöstern!

Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern. Det har bott judar i Mellanöstern och Nordafrika sedan långt tillbaka i tiden och dessutom har det judiska folket haft statsbildningar där.

Efter att det Osmanska riket slutade finnas till bildades flera länder. Ett av dessa länder är Israel. Andra länder som kom till är Libanon, Syrien, Irak, Jordanien osv. Ingen ifrågasätter dessa länders legitimitet. Däremot blir det vanligare i en allt större krets att ifrågasätta just Israels legitimitet som stat.

Så här såg det Osmanska riket ut år 1914:

Eftersom det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika borde de rimligtvis också ha rätt till en egen stat där. Araberna verkar ju ha denna rätt – de har ju flera länder.

Det fanns ett beslut om att ett hemland för det judiska folket skulle grundas i det brittiska Palestinamandatet, det vill säga det området som idag är Israel, Gaza, Västbanken och Jordanien, UTAN att detta skulle påverka dem som redan bodde där! Området delades dock i två delar och den östra halvan blev ett nytt arabiskt land, (Trans)Jordanien och man förbjöd judar att bo där.

Judar fortsatte flytta in i den västra delen och köpte mark där. De grundade bostadsområden bredvid existerande bostadsområden. Det bör noteras att det inte fanns något självständigt arabiskt land i detta område och inget arabiskt styre.

Judarna köpte alltså mark. Kartorna nedan visar markerna som judarna hade köpt samt delningsförslaget från 1947:

Man bör komma ihåg att den judiska delen skulle ha kommit att ha en nästan lika stor andel arabisk befolkning som judisk befolkning. Många påstår nämligen att den judiska delen var orättvis på grund av att judarna inte ägde all mark, men man glömmer att det också skulle ha kommit att bo araber där. Dessutom bestod en betydande del av den judiska delen av den inte odlingsbara Negev-öknen. Således var delningsplanen från 1947 helt rättvis.

Judarna godkände delningsplanen från 1947 – araberna gjorde det inte utan gick till attack mot Israel som hade utropat sig självständigt. De landområden som Israel erövrat sedan dess har endast erövrats i FÖRSVARSKRIG, inte i erövringskrig!

Summa sumarum: även judarna har rättigheter i Mellanöstern! Eftersom de är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika har de också rätt till en egen stat där. Denna stat är inte mindre legitim än andra stater. Israel har all rätt att finnas till och Israel har all rätt att finnas till i lugn och säkerhet. Även den arabiska/muslimska världen måste acceptera och erkänna det judiska folkets rättigheter i Mellanöstern och Nordafrika. Den arabiska/muslimska världen måste acceptera och erkänna Israel. Utan ett sådant accepterande/godkännande kan ingen varaktig fred uppnås i Mellanöstern.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/oroligheter-i-jerusalem-infor-minnesdag

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/pojke-dodad-under-brak-i-jerusalem_6164665.svd

http://svt.se/2.22584/1.2425738/pojke_dodad_under_brak_i_jerusalem

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.626621-pojke-dodad-under-brak-i-jerusalem

http://hd.se/utrikes/2011/05/14/pojke-dodad-under-brak-i-jerusalem/

http://www.dn.se/nyheter/varlden/en-dodad-i-valdsdad-under-sorgedag

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/en-dodad-i-valdsdad-under-sorgedag_6165645.svd

http://hd.se/utrikes/2011/05/15/en-dodad-i-valdsdad-under-sorgedag/

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.627177-en-dodad-i-valdsdad-under-sorgedag

Vad är det för brott Israel har begått?

Man kan börja med att konstatera att judarna är ett folk. Det har genetisk forskning bevisat. Det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern. Det har bott judar i Nordafrika och i Mellanöstern sedan långt tillbaka i tiden. Således borde det vara helt rimligt att också judarna har rätt till ett eget land i Mellanöstern. Araberna har ju uppenbarligen denna rätt – de har ju flera länder.

Efter att det Osmanska riket slutade existera grundades flera länder – varav Israel bara är ett. Palestina är namnet på territoriet. Något självständigt land vid namn Palestina har aldrig funnits.

Det fanns ett beslut om att ett hemland för det judiska folket skulle grundas i Palestinamandatet. År 1947 rekommenderade FN en delning av territoriet i en judisk och en arabisk stat:

En del menar att delningen var orättvist. Kolla den vänstra bilden som visar vilka områden judarna hade köpt. Det man har köpt det äger man, eller hur? Den högra bilden visar delningsförslaget. Den judiska delen skulle ha kommit att ha en arabisk befolkning på 400 000 – 500 000 och en judisk befolkning på lite över 500 000. En betydande del av det judiska landet skulle  komma att bestå av den obeboeliga Negev-öknen. En del protesterar med att säga att judarna inte ägde all mark – bara några procent. Men på de områden som inte ägdes av judarna bodde araberna… Orättvist?

Judarna godkände delningen och utropade sig självständiga. Araberna förkastade förslaget och gick till krig mot den nya judiska staten. Detta var ett försvarskrig och den palestinska ledaren var god vän med Hitler, så judarna hade all anledning att se till att vinna kriget. Och det gjorde de.

År 1967 var det dags igen. Israel attackerades av sina grannar. Kriget föregicks av truppförflyttningar till den israeliska gränsen och dessutom hade arabgrannarna en ytterst hotfull retorik. Israel vann kriget och överlevde således. Nästa gång grannarna försökte utplåna Israel var år 1973, men det lyckades inte.

Israel har fått utstå blodig terror från närliggande områden (södra Libanon, Västbanken, Gazaremsan) under de senaste årtiondena i form av raketattacker och självmordsbombningar. Det enda Israel hittills gjort är att landet har försvarat sig. Det blir fred när Israel lämnas i fred. Så enkelt är det.

Det finns självklart inga perfekta länder. Således är inte Israel heller något perfekt land även om en del förväntar sig att Israel skulle vara det. Säkerligen har landet begått fel och misstag, men vilket land skulle inte göra det.

Många har fått för sig att terrorn mot landet beror på att Israel behandlat palestinierna illa, men då glömmer man att både israeler och palestinier en dag rörde sig helt fritt i hela området mellan floden och havet. Sedan kom terrorismen vilket medförde säkerhetsarrangemang som bland annat tog uttryck i begränsad och reglerad rörelsefrihet. Detta har kommit att kallas ”förtryck av palestinierna” av en del, men sanningshalten i en sådan beskrivning är lika med noll.

Terrorn från Gazaremsan lär ska bero på blockaden och ”ockupationen”. Fråga inte mig hur det är möjligt då Israel lämnade Gazaremsan år 2005 – som en vänlig gest mot palestinierna. Då fanns det varken blockad eller ockupation. Tacket var att Hamas tog makten i Gazaremsan och sedan dess har raketbeskjutningarna ökat. Minskad ”ockupation” – ökad raketbeskjutning. Helt tvärtemot vad diverse vänsternissar påstår. (Gissa varför Israel inte föredrar att dra sig ur Västbanken.)

En del benämner Israels försvarskrig mot terrorn med diverse ord och uttryck: brott mot internationell rätt, folkmord, massaker osv. (låt fantasin flöda fritt). Tydligen var terrorn inte det värsta, utan Israels försvar. Hur det kan komma sig är och förblir ett mysterium.

Under de senaste dagarna har raketer och granater skjutits från Gazaremsan med en sådan intensitet att man tappat räkningen. Idag regnade det granater som innehöll fosfor – i strid mot folkrätten naturligvis, men det är ingen som gnäller, ty det är bara när Israel försvarar sig som man ska gnälla.

Fortsätter raketskjutandet så kan det bli aktuellt med ett nytt Gazakrig – eller en ny massaker som somliga skulle välja att kalla det. Hamas är nämligen inte en organisation skapad av Moder Teresa. De gömmer sig bland civila och struntar i allt som har med moral att göra. Detta gör de för att det ska vara så svårt som möjligt för Israel att försvara sig.

Vad mer kunde man säga? Ja vet inte. Men en sak är säker: det blir fred när Israel lämnas i fred. Och detta enda brottet Israel begått är att landet har försvarat sig. Så enkelt är det.

(Senaste nytt: det har skjutits 15 granater från Gazaremsan idag och Hamas säger sig önska lugn – samma organisation som sköt 50 raketer i lördags. Är det någon annan än jag som upplever att detta budskap är något motstridigt?)

Läs mera om hur israeler och palestinier en dag rörde sig helt fritt i området mellan floden och havet.

Läs mera om fosforgranater.

Kolla den växande listan som ingen gnäller över.

Läs mera om Hamas på engelska.

En läsvärd artikel: Libyen och Gaza – samma andas barn?

Läs mera i svenska tidningar:

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/manga-skadade-vid-jerusalemexplosion_6033781.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kraftig-explosion-i-centrala-jerusalem

http://hd.se/utrikes/2011/03/23/flash-explosion-i-jerusalem/

http://gp.se/nyheter/varlden/1.580187-manga-skadade-vid-jerusalemexplosion

http://gp.se/nyheter/varlden/1.580166-explosion-i-jerusalem

http://svt.se/2.22584/1.2369882/explosion_i_jerusalem

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?ID=253361

http://www.aftonbladet.se/incoming/article12773898.ab

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.580187-en-dod-vid-bombdad-i-jerusalem

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=253380

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=253381

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=253374

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=253373

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=253369

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=253352

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=253351

http://www.dn.se/nyheter/varlden/israel-hotar-med-hamnd

http://www.bt.se/nyheter/tt_utrikes/en-dod-vid-bombdad-i-jerusalem(2519922).gm

http://www.bt.se/nyheter/kvinna-dodades-i-bombdad-i-jerusalem(2535550).gm

http://www.dn.se/nyheter/varlden/nya-flygrader-mot-gaza-1

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/nya-flygrader-mot-gaza_6035035.svd

http://svt.se/2.22584/1.2370589/nya_flygrader_mot_gaza

http://www.bt.se/nyheter/tt_utrikes/nya-flygrader-mot-gaza(2545179).gm

http://hd.se/utrikes/2011/03/24/nya-flygrader-mot-gaza/

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.580692-nya-flygrader-mot-gaza

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=253421

Carl Bildt ska ut och resa igen

Carl Bildt ska resa till Mellanöstern igen på lördag. Då kommer förstås också fredsprocessen mellan Israel och palestinierna att vara på dagordningen.

Vad är det som hindrar en fred mellan Israel och palestinierna?

Idag cirklar debatten om fredsprocessen i stor utsträckning kring orden ockupation, bosättningar och bosättare.

Det judiska folket är ett folk, detta har genetisk forskning bevisat, och de härstammar från området där Israel idag finns. Det judiska folket tillhör alltså ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och är ett element i demografin där. Efter det Osmanska rikets sönderfall grundades många länder varav Israel är ett. Eftersom araberna har flera länder, så har också det judiska folket rätt till ett land där.

År 1947 rekommenderade FN en delning av Palestinamandatet i två delar; en judisk stat och en arabisk stat. Det bodde också judar i den arabiska delen, vilket skulle ha betytt att den hade kommit att ha en judisk minoritet. Men som vi vet accepterade araberna inte delningsförslaget, utan gick till attack mot Israel som hade utropat sig självständigt. Detta slutade med att de judar som bodde på Västbanken fördrevs eller dödades och det blev ett förbud för judar att bo där. Alla dessa händelser borde förstås vara olagliga, eller hur?

Västbanken heter egentligen Judéen och Samarien och var hjärtlandet i de judiska rikena som fanns i området före vår tideräknings början. Idag betraktas den judiska närvaron på Västbanken som ett hinder för freden, men det tas inte i beaktande att den enda tidpunkten då judar inte fått bo där var mellan 1948 och 1967. Sedan när har det blivit berättigat att begränsa judars boende och byggande på Västbanken, alltså Judéen och Samarien?

Bosättningsfrågan framställs som om Västbanken skulle vara full av israeliska bosättningar, men så är inte fallet. De israeliska bosättningarna utgör bara några få procent av Västbankens yta.

När det talas om fredsprocessen och hinder för fred måste dessa fakta tas i beaktande, men det verkar som om de nu inte är med på bordet alls.

När det talas om vad som hindrar en fred, så glöms det bort att det palestinska ledarskapet är förpliktigat att motarbeta all form av terrorism. Detta innebär att samla in olagliga vapen och sluta glorifiera terrorister. Glorifiering av terrorister förekommer fortfarande. Det förekommer att t.ex. gator benämns efter terrorister.

På Gazaremsan finns terrororganisationen Hamas samt ett antal andra liknande organisationer. Raketer och granater skjuts varje vecka in i södra Israel.

Det verkar som att allt detta överhuvudtaget inte tas i beaktande när man talar om vad som utgör hinder för en varaktig fred.

Det har sedan länge talats om att Israel ska behålla de största bosättningarna. Varför måste då byggandet i dessa begränsas? Och som sagt: när har det blivit förbjudet för judar att bosätta sig var som helst i Mellanöstern, Västbanken inkluderad? Det bor nämligen över en miljon araber i Israel.

Faktum är att det inte finns någon som helst balans i diskussionerna om fredsprocessen. Det kan helt enkelt inte vara så att judars boende och byggande på Västbanken regleras för all framtid p.g.a. att Jordanien ockuperade Västbanken mellan 1948 och 1967 och förbjöd judar att bo där. Och man kan inte bortse från det att det palestinska ledarskapet inte uppfyllt kravet att motarbeta terrorism.

Har Carl Bildt tänkt på allt detta?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/bildt-till-mellanostern-igen

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/bildt-till-mellanostern-igen_5966179.svd

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=249400

http://hd.se/utrikes/2011/02/24/bildt-till-mellanostern-igen/

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.558479-bildt-till-mellanostern-igen

Är Israel en legitim stat?

Landet Israel är ständigt aktuellt och konflikten i Mellanöstern är också ständigt aktuell. Ett fenomen som har med detta att göra är att staten Israels existens ifrågasätts, vilket har blivit allt vanligare på senare tid. Man brukar höra att sionister flyttade till Palestina, stal mark, fördrev palestinierna, grundade staten Israel och nu utövar ett förtryck av de palestinier som blev kvar. Man målar upp staten Israel som om denna vore en av de allra värsta skurkstaterna i världen.

Men dessa påståenden bygger helt och hållet på osanningar. Detta är i sig inget problem, eftersom det är möjligt att bringa klarhet i en fråga där det råder förvirring p.g.a. att man byggt sin uppfattning och sitt ställningstagande på osanningar. Detta kan ske genom att man tar till sig klargörande information. Men när det gäller Israel så är det många som inte är mottagliga för fakta. Man har helt enkelt bestämt sig för att tro på en historiebeskrivning som bygger på osanningar och dessutom har man i många fall valt att sprida denna felaktiga historiebeskrivning. Detta är förstås problematiskt i många avseenden.

Eftersom Israel är ett judiskt land, så förekommer det inte bara osanningar om Israel utan också om det judiska folket och särskilt om det judiska folkets historiska koppling till det område där Israel idag finns. Det finns sådana som går så långt som att ifrågasätta det judiska folkets existens och påstår att detta folk skulle vara mer eller mindre påhittat. Faktum är dock att genetisk forskning klart och tydligt påvisat att det finns ett judiskt folk, vilket bevisar att judarna inte är en grupp människor med en gemensam religion, utan att judarna verkligen utgör ett folk.

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet började judar återvända till området där Israel idag finns. Området var inte helt tomt på folk, men inte heller väldigt tättbefolkat. År 1881 bodde där 457 000 människor, varav 400 000 var muslimer och 13 000 – 20 000 judar. Det har aldrig funnits en självständig stat vid namn Palestina, utan detta är endast namnet på territoriet ifråga. Efter det Osmanska rikets sönderfall bildades flera länder varav Israel bara är ett.

Det judiska folket är ett element i demografin i Mellanöstern. Det har bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under lång tid. Detta talar för att också det judiska folket borde ha rätt till ett eget land i Mellanöstern. Araberna har ju redan flera länder.

Ifrågasättandet av Israels existens är helt grundlöst. Eftersom det judiska folket är ett element i demografin i Mellanöstern, varför skulle de då inte få ha ett eget land där? Ett annat argument som talar för ett eget hemland för det judiska folket i Mellanöstern är att judarna förföljts i hög grad under historien. Regeringarna i de länder där de bott har inte tagit hand om sina judiska minoriteter.

När judar i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet började återvända till de områden varifrån de härstammar, så köpte de marker och byggde bosättningar vid sidan av den arabiska befolkningen. Således är påståendet att judarna skulle ha stulit marker helt grundlöst.

Det fanns ett beslut om att ett hemland för det judiska folket skulle grundas i det brittiska Palestinamandatet. År 1947 rekommenderade FN en delning av Palestina i en arabisk och en judisk stat. Judarna godkände förslaget, araberna förkastade det och gick till krig mot Israel som hade utropat sig självständigt.

En del menar att delningen av territoriet var orättvist, vilket är ganska svårt att förstå om man bildar sig en helhetsuppfattning på basen av fakta. Den judiska delen skulle ha kommit att ha en judisk befolkning på lite över 500 000 och en arabisk befolkning på 400 000 – 500 000 människor. Ett vanligt argument som man använder sig av när man påstår att delningen var orättvis är att judarna ägde endast några procent av den mark som var tänkt att bli en judisk stat. Men den judiska staten skulle också ha haft en betydande arabisk befolkning och dessutom skulle den judiska staten delvis ha bestått av den obeboeliga Negev-öknen. Bilden nedan visar områdena som judarna ägde (vänster) och delningsförslaget (höger).

Tar man alla dessa fakta i beaktande, så borde det framstå som helt klart och tydligt att Israel är en helt legitim stat. Området hade ingen utnämnd ägare, utan det var en del av området där det Osmanska riket hade funnits. Efter det Osmanska rikets sönderfall ritades kartan om och Israel är ett land bland alla länder som då kom till.

Israels yta är under 1 % jämfört med de ytor som araberna förfogar över. Judarna godkände delningsförslaget år 1947 – araberna gjorde det inte utan gick till krig mot Israel. Sedan dess har konflikten bara fortsatt. Den handlar inte om landområden utan om arabvärldens svårighet att acceptera en judisk stat i sitt grannskap.