De så kallade bosättningarna på Västbanken väcker mycket debatt. Frågan är om dessa bosättningar är olagliga eller lagliga.

Faktum är att det bodde judar på Västbanken före år 1948, men att de judar som bodde där antingen dödades eller fördrevs i kriget 1948.

Enligt beslutet i San Remo skulle ett hemland för det judiska folket grundas i Palestinamandatet:

…de huvudsakliga allierade har också enats om att mandatmakten ansvarar för genomförande av den förklaring som ursprungligen gjordes den 2 november, 1917 av regeringen Hans Brittiska Majestät, och som antagits av de makter, till förmån för etablering i Palestina av ett nationellt hem för det judiska folket

I artikel 6 sägs följande:

Administrationen av Palestina, samtidigt som rättigheter och ställningen för andra delar av befolkningen inte äventyras, skall underlätta judisk invandring under lämpliga förhållanden och skall uppmuntra, i samarbete med det judiska organ som avses i artikel 4, tät bosättning av judar på marken, inklusive statlig mark och obrukbar mark som inte krävs för allmänna ändamål.

Källa: 90 år sedan San Remobeslutet om ett judiskt hemland i det palestinska mandatet

Detta att underlätta judisk invandring samt uppmuntra tät bosättning av judar gäller hela Palestinamandatet. San Remo-beslutet gäller fortfarande idag. Det finns alltså inget beslut som säger att det är förbjudet för en representant av folkslaget judar att bygga och bo på Västbanken.

Folk påstår att de så kallade bosättningarna på Västbanken skulle vara olagliga. Det märkliga är att man överhuvudtaget inte tar ställning till att den judiska befolkningen på Västbanken antingen dödades eller fördrevs 1948. Var det lagligt eller olagligt? Självklart är det olagligt att döda och fördriva människor, men varför är det då olagligt att judar pånytt börjar bygga och bo på Västbanken?

Vi ska till följande titta på vilka judiska städer och byar som drabades av arabernas invasion 1948.

Gush Etzion

År 1948 bestod bosättningen Gush Etzion norr om Hebron av fyra bosättningar. Jordanska styrkor tillsammans med hundratals bybor lyckades besegra Gush Etzion. Bosättningarna var under återkommande belägring sedan januari och försvarades av ungefär 400 män och 100 kvinnor. Barnen hade blivit evakuerade.

Den 12 maj attackerades bosättningarna av jordanska styrkor och tusentals bybor. Följande dag, alltså den 13 maj, bröt styrkorna in i huvudbosättningen Kfar Etzion. Ungefär 120 försvarare dog den dagen. 21 av dessa var kvinnor. De tre återstående kibbutzerna höll ut ända till morgonen den 14 maj, men situationen var hopplös. Haganah gav dem tillåtelse att ge upp och alla försvarare och bosättare, förutom 4 som blev mördade av tillfångatagarna, transporterades till ett fångläger nära Mafraq i Jordanien. Ungefär 350 av bosättningarnas försvarare tillfångatogs.

Källa: Righteous Victims s. 214

Mera information: Gush Etzion (Wikipedia), Gush Etzions hemsida, A history of Gush Etzion and the Massacre of Kfar Etzion

Enligt information på dessa sidor hölls fångarna i 9 månader tills de blev frisläppta (detta nämns inte i Righteous Victims).

Bilden visar judiska fångar. Den finns t.ex. här och här.

Specifika Wikipedia-sidor för de olika bosättningarna inom Gush Etzion: Ein Tzurim, Kfar Etzion, Masuot Yitzhak, Revadim

En viktig fråga är huruvida dessa ska kallas för bosättningar eller inte. När slutar en bosättning att vara en bosättning och blir en by eller stad? Det kan vara till hjälp om man vet vad de hebreiska orden betyder: gush = block, kfar = by.

Atarot och Neve Yaakov

Under 14-16 maj attackerades samhällena Atarot och Neve Yaakov (precis norr om Jerusalem) av irreguljära styrkor och jordanska styrkor upprepade gånger och övergavs.

Källa: Righteous Victims s. 225

Wikipedia-sidor: Atarot, Neve Yaakov

Enligt Wikipedia plundrades och brändes Atarot. Eftersom det finns så delade meningar om de judar som dödades och fördrevs från Västbanken under kriget 1948 kan uppgiften om att dessa två bosättningar, Atarot och Neve Yaakov, övergavs användas i syftet att avdramatisera det hela, men då finns det skäl att fundera på hur det skulle ha kunnat gå om bosättningarna inte hade övergetts. Kanske invånarna hade massakrerats eller tagits som krigsfångar.

(Eftersom det finns så delade meningar om allt detta kan också min hänvisning till Wikipedia komma att användas för att förringa allt detta. Det är helt riktigt att man ska ifrågasätta information som finns på Wikipedia, men i det här fallet då det handlar om ett så känsligt ämne har jag kollat upp saken. Det finns goda källhänvisningar i dessa Wikipedia-artiklar – källor som alla skeptiska kan kolla upp.)

Kalia och Beit HaArava

Under 17-20 maj övergavs de militärt ohållbara bosättningarna Kalia och Beit HaArava vid Döda havets norra delar, strax söder om Jeriko.

Källa: Righteous Victims s. 225

Wikipedia-sidor: Kalia, Beit HaArava

I detta sammanhang är det också på sin plats att ta i beaktande händelserna när det gäller östra Jerusalem. Jag ska försöka återkomma till det vid något skede i en separat artikel.

Slutsatser

  • Det bodde alltså judar på Västbanken före 1948, men dessa dödades eller fördrevs. En del flydde.
  • Det är många som ser väldigt ensidigt på konflikten mellan Israel och palestinierna. Idag betraktas bosättningarna (eller de judiska byarna och städerna på Västbanken om man vill uttrycka sig så i stället) som olagliga och som det största hindret för en fredsuppgörelse. Dessa människor förbiser det faktum att judar bodde där före 1948, men att de dödades, fördrevs eller var tvungna att fly.
  • Det är viktigt att komma ihåg att arabernas attacker var angrepp, medan judarnas handlingar var försvar mot arabernas attacker.
  • De som menar att bosättningarna på Västbanken är olagliga borde fundera över lagligheten/olagligheten när det gäller att judarna som bodde där 1948 dödades, fördrevs eller tvingades fly.
  • Personligen har jag svårt att förstå varför återupprättandet av det judiska byggandet och boendet på Västbanken anses som olagligt, medan det faktum att judiskt byggande och boende abrupt tog slut 1948 i och medan arabernas invasion förbises helt.
  • Detta är mina tankar och reflektioner. Var och en får läsa det jag skrivit, ta reda på mer och bilda sig en egen uppfattning.
  • En del kan komma att påpeka att palestinierna födrevs av judarna 1948. Det stämmer att judiska styrkor födrev en del palestinier – men de födrev inte alla. Det var araberna som startade kriget och judiska samhällen i Palestinmandatet hade attackerats tidigare, särskilt under de arabiska upproren 1936-1939. Läs mera om detta här och här.
  • Information om läget när det gäller bosättningarna idag.

DN1 DN2 SvD1 SvD2 D1 D2 GP1 GP2 HD1 HD2

Advertisements