Det förekommer intensiva försök att framställa de så kallade bosättarna som något annat än vad de egentligen är. Det finns en liten grupp bosättare som är extrema och utför illdåd och vansinnesdåd. Att på basen av det framställa alla bosättare som något annat än vad de egentligen är, är helt fel.
Jag har otaliga gånger lyft fram det faktum att det judiska folket är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, att det bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under tusentals år, men att judarna nu har förpassats till en smal juderemsa vid Medelhavet – Israel.
Det finns många åsikter om de så kallade bosättarna och visst får man ha olika åsikter om dem. Men är man kritisk till bosättarna ska man komma ihåg att den yta judarna nu bor på i så fall begränsas till en remsa som endast är 15 km bred vid det smalaste stället. Om man tycker att det är rimligt så må man tycka så.
Personligen är jag av den åsikten att det är omoraliskt att judarna – i egenskap av ursprungsbefolkning i Mellanöstern och Nordafrika – endast ska tillåtas bo i en remsa vid Medelhavet som endast är 15 km bred vid det smalaste stället. Det är alltså min åsikt.
Förra veckan vandaliserades en moské av extrema bosättarungdomar. Men i måndags anlände en grupp bosättarungdomar för att sanera den vandaliserade moskén. Undrar om detta noterats av dem som gärna utmålar alla bosättare som mer eller mindre onda extremister?
Om det är något som får i gång folk så är det definitivt bosättningsbyggandet. Nu ska tusen nya bostäder byggas – och folk är helt hysteriska. Efter en snabb research kan jag konstatera att alla dessa bostäder kommer att byggas i bosättningar som ändå kommer att införlivas med Israel i en kommande fredsuppgörelse. Rätta mig om jag har fel, men vad jag kan se så ligger dessa bosättningar precis intill den så kallade gröna linjen. Så vad är problemet?
Det har redan länge snackats om att Israel ska behålla de största bosättningarna i utbyte mot motsvarande landområden som ges till palestinierna. Så låt Israel bygga i dessa bosättningar, ta reda på fakta och lugna ner er! Förresten kunde de resterande bosättningarna kunna bli judiska byar i ett eventuellt framtida Palestina. Visst är det en fin idé?
Fred mellan Israel och palestinierna är allt vad denna blogg önskar! Hoppas det blir fred snart!
Du är varmt välkommen att kommentera artikeln, men vänligen läs kommentarsreglerna innan du börjar.
”På något sätt har Mellanösterndebatten i Sverige satt iväg på egen kurs, där fakta och sammanhang godtyckligt lämnas vid vägkanten”, skrev Noomi Berlinger-Stahl i en debattartikel på Newsmill för en tid sedan. Jag kan inget annat göra än att fullständigt hålla med.
Under hösten har jag funderat på konflikten mellan Israel och dess grannar och särskilt konflikten mellan Israel och palestinierna. Det var särskilt efter att ha lyssnat både på Abbas och Netanyahus tal i FN som jag tänkte att den konflikten kan beskrivas – bland många andra sätt – som att den handlar om att judarnas rättigheter i landet Israel, judarnas koppling till landet och deras historia förnekas.
Jag har länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Folk menar – de flesta på fullaste allvar – att judar inte har något där att göra. Det är något väldigt ont att judar bor i Hebron. Men dessa människor, som självsäkert och ofta ganska kaxigt påstår så här, har ingen aning om att Hebron är den andra heligaste staden för judarna. Fråga inte mig varför det då är så fruktansvärt hemskt att det bor några hundra judar i Hebron.
Det är det här som är problemet när det gäller den konflikt denna blogg handlar om: allting svängs helt och hållet uppochned. Judarna framställs som onda inkräktare – i staden som är den andra heligaste för dem!
Nu kan jag ha retat upp några läsare, men det är inte så farligt. Vanligtvis brukar folk genast börja prata om palestiniernas rättigheter när man lyft fram något sådant jag lyft fram i detta inlägg och därför måste följande sägas: att tala om judars rättigheter utesluter på intet sätt palestiniernas rättigheter. Är palestiniernas rättigheter verkligen hotade om det bor några hundra judar i Hebron?
Nej, det är de inte!
Vad är det jag vill komma fram till, vad är det jag vill säga? Jo: konflikten är inte så enkel som man ofta framställer den. Saker och ting är inte så svartvita som man framställer dem.
Man kan beskriva konflikten mellan Israel och dess grannar på olika sätt. Ett sätt att beskriva den är att det förekommer aktiva försök från arabiskt-muslimskt håll att strunta i judarnas rättigheter i Mellanöstern. Att försvara judarnas rättigheter i Mellanöstern innebär inte att arabernas/muslimernas rättigheter förbises.
Men det handlar inte bara om att man struntar i judarnas rättigheter. Det finns också aktiva försök att bortförklara och förneka dem.
Det är ett faktum att det förekommer massor av lögner, myter, felaktigheter och osanningar om konflikten mellan Israel och dess grannar. Arabernas version av historien är full av lögner och historierevisionism och vänstern i västvärlden anammar och sprider dessa lögner och denna historierevisionism utan att blinka. Vi lever i en tillvaro när det gäller konflikten mellan Israel och dess grannar där sanning och lögn, rätt och fel, offer och angripare helt och hållet svängts uppochned.
Vad har detta resulterat i? Jo detta har bland annat resulterat i att judar som bosätter sig i sin andra heligaste stad framställs som mer eller mindre onda!
Som sagt: jag har redan länge haft i åtanke att skriva om Hebron. Detta skedde nu. Orsaken till att det skedde ikväll är att jag blev så inspirerad av Paul Widéns senaste nyhet. Han skriver nämligen om Hebron. Texten är mycket mycket bra (han skriver alltid bra) och nyheten bör läsas av alla som vill debattera konflikten mellan Israel och palestinierna – särskilt av de som har åsikter om judars närvaro i Hebron.
Konflikten är inte så svartvit som den alltför ofta framställs. Så är det helt enkelt. Vare sig man vill det eller inte.
I det föregående inlägget skrev jag att det allra viktigaste jag hittills velat lyfta fram med denna blogg är att det inte har blivit lugnare och fredligare fastän Israel har lämnat ifrån sig områden. Andra minst lika viktiga saker jag velat lyfta fram med denna blogg är att judarna faktiskt är ett folk och inte en grupp människor med en gemensam religion, att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika eftersom det bott judar i länderna i Mellanöstern och Nordafrika under mycket lång tid samt att judarna nu blivit förpassade till en smal remsa vid Medelhavet.
Det judiska folket blev lovade ett hemland i Palestinamandatet. Detta område bestod till en början av det område som idag består av Gazaremsan, Israel, Västbanken och Jordanien, men området som var tänkt att bli ett hemland för det judiska folket förminskades då det delades i två delar och den östra och större delen blev det som idag är Jordanien.
I kriget 1948 dödades eller fördrevs de judar som bodde på Västbanken och mellan 1948 och 1967 var det förbjudet för judar att bo på Västbanken – den enda tidpunkten då det inte bott judar på Västbanken (som egentligen heter Judéen och Samarien).
Under sexdagarskriget kom Västbanken i israelisk kontroll och därefter har så kallade bosättningar åter börjat byggas där. Israel har utsatts för mycket skarp kritik på grund av bosättningarna och de framställs dessutom av en del som det huvudsakliga hindret till fred. Men problemet är att man bortser från det faktum att det inte är förbjudet för en jude att bygga och bo på Västbanken och att de judar som bodde där dödades eller fördrevs år 1948 i strid mot internationell lag. Således borde det inte vara olagligt att judar på nytt bygger och bor på Västbanken. Alternativet är att remsan där judar bor – juderemsan Israel – görs ännu smalare. (Här bör det upprepas att avståndet mellan Medelhavet och Västbanken endast är 15 km på det smalaste stället.)
Även i delar av den krets som har en balanserad och nyanserad syn på Israel förekommer det att man är kritiskt inställd till de israeliska bosättningarna på Västbanken. Problemet är inte att man är kritisk till bosättningarna – det får man vara om man så vill – men problemet som jag ser det är att dessa människor inte verkar bemöta en del andra problem som har med detta att göra.
Flera gånger har det palestinska ledarskapet klargjort att inga judar ska få bo i ett framtida Palestina. Vad tänker de bosättningskritiska angående det?
Det verkar som att man är väldigt snabb och tydlig med att förmedla att man är kritisk till bosättningarna, men uttalanden från det palestinska ledarskapet om ett Palestina fritt från judar verkar man inte bemöta lika snabbt och tydligt.
Anser de bosättningskritiska att ett framtida Palestina ska vara judefritt?
Anser de faktiskt att det är ett problem att judar bygger och bor i bosättningar på Västbanken som i praktiken endast upptar några få procent av Västbankens landyta?
Anser de att remsan där judar tillåts bo ska göras ännu smalare genom att judars byggande och boende på Västbanken regleras och begränsas?
Ett judefritt Palestina innebär i praktiken ett så gott som judefritt Västbanken. Jag har svårt att tro att de bosättningskritiska menar att Västbanken ska vara judefritt, men deras tystnad kring uttalanden från det palestinska ledarskapet om att ett framtida Palestina bör vara judefritt väcker frågor hos mig. Vilket är ett större problem, att judar bygger och bor på Västbanken eller att det palestinska ledarskapet klargjort att inga judar ska få bo i ett framtida Palestina?
Jag har berört denna problematik tidigare, bland annat i blogginlägget ”Är bosättningarna ett hinder för fredssamtal?”. I det blogginlägget skriver jag att det kanske inte finns några klara och entydiga svar på dessa frågor och det är något jag också vill säga i detta blogginlägg.
Jag har på denna blogg framställt bosättningsfrågan som en frågeställning om hur smal den remsa där judar ska tillåtas bo egentligen ska vara. Jag har inte sett att någon annan skulle ha framställt denna fråga på ett liknande sätt. Jag har velat lyfta fram att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men att judarna nu förpassats till en smal remsa vid Medelhavet.
Man får ha olika åsikter om detta, men personligen är jag av den åsikten att det är moraliskt mycket fel att judar tillåts bygga och bo endast i det område som utgörs av stilleståndslinjerna från 1949.
Man får vara kritisk till de israeliska bosättningarna, men då tycker jag att man samtidigt bör bemöta frågan om huruvida Västbanken – och i förlängningen en framtida palestinsk stat – ska vara fri från judar. Det verkar nämligen som att de bosättningskritiska inte bemöter detta. Därför förväntar jag mig att de bosättningskritiska tar ställning i den frågan.
Jag tycker att det är märkligt att det är själva bosättningarna man gjort till ett problem, medan man verkar bortse från uttalandena från det palestinska ledarskapet om att ett framtida Palestina ska vara judefritt. Enligt min åsikt är det inte bosättningarna som ska göras till själva problemet, utan det att det palestinska ledarskapet klargjort att ett framtida Palestina ska vara fritt från judar. Kritiserar man bosättningarna borde man också kunna kritisera det palestinska ledarskapet för dessa utttalanden. Jag har dock inte sett att man skulle göra det. Däremot är man snabb att kritisera bosättningarna – även i delar av den krets där man annars är balanserad och nyanserad när det gäller Israel. Allting handlar nämligen inte om Israels gränser, utan det handlar också om judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Det kan inte vara rätt att judar ska tillåtas bygga och bo i en smal remsa vid Medelhavet – en remsa som är endast 15 km bred vid det smalaste stället.
Detta är min åsikt i frågan.
Angående möjligheten att kommentera detta inlägg:
– Kommentarer som innehåller hatiska, osakliga eller generaliserande beskrivningar av muslimer, judar, araber eller någon annan folkgrupp raderas. – Kommentarer som på något sätt låter förstå att Israel borde upphöra att existera raderas också.
– Kommentarer som låter förstå att israelerna ”bör flytta hem dit de kommer ifrån” raderas likaså.
– Även kommentarer som låter förstå att palestinierna bör flytta till Jordanien raderas.
– Kommentarer där Israel jämställs/jämförs med Nazityskland raderas också.
– Även kommentarer där sionismen jämställs/jämförs med nazismen raderas. – Vid upprepade sådana kommentarer avstängs man från bloggen. Vid frågor, tag kontakt. Bloggens e-postadress finns i sidospalten.
– Du som menar att Israel omedelbart borde lämna Västbanken kan lära dig något nytt genom att läsa inlägget ”Varför har Israel inte lämnat Västbanken fastän åtminstone halva världen redan länge skrikit att Israel måste göra det?”.
Bosättningarna framhålls som ett hinder för fortsatta fredssamtal fastän Israel och palestinierna hittills förhandlat medan byggandet i bosättningarna pågått för fullt. Faktum är att också bosättningarna är en fråga som måste lösas genom förhandlingar varpå det är märkligt att en fråga som måste lösas genom förhandlingar gjorts till ett hinder för själva förhandlingarna…
Palestinarörelsen beskriver bosättningarna som om hela Västbanken skulle vara full av sådana, men faktum är att bosättningarna bara tar upp några procent av Västbankens yta. Inga nya bosättningar har grundats sedan år 1999 och allt byggande sker inom redan existerande bosättningar. Bosättningarna har inte byggts på privat, arabisk mark, utan på outtnyttjad mark.
Det tvistas om huruvida bosättningarna är lagliga eller olagliga, men egentligen är den frågan onödig. Faktum är att det bodde judar på Västbanken före år 1948, men att dessa judar dödades eller fördrevs eller var tvungna att fly år 1948. Detta var självklart olagligt och då är det märkligt om det är olagligt att judar flyttar tillbaka till Västbanken för att bosätta sig där. De judar som väljer att bosätta sig på Västbanken kallas ”olagliga bosättare”. Hur hade man betraktat judiskt byggande och boende på Västbanken om judarna inte hade dödats eller fördrivits år 1948 utan fortsatt att bo där?
Faktum är att judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men att de förpassats till en smal remsa vid Medelhavet – Israel. Israel är bara 15 km brett vid det smalaste stället mellan Medelhavet och Västbanken. Det kan inte vara rimligt och rättvist att denna juderemsa bibehålls så smal genom att reglera judars boende och byggande på Västbanken.
Jag ber läsaren observera att jag nu först och främst inte avser Israels gränser, utan judars rätt att bygga och bo i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Allting handlar inte om Israels gränser, utan det finns också en annan dimension i detta, nämligen judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning. Deras boende och byggande i Mellanöstern har kraftigt begränsats under de senaste årtiondena. Är detta rättvist och är det faktiskt meningen att judars boende och byggande ytterligare ska begränsas och regleras? Studera bilden här nedan och läs bildtexten. Som sagt: allting handlar inte om Israels gränser, utan det finns också något som kallas judars boende och byggande i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning.
Judarna är en del av ursprungsbefolkningen i Mellanöstern och Nordafrika, men har förpassats till en smal remsa vid Medelhavet. Är detta rättvist? Och är det rättvist att judars byggande och boende i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning ytterligare begränsas genom att judars byggande och boende på Västbanken regleras? Borde inte arabvärlden erkänna att också judar har rätt att bygga och bo i Mellanöstern i egenskap av ursprungsbefolkning och att det inte kan vara rättvist att deras byggande och boende ytterligare begränsas i en remsa som redan från början är väldigt smal?
Slutkläm:
Det kanske inte finns några klara och entydiga svar på dessa frågor, men det är bra att i alla fall vara medveten om det jag skrivit i detta blogginlägg.
Samma ”problem” dök upp när jag länkade till nyheten om att USA ogillar nya bosättningar. Twingly-länken hos DN var synlig en stund, men försvann sedan spårlöst.
Är det så att DN vägrar publicera min länk? Blogginlägget är helt balanserat och seriöst skrivet. Är det för känsligt att föra fram faktumet att Västbanken tömdes på judar 1948? Om så är fallet, ja då tycker jag att DN bör skärpa sig! Jag kan ju ha fel också. Detta kan ju bero på tekniska problem. Jag har dock svårt att tro att det kan hända två gånger med samma blogginlägg och samma tidning…
Den första bilden: idag kl. 08.40 (ingen länk på DN fastän den redan hade varit synlig länge hos de andra tidningarna).
Den andra bilden: idag kl. 08.47 efter att detta blogginlägg länkats. (Länken till detta blogginlägg dök däremot upp genast och utan problem till skillnad mot länken till blogginlägget som avslöjar att Västbanken tömdes på judar år 1948 – fakta som helst inte får komma fram för det bevisar ju bara hur orättvist och rasistiskt judar behandlas! Om sanningen kommer fram blir det ju så tydligt vilket hyckleri det är när man fördömer judars byggande och boende på Västbanken idag medan man helt blundar för det faktum att de fördrevs från Västbanken 1948!)
Jag länkade inlägget ”Brott mot internationell lag: Västbankens judar fördrevs eller dödades 1948” till nyheten ”USA ogillar nya bosättningar” på DN. Jag såg att Twingly-länken hade blivit synlig, men efter ett tag försvann den och den har inte kommit fram pånytt. Förstås finns det en liten risk att det är Twingly som spelar ett spratt – vilket tjänsten kan göra ibland – men om det inte handlar om det kvarstår bara alternativet att länken censurerats. Innehållet kan ju vara lite magstarkt för en del, men jag önskar att folk kan få veta att judarna på Västbanken fördrevs, dödades eller tvingades att fly år 1948. Men det råder yttrandefrihet i Sverige och därför hoppas jag att DN kan åsterställa länken så fort som möjligt.
De så kallade bosättningarna på Västbanken väcker mycket debatt. Frågan är om dessa bosättningar är olagliga eller lagliga.
Faktum är att det bodde judar på Västbanken före år 1948, men att de judar som bodde där antingen dödades eller fördrevs i kriget 1948.
Enligt beslutet i San Remo skulle ett hemland för det judiska folket grundas i Palestinamandatet:
…de huvudsakliga allierade har också enats om att mandatmakten ansvarar för genomförande av den förklaring som ursprungligen gjordes den 2 november, 1917 av regeringen Hans Brittiska Majestät, och som antagits av de makter, till förmån för etablering i Palestina av ett nationellt hem för det judiska folket…
I artikel 6 sägs följande:
Administrationen av Palestina, samtidigt som rättigheter och ställningen för andra delar av befolkningen inte äventyras, skall underlätta judisk invandring under lämpliga förhållanden och skall uppmuntra, i samarbete med det judiska organ som avses i artikel 4, tät bosättning av judar på marken, inklusive statlig mark och obrukbar mark som inte krävs för allmänna ändamål.
Detta att underlätta judisk invandring samt uppmuntra tät bosättning av judar gäller hela Palestinamandatet. San Remo-beslutet gäller fortfarande idag. Det finns alltså inget beslut som säger att det är förbjudet för en representant av folkslaget judar att bygga och bo på Västbanken.
Folk påstår att de så kallade bosättningarna på Västbanken skulle vara olagliga. Det märkliga är att man överhuvudtaget inte tar ställning till att den judiska befolkningen på Västbanken antingen dödades eller fördrevs 1948. Var det lagligt eller olagligt? Självklart är det olagligt att döda och fördriva människor, men varför är det då olagligt att judar pånytt börjar bygga och bo på Västbanken?
Vi ska till följande titta på vilka judiska städer och byar som drabades av arabernas invasion 1948.
Gush Etzion
År 1948 bestod bosättningen Gush Etzion norr om Hebron av fyra bosättningar. Jordanska styrkor tillsammans med hundratals bybor lyckades besegra Gush Etzion. Bosättningarna var under återkommande belägring sedan januari och försvarades av ungefär 400 män och 100 kvinnor. Barnen hade blivit evakuerade.
Den 12 maj attackerades bosättningarna av jordanska styrkor och tusentals bybor. Följande dag, alltså den 13 maj, bröt styrkorna in i huvudbosättningen Kfar Etzion. Ungefär 120 försvarare dog den dagen. 21 av dessa var kvinnor. De tre återstående kibbutzerna höll ut ända till morgonen den 14 maj, men situationen var hopplös. Haganah gav dem tillåtelse att ge upp och alla försvarare och bosättare, förutom 4 som blev mördade av tillfångatagarna, transporterades till ett fångläger nära Mafraq i Jordanien. Ungefär 350 av bosättningarnas försvarare tillfångatogs.
En viktig fråga är huruvida dessa ska kallas för bosättningar eller inte. När slutar en bosättning att vara en bosättning och blir en by eller stad? Det kan vara till hjälp om man vet vad de hebreiska orden betyder: gush = block, kfar = by.
Atarot och Neve Yaakov
Under 14-16 maj attackerades samhällena Atarot och Neve Yaakov (precis norr om Jerusalem) av irreguljära styrkor och jordanska styrkor upprepade gånger och övergavs.
Enligt Wikipedia plundrades och brändes Atarot. Eftersom det finns så delade meningar om de judar som dödades och fördrevs från Västbanken under kriget 1948 kan uppgiften om att dessa två bosättningar, Atarot och Neve Yaakov, övergavs användas i syftet att avdramatisera det hela, men då finns det skäl att fundera på hur det skulle ha kunnat gå om bosättningarna inte hade övergetts. Kanske invånarna hade massakrerats eller tagits som krigsfångar.
(Eftersom det finns så delade meningar om allt detta kan också min hänvisning till Wikipedia komma att användas för att förringa allt detta. Det är helt riktigt att man ska ifrågasätta information som finns på Wikipedia, men i det här fallet då det handlar om ett så känsligt ämne har jag kollat upp saken. Det finns goda källhänvisningar i dessa Wikipedia-artiklar – källor som alla skeptiska kan kolla upp.)
Kalia och Beit HaArava
Under 17-20 maj övergavs de militärt ohållbara bosättningarna Kalia och Beit HaArava vid Döda havets norra delar, strax söder om Jeriko.
I detta sammanhang är det också på sin plats att ta i beaktande händelserna när det gäller östra Jerusalem. Jag ska försöka återkomma till det vid något skede i en separat artikel.
Slutsatser
Det bodde alltså judar på Västbanken före 1948, men dessa dödades eller fördrevs. En del flydde.
Det är många som ser väldigt ensidigt på konflikten mellan Israel och palestinierna. Idag betraktas bosättningarna (eller de judiska byarna och städerna på Västbanken om man vill uttrycka sig så i stället) som olagliga och som det största hindret för en fredsuppgörelse. Dessa människor förbiser det faktum att judar bodde där före 1948, men att de dödades, fördrevs eller var tvungna att fly.
Det är viktigt att komma ihåg att arabernas attacker var angrepp, medan judarnas handlingar var försvar mot arabernas attacker.
De som menar att bosättningarna på Västbanken är olagliga borde fundera över lagligheten/olagligheten när det gäller att judarna som bodde där 1948 dödades, fördrevs eller tvingades fly.
Personligen har jag svårt att förstå varför återupprättandet av det judiska byggandet och boendet på Västbanken anses som olagligt, medan det faktum att judiskt byggande och boende abrupt tog slut 1948 i och medan arabernas invasion förbises helt.
Detta är mina tankar och reflektioner. Var och en får läsa det jag skrivit, ta reda på mer och bilda sig en egen uppfattning.
En del kan komma att påpeka att palestinierna födrevs av judarna 1948. Det stämmer att judiska styrkor födrev en del palestinier – men de födrev inte alla. Det var araberna som startade kriget och judiska samhällen i Palestinmandatet hade attackerats tidigare, särskilt under de arabiska upproren 1936-1939. Läs mera om detta här och här.
Det finns en aspekt i konflikten mellan Israel och palestinierna som för mig är mycket märklig. Det handlar om att man verkar förbise att samtliga judiska samhällen på Västbanken förstördes i kriget 1948, medan man har gjort återupprättandet av dessa samhällen till ett problem av gigantiska proportioner. Hur kan det komma sig? Det verkar som att de flesta ser de så kallade bosättningarna som olagliga, medan man inte alls verkar ta i beaktande att de judiska samhällena på Västbanken förstördes i kriget 1948. Om bosättningarna är olagliga, vad var då förstörandet av de judiska samhällena? Var det helt lagligt? Sedan när ligger det till så att korrigeringen av en oförrätt görs till ett problem, medan själva oförrätten helt och hållet förbises? (De judiska samhällena på Västbanken förstördes alltså av de framryckande arabtrupperna som attackerade Israel efter dess självständighetsförklaring år 1948.)
Jag försöker skriva om bosättningarna i denna artikel. Jag vill främst föra fram det jag skrev om i stycket ovan, att de judiska samhällena på Västbanken förstördes i kriget 1948 och att man nu återupprättat dem, men att man inte verkar se det att de förstördes som något problem, utan att man i stället har gjort återupprättandet av dessa samhällen till ett problem och att jag (och många många andra) anser att detta är mycket märkligt. Åtminstone för mig förefaller allt detta väldigt klart. Det är dock ack så frapperande att man oftast möter starka mothugg när man försöker demaskera denna irrationalitet. Det borde dock vara helt uppenbart att det är högst förnuftsvidrigt att betrakta en korrigering av en oförrätt som det egentliga problemet medan man helt och hållet förbiser själva oförrätten. Jag kan i alla fall inte förstå hur återställandet av dessa judiska samhällen kan göras till det egentliga problemet. Är det inte förstörandet av dessa judiska samhällen i kriget 1948 som borde betraktas som det egentliga problemet? Det är helt ologiskt att man ser återställandet av dessa samhällen som någonting olagligt, medan man inte alls tar ställning till förstörandet av dessa judiska samhällen i kriget 1948 i hänsyn till laglighet eller olaglighet. Om man anser att återupprättandet av dessa judiska samhällen är olagligt, ja då borde det vara rimligt att också anse förstörandet av dessa samhällen som olagligt, men det mest logiska borde ändå vara att betrakta förstörandet av dessa judiska samhällen som olagligt och att inte betrakta återställandet av dessa samhällen som något olagligt. De flesta verkar dock inte resonera så här, utan de resonerar att korrigeringen av denna oförrätt utgör det egentliga problemet, medan de helt och hållet förbiser själva oförrätten.
Summa summarum:
Alla har rätt till egna åsikter och det är självklart helt okej att betrakta bosättningarna som olagliga. Poängen jag vill föra fram i detta blogginlägg är dock att det är mycket märkligt att betrakta bosättningarna som olagliga utan att ta ställning till förstörandet av de judiska samhällena i hänsyn till laglighet eller olaglighet. För att inte vara så ologisk borde man åtminstone betrakta förstörandet av de judiska samhällena som lika olagligt som återupprättandet av dessa samhällen – om man anser att bosättningarna är olagliga. Om man kommer så långt är det i alla fall mycket bättre än om man endast betraktar bosättningarna som olagliga. Det mest logiska borde ändå vara att man betraktar förstörandet av de judiska samhällena som olagligt, medan man inte betraktar återupprättandet av de judiska samhällena som olagligt, för ingalunda kan väl förstörandet av de judiska samhällena bagatelliseras, medan återupprättandet av dem görs till ett problem av gigantiska proportioner? Borde det inte vara helt tvärtom?
Detta är alltså poängen som jag vill föra fram i detta blogginlägg. Och denna poäng är riktad till dig som benhårt håller fast vid att bosättningarna är olagliga. Varsågod – du är fri att göra det om du vill det, men håll med om att det blir konstigt att göra det om man överhuvudtaget inte tar ställning till förstörandet av de judiska samhällena i hänsyn till laglighet eller olaglighet? Och kom ihåg att det på intet sätt är entydigt att bosättningarna skulle vara olagliga – även om du anser dem som olagliga. Det finns många erkända experter inom internationell rätt som inte ser dem som olagliga. Kolla i engelskspråkiga Wikipedias artikel om bosättningarna under rubriken ”Legal status” så ser du att bosättningarnas påstådda olaglighet inte är så entydig som man oftast vill få det till. Det viktigaste är i alla fall att förstörandet av de judiska samhällena på Västbanken inte kan bagatelliseras medan man gör återupprättandet av dessa samhällen till ett gigantiskt problem. Det är ju mycket märkligt om förstörandet av dessa samhällen var helt okej, medan återupprättandet av dem kriminaliseras. Det är inte logiskt.
Enligt den israeliska myndigheten för statistik bor det ca 300 000 ”bosättare” på Västbanken i 122 bosättningar. Dessa utgör 12 % av Västbankens totala befolkning, vilket är mycket mindre än Israels arabiska befolkning. Dessa uppgifter har också bekräftats av Peace Now. Nästan 65 % av ”bosättarna” bor i fyra bosättningar: Ma’ale Adumim, Betar Illit, Modi’in Illit och Gush Etzion vilka alla är nära den ”gröna linjen” och förväntas införlivas i Israel vid en fredsuppgörelse.
Allt israeliskt byggande på Västbanken sker inom redan existerande bosättningar. Det sker genom att bygga på outnyttjad mark, som man gör överallt i världen. Inte en enda ny bosättning har grundats sedan 1999 då man grundade bosättningen Negahot.
Bosättningarna upptar endast några få procent av Västbankens totala yta.
Detta är alltså vad denna cirkus handlar om.
Eftersom palestinierna inte fick igenom sin resolution som fördömer de israeliska bosättningarna, så kommer man att försöka pånytt i Generalförsamlingen i september.
Man kan undra varför det är en sådan hysteri kring dessa bosättningar. Hur kan de anses vara ett hinder för fredsprocessen? Problemet är att folk har fått för sig att Västbanken är fullt av bosättningar och att palestiniernas marker bara krymper och krymper och att detta hindrar freden. Men verkligheten är någonting helt annat.
Sen undrar jag om du hört om hinder för freden som flyger? Det är nämligen så att det har duggregnat i södra Israel på sistone. Men det är inte vatten jag talar om, utan det är raketer och granater. Sådana har nämligen tyvärr duggregnat i södra Israel på sistone.
Hur är det: kan dessa också tänkas vara ett hinder för fredsprocessen?
fredsprocessen 
Senaste kommentarer