De många hoten mot Israel och Israels säkerhetsåtgärder

Klippet nedan rekommenderas verkligen. Det visar bland annat hur gränsövergångarna mellan Israel och Västbanken fungerar, att säkerhetsbarriären består av en betongvägg på vissa ställen på grund av att prickskyttar skjutit på israeler. Situationen vid gränsen till Gazaremsan tas också upp.

Klippet är ett utmärkt exempel på vad SVT borde visa i stället för propagandafilmer som Gazas tårar som bara är ute efter att demonisera Israel och judarna.

[videoklipp]

En annan bild av Israel

Har du en felaktig bild av Israel ska du se detta 45 minuter långa program (klippet handlar mycket om Israel så rubriken för klippet är lite missvisande):

[videolänk]

Ingmar Karlssons bok är ett tungt bidrag till den kraftiga slagsida som diskussionen om Israel har i Sverige

I Sverige finns det ett stort intresse för Israel och den konflikt där Israel utgör en part, men det stora problemet är att Israel och denna konflikt behandlas mycket ensidigt. Ofta utelämnas fakta som är nödvändiga och väsentliga för att man ska kunna förstå saken rätt. Ofta förekommer grova sakfel, förvrängningar och till och med rena och skära osanningar. Det är vanligt att den israeliska synvinkeln utelämnas helt.

Av alla konflikter i världen är det den konflikt där Israel ingår som part den konflikt som intresserar mest. Många har försökt få en lösning till stånd – dock utan att lyckas.

På senare år har idén om en binationell stat vunnit terräng – särskilt i akademiska kretsar. En sådan lösning innebär att Israel skulle sluta existera. Ingmar Karlsson hör till dem som förespråkar idén om en binationell stat som lösning på konflikten mellan Israel och palestinierna.

Som redan nämndes är det vanligt att viktiga fakta utelämnas när Israel behandlas. Det förekommer dock ännu värre saker och till det hör ifrågasättandet av Israels existens.

Det märkliga är att det enda landet vars existens ifrågasätts är Israel. Det är märkligt eftersom Israel inte är det enda landet i Mellanöstern som bildades under 1900-talet. Dessutom har flertalet av världens stater bildats efter att Israel bildades.

”Israel is the world’s most watched place, but despite that, it is the world’s least understood place”, det vill säga ”Israel är den mest bevakade platsen i världen, men trots det ändå den minst förstådda platsen” har den spanska journalisten, skribenten och politikern Pilar Rahola sagt. Och hon har helt rätt.

Faktum är att om man förespråkar en binationell stat har man inte alls förstått vad problematiken i Mellanöstern handlar om. Faktum är att konflikten inte är begränsad till palestinierna, utan det är Israels arabiska grannländer som spelar huvudrollen i konflikten och vill man vara helt sanningsenlig så är det i Teheran som taktpinnen i huvudsak slås. Hamas och Hizbollah är bara ändor av ”tentakler” som börjar i Teheran. Faktum är att en binationell stat för judar och araber (palestinier) i landområdet mellan ”floden och havet” inte löser alla dessa problem. Idén om en binationell stat som lösning springer ur missuppfattningen att allting kommer att ordna sig i Mellanöstern om konflikten mellan judar och araber i området mellan ”floden och havet” får en lösning. Längre från verkligheten kan man dock egentligen inte komma.

När jag har tänkt på konflikten mellan Israel och dess grannar har jag tänkt att konflikten egentligen handlar om en ”konflikt” mellan de judar som bor i Mellanöstern och ”krafter” som vill utplåna dessa judar. Det enda som förhindrar detta från att gå i uppfyllelse är att judarna som är bosatta i Mellanöstern bor i en egen stat och således har en egen försvarsmakt och att denna försvarsmakt är så stark att den kan avvärja ett hot ifall någon aktör/några aktörer i Mellanöstern skulle få för sig att försöka göra verklighet av önskemålet att utplåna Mellanösterns judar. Har man inte förstått detta har man inte förstått vad problematiken i Mellanöstern handlar om.

Så vitt jag vet – rätta mig om jag har fel – är skribenten och bloggaren Anna Ekström den enda som lyft fram allt detta och som starkt betonat att en diskussion om vad förverkligandet av en binationell stat som lösning på konflikten skulle innebära.

Jag har med förundran läst de texter Anna Ekström skrivit på olika nyhetssajter och på sin blogg. Jag har förundrats över denna talang som uppmärksammar, analyserar och kritiserar när någon behandlar något i media som har med judar och/eller Israel att göra på ett bristfälligt, ensidigt och/eller till och med angripande sätt. Detta gör Anna Ekström systematiskt, konsekvent och outtröttligt och med en skärpa och moralisk kompass som inte finner sin like i Sverige.

Det råder tryckfrihet i Sverige och således är det fritt fram att trycka och sälja böcker som t.ex. Ingmar Karlssons bok ”Bruden är vacker men har redan en man : sionismen – en ideologi vid vägs ände?”. Men boken är mycket problematisk. I och med den förflyttas positionerna framåt i vad gäller den ensidiga och emellanåt angripande diskussion om Israel som rått i Sverige redan länge. Det är svårt att förhindra att positionerna flyttas framåt eftersom den ensidiga och emellanåt angripande diskussionen om Israel tycks gå på räls, men det som är nödvändigt är att den ensidiga och emellanåt angripande diskussion som förs i Sverige om Israel inte tillåts föras utan att den blir oemotsagd.

Det är problematiskt att människor nu läser denna mycket ensidiga bok i sänglampans sken. Många har för länge sedan gett upp hoppet när det gäller den ensidiga diskussion som råder om Israel i Sverige och det är förståeligt. Ensidiga och angripande texter om och mot Israel och judarna är vardagligt gods i tidningarna och böcker av t.ex. balanserade experter som Benny Morris har svag efterfrågan i Sverige, medan böcker av Norman Finkelstein och Ilan Pappé förstås översätts till svenska fortare än kvickt.

Ingmar Karlssons bok är ett tungt bidrag till den ensidiga diskussionen om Israel i Sverige, en diskussion som redan för länge sedan har lidit av en kraftig slagsida. Det enda som kan göras är att slå i en högre växel och helt enkelt bemöta detta.

Jag har följt med den svenska Israeldebatten under bara en kort tid och har inte alls det perspektiv många andra har. Det är i alla fall så att debatten nästan uteslutande handlar om Israel och palestinierna, medan man allt för sällan lyfter fram Israels arabiska grannländer, Hamas, Hizbollah och Iran. När böcker som Karlssons bok publiceras tvingas debatten utvidgas så att den också innefattar Israels arabiska grannländer, Hamas, Hizbollah och Iran. Jag säger inte att detta inte lyfts fram i debatten – det har det säkert gjorts – men det har inte lyfts fram tillräckligt.

Anna Ekström har uppmärksammat att vi måste tala om vad förverkligandet av en binationell stat skulle föra med sig, vad det skulle innebära om Mellanösterns judar fråntogs möjligheten att vid behov försvara sig om de som vill utplåna dem någon dag skulle få för sig att göra verklighet av det.

Jag är medveten om att detta kan vara svåra saker att tala om eftersom de är så allvarliga, men nu har en man som ger sig ut för att vara Mellanösternexpert och som förespråkar en binationell stat utkommit med en mycket ensidig bok. Detta tvingar oss att höja debatten om Israel till en ”högre” nivå och också tala om de svåraste och känsligaste bitarna av konflikten mellan Israel och dess grannar.

Jag rekommenderar – även om den är skriven av mig själv – min Guide till konflikten i Mellanöstern som jag skrev och publicerade i februari. Den är ett försök att beskriva problematiken i Mellanöstern på ett kortfattat och lättfattligt sätt utan att helhetsperspektivet lämnas bort.

Kvinnors rättigheter i Israel och övriga Mellanöstern

[videolänk]

Tipstack till MXp.

Gazaborna missnöjda med Hamas – den annars så aktiva Palestinavänstern svarar med tystnad

I en artikel på The Washington Post går att läsa något som inte är något nytt för den insatta, nämligen att Gazaborna är missnöjda med Hamas. Den annars så aktiva Palestinavänstern (till exempel ”hjälpkonvojer” till Gaza en gång i året) är dock förvånansvärt tyst och passiv inför detta. Vad det kan bero på vet jag inte riktigt.

I slutet av artikeln står följande:

Despite public discontent, Hamas officials seem unruffled. The movement’s grip inside Gaza remains near-total, in part because a unity deal with Fatah, which could lead to elections, is on ice.

That leaves Abu Khaled, an unemployed former shopkeeper, to seethe in his 11th-floor apartment in Gaza City. Khaled, 55, said he voted for Hamas because it promised change and justice, which he figured meant there would be jobs.

But only those who “pray in a Hamas mosque” get work, he said, adding that the movement’s leaders look as though they have gotten comfortable with their mini-state and have forgotten about fighting for Palestinian independence.

“We used to take taxis, now we walk. We were eating, now we are not. We must admit, things changed — but for the worse,” Khaled said wryly, speaking through coils of cigarette smoke. “Hamas is controlling us. They are responsible for us.”

I artikeln kommer också följande sensationella uppgift fram:

“Many aspects of the siege are imposed by Hamas,” said the manager, who spoke on the condition of anonymity because of fears of losing his job.

…men det ska vi tala tyst om för annars kan det bli för jobbigt.

Läs hela artikeln (och sprid den):

• In Gaza, Hamas rule has not turned out as many expected

”Aktivist” ritar hakkors på flygplatsen i Tel Aviv

Jag har inte följt med den där ”flytillan” som pågått på sistone, av den enkla orsaken att jag inte orkar följa med alla galenskaper som pågår. På Ynet läser jag dock att en av ”aktivisterna” ritat ett hakkors på en vägg på flygplatsen i Tel Aviv. Detta visar dessa ”aktivisters” sanna agenda. De är definitivt inte ute för att sprida något fredens och toleransens budskap. Tvärtom. De sysslar med det de sysslar med för att de föraktar och hatar judar. Eftersom Israel är det judiska folkets land så hatar man därför också Israel. Så enkelt är det. Dessa ”aktivister” är så besatta av att hata och förakta allt judiskt så de har inte ens märkt att Syriens president slaktat 10 000 invånare. Skulle de ha varit riktiga aktivister hade de åkt till Syrien i stället. Men nu är de bara upptagna med sitt judehat. Därför åkte de till Israel.

Jag publicerar inga bilder av hakkorset här på bloggen, vill inte ha några sådana här, men mera information och bilder på hakkorset finns på Ynet.

Något säger mig att den svenska pressen inte publicerat denna bild. Att det skulle hända är väl lika osannolikt som att McDonald’s skulle gå i konkurs.

Bloggen Israel i Sverige har skrivit mycket om ”flytillan”. Läs där.

Det går riktigt dåligt för bojkottarna!

[videolänk]

Bill Clinton ger sin version av fredsförhandlingarna som ägde rum år 2000

Det sägs att palestinierna är under en ”brutal ockupation” – ändå förkastas fredsförslag efter fredsförslag. Hur det går ihop är det ingen som vet. Om man är under en ”brutal ockupation” – och således i akut behov av en fredsuppgörelse – förkastar man då fredsförslag efter fredsförslag?

Här ger Bill Clinton sin version av fredsförhandlingarna som ägde rum år 2000 – fredsförhandlingarna som erbjöd en så generös fredsuppgörelse att man inte borde ha kunnat tacka nej till den. Ändå gjorde man det…

[videolänk]

Hur ska man informera om konflikten mellan Israel och dess grannar i ett land som Sverige?

Hur ska man informera om konflikten mellan Israel och dess grannar i ett land som Sverige där en ensidig bild av Israel etsat sig fast i en stor utsträckning?

Under de senaste åren har tonen mot Israel skärpts. Israels tillbakadragande från Gazaremsan startade en händelsekedja som gjorde det möjligt att en ensidig och felaktig bild av Israel har kunnat spridas.

Det borde vara en självklarthet att Israel inte är ett perfekt land och har sina fel och brister precis som alla andra länder, men man måste se till de enorma utmaningar landet står inför och stått inför. Inget annat land har stått inför så stora utmaningar. Det är inte säkert att något annat land skulle ha hanterat utmaningarna bättre om det landet hade stått inför samma utmaningar som Israel gör och gjort.

Israels tillbakadragande från Gazaremsan startade i alla fall en händelsekedja som gjort det möjligt att en ensidig och felaktig bild av Israel har kunnat spridas. Gazaremsan övertogs av Hamas sommaren 2007 och raketbeskjutningen som pågått sedan år 2001 intensifierades. Detta ledde till att Israel vintern 2008 – 2009 inledde operation Gjutet Bly i syfte att få ett slut på terroristernas raketattacker – detta efter att man först försökt lösa ”problemet” med icke-militära medel. (Bland annat skickades dussintals brev till FN dock utan att FN varken reagerade eller gjorde något. Reaktionerna kom – förstås – då Israel inledde den militära operationen.)

På grund av läget i Gazaremsan med terrororganisationer som skjuter raketer på städer och byar i södra Israel införde Israel en blockad av Gazaremsan i syfte att förhindra att terroristerna får tag i vapen och/eller material som kan användas för produktion av vapen och byggande av bunkrar och avfyrningsramper för raketerna. Som en följd av detta ordnades fartygskonvojen vilket försatte Israel i en mycket knepig situation. Israels bemanning av fartygen misslyckades och landet utsattes för legitim kritik. Men misslyckandet möjliggjorde också för Israelhatarna att få spy ut sitt förakt och hat mot Israel – något som inte är legitim kritik utan ett reflexmässigt hat och förakt.

Medieapparaten som finns i Sverige har sedan lång tid tillbaka rapporterat mycket ensidigt om Israel och grova sakfel om konflikten mellan Israel och dess grannar är mycket vanliga.

Hur ska man informera om Israel i en sådan här situation?

Den skärpta tonen mot Israel framkallar självklart känslor av hopplöshet. Är det över huvud taget någon idé att försöka föra fram en allsidigare bild av Israel?

SVT:s sändning av propagandafilmen Gazas tårar är en del av den händelsekedja som Israels tillbakadragande från Gazaremsan skapade. I och med sändningen av filmen passerades en gräns. Om en så vidrig film kunde sändas, vad kan då inte sändas?

Läget är inte bra – det vet vi alla som informerar om konflikten mellan Israel och dess grannar – men vi ska inte ge upp!

De sociala medierna, möjligheten att blogga och allt annat som internet erbjuder ger en utmärkt möjlighet att sprida allsidig information om Israel och konflikten mellan Israel och dess grannar på ett lätt och effektivt sätt.

Målgruppen för informationsverksamheten bör vara de som lyssnar (eller de som antas lyssna) och inte de som inte vill lyssna längre. Att lägga sin energi på sådana som inte vill bli informerade är bortkastat.

Har man inte möjlighet att själv skriva om Israel så kan man sprida den information som redan finns, för det produceras gott om information på olika bloggar och olika informationssidor.

Är inte folk intresserade av information om Israel och konflikten mellan Israel och dess grannar i nuläget så gäller det i alla fall att göra den information som finns så lättillgänglig som möjlig så att folk kan hitta den i fall de vid något skede skulle intressera sig för den.

Det lönar sig inte att lägga energi på sådana som inte vill informeras, men om det skrivs kommentarer någonstans på nätet som innehåller ensidig information eller lögner om Israel så lönar det sig ändå att lämna kommentarer där – inte för den som inte vill bli informerad utan för andra som kan komma att läsa kommentarerna.

”Aldrig mer kommer vi att vara i händerna på andra nationer”

[videolänk]

Tipstack till fantastiske Kim Milrell.