Mycket allvarligt att SD vill förbjuda religiöst grundad omskärelse samt import av kosherslaktat kött

4 kommentarer


Att SD vill förbjuda religiöst grundad omskärelse samt import av kosherslaktat kött är mycket allvarligt. Mera om det på min andra blogg ”Toms reflektioner”:

Läget i Sverige blir alltmer alarmerande, men makthavarna håller till i maktens korridorer långt borta från verkligheten och verkar inte vilja veta av någonting

18 kommentarer


Den här bloggen handlar främst om konflikten mellan Israel och dess grannar. Emellanåt har fenomen som är relaterade till Sverige också behandlats, exempelvis antisemitismen i Sverige. Fastän bloggen har ett tydligt uttalat tema drar jag mig inte för att skriva om andra ämnen om jag känner för det. Det här blogginlägget är ett sådant.

Under de senaste månaderna har jag surfat runt på nätet och läst och kollat. Jag har velat ta reda på var Sverige ligger till idag. Under min resa har jag lagt märke till mycket, men det mesta är sådant som gjort mig oroad.

Allting jag lagt märke till kan sammafattas i ett ord: missnöje. Jag har lagt märke till att det finns ett starkt missnöje mot såväl politikerna som mot journalistkåren och att detta missnöje växer. Jag har lagt märke till att den ”vanliga” människan i Sverige – alltså mannen (och kvinnan) på gatan – känner oro.

Oro är en av de vanligaste negativa känslorna, men den oro jag lagt märke till är en oro över det som kan anses vara normalt. Det finns problem i Sverige idag och den ”vanliga” människan märker dessa problem och känner av dem. Detta är förstås helt självklart och naturligt.

Jag har också lagt märke till att folk känner otrygghet. Ett program som varit av stor betydelse för mig när det gäller att förstå den situation Sverige befinner sig i idag är Uppdrag gransknings reportage från Göteborgsförorten Backa. Programmet handlar om de skjutningar och bilbränder som ägt rum där. Narkotika, vapen, ammunition och sprängmedel har beslagtagits.

I Malmö sker det dödsskjutningar och det verkar som att polisen har stora problem med att klara upp dessa brott. Det är förstås allvarligt att så många dödsskjutningar skett i Malmö, men det är också allvarligt att polisen har problem med att klara upp dessa brott.

Sverige har uppfattats som ett harmoniskt, tryggt och lugnt land. Man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig att bilar bränns och att folk skjuts till döds i ett land som hittills uppfattats som tryggt, lugnt och harmoniskt. Något är verkligen på tok i Sverige då det ser ut så här. Självklart känner folk oro och otrygghet!

År 2004 varnade Folkpartiet för det som idag sker i Sverige. Idag finns det över 150 så kallade utanförskapsområden. För att ett område ska klassas som ett utanförskapsområde måste det uppfylla vissa kriterier. Färre än 60 % av de boende i området mellan 20 och 64 år ska arbeta. Samtidigt ska skolresultaten eller valdeltagandet i området ligga på ”en uppseendeväckande låg nivå”, där färre än 70 % av eleverna lämnar skolan utan att uppnå kunskapsmålen eller att färre än 70 % av de röstberättigade utnyttjar sin rätt att rösta.

År 1990 fanns det tre utanförskapsområden och till och med år 2004 hade de ökat till 136 stycken!! ”Görs inget kommer de här områdena snart att bryta sig loss. Kravaller kan uppstå, människor kan bli skjutna. Vi kan inte blunda för det här längre”, sade Mauricio Rojas år 2004. Och vad är det som sker idag? Jo, folk skjuts till döds i Malmö…

Att läget försämrats så här kraftigt i Sverige på relativt kort tid är mycket allvarligt. Det är mycket allvarligt att antalet utanförskapsområden ökat från tre stycken till över 150 stycken på 22 år! Hur kan makthavarna ha låtit detta ske?! Det som skett har skett, men det mest allvarliga är makthavarnas passivitet inför detta stora och allvarliga problem. Att det finns över 150 utanförskapsområden borde få alla röda lampor att blinka och alla alarmsystem att börja tjuta, men det rådande läget i Sverige verkar inte oroa dem som trampar i maktens korridorer. Någonting kraftullt borde göras och behöver göras omgående.

Många av utanförskapsområdena är invandrartäta områden. Är det så här Sverige tar hand om sina flyktingar och invandrare?

Sveriges största problem idag är makthavarnas oförmåga (ovilja?) att se verkligheten. Folk känner missnöje, oro och irritation och har frågor. Ilskan mot makthavarna ökar. Är det någon som tar folkets oro och frågor på allvar?

Folk har också frågor och undringar om invandringen. Invandringen är den största och mest genomgripande förändring det svenska samhället gått igenom under de senaste årtiondena och därför är det en självklarhet att den berört och berör människorna på gräsrotsnivå: lärare, socialsekreterare, sjukvårdspersonal och poliser.

I Sverige har det gått så långt att man i rent missnöje eller ren desperation röstat på Sverigedemokraterna – ett parti med en tvivelaktig bakgrund och ett tvivelaktigt och ofärdigt partiprogram – eftersom man upplever att ens oro inte tagits på allvar av de etablerade partierna och att man inte fått svar på sina frågor och undringar.

Folk har svårt att lufta invandringen – den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid – i rädsla för att bli kallad rasist eller främlingsfientlig. Det borde vara en självklarhet att den största och mest genomgripande förändringen det svenska samhället genomgått under de senaste årtiondena väcker frågor och undringar och att folk har ett behov av att få lufta och diskutera den.

Det finns alltså över 150 utanförskapsområden idag och när det gäller detta måste också journalistkårens handlande ifrågasättas. Journalisternas uppgift är att bevaka makten, men man kunde säga att största delen av den svenska journalistkåren blivit en del av makten. När har du senast sett en tidningsartikel som t.ex. berättat att utanförskapsområdena har ökat från tre stycken till över 150 på drygt 20 år och som granskat och kritiserat makthavarna angående detta?

Källor och mera information:

Och de fortsätter att hacka på Sverigedemokraterna

30 kommentarer


Det som skett i Norge är mycket tragiskt och overkligt. Alla har berörts och frågar sig hur något så här djupt tragiskt har kunnat hända.

Debatten som en följd av dessa händelser är i full gång – och inte utan orsak. Det behövs en debatt. Debatten handlar om ämnen som mångkulturalism, invandring, Sverigedemokraterna, hat, tolerans och högerextremism eftersom alla dessa ämnen på något sätt är kopplade till händelserna i Norge.

Det är ett faktum att Europa förändrats under de senaste decennierna. På vilket sätt? Jo, på det sättet att man tagit emot utomeuropeiska invandrare.

Vi lever i ett öppet och demokratiskt land där det råder åsikts- och yttrandefrihet. Bland oss finns de som är kritiska till den invandringspolitik som förs. Observera att jag skrev kritiska till den invandringspolitik som förs. Att vara kritisk till den invandringspolitik som förs är inte att vara hatisk, främlingsfientlig eller rasistisk mot invandrare.

Har Sverige en extrem invandringspolitik? Det finns de som menar det. Faktum är i alla fall att omkring 100 000 uppehållstillstånd beviljats varje år de senaste åren, enligt statistik som finns på Migrationsverkets hemsida (enkelt att kolla upp för var och en).

Huruvida detta är extremt eller inte, och i så fall hur extremt är upp till var och en att själv bedöma.

Faktum är i alla fall att det beviljas omkring 100 000 uppehållstillstånd i Sverige varje år. Får man i ett öppet och demokratiskt land som Sverige vara av den åsikten att detta är för mycket?

Jo, de finns de som tycker att det är för mycket. Ska de få tycka så? Ja de ska de få göra (om det är så att det råder åsiktsfrihet i Sverige). (Och som sagt: att tycka så betyder inte att man är hatisk, främlingsfientlig eller rasistisk. Det är inte hatiskt, främlingsfientligt eller rasistiskt att vara av den åsikten att antalet beviljade upphållstillstånd borde minskas.)

Alliansen har inte gett några tecken på att införa en politik som skulle medföra ett minskande av beviljade uppehållstillstånd. Eftersom allt fler på sistone verkar ha bildat sig den åsikten att antalet beviljade upphållstillstånd borde minskas, ja då är frågan vilket parti dessa personer ska rösta på om denna fråga är avgörande för dessa väljare. Alliansen har inte lyssnat på dessa människor. Det är här som Sverigedemokraterna kommer in i bilden för de förespråkar en politik som innebär ett minskande av antalet beviljade uppehållstillstånd.

Det finns många frågor. Två viktiga frågor är i alla fall a) har politikerna frågat det svenska folket om folket vill att det beviljas 100 000 uppehållstillstånd varje år? b) är det möjligt att integrera så mycket folk på så kort tid?

Personligen förhåller jag mig lite skeptisk till Sverigedemokraterna. Varför? Jo, för att de lär ska ha sina rötter – åtminstone delvis – i nynazistiskt tänkande (länk). Å andra sidan finns de som menar att partiet gjort upp med allt detta, så jag vet inte riktigt vad man ska tänka. Ett faktum är att samtliga etablerade partier också någon gång i tiden sysslat med sådant som inte är rumsrent (länk 1, länk 2, länk 3, länk 4). Det hjälper knappast att säga att det skett för länge sedan.

Man får ha olika åsikter om Sverigedemokraterna, men man måste komma ihåg att de blivit populärare eftersom en allt större skara anser att antalet beviljade uppehållstillstånd borde minskas och att inga andra partier för en sådan politik. Därför röstades Sverigedemokraterna in i riksdagen. Men allting har bara blivit riktigt konstigt eftersom etablissemanget behandlat Sverigedemokraternas intågande i riksdagen på ett mycket omoget sätt. Man har inte ens varit redo att ta i Sverigedemokraterna med tång och samtidigt förbisett de som röstat på Sverigedemokraterna – demokratiskt.

Det som skett i Norge är tragiskt och overkligt och händelserna påverkar debatten om invandring, mångkulturalism och partier som Sverigedemokraterna. Men vi befinner oss i en mycket konstig situation. Det sägs att Sverigedemokraterna har sina rötter i nynazistiskt tänkande – åtminstone delvis – men det sägs å andra sidan också att partiet gjort upp med detta. De etablerade partierna har också för sin del sysslat med saker som inte är rumsrena – icke att förglömma. Och det spelar ingen roll att det skett för länge sedan.

Sverigedemokraterna röstades in i riskdagen, men man har inte velat ta i dem ens med en tång. Och man har också försökt framställa Sverigedemokraterna som något de i verkligheten inte är. Och detta verkar göras till och med nu i debatten som följer händelserna i Norge.

Som sagt: vi befinner oss i en konstig situation. Man menar att Sverige är ett öppet och demokratiskt land och att här råder yttrande- och åsiktsfrihet, men samtidigt verkar man ha stora problem med hanteringen av att en del är av den åsikten att antalet beviljade upphållstillstånd borde minskas och att de bland annat därför röstat på ett parti vid namn Sverigedemokraterna och att detta parti som en följd av detta kommit in i riksdagen. Eftersom inget annat parti lyssnat på denna grupp som anser att antalet uppehållstillstånd borde minskas, vilket parti ska då dessa människor rösta på?

Jo, man har också rätt att ha olika åsikter om Sverigedemokraterna, men allt detta visar att det finns problem i Sverige med hur man fungerar i sin demokrati.

Man har inte velat ta i Sverigedemokraterna ens med en tång och man har dessutom framställt Sverigedemokraterna som något de inte i verkligheten är. Och detta verkar fortsätta i debatten som följt efter händelserna i Norge.

Personligen är jag av den åsikten att en del politiker inom partier som t.ex. Sverigedemokraterna för fram sina åsikter på ett obalanserat sätt och ibland blir tonen mer eller mindre hatisk och fylld av avsky. Men att framställa Sverigedemokraterna som något annat än vad de i verkligheten är är bara onödigt.

En bra källa för exempel på hur Sverigedemokraterna utpekats i debatten som följt händelserna i Norge är Politiskt Inkorrekt.

Människor som inte förespråkar terror är inte skyldiga när någon begår terrordåd i deras namn, skrivs det i en ledare på DN.se.

Ett blogginlägg på Poltiskt Inkorrekt som jag särskilt vill lyfta fram: ”Vad som krävs nu är besinning och klarsyn från alla sidor”

Ett läsvärt blogginlägg hos Merit Wager: BBC: Norway and the politics of hate

Newsmill: Massmordsanklagelserna mot riksdagspartier är vämjeliga

Denna artikel kan tyckas vara utanför det tema som denna blogg handlar om, men jag finner det nödvändigt att vid behov skriva om andra saker än vad denna blogg i huvudsak handlar om.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 DN13 DN14 DN15 DN16 DN17 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 SvD9 SvD10 SvD11 SvD12 SvD13 SvD14 SvD15 SvD16 SvD17 Svt1 Svt2 Svt3 Svt4 Svt5 Svt6 Svt7 Svt8 Svt9 GP1 GP2 GP3

Extremismen bekämpas inte genom politisk pajkastning

30 kommentarer


I förrgår kväll, fredagen den 22 juli, exploderade bomben i regeringskvarteret i Oslo. Norge och Norden gick i chock. Men då visste ingen att det värsta ännu var på kommande. På lördagsmorgonen vaknade folket till nyheten om att 80 människor skjutits ihjäl på Utöya. Det som hänt är helt ofattbart och overkligt.

Dessa händelser har tydligt exponerat den polarisering och det oliktänkande som råder i vår värld.

Världen har fokuserat på den islamistiska extremismen. Det är inget konstigt med det eftersom det skett några stora islamistiska terroristattacker i väst under de senaste åren. Av den anledningen var det många som tidigt gick ut med att attacken i Oslo var en islamistisk terroristattack. Detta gjordes framförallt av den gruppering som anses vara ”högern” – den grupperingen som är invandringskritisk osv. Men det visade sig ganska fort att det inte var frågan om ett islamistiskt terrordåd, utan att det var frågan om en högerextremist. Detta har gjort att högern kommit att vara ganska handfallen. De trodde väl att denna händelse skulle ge dem möjligheten att kunna påvisa att den agenda de har och har haft varit den rätta. De har ju varnat för islamistisk terrorism. Men så blev det inte för det visade sig att terroristen var en högerextremist. Så högern är ganska konsternerad. Och situationen har snabbt utnyttjats av vänstern för att förlöjliga högern. Och pajerna har flugit – självklart.

Men det är inte pajkastning vi ska syssla med. Den islamistiska terrorismen är en verklighet och den har slagit rot i väst i en viss utsträckning. Det är något alla borde kunna se som är utrustade med ett fungerande ögonpar. Många terrorattacker har kunnat avvärjas på grund av en rätt så effektiv underrättelseverksamhet. Men nu har en annan form av terrorism stuckit upp huvudet, nämligen högerextremistisk terrorism, vilket förändrar situationen. Terrordåden i Oslo kom som blixtar från en klarblå himmel.

Kritik, debatt och diskussion ska förekomma, men det ska inte övergå i pajkastning. Högern har fört fram sin agenda under flera år och vänstern har varit uppretad. Nu passar vänstern på att ge igen mångdubbelt.

Högern har inte alltid fört fram sin agenda på ett balanserat sätt, utan emellanåt har det övergått i avsky och hat. Men de har full rätt att föra fram sin agenda i en öppen demokrati. Men problemet är också att vänstern många gånger inte kan skilja mellan hat/avsky och kritik/analys. De omvandlar gärna högerns kritik och analys till hat och avsky och använder detta som slagträ mot högern.

Vänstern behöver kritiseras därför att den har blinda fläckar. Kriget mot terrorismen är inte kolonialism eller imperialism, utan det är ett krig som är helt nödvändigt. Vänstern ser inte eller vill inte se den islamistiska extremismen – fastän den tydligt existerar.

Nu har denna terroristattack ägt rum och den har utförts av en högerextremist och det ser ut att terroristen agerat ensam. Det ser ut som att det inte ligger någon större grupp bakom attacken. Därför är vänsterns reaktioner på detta terrordåd överdrivna.

Vänstern borde inse att det finns ett verkligt problem som heter islamistisk terrorism. Högern borde föra fram sin agenda på ett mera balanserat sätt och pajkastning dessa grupperingar emellan borde upphöra så att alla i stället kan bekämpa extremismen – tillsammans.

Det gäller också att få en balanserad, nyanserad och verklighetsförankrad bild av Israel. Jag har stött på blogginlägg där man mer eller mindre allvarligt för fram tankar om att det var Israels säkerhetstjänst Mossad som låg bakom attackerna i Oslo. Detta kopplar man förstås till det att palestiniernas president Mahmud Abbas på måndagen hade besökt Oslo.

Konspirationer av dessa slag måste vi akta oss för. Det förekommer alltför mycket snurr kring Israel: lögner, smutskastningar och resonemang som inte har någon verklighetsförankring överhuvudtaget. Israel är och förblir en demokrati, Mellanösterns enda sådan (kolla Freedomhouse) och står för västerländsk öppenhet och demokrati. Därför måste det vara helt naturligt för oss att försvara Israel. När antidemokratiska krafter angriper Israel angriper de oss. Varför? Jo, för att våra länder och Israel delar samma värdegrunder. När det gäller detta har en stor del av vänstern misslyckats totalt. Högern använder de terroristattacker som Israel utsätts för för att styrka och motivera sin agenda. Detta är inte heller problemfritt då det finns en risk att det viktigaste blir att styrka och motivera sin agenda framom att försvara demokrati och öppenhet. Högern använder också de terroristattacker som Israel utsätts för som slagträn mot vänstern – precis som vänstern nu använder Oslo-attacken som slagträ mot högern.

Israel står i fronten i kriget mellan den islamistiska fundamentalismen och den västerländska demokratin. Medan Europa drabbats av islamistisk terrorism först på senare tid, har denna form av terrorism funnits länge i Mellanöstern.

Martin Tunström skriver så här i en ledare i Smålandsposten:

Enskilda gärningsmäns dåd får inte reduceras till så kallade vansinneshandlingar, utan måste till sist förklaras i ett större sammanhang. Det gäller islamisters dåd, inspirerade av en våldsbenägen kultur. Det gäller naturligtvis också ultranationalisters och rasisters gärningar. Predikat hat, rasism, föreställningar om fiender och konspirationer kännetecknar alla extremistiska miljöer. Beundran för kamp, vapen och avståndstagande från demokrati är en minsta gemensam nämnare. Upptrappat hat i våldsbejakande miljöer kan som visats gång efter gång ge de mest förödande konsekvenserna. Och de farligaste krafterna finns inte alltid i de organiserade grupperna, utan av människor utanför dess innersta kretsar. Detta hot kan inte bara bekämpas med rättstatens instrument, utan med betydligt bredare verktyg. Demokrati, försvar av människovärdet, värnandet av eviga värden är den rätta vägen.

Så här ser det alltså ut. Pajerna flyger och slagträna viner i luften. Men det är extremismen vi ska bekämpa. Tillsammans. Oberoende vad för slags extremism det handlar om. Därför är det dags att avsluta pajkastningen och lägga ner slagträna och stå som en enad front mot all form av extremism. Man behöver inte göra politik av allting och man behöver inte dra politiska poänger av allting. Både högern och vänstern har saker och ting att lära sig.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 DN13 DN14 DN15 DN16 DN17 DN18 DN19 DN20 DN21 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 SvD9 SvD10 SvD11 SvD12 SvD13 SvD14 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 GP6 GP7 GP8 GP9 GP10 SR1 SR2 SR3 SR4 SR5 SR6 SR7 Svt1 Svt2 Svt3 Svt4 Svt5 Svt6 Svt7 Svt8 Svt9 Svt10 Svt11 Svt12

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 31 andra följare