Netanyahus tal på AIPAC – måste ses!

Netanyahus AIPAC-tal:

Källor/mera information:

• Netanyahu’s speech at AIPAC (plus video)
• Netanyahu: I Won’t Allow Iran to Have a Nuclear Weapon

Vem är villig att sätta sig vid förhandlingsbordet?

Citerar en kommentar på Newsmill:

Den 31 mars 2009, samma dag som Binyamin Netanyahu bildade den nu sittande regeringen, uppmanade han den palestinska myndighetens styrelseordförande Mahmoud Abbas att återuppta fredsförhandlingarna med Israel. Abbas ignorerade uppmaningen.

Den 4 juli 2010 sa Binyamin Netanyahu, ”Låt mig än en gång ta tillfället i akt och uppmana president Abbas att möta mig ansikte mot ansikte och inleda direkta fredsförhandlingar.” Abbas ignorerade uppmaningen.

Den 21 juli 2011 intervjuades Binyamin Netanyahu på TV-kanalen al-Arabiya och sa, ”Jag är villig att i detta ögonblick sätta mig ner med president Abbas och förhandla villkorslöst.” Abbas ignorerade inviten.

Den 26 juli 2011 laddade Binyamin Netanyahu upp en video på YouTube i vilken han önskade alla världens muslimer glad ramadan. Han tog även tillfället i akt att uppmana Mahmoud Abbas att ”sätta sig ner och förhandla med mig, villkorslöst, här och nu.” Abbas ignorerade inviten.

Den 5 september 2011, under en gemensam presskonferens med Belgiens premiärminister Yves Leterme, upprepade Binyamin Netanyahu sin uppmaning till Mahmoud Abbas att återvända till förhandlingsbordet. ”Han kan komma till Jerusalem, jag kan åka till Ramalla, eller också kan vi båda åka till Bryssel,” föreslog han. Abbas ignorerade Netanyahus inbjudan.

Den 23 september 2011, under sitt tal inför FN:s Generalkonferens, sa Netanyahu, ”President Abbas, jag sträcker ut min hand – Israels hand – i fred. Jag hoppas att du vill ta emot den handen.” Abbas tog inte emot den.

Den 18 januari 2012, i sitt tal i den portugisiska synagogan i Amsterdam, sa Binyamin Netanyahu, ”Jag har varit tydlig från dag ett att jag är beredd att möta president Abbas var som helst och när som helst för att förhandla om fred. Jag vill göra detta tydligt även idag: Jag välkomnar honom att sätta sig ner och förhandla om fred för våra två folk. President Abbas: gå inte bort från freden; fortsätt förhandlingarna.” Abbas gick bort från freden och slöt istället ännu ett försoningsavtal med den antisemitiska och öppet folkmordiska terroristorganisationen Hamas.

Tre av Sveriges största oppositionspartier ljuger och säger PM Netanyahu inte är villig att fredsförhandla. Jag säger, läs innantill och ta reda på fakta innan ni ylar med vargarna!

Källa: kommentar av B Bäckander på Newsmill

UPPDATERING: Kommentaren ser ut att innehålla ett utdrag ur ett inlägg på Paul Widéns blogg!

Video: Den så kallade fredsprocessen i ett nötskal

Israel and the Palestinians: ”No” is the Real Obstacle to Peace from AJC on Vimeo.

Vem som vill ha fred och vem som inte verkar vilja ha fred

Tio kluriga frågor

1. Palestinierna blev erbjudna en stat i och med delningsförslaget 1947, men de tackade nej. Varför?
2. En palestinsk stat hade kunnat grundas mellan 1948 och 1967, men detta gjordes inte. Varför?
3. I och med Osloavtalet fick palestinierna områdena A och B på Västbanken mot ett villkor att all terror skulle upphöra. Men terrorn upphörde inte. Varför?
4. År 2000 blev palestinierna erbjudna en stat, men Arafat förkastade förslaget. Varför?
5. Likaså blev palestinierna erbjudna en stat år 2008, men de tackade nej även denna gång. Varför?
6. Under flera år förhandlade palestinierna med Israel fastän byggandet i de så kallade bosättningarna pågick. Men vid ett skede blev ett byggstopp i bosättningarna plötsligt ett förhandsvillkor för förhandlingar. Varför?
7. Hösten 2009 införde Benjamin Netanyahu ett tiomånader långt byggstopp. Dock var det så att Abbas anlände till förhandlingsbordet först i slutet av denna tiomånadersperiod och först efter påtryckningar från omvärlden. Varför?
8. De allra största bosättningarna, där långt över hälften av bosättarna bor, kommer att införlivas i Israel i ett kommande fredsavtal i utbyte mot att motsvarande landområden ges till palestinierna. Trots detta kräver Abbas ett byggstopp. Varför?
9. Abbas kräver en palestinsk stat, men vägrar erkänna Israel som judisk stat. Varför?
10. Konflikten har pågått i många årtionden och både palestinier och israeler har självklart lidit. Således borde en fredlig lösning vara i allas intresse. Trots detta krånglar Abbas till situationen ännu mera genom att ställa absurda förhandsvillkor för förhandlingar. Varför?

D1 D2 D3 D4 D5 D6 D7 DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN5 DN6
SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 Svt1 Svt2 Svt3 Svt4 Svt5 Svt6 Svt7 Svt8
GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 GP6 GP7 GP8 GP9 GP10 GP11 HD1 HD2 HD3 HD4 HD5 HD6 HD7 HD8 HD9 HD10

Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
Alla kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas. Alla kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså. Alla kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också. Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen tas bort.

Clinton kör med det klassiska ”skyll alltid allt på Israel och blunda för den palestinska terrorismen”

DN.se skriver om att den förre amerikanska presidenten Bill Clinton sagt att det är Netanyahus fel att det inte blivit fred mellan Israel och palestinierna. Det är bekant att denna konflikt beskrivs mycket ensidigt, men det är ändå lite förvånande att till och med Clinton beskriver konflikten så här ensidigt.

Situationen idag är självklart inte sig lik den som rådde för 10 år sedan – och det gäller båda sidorna. Mycket har hänt sedan dess, också i Israel. Men folk vill så gärna skylla allt på Israel. Den huvudsakliga orsaken till att vi inte fått se en fred mellan Israel och palestinierna är den palestinska terrorismen. Det blev en andra blodig intifada som dödade omkring tusen israeler och skadade tiotusentals. Och det blev raketattacker från Gazaremsan. Man behöver inte hålla med om allt när det gäller Netanyahu, men han har i alla fall insett att det inte blir fredligare och lugnare fastän man ger palestinierna större frihet att styra över sig själva, något som har varit tänkt att med tiden leda till en statsbildning.

Vem är det alltså som har rört sig bort från en fredlig samsyn, Netanyahu eller den palestinska sidan? Självklart är det den palestinska sidan. Under det senaste årtiondet har vi sett en andra intifada samt ett raket- och granatregn från Gazaremsan, fastän palestinierna fick sitt självstyre under 1990-talet och fastän Israel drog sig helt och hållet ur Gazaremsan år 2005.

Det är hårresande att också Clinton drabbats av en sådan här total blindhet och förvirring.

Läs också:

• Varför kan ett Palestina inte erkännas?

DN1

Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
Alla kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas. Alla kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså. Alla kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också. Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen tas bort.

Netanyahu förnyar inbjudan till nya direkta fredssamtal – TT knäpptyst

I Sverige ska folk inte känna till att det är det palestinska ledarskapet som vägrar föra fredssamtal och att det är Israel som önskar fredssamtal. I Sverige ska det heta att Israel på alla sätt vägrar föra fredssamtal medan palestinierna önskar fredssamtal. I Sverige blir allting tvärtom i jämförelse med hur det ligger till i verkligheten. Till och med högt uppsatta politiker lever i denna uppochnedvända värld.

Tittar man lite omkring sig kan man dock märka andra tongångar. AFP publicerade en nyhet med rubriken ”Netanyahu renews call for direct peace talks” igår. Men TT har inte fastnat för denna nyhet eftersom den inte passar in i deras agenda. I Sverige ska det ju heta att det är Israel som vägrar föra fredssamtal. Denna felaktighet har etsat sig fast i Svenssons sinne. Svensson är grundlurad.

(Palestina)vänstern skriker förstås att det är de fruktansvärda bosättningarna som gör att inga fredssamtal kan föras, men de glömmer förstås att fredssamtal har förts tidigare medan man byggt hus i de så kallade bosättningarna. Sedan är det ju faktiskt så att själva bosättningsfrågan är en av de frågor som ska lösas genom just förhandlingar…

Det är självklart inte första gången Netanyahu uppmanar till fredssamtal. Han gjorde det t.ex. den 26 juli i en ramadanhälsning på YouTube:

Och så här lät det i mars:

In regards to the larger question of peace with the Palestinian Authority, Netanyahu said that “peace requires two to tango. I said to Abu Mazen who was flying around in the world – the Palestinian president – I said, don’t fly around the world. You want to make peace? Ramallah, where you sit, is 10 minutes away from Jerusalem where we’re sitting right now. I’m willing to come to you. You can come here. Let’s sit down, shut the room, you know, basically sit down until smoke comes out. That’s the way you make peace. That’s how we made peace with Egypt. That’s how we made peace with Jordan.” (källa Arutz Sheva)

Detta är så otroligt pinsamt. I Sverige finns det ett stort intresse för konflikten mellan Israel och dess grannar, men man är inte informerad utan lever i en uppochnedvänd värld. Sedan har man dessutom mage att utnämna sig själv till expert och uttala sig i en fråga man inte vet något om. Kan det bli värre?

”Palestinas” president och talsvårigheterna

Visst är det märkligt. Det finns många arabiska länder och dessa länder kallar man arabiska. Även i Israel. Då borde det förstås vara helt rimligt och självklart att även arabvärlden skulle kalla Israel judiskt. Men det verkar vara svårare än man skulle tro.

Benjamin Netanyahu har flera gånger sagt att Abbas måste erkänna Israel som den judiska staten. Det gjorde han senast i juni:

”I understand that we will have to have a historic compromise which is very painful, so I stood before my people, the people of Israel, and I said numerous times that I will accept a Palestinian state. Now President Abbas must stand before his people and he has to say these six words, ‘I will accept the Jewish State.’” (Källa: Netanyahu: Abbas, Just Say the Six Words)

I höstas sade Netanyahu att han kan tänka sig att förlänga byggstoppet i bosättningarna om det palestinska ledarskapet erkänner den judiska staten…

”If the Palestinian leadership will unequivocally say to its people that it recognizes Israel as the national state of the Jewish people, I will be ready to convene my Cabinet and ask for another moratorium on building. Just as the Palestinians expect us to recognize their state, we expect reciprocal treatment.” (Källa: Netanyahu Ready to Extend ‘Freeze If Abbas Calls Israel ‘Jewish’)

…men det tog inte länge förrän Abbas avböjde.

Talsvårigheterna som ”Palestinas” president verkar ha har också spelats in på film, så det finns bevismaterial.

Så vad lär vi oss av detta? Jo, att palestinierna kräver en PALESTINSK stat omedelbart – helst redan igår, men de har stora problem med att erkänna Israel som den JUDISKA staten. Bara så där på tal om ”hinder för freden”. Inte ens palestinavänstern klagar.

Varför ”Palestina” inte är moget

FN:s säkerhetsråd planerar en debatt om möjligheten för ”Palestina” att bli medlem i FN. Debatten ska hållas i slutet av juli. Men det finns många problem. Och de är stora.

• Israel har utsatts för blodig terror från närliggande områden efter varje gång de gett större frihet och ökade rättigheter åt palestinierna. Det blev en andra intifada fastän palestinierna fick självstyre och raketbeskjutningen avtog inte, utan snarare ökade, fastän Israel drog sig ur Gazaremsan.
• Man glorifierar terrorister fortfarande.
• Eftersom det bor en betydande arabisk befolkning i Israel borde det vara rimligt med en judisk befolkning i ett eventuellt framtida ”Palestina”. Det har nämligen bott judar på området som idag kallas Västbanken sedan mycket långt tillbaka i tiden. Men det palestinska ledarskapet har gjort klart att inga judar ska få bo där.
• Två nära grannar måste kunna föra en dialog – även om man har mycket olika uppfattningar om saker och ting och även om man skulle vara lite sur och besviken på varandra. Det palestinska och det israeliska ledarskapet för inga som helst direkta förhandlingar nu eftersom det palestinska ledarskapet hittills dragit sig ur alla förhandlingar.
• Man har inte fullföljt de åtaganden man har varit skyldig att vidta enligt Oslo-avtalen, nämligen erkänna Israels rätt att existera, upphöra med terrorism, se till att terrorister avväpnas och hindras i sin verksamhet, samarbeta med Israel för att få fast dem samt gå in för fredsfostran i skolorna.
• ”Palestinas” demokratiska processer har stora problem.

Det är en självklarhet att även palestinierna ska ha frihet, rättigheter och mänskliga rättigheter och det är självklart att det också behövs människor som arbetar för det och som sympatiserar med palestinierna. Under 1970- och 1980-talen kunde palestinierna röra sig fritt i hela Israel och mellan 1967 och 1993 hade palestinierna det väldigt bra jämfört med nuläget.

Idag finns endast 16 vägspärrar på Västbanken och dessutom är de flesta av dessa öppna hela tiden. De stängs bara om man får underrättelseinformation om att någon eller några med onda avsikter rör sig vid en vägspärr. Denna frihet har gjort att man på Västbanken fritt kan ta sig från Jenin i norr till Hebron i söder. När det gäller Gazaremsan har Israel hela tiden släppt in varor och mängden varor som släpps in har ökat under senare tid. Sjuka från både Västbanken och Gazaremsan får vård i Israel. De begränsningar som finns gällande palestiniers rörlighet beror på säkerhet.

De palestinska araberna förtjänar ett bättre ledarskap, ett ledarskap som inte bara ställer krav, utan som också är villigt att ge någonting i utbyte mot den frihet och de rättigheter Israel försökt ge åt palestinierna och inte svarar med mera terror och mera våld.

”Palestina” är helt enkelt inte moget. Men ser palestinasympatisörerna detta? Och är de villiga att kritisera den palestinska sidan?

DN 1 DN 2 DN 3 DN 4 DN 5 DN 6 DN 7 SvD 1 SvD 2 SvD 3 SvD 4 SvD 5 SvD 6 D 1 D 2 D 3 Svt 1 Svt 2 Svt 3 GP 1 GP 2 GP 3 GP 4 GP 5 HD 1 HD 2 HD 3 HD 4 HD 5

En palestinsk stat i fokus – men hur är det med freden?

När det gäller Israel/Palestina-konflikten ligger fokuset på skapandet av en palestinsk stat, medan själva freden har hamnat i bakgrunden.

Hittills har det uppstått mera våld och terror fastän palestinierna fått ett ökat självbestämmande. Palestinierna fick självstyre under 1990-talet och år 2005 drog sig Israel helt och hållet ur Gazaremsan. Men det blev en andra, blodig intifada och raketbeskjutningen från Gazaremsan intensifierades.

Fokuset ligger på skapandet av en palestinskt stat, men själva fred(lighet)en verkar man ha glömt bort. Utifrån historien kan man konstatera att grundandet av en palestinsk stat inte kommer att skapa fred. Det har nämligen inte blivit fredligare fastän palestinierna fått ökat självbestämmande, utan det är helt tvärtom. Det är snarare så att en palestinsk stat kan skapas först när fred föreligger.

I en allt större krets anser man att Israel hindrar en varaktig och slutlig fred, medan man inte alls verkar se att också den palestinska sidan har ett ansvar. I en allt större krets anser man också att Israel med alla medel försöker hindra att en palestinsk stat grundas. Men man verkar inte se att det uppstått mera våld och terror fastän man gett ett ökat självbestämmande till palestinierna och att palestinierna också har ett ansvar. Ingen verkar dock tala om detta ansvar. Om palestinierna vill ha en egen stat bör de också göra någonting för det.

Varför knyter inte det palestinska ledarskapet en nära kontakt med det israeliska ledarskapet?

Varför samlar den palestinska myndigheten inte in alla olagliga vapen?

Varför slutar inte den palestinska myndigheten med att glorifiera terrorister?

Varför slutar man inte upp med att visa kartbilder över Palestina där hela Israel är Palestina?

Varför erkänner man inte Israels rätt att existera?

Varför ger inte Hamas upp sitt mål att utplåna Israel och förnyar sig i stället?

Menar man verkligen att allt detta kommer att ordna sig så fort en palestinsk stat är utropad och erkänd?  Är det inte så att allt detta först måste vara ordnat och att man först sedan kan tänka sig att grunda en palestinsk stat?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/abbas-tackar-ja-till-nya-fredssamtal

http://www.dn.se/nyheter/varlden/abbas-tveksam-till-fredsforhandlingar

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_6219797.svd

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.644885-abbas-tackar-ja-till-nya-fredssamtal

http://hd.se/utrikes/2011/06/04/abbas-tackar-ja-till-nya/

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?ID=263411