Ingmar Karlssons bok är ett tungt bidrag till den kraftiga slagsida som diskussionen om Israel har i Sverige

13 kommentarer


I Sverige finns det ett stort intresse för Israel och den konflikt där Israel utgör en part, men det stora problemet är att Israel och denna konflikt behandlas mycket ensidigt. Ofta utelämnas fakta som är nödvändiga och väsentliga för att man ska kunna förstå saken rätt. Ofta förekommer grova sakfel, förvrängningar och till och med rena och skära osanningar. Det är vanligt att den israeliska synvinkeln utelämnas helt.

Av alla konflikter i världen är det den konflikt där Israel ingår som part den konflikt som intresserar mest. Många har försökt få en lösning till stånd – dock utan att lyckas.

På senare år har idén om en binationell stat vunnit terräng – särskilt i akademiska kretsar. En sådan lösning innebär att Israel skulle sluta existera. Ingmar Karlsson hör till dem som förespråkar idén om en binationell stat som lösning på konflikten mellan Israel och palestinierna.

Som redan nämndes är det vanligt att viktiga fakta utelämnas när Israel behandlas. Det förekommer dock ännu värre saker och till det hör ifrågasättandet av Israels existens.

Det märkliga är att det enda landet vars existens ifrågasätts är Israel. Det är märkligt eftersom Israel inte är det enda landet i Mellanöstern som bildades under 1900-talet. Dessutom har flertalet av världens stater bildats efter att Israel bildades.

”Israel is the world’s most watched place, but despite that, it is the world’s least understood place”, det vill säga ”Israel är den mest bevakade platsen i världen, men trots det ändå den minst förstådda platsen” har den spanska journalisten, skribenten och politikern Pilar Rahola sagt. Och hon har helt rätt.

Faktum är att om man förespråkar en binationell stat har man inte alls förstått vad problematiken i Mellanöstern handlar om. Faktum är att konflikten inte är begränsad till palestinierna, utan det är Israels arabiska grannländer som spelar huvudrollen i konflikten och vill man vara helt sanningsenlig så är det i Teheran som taktpinnen i huvudsak slås. Hamas och Hizbollah är bara ändor av ”tentakler” som börjar i Teheran. Faktum är att en binationell stat för judar och araber (palestinier) i landområdet mellan ”floden och havet” inte löser alla dessa problem. Idén om en binationell stat som lösning springer ur missuppfattningen att allting kommer att ordna sig i Mellanöstern om konflikten mellan judar och araber i området mellan ”floden och havet” får en lösning. Längre från verkligheten kan man dock egentligen inte komma.

När jag har tänkt på konflikten mellan Israel och dess grannar har jag tänkt att konflikten egentligen handlar om en ”konflikt” mellan de judar som bor i Mellanöstern och ”krafter” som vill utplåna dessa judar. Det enda som förhindrar detta från att gå i uppfyllelse är att judarna som är bosatta i Mellanöstern bor i en egen stat och således har en egen försvarsmakt och att denna försvarsmakt är så stark att den kan avvärja ett hot ifall någon aktör/några aktörer i Mellanöstern skulle få för sig att försöka göra verklighet av önskemålet att utplåna Mellanösterns judar. Har man inte förstått detta har man inte förstått vad problematiken i Mellanöstern handlar om.

Så vitt jag vet – rätta mig om jag har fel – är skribenten och bloggaren Anna Ekström den enda som lyft fram allt detta och som starkt betonat att en diskussion om vad förverkligandet av en binationell stat som lösning på konflikten skulle innebära.

Jag har med förundran läst de texter Anna Ekström skrivit på olika nyhetssajter och på sin blogg. Jag har förundrats över denna talang som uppmärksammar, analyserar och kritiserar när någon behandlar något i media som har med judar och/eller Israel att göra på ett bristfälligt, ensidigt och/eller till och med angripande sätt. Detta gör Anna Ekström systematiskt, konsekvent och outtröttligt och med en skärpa och moralisk kompass som inte finner sin like i Sverige.

Det råder tryckfrihet i Sverige och således är det fritt fram att trycka och sälja böcker som t.ex. Ingmar Karlssons bok ”Bruden är vacker men har redan en man : sionismen – en ideologi vid vägs ände?”. Men boken är mycket problematisk. I och med den förflyttas positionerna framåt i vad gäller den ensidiga och emellanåt angripande diskussion om Israel som rått i Sverige redan länge. Det är svårt att förhindra att positionerna flyttas framåt eftersom den ensidiga och emellanåt angripande diskussionen om Israel tycks gå på räls, men det som är nödvändigt är att den ensidiga och emellanåt angripande diskussion som förs i Sverige om Israel inte tillåts föras utan att den blir oemotsagd.

Det är problematiskt att människor nu läser denna mycket ensidiga bok i sänglampans sken. Många har för länge sedan gett upp hoppet när det gäller den ensidiga diskussion som råder om Israel i Sverige och det är förståeligt. Ensidiga och angripande texter om och mot Israel och judarna är vardagligt gods i tidningarna och böcker av t.ex. balanserade experter som Benny Morris har svag efterfrågan i Sverige, medan böcker av Norman Finkelstein och Ilan Pappé förstås översätts till svenska fortare än kvickt.

Ingmar Karlssons bok är ett tungt bidrag till den ensidiga diskussionen om Israel i Sverige, en diskussion som redan för länge sedan har lidit av en kraftig slagsida. Det enda som kan göras är att slå i en högre växel och helt enkelt bemöta detta.

Jag har följt med den svenska Israeldebatten under bara en kort tid och har inte alls det perspektiv många andra har. Det är i alla fall så att debatten nästan uteslutande handlar om Israel och palestinierna, medan man allt för sällan lyfter fram Israels arabiska grannländer, Hamas, Hizbollah och Iran. När böcker som Karlssons bok publiceras tvingas debatten utvidgas så att den också innefattar Israels arabiska grannländer, Hamas, Hizbollah och Iran. Jag säger inte att detta inte lyfts fram i debatten – det har det säkert gjorts – men det har inte lyfts fram tillräckligt.

Anna Ekström har uppmärksammat att vi måste tala om vad förverkligandet av en binationell stat skulle föra med sig, vad det skulle innebära om Mellanösterns judar fråntogs möjligheten att vid behov försvara sig om de som vill utplåna dem någon dag skulle få för sig att göra verklighet av det.

Jag är medveten om att detta kan vara svåra saker att tala om eftersom de är så allvarliga, men nu har en man som ger sig ut för att vara Mellanösternexpert och som förespråkar en binationell stat utkommit med en mycket ensidig bok. Detta tvingar oss att höja debatten om Israel till en ”högre” nivå och också tala om de svåraste och känsligaste bitarna av konflikten mellan Israel och dess grannar.

Jag rekommenderar – även om den är skriven av mig själv – min Guide till konflikten i Mellanöstern som jag skrev och publicerade i februari. Den är ett försök att beskriva problematiken i Mellanöstern på ett kortfattat och lättfattligt sätt utan att helhetsperspektivet lämnas bort.

Kvinnors rättigheter i Israel och övriga Mellanöstern

Lämna en kommentar


[videolänk]

Tipstack till MXp.

Okunskapen om och demoniseringen av Israel är förödande!

5 kommentarer


Okunskapen om och demoniseringen av Israel är förödande när det gäller skapandet av en varaktig fred mellan Israel och dess grannar.

Det förekommer en hätsk antiisraelisk och antijudisk retorik. Denna retorik är som allvarligast när det påstås att judarna inte är ett folk och att de inte har rätt till självbestämmande i form av en egen stat i Mellanöstern. Andra allvarliga, men dessvärre allt vanligare påståenden, är att Israel är en rasistisk stat, att Israel är en apartheidstat eller påståenden att det finns likheter mellan Israel med Nazityskland.

Israel är en helt legitim stat bland alla andra stater och har därmed lika rätt att finnas till som alla andra stater och har därmed också rätt att bli behandlad som alla andra stater. Följs inte dessa principer undergräver man möjligheterna för skapandet av en varaktig fred mellan Israel och dess grannar.

Israel har – självklart – sina fel och brister, precis som alla andra stater! Det finns åtgärder som Israel borde och kunde vidta, precis som det finns åtgärder andra stater borde och kunde vidta!

På senare år, och särskilt efter Gazakriget, har retoriken gentemot Israel skärpts. Detta är mycket missgynnsamt och undergräver som sagt möjligheterna för skapandet av en varaktig fred mellan Israel och dess grannar.

Judarna är både ett folk och en religiös grupp, de härstammar från de områden där Israel idag finns och de har rätt till självbestämmande där.

En av de bästa texterna som jag träffat på som beskriver situationen är texten ”Israel i svensk debatt: en översikt” och finns här. (Texten finns också här.)

Läs den texten och sprid den!

Obligatoriskt videoklipp om Iran

15 kommentarer


Klippet nedan bör ses av alla som yttrar sig i Iran-frågan. Man behöver självklart inte hålla med föreläsaren och man behöver självklart inte heller hålla med föreläsaren när det gäller åsikter som föreläsaren har i andra frågor.

Man ska komma ihåg att Irans påståenden om att det kärntekniska programmet enbart syftar till energiproduktion inte går att ta på allvar längre. IAEA rapporten, som publicerades i höstas, beskriver ett antal delprojekt i det iranska nukleära projektet som inte har någon civil användning:

  1. Planerad anrikning av 20-procentigt uran till 95 procentigt uran. 20-procentigt uran används i bl.a. elkraftverk, medan 95 procentigt är s.k. weapons grade uran. Anrikningen är en relativt snabb process vilket innebär att iranierna kan efter ett slutgiltigt beslut snabbt få fram weapons grade uran för ett mindre antal vapen.
  2. Ett långvarigt arbete med planering och konstruktion av tändrör för att starta en ”nukleär kedjereaktion”. Arbetet har inte någon civil användning.
  3. Förminskning av sprängladdningen så att den går att foga in i noskonen på en Shihab 3 raket som har en räckvidd av ca 1300 km, vilket räcker för att nå Israel och delar av södra Europa. Även detta arbete är ytterst komplicerat och utan civil betydelse.
  4. Beräkning av optimal höjd på vilken sprängladdningen detoneras.
  5. Planering av säkerhetsåtgärder vid en kommande provsprängning av en kärnladdning.

Iran vill stärka sin position i Mellanöstern. Man ska också komma ihåg att Iran finns närvarande i Sydamerika.

Kolla klippet!

Källor och mera information:

Tidigare artiklar om Iran på denna blogg.

Länkar till svenska nyhetssidor:

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 DN13 DN14 DN15 DN16 DN17 DN18 DN19 DN20 DN21 DN22 DN23 DN24 DN25 DN26 DN27 DN28 DN29 DN30 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 SvD9 SvD10 SvD11 SvD12 SvD13 SvD14 SvD15 SvD16 SvD17 SvD18 SvD19 SvD20 SvD21 SvD22 SvD23 SvD24 Svt1 Svt2 Svt3 Svt4 Svt5 Svt6 Svt7 Svt8 Svt9 Svt10 Svt11 Svt12 Svt13 Svt14 Svt15 Svt16 Svt17 Svt18 Svt19

En sång

Lämna en kommentar


(Och eventuella föraktfulla och respektlösa kommentarer åker direkt i papperskorgen.)

Guide till konflikten i Mellanöstern

3 kommentarer


Vad handlar konflikten i Mellanöstern om? Vilken roll har Iran i det hela? Läs Fredsprocessens guide till Mellanösternkonflikten!

Ord och inga visor: Den som inte insett allvaret med Irans kärnvapenhot begår ett fatalt misstag

6 kommentarer


Några konstateranden:

  • Irans påståenden om att det kärntekniska programmet bara är till för energiproduktion går inte att ta på allvar.
  • Det judiska folket har lärt sig att om någon säger att det judiska folket ska utplånas så är detta något som måste tas på allvar.
  • Det judiska folket har lärt sig att de inte ska räkna med att någon annan hjälper dem, utan att de måste sköta detta ensam.

Tyvärr finns det fortfarande de som inte förstått någonting när det gäller hotet från Iran, utan anser att det är Israel som hotar Iran fastän det är helt tvärtom.

Kolla följande klipp:

Länkar till mera information, läsvärda texter och artiklar:

Artiklar på den här bloggen som handlar om Iran.
Artiklar om Iran på Anna Ekströms blogg.
Artiklar om Iran på bloggen Israel i Sverige.
Artiklar om Iran på Roy B. Altermans blogg.

Och slutligen ett par citat från artikeln i The New York Times:

“I accept that Iran has other reasons for developing nuclear bombs, apart from its desire to destroy Israel, but we cannot ignore the risk,” he told me earlier this month. “An Iranian bomb would ensure the survival of the current regime, which otherwise would not make it to its 40th anniversary in light of the admiration that the young generation in Iran has displayed for the West. With a bomb, it would be very hard to budge the administration.” Barak went on: “The moment Iran goes nuclear, other countries in the region will feel compelled to do the same. The Saudi Arabians have told the Americans as much, and one can think of both Turkey and Egypt in this context, not to mention the danger that weapons-grade materials will leak out to terror groups.

“From our point of view,” Barak said, “a nuclear state offers an entirely different kind of protection to its proxies. Imagine if we enter another military confrontation with Hezbollah, which has over 50,000 rockets that threaten the whole area of Israel, including several thousand that can reach Tel Aviv. A nuclear Iran announces that an attack on Hezbollah is tantamount to an attack on Iran. We would not necessarily give up on it, but it would definitely restrict our range of operations.”

At that point Barak leaned forward and said with the utmost solemnity: “And if a nuclear Iran covets and occupies some gulf state, who will liberate it? The bottom line is that we must deal with the problem now.”

“The Iranian regime will be several times more dangerous if it has a nuclear device in its hands,” he went on. “One that it could bring into the United States. It is not for nothing that it is establishing bases for itself in Latin America and creating links with drug dealers on the U.S.-Mexican border. This is happening in order to smuggle ordnance into the United States for the carrying out of terror attacks. Imagine this regime getting nuclear weapons to the U.S.-Mexico border and managing to smuggle it into Texas, for example. This is not a far-fetched scenario.

Older Entries