Jaha, och varför talas det så lite om att palestinierna förtrycks i arabländerna?

31 kommentarer


Varför talas det så lite om att palestinierna förtrycks och diskrimineras i arabländerna?

Här har jag samlat videoklipp och länkar till information om detta.

Läs också om varför det palestinska flyktingproblemet uppkom, lyssna på professor Benny Morris som föreläser om detta flyktingproblem och läs om hur det gick när Israel ville bygga byar åt palestinierna.

Tipsa gärna TT eftersom de glömt att skriva om detta. De skriver ju flitigt om palestinierna på Västbanken och Gazaremsan, så varför skulle de inte kunna skriva om palestinierna i arabländerna?

Tipsa gärna också Palestinagrupperna. Vad sägs om Ship to palestinierna i Libanon nästa sommar?

Annonser

Professor Benny Morris föreläser om det palestinska flyktingproblemet

5 kommentarer


Här är alla fem delar av en föreläsning om det palestinska flyktingproblemet av professor Benny Morris. Denna föreläsning måste ses av alla som vill debattera det palestinska flyktingproblemet. Det största problemet angående detta flyktingproblem är att viktiga och avgörande aspekter inte alltid tas i beaktande när man diskuterar det. Det verkar vara mest vanligt att bortse från det faktum att judarna faktiskt var under ett existentiellt hot 1948. Från 1936 till 1939 hade araberna revolterat. Nya oroligheter uppstod i november 1947 och i maj 1948 attackerade grannländerna. Judarna hade inget annat val än att vinna kriget. Alternativet var att gå under vilket man självklart ville undvika. Förintelsen hade dessutom nyligen ägt rum så den var i färskt minne.

Uppkomsten av det palestinska problemet framställs ofta mycket ensidigt. Gör man det har man fallit offer för propaganda. Professor Benny Morris återger händelserna balanserat, objektivt, heltäckande och mycket logiskt. Man förenklar och förvrider saken om man bortser från någon eller några av de aspekter som Morris lyfter fram.

För helhetens skull bör det upprepas att det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och borde således ha rätt till ett eget land där. Ett annat viktigt argrument som talar för en egen stat för det judiska folket i Mellanöstern är den förföljelse det judiska folket fått utstå under historien.

Israels grannländer och Israel självt uppkom efter att det Osmanska riket slutade existera. Kartan ritades helt om. Det fanns ett beslut om att ett hemland för det judiska folket skulle grundas i Palestinamandatet. Grundandet av ett judiskt hemland skulle inte påverka de som redan bodde i området. Problemet är att de som bodde där, det vill säga de palestinska araberna, genast från början motsatte sig grundandet av ett hemland för det judiska folket. Det gjorde också grannländerna. Självklart måste arabvärlden acceptera och tolerara att också det judiska folket borde ha rätt till ett eget land i Mellanöstern eftersom de är en del av ursprungsbefolkningen där precis som araberna.

Del 1/5

Del 2/5

Del 3/5

Del 4/5

Del 5/5

Ett tidigare inlägg om det palestinska flyktingproblemet (med länkar till läsvärda artiklar i ämnet): Varför uppkom det ett palestinskt flyktingproblem år 1948?

Varför uppkom det ett palestinskt flyktingproblem år 1948?

19 kommentarer


Det palestinska flyktingproblemet som uppkom år 1948 torde vara det mest debatterade och omtvistade ämnet som har med Israel/Palestina-konflikten att göra. Israel/Palestina-konflikten har blivit ett föremål för allehanda myter och lögner och det palestinska flyktingproblemet utgör inget undantag. I denna fråga har det kanske uppstått mest myter och lögner. Men Benny Morris, som anses vara den ledande forskaren och experten på det första arabisk-israeliska kriget 1947-1949, reder ut saken.

För det första var det araberna som startade kriget 1947-1949 och för det andra började kriget redan i slutet av november 1947 – inte i maj 1948. Judiska samhällen attackerades av araber redan i slutet av november 1947. De judiska styrkorna hade inget annat val än att i självförsvar och för att helt enkelt överleva attackera de byar och städer som fungerade som baser för de arabiska styrkorna. Före och under dessa attacker flydde de flesta invånarna i dessa byar och städer. En del fördrevs, andra uppmanades eller tillråddes att fly av sina egna ledare. Efteråt beslutade Israel att inte låta flyktingarna återvända. Man ansåg att de utgjorde en potentiell femte kolonn och man ansåg dem som fiender. De hade ju nyligen attackerat judiska samhällen. De hade startat kriget och judarna antog att arabernas mål var att förgöra de judiska samhällena. Man ville i alla fall stoppa tillblivelsen av den judiska staten.

De judiska styrkorna fördrev alltså inte alla araber – bara en del. De flesta araber flydde helt enkelt på grund av kriget (som alltså startades av araberna och redan i november 1947).

Den vanliga definitionen på en flykting är en människa som förflyttats från sitt land. De flesta palestinska araber, det vill säga ungefär två tredjedelar, förflyttades från en del av det palestinska mandatet till en annan och inte bort från sitt land. Det fanns ingen sionistisk ”plan” eller heltäckande policy att fördriva den arabiska befolkningen. Plan Dalet (Plan D) var de judiska styrkornas generalplan för att motverka den förväntade arabiska attacken på den blivande judiska staten. Denna plan är öppen och tillgänglig för alla att läsa i den israeliska arméns arkiv och i flera publikationer.

Plan D gav de regionala befälhavarna rätten att ockupera och garnisonera eller fördriva och förstöra de arabiska byarna längs med och bakom frontlinjerna och de förväntade arabarméernas invasionsrutter.

Källor: My Response to Efraim Karsh och Benny Morris rättar dem som citerar honom om kriget 1947-49 (samma sak på engelska)

Läsvärt: Benny Morris og Kåre Willoch (på norska)